Advertisement

Annons

Vem behöver FF-sensor?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag är ytterligare en som gärna skulle byta min D200 till en D700. Anledningen ligger mestadels i sensorstorleken och sensorns egenskaper. Hade jag D300 så vore det inte lika angeläget, men fortfarande intressant.
Det jag är ute efter är stor ljusstyrka hos objektiv inom normal- och vidvinkelområdet. Dels för att kunna få kort skärpedjup, men också för fotografering i dåligt ljus. Saken blir ju inte direkt sämre av den överlägsna brusprestandan hos D700 (jämfört med D200 då), vilket i praktiken torde leda till att jag skulle kunna använda uppåt 3-4 steg lägre befintligt ljus utan att plocka fram stativet.
Sen har vi kapitlet om sökaren. Även om både D200 och D300 har bra sökare i förhållande till sensorformatet så är den ändå inte särskilt stor. Bra, men liten. Som ren kuriosa kan jag förresten nämna att jag jämförde mörkerfokusering (manuellt) mellan min D200 med utbytt mattskiva och en Leica CL. D200:an var mycket lättare att fokusera rätt med. Eller rättare sagt; det var svårt med D200 och omöjligt med Leican. Så nog är den bra, men bra kan alltid bli bättre.

Jaha, kan man säga att jag behöver fullformat? Nej, verkligen inte. Jag behöver inte ens en kamera eftersom det inte inbringar någon inkomst. Att jag ändå vill ha en D700 är bara prylbögeri, som jag försöker motarbeta så gott det går. Det kanske är lika bra att jag inte har råd, så jag slipper fundera på det. Folk köper så mycket som de inte behöver, så även jag (när jag har pengar vill säga). Å andra sidan är 40000:- (D700 + 24-70) ungefär femtio spänn om dagen i två år. Hur många är det inte som köper lunch varje dag för den summan trots att de skulle kunna ta med sig matlåda för en femtedel av priset? Och hur många är det inte som köper en ny bil för trehundratusen utan att blinka?

Prioriteringar, alltid dessa prioriteringar. Jag skulle inte lägga mer än tiotusen på en bil, men gärna hundratusen på ett kamerasystem om jag hade pengarna.

Lugn Martin, om två år och 25 sparade kronor om dagen har du både en begagnad D700 och några bra fasta ljusstarka objektiv.
 
Ang FF-sensor. Vilken typ av fotograf drar mest och störst fördel och nytta av FF-sensor?

Alla som vill ha bildfiler med lägsta möjliga brus, bästa möjliga valörrikedom, högsta skärpa, upplösning och kontrast....
Alla som vill kunna leverera bilder med högsta möjliga tekniska kvalitet helt enkelt.

/janne
 
Det är inte skärpan med 14-24 som är grejjen, utan bildvinkeln. Det finns ingen motsvarighet till denna optik för en DX-sensor, faktum är att det är snålare med fina ljusstarka vidvinklar till DX överlag.

Jag tycker att just skärpan är den största fördelen med 14-24/2.8. Jag hade en D200 och Sigma 10-20 mm och efter bytet till D3 och 14-24/2.8 får jag mycket skarpare bilder och bättre färgåtergivning. Bildvinkeln blir densamma som med 10-20 mm på DX.
 
Lugn Martin, om två år och 25 sparade kronor om dagen har du både en begagnad D700 och några bra fasta ljusstarka objektiv.
Jag måste hitta ett jobb först. Men inte tänker jag vänta i två år. Avbetalning funkar utmärkt. Jag har inga problem att leva på gränsen till existensminimum.

Bildvinkeln blir densamma som med 10-20 mm på DX.
Nä, samma som 9-16 snarare. Väldigt begränsat i mitt tycke. Synd att de inte gjorde en ny 17-35 istället.
 
Synd att de inte gjorde en ny 17-35 istället.

Håller med, det skulle passa mig mycket bättre (eller 16-35mm). Men det finns en hel del fina begagnade 17-35 att få tag i, dock till lite för höga priser.

Ang FX. Om man bara kunde motivera sina köp med att man behöver det så är det rätt få saker man skulle skaffa sig. Jag kan inte påstå att jag (eller någon annan) behöver FX men likväl har jag en eftersom jag tycker det tillför en hel del kvalitéer.
 
