wsaar skrev:
Att pentax själv väljer att producera en 16 - 50 f2.8 visar ju på att de själva tycker att de har ett hål för den sortens zoom i sitt sortiment, och det är då inte särskilt konstigt om det då också finns en marknad för gluggar med liknande specifikationer för halva priset (och gissningsvis har nog populariteten hos Sigma 18 - 50 f2.8 varit del i att tvinga Pentax att producera gluggen).
edit: Ett alternativt svar på frågan "vad är bokeh?": Det är en av de subjektiva faktorer som ofta lyfts fram av fanatiska märkesanhängare när de objektivt lättbedömda faktorerna hos ett objektiv inte motiverar dess pris (gäller dock inte bara Pentax, både Nikon och Minolta har överprissatta gluggar som genast får "bättre bokeh", bättre linsbehandling, bättre kallhet/varmhet blah blah än alla rimligare prissatta alternativ av dem som lagt ut pengarna på, eller försöker sälja, den dyra optiken).
Pentax val att göra ett 16-50 f/2.8 har inget med Sigmas val att göra ett 18-50 f/2.8. Som jag tidigare nämnde för dig så är inte Sigmas 18-50 f/2.8 ett populärt objektiv i Pentax fattning. Visst säljer det några, men inte alls särskilt många.
Det är uppenbart att du inte känner till Pentax historia, ej heller det som särskiljer Pentax objektiv från andra tillverkare.
Pentax gör ett DA* 16-50 f/2.8 därför att de gjorde ett populärt och erkänt fantastiskt FA* 28-70 f/2.8 i 35mm formatet. Av samma skäl gör de ett DA* 50-135 f/2.8, för det är APS-C motsvarigheten till deras klassiska FA* 80-200 f/2.8. Detta har inget med Sigma att göra och jag är förvånad över att du tror det.
Pentax lanserade den 7 lagers SMC behandlingen av sin optik på 60-talet och var därmed först i världen med detta. Konkurrenterna ansåg det var omöjligt med fler lager än två-tre. Super Multi Coating bygger på samma grundforskning som Carl Zeiss T* behandling och dessa liknar varandra mycket, men Pentax har vidareutvecklat sin SMC i omgångar. Senast var det SMC Ghostless och nu är det SMC SP (Super Protection) som gäller.
SMC ghostless utvecklades ursprungligen för den japanska polisen som behövde se tydligare i skymning och gryning i alla sorters väderlekar, det är en behandling som togs fram för den japanska polisens kikare och sikten. Sedermera kom denna utveckling i Pentax objektiv.
Att objektiv har olika färgtemperatur är en erkänd sanning. Jag har kört dia i många och det fantastiska med dior är att de framkallas som de är, de går alltså inte genom någon autojusteringsprocess som negativ färgfilm gör när den framkallas och kopieras. Det är lätt för mig att på mina dior se vilket objektivmärke jag har använt, därför att märkena skiljer sig åt i färgtemperatur, bokeh och 3D känsla och utformningen av skillnaden mellan det som är i-fokus och det som är utanför.
Jag har mest kört med Agfa RSX som är en väldigt neutral film, varken varm eller kall - och just därför är det extra lätt att upptäcka sådana här skillnader med den filmen. Jag har ofta använt Sigma AF 24 f/2.8 på kvällen, för dess kalla färgtemperatur har adderat blått till den redan blåa temperatur som kvällen/natten har. Det var som att köra med ett ständigt blåfilter på. Pentax M 28 f/2.8 är i jämförelse ett betydligt varmare objektiv. Detta är inget jag hittar på pga pris eller så, Sigman köpte jag ny för 2 000 spänn och Pentax hittade jag begagnad för 1 200 SEK.
Sigma har en usel antireflexbehandling, det blir reflexer när man kör in i solen med det. Samma med det Tokina 28-105 f/3.5-4.5 som jag hade en gång. Ett väldigt tråkigt objektiv. När jag bytte till Pentax 28-105 f/3.2-4.5 så fick färgerna och bilderna mer liv! Det var en påtagligt stor skillnad.
Pentax är världsledande på antireflexbehandling, de har alltid varit det, det är något de är väldigt stolta över.
Pentax är inte som andra objektivtillverkare. Hade andra kommit på att göra FA 43 Limited? Detta började som ett hobbyprojekt hos en av Pentax allra äldsta tekniker. Det började närma sig pension och han ville toppa sin karriär med att göra ett objektiv som var i tradition med de klassiska Leica och Zeiss objektiven från 50-talet. Han ritade och designde helt utan datorhjälp på sin fritid, sen fick en chef inom Pentax höra talas om hobbyprojekt och tyckte det var såpass intressant så de tillverkade denna klasssikt framtagna optik. FA 43 har inte tagits fram genom mätningar, utan man har fotat med prototyper och så har man valt den design som gav bilder som man tyckte var artistiskt snyggast. Precis som man gjord förr i tiden, ett hantverksmässigt och artistiskt sätt att ta fram objektiv på - och givetvis mycket dyrt.
FA Limited serien är gjord helt i metall, fjärran från Sigmas och Tamrons plastiga konstruktion. Detta är också en förklaring till priset.
Titta på bländarringen och fokuseringsringen. Istället för att ha tryckta siffror, så är de ingraverade i metallen. Det kostar också pengar.
En faktor som gäller alla Pentax autofokusobjektiv från FA serien och framåt, är att de testas individuellt av Pentax och den optiska prestandan kodas i objektivens MTF chip. Detta är tidsödande och kostar extra pengar. Informationen avläses av kamerans MTF program (K10D, MZ-S och Z-1 och Z-1p har MTF program).
Jag och många med mig har valt Pentax på grund av originaloptikens kvaliteter. Om jag hade velat köra Tamron eller Tokina, så hade jag kunnat köpa en Nikon kamera istället. Men Nikon tar inte Pentax objektiv och därför har jag kört Pentax sedan 1988.
Hälsar
R