ANNONS
Annons

Var det lika mycket snack om film?

Produkter
(logga in för att koppla)

rogka566

Aktiv medlem
Hej alla som fotgoraferade på stenåldern.

I var och varannan tråd här på Fotosidan jämförs olika sensorstorlekar på olika märken och modeller. Pixeltäthet vs höga isotal har verkar hänga ihop katt och hund.

Hur var det förr? Snackade man om vilken film som var hetast eller var det annat som gjorde en bra fotograf?
 
Det var nog en hel del snack om film även då det begav sig, Dia, färg negativ, svart vitt, 135, 120, Fuji, Kodak Tri-x etc...

Men sen går det ju till ytterligheter idag med all teknikporr.. men det har ju en viss charm också :)
 
Och sen var det ju snack om hur man framkallade filmen för att få fram det absolut yttersta av varje litet silvergryn.

För Tri-x fanns det de som framkallade i Promicrol uppvärmd till 40 grader för att få ut maximal känslighet (krävde handlag för att inte hela gelatinskiktet skulle rinna bort) eller som soppade med mystiska pyrokateinlösningar av andra skäl.

Tekniken har alltid varit ämne för diskussion och debatt.
 
Hej!

Jag vill nog svara NEJ på frågan. Orsaken till det har inte med filmen att göra. Det fanns helt enkelt inte lika smidiga kanaler att föra diskussionen över! Helt enkelt inga forum liknande Fotosidan. Att föra diskussionen via fototidningarnas insändarsidor blev helt enkelt för långsamt för att hålla fart på diskussionerna!

/Mikael
 
Jag vill nog svara NEJ på frågan. Orsaken till det har inte med filmen att göra. Det fanns helt enkelt inte lika smidiga kanaler att föra diskussionen över! Helt enkelt inga forum liknande Fotosidan. Att föra diskussionen via fototidningarnas insändarsidor blev helt enkelt för långsamt för att hålla fart på diskussionerna!
Fast man kunde även på den tiden diskutera irl. Och det gjorde man. Vilken film som var bäst, vilken framkallare, vilken agitering, vilken temperatur, vilket fix, vilket sköljmedel, vilken sköljmetod, hur man undviker torkfläckar, hur mycket man kan pressa och hur man gör osv.

Dessutom var diskussionen om olika kameramärken ganska intensiv även på "forntiden": Nikon eller Canon. Eller Minolta eller Pentax eller...
 
Jag vill nog svara NEJ på frågan. Orsaken till det har inte med filmen att göra. Det fanns helt enkelt inte lika smidiga kanaler att föra diskussionen över! Helt enkelt inga forum liknande Fotosidan. Att föra diskussionen via fototidningarnas insändarsidor blev helt enkelt för långsamt för att hålla fart på diskussionerna!
Kanske inte så lätt för deltagarna i den här tråden att veta, men åtminstone de första två åren dominerade det analoga i Fotosidans forum. Dessförinnan fanns t ex Scandinavian Photos forum förutom en del utländska. Så nog har även analogt diskuterats på internetforum. Innan dess skedde nog diskussionerna mellan kompisar, fotoföreningsmedlemmar etc.

Olle
 
Hej alla som fotgoraferade på stenåldern.

I var och varannan tråd här på Fotosidan jämförs olika sensorstorlekar på olika märken och modeller. Pixeltäthet vs höga isotal har verkar hänga ihop katt och hund.

Hur var det förr? Snackade man om vilken film som var hetast eller var det annat som gjorde en bra fotograf?

En stor skillnad mellan sensorer och film är att sensorn sitter fast i kameran, medans filmen är en förbrukningsvara. Du kan byta film varje gång och du kan använda samma film i en pentax och en nikon.
Du kan med andra ord ha ett helt avdramatiserat förhållande till din film.

En digitalkamera innebär ett annat ställningstagande. Vill du byta sensor finns det inget annat sätt än att antingen byta hela kameran, eller i värsta fall hela systemet med objektiv och allt.

Det där gör att valet av digitalkamera blir definitivt på ett helt annat sätt. Sen kommer skyttegravskriget som ett brev på posten.
 