Alla som vill ha bildfiler med lägsta möjliga brus, bästa möjliga valörrikedom, högsta skärpa, upplösning och kontrast....
Alla som vill kunna leverera bilder med högsta möjliga tekniska kvalitet helt enkelt.

/janne

Men om två likadana modellbilder togs i din fotostudio i Nyköping, den första bilden med en APS-C-DSLR och den andra med en DSLR med småbildssensor, och samma förstklassiga objektiv användes, varefter dessa filer bildbehandlades väl, skulle du verkligen kunna urskilja dem åt?
 
Men om två likadana modellbilder togs i din fotostudio i Nyköping, den första bilden med en APS-C-DSLR och den andra med en DSLR med småbildssensor, och samma förstklassiga objektiv användes, varefter dessa filer bildbehandlades väl, skulle du verkligen kunna urskilja dem åt?

Ibland ja, ibland nej är mitt bästa svar på den frågan.
För visst märker man oftast att storleken har betydelse i detta fall!

En stor brist som jag upplever med mindre sensorer är det, i mitt tycke, väl stora skärpedjupet.
 
. Synd att de inte gjorde en ny 17-35 istället.

Inte alls. Varför skall Nikon nöja sig med att bara uppdatera gamla modeller? Nikon tänkte nytt: En ny 24-70/2.8 förbättrad jämfört med 28-70:an och med 4 mm mer i korta änden; en ny "14/2.8 med zoom" i form av 14-24/2.8 med fantastiska optiska egenskaper. Problemet är att en del fotografer inte alltid tänker nytt utan kör i gamla fotspår. Jag tycker Nikon gör rätt om de väljer att prioritera bästa möjliga optiska prestanda framför brännviddsomfång eller sådant som möjlighet att använda filter. Men vem vet Nikon kanske i framtiden kommer med en 17-40/4 eller liknande som tar filter.

Nikon D3 var också ett uttryck för nytänkande: "bara" 12 MP men en oerhört flexibel kamera.

SB-900 är inte heller kraftfullare än sin föregångare SB-800 men har sådana kreativa lösningar som valbara ljusspridningsmönster och färgfilter som i kombination med AWB ger korrekt vitbalans på D3 och D700.
 
Inte alls. Varför skall Nikon nöja sig med att bara uppdatera gamla modeller?
Att ett nytt objektiv har samma brännviddsomfång som ett gammalt gör det knappast till en uppdatering av en gammal modell. Jag skulle aldrig köpa ett 14-24, men gärna ett 17-35. Den gamla 17-35 är fortfarande bra, men de flesta skulle nog ha mer nytta av att man lade krutet på att utveckla en ny sådan istället för ett så extremt och snävt omfång som 14-24. Rent prestigemässigt gjorde Nikon däremot rätt.
Jag använder idag Tokina 12-24/4 på min D200 och tycker att det är ett lagom omfång. I praktiken är det tydligen 13-23 egentligen, vilket motsvarar 19,5-34,5. Jag behöver alltså inte ens 17 mm. Det jag saknar är ljusstyrka, särskilt med tanke på D200:ans inte så imponerande brusegenskaper. Det är möjligt att ett 18-35/3,5-4,5 är mer rätt för min del eftersom jag inte direkt är förtjust i klumpiga objektiv. Vädertätning på en vidvinkel ser jag heller ingen större vits med eftersom det vid regn oundvinkligen blir massa elände på frontlinsen.
Oavsett så ger FF betydligt större möjligheter att välja objektiv efter eget huvud istället för att man som på DX är begränsad av ett ganska litet utbud när det gäller vidvinklar och normalobjektiv (dock ej normalzoomar, som det dräller av).
Om jag köper en D700 så köper jag antagligen också ett 24-70 för maximal bildkvalitet samt vädertätning och snabb AF när det kan behövas. Vill man lätta på ryggsäcken så lär ett 50/1,8 komma väl till pass, och det kostar nästan ingenting:)
 
En av sakerna jag ogillar (som DX-användare) är att Nikon har ett 50mm f1.8 för typ 700kr, men deras 35mm f2 kostar typ 2500kr.

Det saknas helt och hållet fast DX-gluggar. Små jäkla, billiga 24mm och 35mm, typ f1.8 eller 1.4, som inte kostade 3000kr.
Vore najs. Tycker jag.

