wsaar skrev:
Jag kan tänka mig att de som hållit fast vid Pentax fram till nu måste varit de verkligt märkestrogna, men när Pentax nu släpper en kamera som även kan sälja på tekniska meriter kanske det också lockar en kundgrupp som också köper objektiv mer baserat på pris/funktionalitet än på extrem märkeslojalitet.
Men snälla Will, du gör här ett kraftfullt påhopp på de som har valt DA 16-45 f/4 framför Sigmas 18-50 f/2.8 och talar om "extrem märkeslojalitet". Jag häpnar!
Pentax har en särskild kvalitet på sina objektiv, detta är inte frågan om lojalitet. Att köpa objektiv är ett artistiskt val, man köper det som hjälper en som fotograf att förverkliga sina artistiska visioner. Pentax objektiv har en särskild karaktär, de har alltid haft det och det är en av anledningarna till att Pentax kallas för "Japans Leica" på den japanska hemmamarknaden.
Ett exempel är att Pentax alltid brytt sig om bokeh mer än konkurrenterna. Alla Pentax objektiv har bra bokeh, sen finns det Pentax objektiv med fantastisk bokeh också. Många har investerat i Pentax system för de vill ha den här karaktären.
Sigma och Tamron är inte precis kända för sin bokeh och utgör därför inget reellt alternativ till Pentax.
En ytterligare faktor är linsbehandlingen. Pentax SMC tillhör fortfarande eliten och tredjepartstillverkarna kommer inte i närheten. Tamrons BPAR är bra, men inte riktigt lika bra.
Sigmas är ganska värdelöst och Tokina har inte varit en höjdare heller. Jag har själv haft tredjepartsobjektiv och skillnaden har varit tydlig och märkbar.
Mitt Sigma AF 24 f/2.8 Macro har ett "kallare" tonomfång än mina Pentax objektiv, visst är objektivet tekniskt skarpt och presterar bra i MTF tester, men det saknar själ, det har en stel karaktär. Jag föredrar använda mitt gamla Pentax M 28 f/2.8, inte för att mitt 28 är bättre på rent tekniska meriter (det är faktiskt sämre) utan på att det skapar bilder med mer känsla och liv.
Har man vant sig vid Pentax särskilda karaktär på objektiven, så saknar man den när man byter till tredjepartstillverkarna. Sigma, Tamron och Tokina har i stort samma karaktär på sina objektiv, de ligger alla åt en "kallare" färgteckning än Pentax objektiv, de har en kontrast som maskerar de finare detaljerna i bilden (de ligger väldigt nära Nikons karaktär här, alltså en karaktär som jag vill kalla för "typisk japansk") och bokeh är rätt ful. Pentax har en mer europeisk karaktär på sina objektiv, mer "tysk" om du så vill (denna längtan till Europa fick blomma ut fullständigt med FA Limited serien).
DA 16-45 f/4 är ett fantastiskt fint objektiv och det är därför som många väljer det. Inte för en blind märkeslojalitet, utan för att det faktiskt är riktigt bra.
Den som söker ett bra porträttobjektiv väljer FA 50 f/1.4, den har en härlig bokeh och en fin sötma , en skön varm känsla i sin färgteckning.
Hälsar
R