Det där gör att valet av digitalkamera blir definitivt på ett helt annat sätt. Sen kommer skyttegravskriget som ett brev på posten.
Valet av kameramärke var precis lika definitivt på den "gamla goda" analoga tiden och diskussionerna lika heta. Istället för trams som sensoregenskaper diskuterade man då givetvis väsentligheter, som om bajonettfattning respektive bländarring gick åt "rätt" eller "fel" håll.
 
Under 50 - 80-talen stod väl den stora kampen på fotoklubbarnas möten mellan Agfa, Kodak och Ilford på filmsidan....och om olika kameramärken naturligtvis. Jag tror "debatterna" var minst lika heta då som i dagens sammanslagna sensor- och märkeskrig.
 
Proggminnen

På den gamla goda proggtiden, och i de kretsarna, var det inte riktigt fint med märkesprat överhuvudtaget. Vilket såklart inte hindrade att man pratade märken. I extremfall visade man sitt avståndstagande genom att skrapa bort eller tejpa över märket på kameran... vilket förstås var ett indirekt och snobbigt sätt att visa att det stod Nikon eller Canon där, annars funnes det ju ingen anledning att ödmjukt (hrm...!) tejpa över det. Att bruka axelrem med kameramärke var att göra reklam och att låta sig utnyttjas av mörka krafter, det var fult.

Ändå, när jag sitter här och minns... Det var nåt visst med den gamla mekaniken. Är det jag (en åldersfråga t ex) eller är det tekniken som gör att jag har svårt att känna samma själiskhet och mening i digitalfotografin som i den analoga, när jag var tolv bast och köpte min första begagnade Miranda Sensorex?
 
En stor skillnad mellan sensorer och film är att sensorn sitter fast i kameran, medans filmen är en förbrukningsvara. Du kan byta film varje gång och du kan använda samma film i en pentax och en nikon.
Du kan med andra ord ha ett helt avdramatiserat förhållande till din film.

En digitalkamera innebär ett annat ställningstagande. Vill du byta sensor finns det inget annat sätt än att antingen byta hela kameran, eller i värsta fall hela systemet med objektiv och allt.

Det där gör att valet av digitalkamera blir definitivt på ett helt annat sätt. Sen kommer skyttegravskriget som ett brev på posten.

Klockren iakttagelse!!

/Oscar
 
Jag minns både heta diskussioner om olika teknikfrågor ("behövs autofokus?") både på insändarsidor och bland fotografer som träffades. En av de mer bisarra diskussionerna jag råkade in i var en äldre fotograf som bestämt hävdade att färgerna generellt blev sämre (detta var alltså på filmtiden) när man använde exponeringsautomatik. Jag har glömt exakt hur hans argumentation gick, men han var väldigt övertygad ...

Skillnaden mellan forumdiskussioner och sådana som sker ansikte mot ansikte är att i forum kan vem som helst hoppa in när som helst, var de än befinner sig vilket gör att fler deltar. Dessutom uppstår fenomenet att en diskussion som mellan två-tre-fyra personer i ett rum snabbt skulle ebba ut istället fortsätter i en vecka. Dessutom tappar man ju som bekant alla nyanser som rösten förmedlar (tonfall osv) plus nästan all visuell kommunikation (gester, minspel) vilket leder till fler missförstånd och urspårningar än när man pratas vid ansikte mot ansikte.

En fördel med de moderna forumdiskussionerna är ju att vi kan länka till källor, ge bildexempel, visa diagram och på ett helt annat sätt få med faktauppgifter än vid ett muntligt samtal.

Tänk också på att det är väldigt många fler som passivt läser diskussioner än som deltar i dem, så många lär sig mycket utan att synas och höras så mycket. Plus att man i efterhand kan läsa gamla diskussioner (via sökfunktion), något som var svårt på den tiden diskussionerna mest sköttes muntligt. Så diskussionerna når, på gott och ont (övervägande mest gott anser jag) oerhört mycket fler idag än förr.

