Varför använder du "m"-läget?
- Trådstartare perstromgren
- Start datum
hornavan
Aktiv medlem
Histogrammet är frälsningen
Fråga 1. När det är viktigt
Fråga 2. Exponerar med histogrammet som är guds ( eller vem det nu var som hittade på histogrammet) gåva till oss fotografer.
Jag har gått igenom så gott som alla faser i fotografering.
Började med en kamera som inte hade några inställningar, det fanns inte ens en spärr som förhindrade dubbelexponering.
Sedan fick jag en kamera med manuellt inställbar tid och bländare, skärpan var en gissning.
125 f/16 på dagen och mindre när det var mörkare.
Sedan har jag haft spotmätare och blixtmätare och försökt förstå olika ljusmätningssystem.
Nu är det HISTOGRAM, hurra, hurra, hurra, hurra!
När du lärt dig hur histogrammet fungerar fullt ut och med din kamera så är det slut med fel exponerade bilder.
Den gamla högertrafiksloganen, Håll dig till höger Svensson gäller även här.
Fråga 1. När det är viktigt
Fråga 2. Exponerar med histogrammet som är guds ( eller vem det nu var som hittade på histogrammet) gåva till oss fotografer.
Jag har gått igenom så gott som alla faser i fotografering.
Började med en kamera som inte hade några inställningar, det fanns inte ens en spärr som förhindrade dubbelexponering.
Sedan fick jag en kamera med manuellt inställbar tid och bländare, skärpan var en gissning.
125 f/16 på dagen och mindre när det var mörkare.
Sedan har jag haft spotmätare och blixtmätare och försökt förstå olika ljusmätningssystem.
Nu är det HISTOGRAM, hurra, hurra, hurra, hurra!
När du lärt dig hur histogrammet fungerar fullt ut och med din kamera så är det slut med fel exponerade bilder.
Den gamla högertrafiksloganen, Håll dig till höger Svensson gäller även här.
perstromgren
Aktiv medlem
Alagazam
Avslutat medlemskap
Jag använder kamerans ljusmätare och gör spotmätningar på olika delar i bilden. Sedan jag började fota manuellt har det blivit svårt att gå tillbaka till halvautomatiken, trots att den var den jag fotade med i flera år. Om det är bra eller inte vet jag inte, men jag märker att jag söker mig till M på programratten rent reflexmässigt numera.
Histogrammet är sedan det perfekta hjälpmedlet när jag utvärderar den första exponeringen. Jag justerar det som kan behöva justeras och tar sedan de bilder jag vill ha.
MrDip
Aktiv medlem
Kamerans spotmätare som man lägger på olika ytor för att se att man ligger rätt, sen histogramet för finjusteringar. Springer man t.ex runt i en skog med mycket skiftningar får man ju ratta lite men jag tycker det är smidigt, och man slipper missar som orsakas av en förvirrad automatik.
erro.se
Aktiv medlem
Men är det egentligen så mycket bättre/smidigare/mer kontrollerat med M-läget? Ni verkar ju få göra en massa mätningar, ta en provbild, se om den blev bra, justera, ta en ny bild... Varför inte använda t.ex. A-läget, ställa in önskad bländare, ta en bild, se om den blev bra, om inte så justera med exponeringskompensation. Vad tillför M?
eon
Aktiv medlem
Kamerans exponeringsmätare används för alla exponeringsautomatiker och som underlag för manuell exponering. Exponeringsmätaren mäter dock enbart reflektion av 18% (dvs av mellangrått). Nu ser ju våra motiv aldrig ut så, utan exponeringen måste korrigeras för att ge motivet rätt ljushet. Det är här som exponeringsautomatikerna utvecklas med smartare bedömningar av vad motivet egentligen är. Vad motivet är har däremot fotografen inget problem att förstå, däremot har människan svårare att bedöma hur ljust det är.
Nu tycker jag att exponeringsautomatiken är så bra att den duger till för det mesta. Tidsautomatiken, som var den första exponeringsautomatik som togs fram, passar mig då bra. Jag väljer bländare för bildtypen och låter kameran sköta resten. Jag får visserligen se så att exponeringstiden hamnar utanför användbart område.
Om automatikens motivtolkning blir fel så måste givetvis fotografen kompensera exponeringen. Använder man då exponeringsautomatik så har man exponeringskompensation att ta till, och det är nu det börjar bli pilligt. Dessutom är det alldeles för lätt hänt att glömma kvar en inställd kompensation. Då tar manuell inställning över som ett bättre sätt.
Manuell inställning är inte så svårt. Ett vred för att ställa in bländare och ett annat för att ställa in exponeringstiden. Välj den första för bildtypen och den andra efter exponeringsmätaren till dess exponeringen är rätt. Det är nu det är lätt att korrigera en felaktig exponering genom att stanna lite över eller under rätt inställning.
