Att adventa in julen med sin egen adventskalender och göra det man verkligen vill.
Kommer ni ihåg känslan av advent från det ni var små ? Kvällshimlarna med sina apelsinröda horisonter , sina långa blåa toner och de lila molnen. Sol och måne på samma gång. Gatlyktorna som tändes tidigt. Adventsstjärnor i varje fönster. Blöta och fuktiga dofter som steg upp ur jorden , gamla löv och våtkall mossa, blött grus och halkig lera.
*
Inomhus doftade det av mormors alla bak. Hon var den som hann med att baka och förbereda. Stillheten på morgnarna med frukosten som åts till skenet av av tända ljus. I skolan var det morgonsamlingar med tända ljus. En stund av stillhet innan dagen började. Sånt som barn behöver, nu som då. Frågorna man hade var egentligen bara två som jag minns det . Skulle det bli snö till jul och skulle man få det man önskade sig ? Regeringskriser var långt borta, den egna upplevelsen desto närmare.
Som barn var man på avstånd från stressen, man skyddades från kraven. Dagarna räknades ner mot julafton med hjälp av adventsljus och adventskalender. Mina kalendrar hade alltid glitter och djupblå himmlar. När jag ser på mina barnbarn ser jag att de upplever detsamma som jag gjorde en gång. Ingenting har förlorats på vägen. I det kan jag vara lugn. De gläds åt sina lucköppningar, sina adventskalendrar. Förberedelserna, väntan, de tända ljusen det finns för dem också . Stunderna av stillhet. Det som ändrats och förlorats mest är nog jag och min barndom. Att jag klev ur adventandet och klev in i jakten på att hinna allt innan julen. De stilla morgnarna glömdes bort , de blåa eftermiddagarna hanns inte med. Kraven tog över. Förmodligen helt normalt, att vara vuxen är att ha och ta ansvar. Även min mor hade stressiga blanka ögon och snabba ryckiga händer ju närmare jul vi kom. Trots att mina barndoms jular firades på den gamla goda tiden. Det kan man inte tro men så kommer jag ihåg det , redan då hade julstressen gjort sitt intåg.
Mitt i livet är det inte så lätt att pausa och uppleva. Ibland vill jag bara ta alla yngre vuxna i famn som springer mellan jobb och lämningar/hämtningar av barn och säga : Vad ni är duktiga! Vad jag önskar er pausar och stilla morgnar nu i advent, åtminstonde en eller två. Jag vet att det är enklare sagt än gjort att få bort stressen i juletider.
För min del med vuxna barn och barnbarn kan jag åter få ta mig tiden till själva Julandet. Tid till att adventa in julen. På mitt sätt, som jag vill ha det. I år har jag och en vän bestämt att vi skall träffas och ha vår egen lucköppning varje morgon. Vännen skriver om det samma här https://www.facebook.com/levandeliv
Jag gläds som ett barn åt detta. En egen adventskalender. Fast som barn hade jag dött av tråkighet åt just den här varianten. Vi ska träffas innan arbetsdagen börjar, tända ljus och sitta stilla tillsammansi i 20 minuter. Meditera. Luckor ska vi öppna men de finns inne i våra huvuden, de styrs av vår fantasi och de kommer i stunden. Tanken är att de skall representera det kommande året. Som en förberedelse. Sen pratar vi lite innan var och en går till sin egen arbetsdag. Sånt gillar jag, hittepå bilder från den egna fantasin, blandat med stillhet och eftertanke. Sen kan man inte alltid bestämma vad lucköppningen skall bli. Inte alltid blir det finstämt och högtidligt. Det gillar jag också. I går morse var det ett par arga händer som slet undan en rund lucka av trä och lite småsurt sa åt mig att jag minsann inte vet så mycket som jag tror att jag gör. Sånt kan också gömma sig bakom en lucka i advent. Ha, det här skall jag få göra i 22 dagar till. Störtkul!
Önskar er alla som eventuellt läser detta och som har tagit er ända hit ner i texten en skön advent oavsett vad ni måste och inte måste göra. Många pauser, många långa blåa eftermiddagar med apelsinhimmel. Kuliga saker som ni gillar även om ingen annan gör det.
Julen är ändå en härlig tid på många sätt, även i vuxen ålder :-)
Mvh Tommy
Jag är glad att jag börjar så smått återta min känsla för julen , den var under manga år utbytt mot stress
och göragöragöra :)
Man borde väl också kunna sätta lite stopp på kraven när de tar över, fast det är svårt.
Dina bilder tar mej tillbaka i tiden och jag läser in längtan och förväntningar i dem!
Ha de gott i lussetider
/Hans-Åke
Fina bilder därtill, också!
Själv har jag slutat julstressa för länge sedan...jag gör faktiskt ingenting och handlar inte en endaste julklapp! Det har vi slutat med för några år sedan i min släkt.Jag har ju inga små barn längre runt mig, och barnbarn har inte kommit ännu.
(Ganska befriande!)
På julaftonen träffas vi förstås, men då har vi knytis, alla...- jag brukar stå för grönsakerna, de goda ostarna och frukten.... :)
Må så gott!
Ha de gott i advent
//B-O
Den största skillnaden mellan att vara barn och bli vuxen är nog att jorden snurrar fortare nu.
Som liten tog ett år en herrans lång tid, det var ju en evighetsväntan innan det blev julafton. Nu hinner man bara blinka så är det jul igen.
ing-marie
Hälsningar, Bjarne