Sist men inte minst är fotografering en mycket större sak idag än det någonsin var på filmtiden. Sett över befolkningen i stort är det avsevärt fler som har kameror över huvud taget idag (mobilkameror + kompakter + systemkameror) och att fler har mer kompetenta kameror. Det tas fler bilder än någonsin och - trots att nog många argumenterar emot här - fler bra bilder än någonsin förr.

Avslutningsvis kan jag nämna att jag har pratat med många nyblivna kameraägare och att jag hört många av dem berömma Fotosidan och framför allt dess forum. Som en kille sa (fritt citerat ur minnet): "rätt kaotiskt men oerhört roligt att läsa och en bra grundutbildning i foto som dessutom är oerhört billig".

Forumen och teknikdiskussionerna här hjälper många.
 
...Ändå, när jag sitter här och minns... Det var nåt visst med den gamla mekaniken. Är det jag (en åldersfråga t ex) eller är det tekniken som gör att jag har svårt att känna samma själiskhet och mening i digitalfotografin som i den analoga, när jag var tolv bast och köpte min första begagnade Miranda Sensorex?

I låg ålder så gillades nog mekaniken för att det var det som man kunde förstå och ta på. Nu när det mest(?) är elektronik så krävs det nog lite mer medvetande för att låta sig berusas. Så krävs det nog också en längtan för att få till känslan.
När jag var liten så fick jag en kamera som jag inte bett om. Den gav inte alls så mycket glädje som mina digitalkameror har gjort. Inte heller den analoga kameran jag köpte runt -90. Den var bara en bra pryl. De digitala däremot har jag längtat ordentligt efter innan jag köpte dem.
Längtan är nog ingrediensen som behövs för att få till det. Ingen blir lycklig av att få allt de pekar på.
 
Många påstår att det diskuterades prylar lika mycket förr. Jag delar inte den uppfattningen, personligen tyckte jag inte att det var så mycket diskussion om prylar tidigare. Visst testades olika kameror och objektiv liksom filmer och mörkrumsteknik/prylar. Men det var ändå förhållandevis marginellt mot i dag tycker jag. Om vi tar tidningarna foto och aktuell fotografi till exempel så säger mig mitt minne att de främst handlade om just foto. På tidningen foto fördes i stort den fotografiska debatten, eller det fotografiska samtalet, om normer, värderingar, vad är en bra bild, vad kan man tillåta sig när det gäller fotografi och så vidare. Och det var de i tiden namnkunnigaste fotograferna som till stor utsträckning stod för dessa artiklar och inlägg. Nu tycker jag mest att det handlar om att presentera alla nya prylar som dyker upp varvat med olika förfaringssätt i photoshop om hur man förvandlar ett fotografi till en illustration.

Visst har säkert nätets möjligheter till masskommunikation bidragit till dagens prylnördande. Men jag tror att en orsak som bidragit i högre grad är att kameran blivit mer av en högteknologisk statuspryl. Förr var det ganska få som inte var genuint intresserade av fotografi som höll på med kameror, förutom en ganska ringa del samlare. Nu är det mer inne med kameror som generella statussymboler, företrädesvis hos män.

Mycket här på FS, som jag uppfattar det, handlar om att bräcka varandra i prylar, eller att glänsa med sin kunskaper om prylarna och tekniken i sig. Ganska lite handlar om bilder och om att bli en bättre fotograf. Den gamla klyschan "Köp ett piano och du äger ett piano, köp en kamera och du är fotograf" är aktuellare än någonsin tycker jag.
 
Senast ändrad:
"Om vi tar tidningarna foto och aktuell fotografi till exempel så säger mig mitt minne att de främst handlade om just foto. På tidningen foto fördes i stort den fotografiska debatten, eller det fotografiska samtalet, om normer, värderingar, vad är en bra bild, vad kan man tillåta sig när det gäller fotografi och så vidare. "

Så sant som det var sagt, här på FS har jag i stort sett bara hittat den diskussion på Gatufotopoolen. Konstfoto och en del andra forum ägnar sig också åt den, gissar jag, men på de flesta forum verkar den helt lysa med sin frånvaro. I fingalleriet dominerar en tunn och ytlig bildsyn, tycker jag. Fina bilder, liksom, men vad mer? Smaken är såklart som baken, men jag saknar liksom tyngd i det mesta som gör.