Om man använder spotmätning eller centrumvägd mätning så måste fotografen alltid bedömma hur motivet ska exponeras utifrån hur ljust det är. Om man däremot använder matrismätningen så kan man tillgodogöra sig kamerans motivtolkning och ligga närmare sanningen om rätt exponering. Då slipper man korrigera exponeringen på de flesta bilderna.
Edit:
Om man alltid lämnar åt kameran att besluta om exponeringen så är manuell inställning meningslös, men om man är aktiv som fotograf och korrigerar exponeringen där det behövs så är den inte en belastning utan tvärtom en förenkling.
Nu tycker jag att exponeringsautomatiken är så bra att den duger till för det mesta. Tidsautomatiken, som var den första exponeringsautomatik som togs fram, passar mig då bra. Jag väljer bländare för bildtypen och låter kameran sköta resten. Jag får visserligen se så att exponeringstiden hamnar utanför användbart område.
Om automatikens motivtolkning blir fel så måste givetvis fotografen kompensera exponeringen. Använder man då exponeringsautomatik så har man exponeringskompensation att ta till, och det är nu det börjar bli pilligt. Dessutom är det alldeles för lätt hänt att glömma kvar en inställd kompensation. Då tar manuell inställning över som ett bättre sätt.
Manuell inställning är inte så svårt. Ett vred för att ställa in bländare och ett annat för att ställa in exponeringstiden. Välj den första för bildtypen och den andra efter exponeringsmätaren till dess exponeringen är rätt. Det är nu det är lätt att korrigera en felaktig exponering genom att stanna lite över eller under rätt inställning.
Om man använder spotmätning eller centrumvägd mätning så måste fotografen alltid bedömma hur motivet ska exponeras utifrån hur ljust det är. Om man däremot använder matrismätningen så kan man tillgodogöra sig kamerans motivtolkning och ligga närmare sanningen om rätt exponering. Då slipper man korrigera exponeringen på de flesta bilderna.
Edit:
Om man alltid lämnar åt kameran att besluta om exponeringen så är manuell inställning meningslös, men om man är aktiv som fotograf och korrigerar exponeringen där det behövs så är den inte en belastning utan tvärtom en förenkling.
Johan Okker
Aktiv medlem
För min del tycker jag det är bökigare att köra A-läge eftersom jag då måste flytta fingret från avtryckaren för att lägga om exponeringskompensation. I M-läget rattar jag bara tid för att justera exponeringen uppåt eller nedåt. Alternativt om det är riktigt bråttom skickar bländaren på gluggen ett steg upp eller ned.
På samma sätt mäter jag ofta redan från början ljuset från olika håll för att ha en karta att exponera utifrån och då är M-läget en förenkling jämfört med att hålla på med exponeringskompensation.
A-läget kan vara bekvämt - tycker jag - som point and shoot läge men det ger inte kontroll över bilden. Upplevt eller verkligt? Jag vet inte, men jag trivs i M-läget.
Senast ändrad:
Alagazam
Avslutat medlemskap
Total kontroll över bilden. Det är det enkla svaret.
Det är ju inte så att det manuella läget tar jättelång tid att hantera. Man vet man vad man vill göra, och då är det inte svårt att ställa in kameran så att man sedan kan justera det som behövs när man spotmäter.
Jag fotade mycket travsport för några år sedan och fotade då uteslutande med bländarautomatik. Slutartiden var given för den typen av bilder. Hästens rörelser skulle "frysas" med maximal skärpa. Det gick fort och det var meningslöst att jobba manuellt. Då var risken uppenbar att en förändring i ljuset, eller min vinkel gentemot motivet, skulle innebära över- eller underexponering.
M-läget gäller för mig när jag har tid på mig att överväga vad jag vill med bilden. Det innebär inte att jag står och tar en massa provbilder. Med erfarenheten krävs inte särskilt mycket för att uppnå det jag vill - och då har jag full kontroll över bilden.
apersson850
Aktiv medlem
Jag använder M-läget när jag fotograferar med blixt, för jag tycker det är enklast.
Dessutom använder jag M-läget när något automatiskt läge inte fungerar bra, då mätningen blir lurad av mysko ljusförhållanden i bilden.
Annars kör jag automatiskt, då exempelvis evaluerande mätning och P-läget fungerar alldeles utmärkt till exempelvis vardagsdokumentation.
Dessutom använder jag M-läget när något automatiskt läge inte fungerar bra, då mätningen blir lurad av mysko ljusförhållanden i bilden.
Annars kör jag automatiskt, då exempelvis evaluerande mätning och P-läget fungerar alldeles utmärkt till exempelvis vardagsdokumentation.
erro.se
Aktiv medlem
Och jag hävdar att jag har lika full kontroll över exponeringen i A-läget. Jag styr bländaren med långfingret på främre ratten och exponeringskompensation med tummen på den bakre. Pekfingret sköter avtrycket.
Men det kanske är en vanesak, vi verkar ju alla uppnå samma sak i slutänden: en bild som blir exponerad så som vi vill.
M-läget då? Själv använder jag M ibland när jag tar blixtbilder och vill styra hur mycket bakgrundsljus som ska komma med. Eller om ljusförhållandena är konstanta och jag ska ta flera bilder och det är viktigt att hålla exponeringen likadan.
Men till 98% funkar A-läget för mig.
Men det kanske är en vanesak, vi verkar ju alla uppnå samma sak i slutänden: en bild som blir exponerad så som vi vill.
M-läget då? Själv använder jag M ibland när jag tar blixtbilder och vill styra hur mycket bakgrundsljus som ska komma med. Eller om ljusförhållandena är konstanta och jag ska ta flera bilder och det är viktigt att hålla exponeringen likadan.
Men till 98% funkar A-läget för mig.
Erik Schalin
Aktiv medlem
När jag vill behålla samma exponering oavsett om jag får med mycket eller lite himmel, snö eller jord.
Normalt är det också så att ljuset inte ändrar sig. Går tex solen i moln så ställer jag om exponeringen.
Falumas
Aktiv medlem
När jag vill ha 100%-ig kontroll på kompositionen av bilden. Exponerar gör jag mest med ISO.
Bländare skärpedjup
slutartid rörelseoskärpa
För det mesta kör jag med bländarprioritet men ibland specielt när jag använder mina zoomar så är det ett jädrans pillande med auto-ISOt för att få rätt slutartid. Vid 70mm klarar jag för det mesta längre tider än vid 210mm, M-läget kan då vara bekvämt.
När jag kör en panorama-serie brukar jag hålla inne AE-låsknappen.
/Karl
Erik Schalin
Aktiv medlem
Funderat en stund om man egentligen använder M eller inte.
Om man låter kameran mäta fram ett värde som man sedan själv ställer in, använder jag då M eller inte?
Om svaret är nej, så är det nog väldigt få som använder M.
Om svaret är ja, hur ofta "får" man kolla exponeringen för att anse att man fortfarande själv styr exponeringen?
Om man låter kameran mäta fram ett värde som man sedan själv ställer in, använder jag då M eller inte?
Om svaret är nej, så är det nog väldigt få som använder M.
Om svaret är ja, hur ofta "får" man kolla exponeringen för att anse att man fortfarande själv styr exponeringen?
Vevo
Aktiv medlem
Manuellt med spotmätning 98% av tiden för att ha total kontroll på min exponering. Jag mäter utifrån en eller flera referenspunkter i motivet och bestämmer på så vis min exponering. I de få fallen jag kör bländarförval och flerfältsmätning är vid fågelfotografering och varierande ljusförhållanden.
Fördelen med M och spotmätning är att man vet innan man tryckt av hur exponeringen ska bli. Med A och flerfältsmätning har man inte samma koll. Man vet inte vilka punkter i bilden som den prioriterar och om det då blir 18% fast det är ljusare egentligen borde vara 32% reflekterat ljus. Med manuellt, spotmätning och erfarenhet kan man utläsa i motivet hur mycket de utvalda refrenserna i motivet reflekterar ljus, och på så vis veta innan avtryck hur det ska bli.
I studio kör jag med extern mätare för mätning av blixtljus, antingen spotmätning eller infallande. Det beror på motivet och hur noggrann jag måste vara. Med spotmätning mäter jag avvikelser på 1/10 för att få ljussättningen korrekt över hela ytan (vid reproduktioner av konstverk t ex.)
Fördelen med M och spotmätning är att man vet innan man tryckt av hur exponeringen ska bli. Med A och flerfältsmätning har man inte samma koll. Man vet inte vilka punkter i bilden som den prioriterar och om det då blir 18% fast det är ljusare egentligen borde vara 32% reflekterat ljus. Med manuellt, spotmätning och erfarenhet kan man utläsa i motivet hur mycket de utvalda refrenserna i motivet reflekterar ljus, och på så vis veta innan avtryck hur det ska bli.
I studio kör jag med extern mätare för mätning av blixtljus, antingen spotmätning eller infallande. Det beror på motivet och hur noggrann jag måste vara. Med spotmätning mäter jag avvikelser på 1/10 för att få ljussättningen korrekt över hela ytan (vid reproduktioner av konstverk t ex.)
perstromgren
Aktiv medlem
Jag tycker att det låter mera som "total kontroll över kameran" som ni (jag bara tog ditt inlägg som exempel, Alagazam, du har många själsfränder här i tråden) pratar om. Kontroll över bilden får man väl bara om man kan uppskatta (eller mäta) ljuset och väga det mot en massa erfarenhet man dragit på sig.
En nybörjare vill också få total kontroll över bilden, och kan då förledas till att tro att M-läget är vad som krävs. Jag tror dock att det krävs mer än att skruva ratten till "M".
Eller fattar jag något fel?
Per.
