Blåa drömmar i en vit verklighet
I människovärlden tycker de att våren kom av sig. Vi som är utomhus jämt vet bättre. Det här är ju Mars, vårvinterns opålitliga månad. Snötäckta fält i Mars är då rakt inget ovanligt.Människor väver sina drömmar som inte når längre än deras korta näsor. Blåsippor i Brottby i mitten på Mars...ja dröm på du människokryp! Ja så här lät det bland djuren när jag frågade dem om bakslaget med vädret. Lite hånfullt och stroppigt i mina öron men vad vet jag, kortnäst som jag är. Men jag har avslöjat dem, de är som vi, längtar och väntar och ser trånande bortåt vägen...efter vadå? Våren och solen så klart. Jag har bildbevis på att det är så. Och jag Disneyfierar ingenting! Skulle inte falla mig in, jag bara visar verkligheten, det ser ni ju själva. Först som det är nu...sen som det blir om några veckor. Själv ska jag ladda om min tankeapparat och se om jag kanske detta år kan få någon blåsippsbild jag är nöjd med. En som visar blåsippans blåsippighet som den framstår för mig.Inte på något sätt lätt inser jag efter ha tittat igenom mina egna alster.Jag har någon slags ide om att det skall gå att ta en bild som visar känslan av olika blommor, blåsippans blåsippighet om man så vill. Sen vet jag ju att det är jag som tilldelar blåsippan sina sippiga egenskaper.Så ibland undrar jag om det är med den ideen som det är med våren just nu...man får fortsätta drömma. Och för mig som människokryp, ibland är det drömmarna jag lever genom.Så jag fortsätter drömma om våren och om inte den bästa bilden så den bästaste stunden med blåsipporna.
Fåret spanar längs vägen efter våren som kom av sig.
Gässen ser sig om efter den försvunna våren.
Rådjuren kom fram och började äta av fåglarnas mat igen, här bortskrämd av färdtjänst.
Blåsippsdrömmar är det jag har just nu......hur ska det bli i vår. Ska det bli sol och kaffe i backarna omgärdad av blåsippor...vi får se.
Bara rakt upp o ner o rätt ur kameran. Så här ser dem ut när de försiktigt sträcker sig upp över fjolårslöv. Är det vad jag menar....vet inte.....
Att sträcka sig mot ljuset.Är det vad jag är ute efter...vet inte, är inte säker att det här visar blåsippighet
Kanske något åt det här hållet, men lite konstlat var det att ta upp en bit mossa och fota igenom.
Eller behövs det ett övergångsobjekt, ett litet barn som plockar sina vårblommor...är det därifrån blåsippigheten kommer. Solen i nacken och lukten av vårvarm solstänkt skogsjord.
Sten
Blåsippighet är du nog på god väg att fånga, när tanken är väckt så.
Kanske man måste arrangera en hel del för att gestalta den, vi som tittar på bilderna ser ju inte den ditlyfta mossan. Vi ser bara den mjuka ramen som omger sipporna. Kanske man måste vara finurlig för att fånga en gestaltning? Jag tycker att din text och bilderna väcker massor av idéer om hur man kan tänka och göra för att nå sitt önskade uttryck!! Stämningsfullt och poetiskt är ditt inlägg idag!
Verkar som du hade rätt, nu är det vårgult och torrt utanför fönstret igen. Skönt!
Ha det gott!
Jon Anders
Första blåsippsbilden är väl lite som ens egna första blåsippor, med en bakgrund av gamla löv. Men den andra! Där tycker jag verkligen att det är just "blåsippighet" Du fångat, med strävan mot ljuset som det centrala. En riktig pangbild i mina ögon! Tredje är fin också; inte ser det konstlat ut när man ser resultatet.
Hälsningar Lena
Fin och känslig text med mycket empati. Som dansk jag var tvungen att läsa det några gånger, men den satt där så småningom.
Mycket fina bilder som vanligt. Min favorit den här gången är nummer 5. Tekniken i nummer 7 är mycket lämplig för detta notiv, vilket ger det en drömmande och äventyrligt uttryck.
Hälsningar från Erik / DK
Ha en riktigt skön kväll!
//B-O
Jörgen
Även april är ombytlig. Våren har dessa egenskaper :-)