Tycker man att det funkar att fokusera manuellt så finns en hel del vassa ljusstarka gluggar till rimliga pengar på begagnatmarknaden. I dag inhandlade jag 28/2 och 50/1,2. Dessutom är 35/1,4 en fin liten sak.

/K
 
Jaha.

Varför en FF? Mina argument är rätt fåtaliga:

  • Bättre på höga iso än en jämngammal DX kamera. Observera att jag skrev en jämngammal kamera. Jag gissar att en D300 är väl så bra brusmässigt som en EOS1Ds mkI.
  • Oftast bättre DR. Dock inte alltid.
  • Större sökare. Inte heller alltid en tillgång. Jag som är glasögonbärare kan inte se hela sökarbilden i a900 utan att titta runt. Skitkass om ni frågar mig.
  • Vidare vidvinklar och än viktigare så är de oftare även ljusstarkare än motsvarande objektiv för DX
  • Kortare skärpedjup

Det finns fördelar med DX likväl:
  • Förlängningsfaktorn är trevligt att ha när det gäller teleobjektiv. En 70-200 f2,8 på DX motsvarar ett objektiv på 105-300 f2,8. Finns inte och skulle kosta bra mycket mer om den fanns
  • Längre skärpedjup
  • PRISET

När det gäller andra åsikter som tex att gluggarna används vid "rätt" brännvidd ger jag inte mycket för. Bara att lära om. Dessutom är det väldigt många fotografer därute som aldrig har använt en 35mm kamera och fullständigt struntar i mm antalet.

Jag är dessutom av den åsikten att ytterst få om någon kan se skillnad på två bilder tagna på samma motiv rent tekniskt så länge som iso stannar under ...iso800-1600 eller så. Självklart kommer skärpedjupet att skilja men det är en annan sak.

Själv använder jag en D300, dvs en DX kamera, och vill inte byta bort dess fördelar mot en FF. Jag fotograferar mest mellan 24-300 (35mm ekv) och har således ingen större nytta av kraftigare vidvinkar. Däremot skulle jag gärna komplettera min D300 med en D700 för dess egenskaper på riktigt höga iso. Vill alltså ha bägge men det lilla extra D700 skulle göra för mina bilder är inte värt de extra slantarna det kostar.....

Jag har alltså mer nytta av teleförlängningen än egenskaperna på riktigt höga iso. Men visst, kommer det en kamera som kan kombinera bägge så självklart.....
 
DR?

Det låter som FF-sensor inte är något som gör någon jätteskillnad, eller att det är värt de extra tusenlapparna.Enda fördelen som jag förstår det verkar vara att det blir lägre brus vigt iso (bra vid bröllop) och skitbra skärpa vid vidvinke (bra vid interiör). Stämmer detta? Finns det fler skäl till att lägga de extra tusenlapparna?

Teodorian: Så en D300 är ett bra val och ger den kvalitet som krävs? Kommer det kännas som ett för litet steg upp från D80?

Skärpan beror inte på sensorstorleken, utan objektivet som sitter på huset.

Däremot så kräver FF mer av objektivet.
Detta då problem med vinjettering och kantoskärpa blir tydligare på FF än FX-hus.
(FX-hus använder inte lika stor del av linsen som FF-hus).
 
Däremot så kräver FF mer av objektivet.
Detta då problem med vinjettering och kantoskärpa blir tydligare på FF än FX-hus.
(FX-hus använder inte lika stor del av linsen som FF-hus).
Men den del som används förstoras mer för att ge samma storlek på papper eller datorskärm. Den extra förstoringen gör att alla optiska problem (t.ex. oskärpa) också förstoras upp. En liten sensor kräver alltså också mer av objektivet.
 
Men den del som används förstoras mer för att ge samma storlek på papper eller datorskärm. Den extra förstoringen gör att alla optiska problem (t.ex. oskärpa) också förstoras upp. En liten sensor kräver alltså också mer av objektivet.

Antar att du tänker på objektivens upplösning?!
(Lite osäker på om jag uppfattar dig rätt).

Visst är det så att du med en hög pixeltäthet ökar kraven på objektivens upplösning.
Men det beror ju egentligen på pixeltätheten och inte sensorsstorleken.