Det är möjligt att en del av det sitter i själva mediet. Kan en datorskärm någonsin förmedla detsamma som ett högkvalitativt tryckalster?

Jag avslutar med att kasta en stor nypa salt i det jag själv säger: jag kanske helt enkelt bara är bakåtsträvande och nostalgisk.
 
Många påstår att det diskuterades prylar lika mycket förr. Jag delar inte den uppfattningen, personligen tyckte jag inte att det var så mycket diskussion om prylar tidigare. Visst testades olika kameror och objektiv liksom filmer och mörkrumsteknik/prylar. Men det var ändå förhållandevis marginellt mot i dag tycker jag. Om vi tar tidningarna foto och aktuell fotografi till exempel så säger mig mitt minne att de främst handlade om just foto. På tidningen foto fördes i stort den fotografiska debatten, eller det fotografiska samtalet, om normer, värderingar, vad är en bra bild, vad kan man tillåta sig när det gäller fotografi och så vidare. Och det var de i tiden namnkunnigaste fotograferna som till stor utsträckning stod för dessa artiklar och inlägg. Nu tycker jag mest att det handlar om att presentera alla nya prylar som dyker upp varvat med olika förfaringssätt i photoshop om hur man förvandlar ett fotografi till en illustration.

Visst har säkert nätets möjligheter till masskommunikation bidragit till dagens prylnördande. Men jag tror att en orsak som bidragit i högre grad är att kameran blivit mer av en högteknologisk statuspryl. Förr var det ganska få som inte var genuint intresserade av fotografi som höll på med kameror, förutom en ganska ringa del samlare. Nu är det mer inne med kameror som generella statussymboler, företrädesvis hos män.

Mycket här på FS, som jag uppfattar det, handlar om att bräcka varandra i prylar, eller att glänsa med sin kunskaper om prylarna och tekniken i sig. Ganska lite handlar om bilder och om att bli en bättre fotograf. Den gamla klyschan "Köp ett piano och du äger ett piano, köp en kamera och du är fotograf" är aktuellare än någonsin tycker jag.

Jag har faktiskt en ganska annan bild, både av mängden teknikdiskussioner och det här med kameror som statusprylar.

Jag som själv aldrig lyckades intressera mig för mörkrumsteknik minns med fasa de gånger jag var på olika fotoklubbsmöten, bildvisningar och liknande och fick lyssna på de i mina öron oändliga och aldrig sinande diskussionerna fotografer emellan om olika framkallare, temperaturer, agiteringsmetoder, fixbad, sköljgrejer, torkmetoder ... Prylar och teknik alltihop.

Och jag minns - som den unga fotograf jag var på den tiden (nu är jag ju medelålders gubbj**el :) en utbredd märkessnobbism. Jag började med en Konica-kamera och fick höra en hel del om alla de svagheter den hade jämfört med mer accepterade märken ... Och det hav av förakt en tjej drog på sig när hon hade mage att visa bildspel från Marocko (eller var det Tunisien?) med underbara diabilder tagna med en enkel kompaktkamera. Aja baja, så fick man inte göra :)

Jag skulle nog snarare säga att foto som företeelse har avdramatiserats och blivit mycket mer allmänt tillgänglig idag (i och med digitaliseringen) än någon sin förr. Snobbarna finns, visst gör de det, men jag upplever inte att de märks mer idag.

Jag säger inte att du har fel och jag har rätt, bara att vi nog har ganska olika minnen och lite olika intryck av dagens situation :)

Att det sedan kan kännas glest mellan diskussionerna om normer, värderingar och allmän bildfilosofi ... Det är ju lite upp till oss själva - vill man se en diskussion så kan man ju alltid starta en. Nu vet jag att du Alf faktiskt ofta gör just det, så det är ingen kritik mot dig, bara ett konstaterande att forum på många sätt är vad vi själva gör dem till.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar