Mars år 2014, Bistra män och marker som väntar på liv
Vapenskrammel hörs genom tidningar och TV. Allvarsmän i uniform visas på bilderna. Med bistra ansikten sträcker de på sig, drar in magen och får alla att förstå att nu är det allvar. Nu är det ingen lek längre, nu är inte tid för prat. Känner hur rädd jag blir. Hur rosenrasande arg. Ledsen för de människor som nu har detta in på bara skinnet. Lidandet som om de utlöser kriget kommer att ta generationer att läka. Jag har inga kloka ord, bara en önskan om besinning. Utanför där jag bor förbereder sig naturen för ett helt annat allvar. Att hälsa livet och pånyttfödelsen välkommen. Drar på mig skorna och går och går och går tills tankarna lättar...min önskan är ju som en sketen droppe i havet, men så är min makt att påverka också. Men allt jag kan göra är att önska ,gå och gå och be...så det gör jag. Jag ber att all klokskap skall hitta de rätta orden så att inte saker ställs på sin spets. Jag ber för alla er som på riktigt kan påverka. Måtte ni finna orden Som når fram och skapar besinning. Själv går jag med leriga skor i kanten av våren.
Gässen drar in i Vada dalen.
Skogen, ännu bara nakna grenar men ändå full av färg.
Gåsparet är vid Angarnssjöängens kant.
Vi hade inte sett varandra , vare sig katten eller jag...men så helt plötsligt blev han varse mig och for iväg som skjuten ur en kanot.... tror han låg och spanade på ett byte.
Jag inser hur skyddad jag är där jag lever, och har varit så hela mitt liv.Jag har inte erfarenhet av krig och galenskap. Jag lever i ett land där väldigt mycket är bra.Jag tänker på boken "Sista kulan sparar jag åt grannen". Skriven av Fausta Marianovic, en kvinna som flydde till Sverige från kriget i Jugoslavien. Hennes beskrivning och vrede över att det var så lätt att vända granne mot granne går rakt in. Hur fort forna vänner hamnade i olika etniska grupper och sen angrep varandra. Hennes naivitet togs ifrån henne.Nä nu skriver jag inte mer...det här ville jag skriva men sen räcker det. Jag skall promenera och be att universum sänder besinning in till de som behöver det stället.
Dina stillsamma vackra bilder står i våldsam kontrast till dina tankar.
Jag håller med i allt, både känslan av vanmakt och önskningarna om att man ska besinna sej.
Det räcker nu med de hemskheter som redan pågår!
Hoppas att universum hör och agerar därefter!!
Ett citat som alltid passar
“Just living is not enough," said the butterfly, "one must have sunshine, freedom, and a little flower.”
Hans Christian Andersen.
Fina bilder
Men dina härligt mjuka bilder tar bort tankarna från det en liten stund!
Bild nummer två är magiskt vacker och den kan man titta länge på!
Ha en underbar dag!
Det som händer i Ukraina är sorgligt och djupt oroande. Att det kan hända är svårt att förstå. En förklaring kan vara avsaknaden av demokratisk tradition i de inblandade länderna. Vi får be en bön om fred.
Ha det bra Annelie!
Jon Anders
Hälsningar Lena
Och inte minst, vad härligt att du skriver lite positivt!! Många är alltför dystra. Det kom jag att tänka på när jag läste en insändare i LIdingö tidning ikväll. Där insändaren pekade på hur mycket positivt det finns runtomkring oss. "När man öppnar tidningen, skulle man kunna tro att det är tvärtom"... Är vi ett gnälligt folk? Nej, så kan det väl inte vara.... Fint inlägg!! //Peter
Nä jag tror inte vi är ett gnälligt folk. Eller då är vi som sort gnällig. Mänskligheten vill säga. Tror det är en överlevnadsbit i att först se det negativa. Det vi behöver akta oss för. Att upppskatta och först lägga märka till det positiva, det som också finns där kräver träning tror jag. Jag tränar för fullt...vissa dagar funkar det. Men det som händer runti kring Putin o hans gelikar o Ukraina går det sämre.
Delar din oro kring situationen i Ukraina och hoppas också att de styrande parterna med makt ska inse att ytterligare upptrappning av våld inte är till vinning för någon...Man kan bara hoppas nu.
En övergång från totalitär styre i ett land, till något som vi definierar som demokrati har mig veterligen aldrig gått helt smärtfritt och utan konflikt. Ändå hoppas jag innerligt att ingen mer ska behöva sätta livet till just nu.
Samtidigt som intresset för Ukraina är högst upp på nyhetsagendan så pågår minst ytterligare ett fyrtiotal konflikter runtom i världen. Inte minst Syrienkonflikten som nu nästan trubbat av oss - man förmår helt enkelt inte ta in allt lidande och kan omöjligen förstå hur utsatta dessa människor är....
//Kirsten
Tack för de vackra bilderna som kontrast till eländet. Jag tycker särskilt mycket om bild två på skogen. Den blev verkligen skön!
Ha en bra helg!
Bjarne