Långt upp i tråden skrev någon att högre upplösning bara är intressant för speciella ändamål och inget för amatörer eller normalproffs, och exemplifierade med att på filmtiden nöjde sig de flersta med 24x36 mm och bara några få gick upp till större format.
Jag tror den jämföreslen haltar lite. De flesta fotade då med 24x36 därför att kamerorna var överkomliga i pris, objektiven inte heller så dyra och de var ganska lätta och behändiga att bära med sig. Men nog kunde man sukta efter en bladare eller någon annan 120-films-kamera! Ekonomin var det nog som hindrade. Både kameran och objektiven var nånga gånger dyrare, och filmkostnaden likaså, och sen behövdes större och dyrare förstoringsapparater. Kom ihåg att tvåögingar med fast optik som Rolleiflex (fanns både som 6x6, 4,5x6 och 4x4 om jag minns rätt) trots detta var mycket populära bland både amatörer och proffs! Att se en diavisning med 6x6cm-dia var något helt annat än en med 24x36mm, så nog uppskattades hög upplösning även då.
Vad jag vill komma fram till är att den digitala tekniken gör det möjligt att få fram riktigt högupplösande sensorer även i de vanliga digitala formaten APS-C, -H och FF. Canon har ju, som framgick av Ny Teknikartiklarna, som länkades till, tagit fram en APS-H sensor på 120 Mpix vilket väl mostvarar 90 på en APS-C. Och 180 på en FF. Eller så. Jag vet inte vad det mostvarar vad det gäller film, men jag gissar att en sån sensor i alla fall klår pressad Tri-X (som blev rätt grynig).
Jag kan inte se någon anledning till att de inte snart kommer inbyggda i produktionskameror. Nya processorer och större minneskort krävs förstås för att hantera datamängderna i kameran, men där går ju utvecklingen också fort. Liksom på datorsidan. Min lilla laptop jag jobbar med nu känns som fyra gånger snabbare än min fyra år gamla. Jag kan köra LR3, DPP och DxO Pro samtidigt utan att den hickar eller hostar. Så datorer utvecklas också snabbt.
Snart kommer säkert APS eller FF-kameror med sådana högupplösande sensorer. Då kan man ju, teoretiskt, nå samma potentiella kvalitet i en APS-C som i en gammal 120-film-kamera som en Hasselbladare, men i ett betydligt smidigare paket. Om en sådan sensor ska ges full rättvisa krävs förstås mycket bra optik.
Sen är det ju tveksamt om man som amatör verkligen behöver den höga upplösningen. Jag tycker 10 Mpix-sensorn i min 400D räcker långt och redan den motiverar bra optik, L-dito eller skarp optik från andra tillverkare. Den största fördelen med de kommande högupplösta sensorerna kanske snarare blir brusfrihet och förmåga till höga ISO-tal. Och det skulle verkligen vara en spännande utveckling som ger nya möjligheter, tycker jag som hatar blixt.
Jo, det här med känslan. Visst kan det vara en skön känsla när man fotar med något som ligger bra i handen och är gediget byggt. Men, ändå, det är väl resultatet som är viktigast? Fotgrafering är väl inte bara en materialsport? Til syvende og sidst är det ändå vad som finns bakom sökaren som avgör. Men denne/denna är i första hand hjälpt av optik med bra kvalitet.
Känslan att veta att resultatet kan bli bra, om jag själv lyckas, är för mig viktigare än hur apparaten känns i handen. Men det är jag det. Andra kan känna annorlunda.