Tjackhora - ett foto.

[Anders Östberg]

Jag ser den här bilden som ett typexempel på effektsökeri.
... klipp ...

Håller med om det... jag tycker bilden är rätt kass, men som vanligt så är det väl mitt fel som inte förstår vad bra konst är.

Cynikern i mig ifrågasättar syftet, det är möjligt att det finns någon sorts socialt budskap, men personligen undrar jag om inte EOW försöker chockera mer för att tjäna pengar än av något annat skäl. Hon har gjort sig ett namn på kontroversiella bilder och då blir sådant här plötsligt två snäpp bättre i kritikernas ögon än om ingen visste vem fotografen är. Och det är väl helt OK, lycka till med affärerna. ;-)

 

[VeraVardig]

Just denna bild ingår i ett större projekt.
För att förstå en bilds budskap krävs ibland en djupdykning.

Kolla gärna upp hela bildserien.

mvh
Helena

 

[Maverick]

Kanske dödar jag diskussionen nu men iaf. Bilden är rätt gammal och visats i tidningen Foto långt tillbaka.

Kvinnan på bilden är missbrukare och prostituerad. Bildens koppling till de bilder av Marlyn Monroe kommer sig av kvinnan på bilden hade Marlyn som nån slags idol, eller drömde om Marlyns liv eller nått sånt. Magasinet ligger ju på golvet bredvid kvinnan.

Bildserien i sin helhet syftade väl till att visa på olika kvinnors livsöden men som EOW ändå uppfattade som starka. Minns inte detaljerna eller EOWs egna kommentarer om bilden.

Men i sin helhet handlar det väl om att synliggöra även prostituerade. Det är fortfarande idag så att vi gärna diskuterar om dom snarare än med dom.

/Maverick

 

[MattiasL]

Intressant. Jag försöker när det gäller bilder av människor tänka kring de olika subjektens relation till varandra, enligt modeller som jag snott från bildteoretikerna Roland Barthes och Susanne Soussloff bland andra.

Subjekten som skapar bildens mening är den avbildade, avbildaren och betraktaren. Dessutom blir bilden i sig ett subjekt, i och med att den får mening när den "kommer ut i världen" och tolkas enligt olika personers och gruppers förförståelse.

Det jag kan läsa in vid en inte alltför långvarig blick är att Ohlsson Wallin använder sig av greppet att låta modellen gömma ansiktet och bli "utsatt" för betraktarens och fotografens blick, utan att möta den. Alltså en ojämlik relation.

Kroppshållningen är tvetydig. Den är helt öppen för betraktaren att granska, men den väjer inte för det. Man skulle kunna läsa in någon sorts stolthet i det, men också att man förlikat sig med en situation som objekt. Ett grepp som kan ses i mycket 1800-talskonst, men som här skruvas ett varv till.

Att det är en pastisch på originalbilden med Marilyn Monroe, och att originalet finns med i bilden ser jag som att det finns ett uttryck för en dröm om det där perfekta, men som inte går hela vägen fram.

Det är något djupt mänskligt i det där: man vill så gärna, men det blir inte så som man hade tänkt sig. Och skillnaden mellan den "lyckade" och den "misslyckade" är inte så stor som man tänker sig. Istället för att finknarka piller och alkohol och vara bekräftad av hela världen, befinner man sig plötsligt i ett läge där man har låren fulla med blåmärken och blir bekräftad på annat sätt. Ändå är likheterna så slående, det man värderas för är kropp, och för att stå ut med det får man ta kemisk hjälp.

Kanske kan man tänka att originalbilden finns där som en säkerhetsåtgärd, så man verkligen ska fatta vad den nya bilden kommenterar, och kanske kan man tycka att det är lite onödigt försiktigt tydligt.

 

[VeraVardig]

Bilder som står sig i längden brukar ha något mer än andra bilder har.
Just denna bild har jag funderat över några gånger.
Studera en bild kan ta sin tid. Det gör man inte på några minuter. Det är i alla fall inte min erfarenhet.

 

[Graylingman]

Att det är en pastisch på originalbilden med Marilyn Monroe, och att originalet finns med i bilden ser jag som att det finns ett uttryck för en dröm om det där perfekta, men som inte går hela vägen fram.

Det är något djupt mänskligt i det där: man vill så gärna, men det blir inte så som man hade tänkt sig. Och skillnaden mellan den "lyckade" och den "misslyckade" är inte så stor som man tänker sig. Istället för att finknarka piller och alkohol och vara bekräftad av hela världen, befinner man sig plötsligt i ett läge där man har låren fulla med blåmärken och blir bekräftad på annat sätt. Ändå är likheterna så slående, det man värderas för är kropp, och för att stå ut med det får man ta kemisk hjälp.

Kanske kan man tänka att originalbilden finns där som en säkerhetsåtgärd, så man verkligen ska fatta vad den nya bilden kommenterar, och kanske kan man tycka att det är lite onödigt försiktigt tydligt.

Instämmer till 100%! Marilyn drömde också om det där perfekta, men nådde inte heller ända fram...

 

[Light Head]

Vera,, tycker du på allvar att det är en "stark" fotograf?

Är killen som skrev "American Psycho" en bra författare?

Givetvis finns det hur många olika åsikter som helst om detta.


Jag tycker absolut INTE att det behövs fler starka kvinnliga fotografer!!!! Varför skulle vi ha det? Vilken anledning? Jag fattar inte.

Och det är ju åt detta håll vi är på väg i vårt "jämlika" samhälle.

Jag vill att vi skall ha fler och bättre fotografer, oberoende av kön! Är man bra så är man, är man dålig så är man det!

Vill man jämnföra en kvinnas fotokonst med en man's? Varför jämnföra?

Fotografen som du vill ha någon sorts samtal om, suger fett! Bilden är varken spännande som någon sorts samhällskritik eller som konstnärlighet. Det den på sin höjd gjort här på forumet är att få en del att argumentera emot varandra på grund av ordval och annat tjafs. Whats the piont?!

Kvinnor är kvinnor!
Män är män!

Och bland dessa finns det hur många olika variationer som helst,,

Men faktum är,, kvinnor är kvinnor och män är män!

(eftersom jag nu slagit an en rätt kaxig attityd får jag väl fortsätta)

Kvinnor som grupp kommer aldrig att bli lika bra som män på specifika områden, och vice versa! NÄVVER!

 

[MattiasL]

Varför skulle det inte vara viktigt med fler starka kvinnliga fotografer?
Det här kan jag mala på om hur länge som helst, men grunden för mig är att vi har en konst- och medievärld som sedan urminnes tider lyft fram det manliga konstnärskapet. Det kan spåras till en hel massa mekanismer som förstärker varandra.

En anledning är att kvinnor under större delen av historien inte haft tillgång till konstnärlig eller annan utbildning annat än i undantagsfall.

En "manlig" bildvärld har blivit dominerande, och själva definitionen på konst.

Kvinnor har inte haft tillgång till den "manliga" världen, och istället hänvisats till att skildra en annan värld, som det inte alls funnits intresse för i en manlig kritikerkår. Alltså har det manliga konstnärskapet kanoniserats, medan det kvinnliga förpassats till att vara mer åt "konsthantverkshållet".

Nu ser vi, sent om sider, tack och lov en ändring på det. Att båda halvorna av befolkningen kan göra konst som känns angelägen för båda halvorna av befolkningen är i högsta grad angeläget. Då kanske vi till slut kan bryta barriären mellan könen och göra konst som känns angelägen för alla, oberoende av kön.

Sen har vi förstås andra uppdelningar mellan människor att ta itu med, som klass, etnicitet osv.

Att kvinnor är kvinnor och män är män, jo, vi har ju olika arv när vi talar om konst, men de flesta begränsningar är nog skapade av oss själva under lång tid. Tyvärr går det nog inte att bortse från den uppdelningen ännu.

Jag får inte riktigt ihop tanken att "kvinnor är kvinnor och män är män" med tanken på att konst ska bedömas oavsett kön, för det är just det som gör att den inte bedöms på lika villkor.

Det går inte heller att säga vem som är "bra" och "dålig" som konstnär utan att se till hela sammanhanget konsten ingår i. Varför tycker vi något är bra? Hur ser vår bedömningsmall ut?

Eftersom karlar dominerat både kritiker- gallerist- och utövarvärlden sen urminnes tider kan man nog inte komma ifrån att vi har en manlig kanon. Klart som tusan tröskeln för kvinnliga konstnärer har varit högre och att man kanske inte orkar försöka, eller ens tänka tanken. Det är som en snöboll som rullas nerför en backe, och skulle vilja se att rullningen stoppas och att konstutövandet blir tillgängligt för alla.

Som sagt, vi har ett annat läge nu än för 100 år sedan, men hade det gått utan feministisk kamp? Jag tror inte det.

 

[Light Head]

Det jag är ute efter är att "jämnlikhet" och "feminism" är konstruktioner som endast finns för att människor skapat detta, inte för att det behövs eller är rätt.

jag tycker helt ärligt väldigt synd om dagens tjejer som tvingas tro att de skall göra samma sak som killar (D.v.s. det som män i alla tider tvingat kvinnor att avstå från... höhö)

Det finns oändligt många saker som skiljer män och kvinnor åt. Men visst så skulle samhället behöva en rejäl renovering, men att tro att det är feminism som är rätt,, tokfel!

Vi är lika mycket djur som alla andra djur, och skillnaden är att de inte konstruerar samhället med hjälp av påhittade lösningar och strukturer. Hur gör djur? är människor INTE djur?

Livet har för människan som art inte många andra viktiga saker än just säkerställandet av vår avkomma och detta sker ju mer eller mindre precis på samma sätt som det alltid gjort.

Att det då skulle vara varje människas rätt att genom insemination frångå det enkla faktum om hur saker faktiskt går till och fungerar.. och sedan hävda att det är feminism och rättvisa. Bull!

Oj vad jag kan, just det jag är ju man.. ;-)

 

[Kijana]

Det jag är ute efter är att "jämnlikhet" och "feminism" är konstruktioner som endast finns för att människor skapat detta, inte för att det behövs eller är rätt.

Jaså? Vad, vem eller vilka var det som orsakade att kvinnor som var gifta inte var myndiga, inte kunde gå en utbildning och inte heller kunde utöva något konstnärskap? Inte heller hade kvinnan rätt att ärva sin make.

Om du har rätt, Peter, med att feminism och jämställdhet inte behövs så är ju de nämnda paragraferna i lagboken inte konstruktioner skapade av människan utan snarast att betrakta som naturlagar.

Precis som alla andra fotografer här på FS imponeras jag inte av "scenografin" och ljussättningen i bilden. Men om man vet att det är Elisabeth Olsson Wallin som är fotograf så kan man i mina ögon utgå från att det inte är någon slump att bilden ser ut som den gör.
Titeln Älskade tjackhora får mig att associera till madonna hora-tematiken, och det är ju inget nytt.

 

[Light Head]

Bilden är ju typiskt feministisk...

(angående debatten feminism,, jag har aldrig sagt att skar fungerarde bättre för 100 eller 1000 år sedan! I alla tider har alla människor på ett eller annat sätt försökt skapa ett samhälle där man just säkerställen sin avkomma. Män har genom sitt övertag iom fysisk styrka använt det som ett argument.. Tar du någon kvinna ifrån mi så slår jag dig i huvudet! Om kvinnan gör något själv, ja då slår jag henne i huvudet oxo... Knappast någon bra lösning för enskilda individer, men det fungerar för att vi skall bli fler)

 

[MattiasL]

Det jag är ute efter är att "jämnlikhet" och "feminism" är konstruktioner som endast finns för att människor skapat detta, inte för att det behövs eller är rätt.

jag tycker helt ärligt väldigt synd om dagens tjejer som tvingas tro att de skall göra samma sak som killar (D.v.s. det som män i alla tider tvingat kvinnor att avstå från... höhö)

Det finns oändligt många saker som skiljer män och kvinnor åt. Men visst så skulle samhället behöva en rejäl renovering, men att tro att det är feminism som är rätt,, tokfel!

Vi är lika mycket djur som alla andra djur, och skillnaden är att de inte konstruerar samhället med hjälp av påhittade lösningar och strukturer. Hur gör djur? är människor INTE djur?

Livet har för människan som art inte många andra viktiga saker än just säkerställandet av vår avkomma och detta sker ju mer eller mindre precis på samma sätt som det alltid gjort.

Att det då skulle vara varje människas rätt att genom insemination frångå det enkla faktum om hur saker faktiskt går till och fungerar.. och sedan hävda att det är feminism och rättvisa. Bull!

Oj vad jag kan, just det jag är ju man.. ;-)

Nåja, feminismen som jag känner den är väl inte ute efter att tvinga folk att göra samma saker som nån annan, utan att möjliggöra samma saker för alla. Samma mål har andra medborgarrättsrörelser, exempelvis den amerikanska kampen mot rasdiskriminering som ledde fram till 1964 års Civil Rights Act, som åtminstone på pappret förbjuder den sortens diskriminering.

Vi har en hel del att kämpa för även fortsättningsvis när det gäller människors lika möjligheter.

Att hänvisa till hur djur funkar brukar falla ganska platt. Vilka djur ska vi välja att identifiera oss med? Lejon? Fiskar? Svanar? Det är ju inte så att det finns en kategori varelser i naturen som kan samlas under begreppet "djur" och som beter sig likadant.

Och varför skulle feminismen vara mer konstruerad än de mekanismer som diskriminerar folk? Det är klart det är sociala konstruktioner, alltihop. Vi är ju sociala varelser, så det är nog bara att välja vilken konstruktion vi vill ha. För min del väljer jag att tro på den konstruktion som har möjlighet att leda till så mycket frihet som möjligt för så många som möjligt.

 

[Kijana]

Peter, du är fan i mig motsägelsernas mästare!

Du säger ju att samhället var bättre för 100 år sen när du inte inser att jämställdhet och feminism behövde "konstrueras" för att det fanns en annan konstruktion/hinder/barriär i samhället som förvägrade halva befolkningen samma rättigheter. Eller tycker du att det var fel att kvinnor fick rösträtt knappt 2 000 år efter att mannen gav sig det?

Och fortfarande förespråkar du ett samhälle där mannens (ofta större) fysiska styrka ska vara allenarådande, och "att det fungerar för att vi ska bli fler". Jag häpnar över sådana påståenden. Vad då, ska alla kvinnor tas med våld?

Jag tror inte att du fått dig för mycket feministisk konst till livs, tror absolut att du fått för lite.

 

[Magnus77]

Min reaktion är tyvärr (?) att jag direkt blir intresserad av vem fotografen är. När jag sedan får veta detta, så kommer tankarna igång om syftet, arrangemanget, ljussättning, bakgrund och vilken del av en helhet som bilden utgör.

Jag menar att denna bild är ett tydligt exempel på att somliga bilder inte klarar av att stå själva. Bilden är för mig inte intressant förrän jag får veta att det är en känd fotograf bakom den. Hade det varit en ren amatör så finns det en risk för att jag tyckt att bilden var osmaklig, amatörmässig och löjligt pretentiös.

Bilden är också så estetiskt motbjudande för mig att jag heller inte hade velat ha den på väggen, oavsett hur mycket jag respekterar EOW:s arbete och syften.

 

[MattiasL]

Då påstår att ingen bild i världen klarar av att stå för sig själv. Det finns alltid ett sammanhang den är helt beroende av.

Vem fotografen är, är alltid väsentligt att veta, anser jag, därför att det är en del av tolkningen av bilden. Vad vi vet om upphovsmakaren, hur verket är relaterat till övrig produktion osv.

Sen kan man ju tycka vad man vill ändå.

 

[Magnus77]

Mattias: Det är klart att många bilder växer när man känner till bakgrunden och om det exempelvis är en erkänt duktig fotograf bakom.

Samtidigt finns det ju miljoner exempel på bilder som både du och jag hade uppskattat, oavsett om de varit slumpmässigt datorgenererade eller tagna av en femåring som snubblat på avtryckaren. Eller du håller inte med där?

Skulle det visa sig att Ansel Adams bilder varit tagna av "Berit" Adams istället - skulle det då göra bilderna sämre? (Nu vet jag att den kategorin av bilder är mer tacksamma för mitt exempel än EOW:s bilder men jag vill få fram min poäng.)

 

[MattiasL]

Det är fullt möjligt att man kan uppskatta dem, men inte på samma sätt och med samma förståelse. Visst kan man tycka att någonting är "snyggt", men budskap och filosofi är en annan grej. Allting hänger ihop i större system menar jag.

 

[Maverick]

Finns väl gott om bilder som klarar att stå för sig själva tycker jag. Adams bilder som nämns, Marklunds bild av Sanna Kallur är ett annat exempel.

Men när det kommer till att försöka berätta nått mer innehållsfullt så är det klart att det blir svårt med den bild. Det blir lite grann som att skriva en bok med bara en titel.

Älskade Tjackhora ska nog ses lite i sin tid också. En period då prostitution diskuterades flitigt. Ett samhälle där alla offentligt rynkade på näsan åt hororna, men där man samtidigt kunde konstatera att hororna hade gott om kunder. Jag tror att dessa bilder handlar om detta, och att förvandla hororna från att vara objekt vi pratar om till subjekt med egna åsikter och drömmar.

Har något verkligen förändrats sen dess? Gissar att bilderna är sent 80-tal eller tidigt 90-tal.

Mvh
Maverick

 

[Magnus77]

Mattias: Men menar du att man inte kan "förstå"/tolka en bilds budskap utan att veta vem fotografen är? Kan du bara tolka bilder vars fotograf du känner eller vet mycket om?

 

[MattiasL]

Njae, riktigt så menar jag nog inte, tolka kan man alltid göra, och gör. Men sett i ett större sammanhang så växer ofta bilder, och man kan dra lite mer långtgående slutsatser. För mig växer den här bilden mycket då jag vet något om Ohlsson Wallins tidigare produktion.

Alltså, jag menar att jag inte tycker det är något som gör bilden svagare egentligen.