Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför använder du "m"-läget?

Produkter
(logga in för att koppla)
Stenålder eller inte, så är det intressant.
Ni som exponerar manuellt - hur gör ni? Har ni externa exponeringsmätare? Eller kan man öva upp erfarenheten och få till en bra exponering helt manuellt?
Vill komma vidare nu och behöver lite starthjälp. Jag kan se på ett motiv om jag tror att exponeringsautomatiken riskerar att bli lurad och att jag bör justera. Men hur mycket? Hur ser ni det? Erfarenhet? Gissningar?

"Vill komma vidare", skriver du, men som du ser av kommentarerna hittills är det inte så många tillfällen som kräver manuella metoder! Använd kamerans ljusmätare och låt den exponera. Blir det fel, klicka upp eller ner ett par steg och exponera igen. Mer behövs inte! Gå inte över ån efter vatten.

Per.
 
"Vill komma vidare", skriver du, men som du ser av kommentarerna hittills är det inte så många tillfällen som kräver manuella metoder! Använd kamerans ljusmätare och låt den exponera. Blir det fel, klicka upp eller ner ett par steg och exponera igen. Mer behövs inte! Gå inte över ån efter vatten.

Per.

Jo, det framgår ju och det var lite skönt att läsa. Får ibland känslan av att varje seriös fotograf uteslutande exponerar manuellt.
Jag kör för det mesta på någon av exponeringsautomatikerna, men vill öva upp känslan för manuell exponering och exponeringskompensation - för att utvecklas helt enkelt. Är lite av en purist; vill få det bra på en gång.

Och vill utvecklas - framåt, uppåt och utåt - bara för sakens skull... :-D
 
Jag kör för det mesta på någon av exponeringsautomatikerna, men vill öva upp känslan för manuell exponering och exponeringskompensation - för att utvecklas helt enkelt. Är lite av en purist; vill få det bra på en gång.

Och vill utvecklas - framåt, uppåt och utåt - bara för sakens skull... :-D

Men det är ju bra! Då skulle jag föreslå att du helt enkelt övar på att gissa! Gå ut och gå och gissa exponeringen och exponera. Låt sedan kameran föreslå något och se hur nära du kommer. Det finns nu egentligen inget facit, ingen perfekt exponering, för varje tillfälle. Men kameran har övat länge...

Per.
 
Ni som exponerar manuellt - hur gör ni?
Nuförtiden: Mäter på nåt typ gråkort (dvs kan vara nåt annat jag vet hur mycket + det ska vara mot).

Förr: Antingen hade kameran inget annat läge eller så hade batterierna tagit slut; I det senare fallet använde jag min erfarenhet och det fungerade t o m med Kodachrome 64 så länge man var utomhus.

Och som påpekats: Sunny 16 fungerar faktiskt riktigt bra.
 
Många sportfotografer kör i manuella lägen, framförallt inomhus.

Fotograferar man i en ganska jämn belyst lokal så kan det vara en fördel att köra manuellt, man slipper t.ex. att något litet fönster eller anan ljuskälla helt plötsligt gör resten av bilden underexponerad.

Man får även jämnt exponerade bilder vilket kan vara snyggt om man t.ex. fotograferat ett bröllop eller något liknande.
 
Ofta!

Varför använda M-läget? Det gör jag ofta! Förr fanns ju heller inget annat. Jag brukar låta kameran mäta först, och om jag inte är nöjd med resultatet, så tar jag dess inställningar som fingervisning, byter till M-läge och justerar som jag vill ha det.

Och när det kommer till studioplåtningar, som är det jag håller på med mest, så är det ALLTID M-läget som gäller. Dessutom manuell vitbalans. Vad skulle man annars använda?
 
Och som påpekats: Sunny 16 fungerar faktiskt riktigt bra.
Jag tycker Sunny 11 passar våra ljusförhållanden bättre. Sen är det ju inte heller så lätt att veta hur mycket man behöver öka exponeringen när det inte är "sunny" eller när solen står lågt.

Olle
 
När jag fotar sport så kan det ibland fungera bra med M, speciellt i kombination med 'säkerhetsföskjutning' inställd på ISO. Då får man ett bra utgångsläge ex. 1/500 och 2.8 för att hantera rörelsoskärpa. Sen tar 'säkerhetsförskjutningen' hand om problemet med ex. en fotbollsplan som är solbelyst halvt och halvt i skugga.

I studio är det alltid m-läget.
 
Stenålder eller inte, så är det intressant.
Ni som exponerar manuellt - hur gör ni? Har ni externa exponeringsmätare? Eller kan man öva upp erfarenheten och få till en bra exponering helt manuellt?
Vill komma vidare nu och behöver lite starthjälp. Jag kan se på ett motiv om jag tror att exponeringsautomatiken riskerar att bli lurad och att jag bör justera. Men hur mycket? Hur ser ni det? Erfarenhet? Gissningar?

Jag använder kamerans mätare inställd på spotmätning. Då kan jag mäta olika punkter i bilden och bestämma hur jag ska lägga exponeringen för att högdagrarna inte ska bli utbända eller för att skuggorna inte ska bli igensotade eller...
Men det är främst när det gäller landskap eller när det är "lite svårare" ljusförhållanden där kameran automatik riskerar att bli lurad som jag använder M. Annars är det vanligen A som gäller.
Sen kör jag ofta "på känn" när jag använder mitt 10-stegs ND-filter. Gissar en tid och kompenserar eventuellt om det behövs.
 