Men självklart har du du rätt om du jämför ett FF-hus med ett DX-hus där båda husen har samma antal MegaPixlar (detta då FX-huset i så fall har en större pixeltäthet som därmed ställer högre krav på optikens upplösning).
 
Magnus har ( som vanligt ) summerat det hela rätt bra och det är bara att hålla med i det mesta.

Själv kör jag stor sensor ( Nikon D3 ) mest för mindre brus på höga ISO och särskilt för att bilderna tål hänsynslös misshandel jämfört med alla Nikons DX-sensorer.
Användningsområden, bröllop och inomhussporter.

Man läser en del om fördelen med kort skärpedjup med större sensor och visst stämmer det ibland, men oftare är det problem att få tillräckligt stort skärpedjup med dessa.
De som provar ännu större format til t.ex. porträttfoto vet hur bökigt det kan vara ibland att få ljusmängd, diffraktion och exponering att lira ihop utanför helt kontrollerade förhållanden.

Mindre sensor ( Nikon D300 ) är mycket användbar till all sportfoto i bra ljus då mitt 120-300 räcker en bit längre så länge det inte är t.ex. för mycket vattensprut/damm i vägen och den ger mycket bra bildfiler efter jag fick justerat bort standardinställningarna.




///Men vad f-n vet jag jämfört med fotosidans självutnämnda experter.....
 
Det finns fördelar med DX likväl:
  • Förlängningsfaktorn är trevligt att ha när det gäller teleobjektiv. En 70-200 f2,8 på DX motsvarar ett objektiv på 105-300 f2,8. Finns inte och skulle kosta bra mycket mer om den fanns
  • Längre skärpedjup
  • PRISET
Man kan inte säga att större skärpedjup skulle vara en fördel för APS-C jämfört med FF, eftersom man lika gott kan blända ner FF-kameran 1-2 steg och få samma resultat. Åt andra hållet är det däremot omöjligt för APS-C-kameran att få lika kort skärpedjup som med FF, med de objektiv som är tillgängliga idag. Man skulle naturligtvis kunna tillverka ljusstarkare objektiv med mindre bildcirkel, men det kommer antagligen inte att hända.

Den enda tekniska fördel jag ser (pris är inte en sådan) är högre pixeldensitet, vilket gör att man kan använda lägre förstoringsgrader (alltså kortare brännvidder) för att få snäva bildvinklar.
 
Vad är det som kan läras om när den lilla sensorn har klippt bort halva fisheye-bilden? Enda lösningen är att sensorn växer till sig.

Men då är det ju bara att köpa ett fisheye som är anpassat för APS-C formatet, tex Sigma EX 4,5/2,8 DC HSM Circular Fisheye som ger 180 graders bildvinkel på APS-C.
Påståendet stämde tidigare innan fisheye kom till APS-C formatet.

Däremot saknas fortfarande fasta ljusstarka vidvinklar till APS-C formatet. Tex motsvarande 24/1.4 och 35/1.4 (15/1.4 och 22/1.4).
 
jag bytte min canon 40d till en 5d förra veckan. Jag är amatör och har verkligen inte behov av att dra upp bilderna stort. Men måste säga, FF är underbart, det känns som nåt pling i filerna som inte kan beskrivas. Grejen med skärpedjupet är fantastiskt, blir samma skillnad nu mot 40d som det tidigare var mot min kompakt G9. Ok, inte lika mkt, men åt det hållet, men skärpedjupet och blurret bakom motivet och så. Jag säger så här. Har man råd att köpa FF, gör det.
 
Kom bara ihåg att själva bilderna inte blir bättre bara för att det är en FF-sensor.. 50% handlar om kunskaper i efterbehandling.. Jag brukar plocka fram gamla Raw-filer från min Eos350D och efter den vanliga turen genom Photoshop så ser de helt fantastiska ut. Går bara se skillnaden mellan dom och min D3-filer i 100%..

Det lustiga är att jag inte på något sett märkt att det dynamiska omfånget är sämre på de gamla filerna från 350D:n... kan det stämma?

Dessutom inbillar jag mig att färgerna från 350D:n blir mer lika de från negativ färgfilm.. Men jag kanske inbillar mig..
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar