andgi skrev:
Nä, nu skall jag försöka sluta tjafsa mer om det här.. - och med lite tur så tittar Pupillen förbi den här tråden och talar om exakt hur det ligger till..
Det vet jag inte om jag vågar mig på. Att leka skiljedomare är ett effektivt sätt att skaffa sig ovänner
sagan skrev:
Inte alls..jag är ärligt nyfiken på att få reda på hur det ligger till, upplever man skärpedjupet som längre med högre upplösning (vilket jag tror) än med låg upplösning (samma brännvidd, bländare, avstånd, sensorstorlek och pappersstorlek).
Det där var en riktigt lurig fråga, nyckelordet är nog ”upplever”.
Det vi kallar skärpedjup är egentligen en mycket enkel, rent geometrisk konstruktion som inte tar hänsyn vare sig till objektivfel eller ofullkomligheter i sensorn, utan bara befattar sig med oskärpehetscirkelns storlek på filmen. Att oskärpehetsfläcken på den färdiga bilden är sammansatt av många andra, mer eller mindre stora bidrag från alla möjliga felkällor struntar man helt i. Man kan tycka vad man vill om det, men sensorns upplösning och linsfel ingår helt enkelt inte i beräkningen (inte ens diffraktionen ingår som en faktor i skärpedjupsberäkningarna trots att diffraktion och skärpedjup är oupplösligt förknippade med varandra). Det finns naturligtvis nackdelar med denna förenklade skärpedjupsdefinition, men så länge man tar skärpedjupstabellerna för vad de är, nämligen mycket ungefärliga riktvärden, så är själva enkelheten också en styrka (dessutom får vi en korrekt uppfattning om bakgrundsoskärpan, vilket i min mening är en minst lika viktig aspekt som själva skärpedjupet).
Naturligtvis kan man, rent principiellt, i viss mån ”växla in” en högre skärpa hos sensorn mot ett lite större skärpedjup genom att använda en något större oskärpehetscirkel. Ett problem om vi försöker göra detta är att skärpan hos de detaljer som är ordentligt i fokus ju blir bättre p g a sensorn, medan de som befinner sig i skärpedjupsområdets gränsmarker är lika ”halvskarpa” som förut p g a den större oskärpehetscirkeln. Denna ökade skärpeskillnad inom skärpedjupsområdet kan göra att man inte är riktigt nöjd med skärpan i gränsområdet längre, trots att det rent objektivt är lika skarpt som med den sämre sensorn. Den ökade maxskärpan i fokalplanet kan då leda till att vi tvärtemot tvingas minska oskärpehetscirkeln (och därmed skärpedjupet) för att bli nöjda. Din fråga har alltså olika svar beroende på hur väl man märker, och eventuellt störs, av denna ökade skärpeskillnad. Själv tror, och hoppas, jag att bättre sensorer främst kommer att leda till högre kvalitetsanspråk i hela ledet, och att vi bara i nödfall ”slösar bort” den högre sensorskärpan på större oskärpehetscirklar, mer diffraktion eller sämre objektiv.
För övrigt tycker jag att betydelsen av att objektiven har ett stort omfång av användbara bländare är klart underskattat. Ett bra normalobjektiv är i stort sett lika skarpt (eller oskarpt hur man nu ser det) på f/2 som på f/22, vi har alltså ett omfång på hela 11 ggr att spela med. En medioker normalzoom kanske inte är acceptabel förrän vid f/5,6 och ger då bara 4 gångers omfång. En digitalkompakt med 2/3”-sensor kan bara bländas ner till f/5,6 innan diffraktionen når samma höjder som med f/22 med småbild, så om den högsta relativa ljusstyrkan är f/2,8 är omfånget nere i bara 2 ggr. Personligen tycker jag att ett stort bländaromfång är långt viktigare än t ex ett stort zoomomfång.
Angående frontlinsdiametrarna bör det kanske tilläggas att det egentligen handlar om ingångspupillens diameter (d v s den virtuella bilden av bländaröppningen). För teleobjektiv är det i praktiken lika med frontlinsdiametern, men för vidvinklar måste frontlinsen vara mycket större än ingångspupillen. Anledningen är att ingångspupillen ju ligger en bit in i objektivet och för att den ska kunna få fri sikt ut mot bildhörnen måste frontlinsen vara tillräckligt stor för att inte skymma och orsaka kraftig vinjettering.
Personligen har jag inget emot ordet ljusstyrka, däremot bör man alltid noga specificera vilken av alla sorters ljusstyrkor man avser (det finns massor). I den här tråden verkar ni i första hand avse den ”nominella relativa ljusstyrkan” (att det är med avseende på bildplanet får anses vara underförstått). Med ”nominell” avses den som gäller med objektivet inställt på oändligt. Ordet ”relativa” är mycket viktigt och förbises ofta, det syftar på att det är ingångspupillens diameter i förhållande till (relativt) brännvidden man menar.