Använder manuella läget när jag fotar med externa blixtar eller när inget av de andra lägena ger det resultat jag vill.

Exponerar på magkänsla i de fallen. Ibland blir det ett gäng testbilder för att hitta rätt. Förvånansvärt är första försöket oftast bäst ändå.
 
Jag använder manuella inställningar på min digitalkompakt när jag vill ha större inflytande över slutartid och bländare (skärpedjupet). Vill man fotografera stjärnhimlen är M-läget bra, om man vill kunna blända ned lite för bättre kantskärpa men ändå få en slutartid som inte gör stjärnorna till streck (proffs kompenserar givetvis Jordens rotation under exponeringen).

Jag använder det för att jag inte har något val. H-blad har missat att montera A/S/P/fyverkeri/beach/snö o inomhuslägen på sina 500-hus/objektiv :)

Precis som mina älskade Rolleis och bälgkameror. Helt batterioberoende mekanik är oslagbart ibland. :)

Kan digitalkameratillverkarna lägga till en mängd program utöver manuella funktioner så är det bara bra. Även dyrare proffskameror borde ha det (kanske redan har?). Det är ju smidigt, om man t.ex. vill låta sitt barn, eller varför inte mormor, fotografera. För mig kan tillverkarna gärna lägga med ett par spel på köpet. Det kan bli tråkigt att sitta i bilen invid sjön i väntan på de där perfekta svanarna, så lite avkoppling med Mario vore inte fel. ;-)
 
Hej!

Jag använder M i kombination med låst eller avstängd autoiso för att ingen exponeringsmätare i världen vet hur JAG vill att bilden skall se ut vissa dagar. Man kan också säga att jag vill rädda exempelvis högdagrarna i ett ansikte eller en ljus del av bilden som skall visa upp fina nyanser som annars kan åka all världens väg när exponeringsmätaren får bestämma.

Pratar vi ansikten på snabbt rörliga barn så hjälper ingen spotmätning eller matrismätare i världen jag menar hur ofta prickar man rätt med spotmätningen mot ett så oförutsägbart rörligt mål som små barn och hur ofta vill man ha ansiktet precis i mitten eller på ngt av de påtvigande fokuspunkternas placeringar?

Hans
 
Använder inget annat än M då jag vill ha full koll på vad kameran levererar. Visst finns det undantag som bekräftar regeln, men om jag har tid att ställa in kameran så gör jag det 1000 ggr hellre än att låta kameran sköta det. Sen kan man ju använda de olika lägena, men jag kommer aldrig ihåg vilken som är vad, och M vet man ju att den står för manuell...=)
Varför kör inte alla automatlåda i bilen istället för att behöva växla manuellt... känns mer känsla enligt mig.
 
Jag använder aldrig M-läget. :p
Kör i princip alltid med Av eller om jag fotar sport S-läget. Ok då, visst testar jag M ibland men det blir inte bättre bilder än med Av, snarare tvärtom. När jag håller i kameran alltså. :D
 
Fast det är väl egentligen ISO 100, 1/100, f16 som gäller?
Nja, på den tiden uttrycket myntades var det ytterst få kameror (om ens någon) som kunde ställa in något så udda som slutartiden 1/100 sekund. 1/1000, 1/500, 1/250, 1/125, 1/60, 1/30, 1/15 osv var de tider som gällde.
 
Jag kör nästan uteslutande M eftersom jag är bekväm med det. M används oavsett om jag är inne eller ute, eller använder konstljus eller befintligt ljus. När jag sedan använder traditionell film på helmanuella kameror så är det ju som flera redan tidigare varit inne på samma arbetssätt.

Fördelarna är uppenbara som andra redan också påpekat, det blir samma exponering så länge det generella ljusets karaktär inte ändras för mycket. Inbyggda ljusmätare är för lättlurade av starka ljusskällor.

Det går (tycker jag) om inte snabbare så lika snabbt att vrida på något stegs exponering hit eller dit jämfört med att jag ska behöva flytta finger från avtryckare till exponeringskompensationsknappen och sedan justera. Är det riktigt bråttom så går det ju på några tiondelar av en sekund att blända upp eller ner något steg på gluggen eftersom jag ju ändå har andra handen där för att fokusera.

Lös ljusmätare för både konst- och befintligt ljus kompletterar den digitala kamerans display och histogram. Med film använder jag nästan alltid lös mätare om jag inte har mycket bråttom. I de fallen blir det att antingen lita på inbyggd mätare eller bara höfta när det är kameror utan inbyggda mätare. Fördelen med den lösa mätare är ju att jag kan mäta ljus från olika håll i rummet och sedan bara utifrån minnet (förutsatt att det generella ljuset inte ändrats mycket) justera exponeringar om jag byter vinklar.

Att oftast använda M-läge och lös mätare har gett mig en större känsla för ljuset och bilden och beroende på motiv och vad jag tänkt med bilden så händer det att jag gafflar något steg för att få lite mera utrymme att jobba med.
 
Kör numera bara M, tycker oftast det är snabbare eftersom en inställning ofta kan användas en längre tid utan att exponeringen förändras. Med spotmätning och histogram tar det inte lång tid att avgöra om man ligger rätt eller ej.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.