Jag förstår inte alls vad du menar. Vad är det bokstavliga och vad är kvalitet för dig? Kvalitet är ett lurigt begrepp, för ordet i sig kan användas i rent beskrivande bemärkelse, och dels som ett uttryck för smak.
Vad är det som är osmart i kommunikationen? Jag tycker det finns budskap som går fram hur tydligt som helst, närmast övertydligt.
Vilka är de "kreativa tidsåldrarna", och vilka är isåfall de icke kreativa?
tråkigt att det var så svårskrivet!
Det bokstavliga hänvisar till ordet inom situationstecken. ett välstående fotografi brukar man kalla ett fotografi som med sina olika egenskaper står på egna ben och inte behöver så mycket support för att komma till tals.
Kvaliteter är för mig vad det är. En kvalitet är en kvalitet,, vet inte hur tydlig jag skall vara. Hur som haver så tänker jag såklart objektivt utifrån hur mAn inom modernismen har betraktat visuella och bildpsykologiska kvaliteter generellt. Såklart, är ett ord jag gärna använder här eftersom man inom postmodernismen uppenbart inte gärna pratar om kvaliteter ur det traditionella modernistiska bemärkelsen
Osmart blir det enligt mig när man inte nyttjar de allmängiltiga greppen man kan nyttja för att understryka det man vill berätta i sin tvådimensionella bild. Eftersom folk/vi tvistar här om vad som är bildens hänsikt/avsikt så är ju det ett ypperligt bevis för att totalen av bildens olika kvaliteter inte riktar bilden så att gemene betraktare förstår. Bilden blir alltså till stor/hög grad beroende av en idébaserad/konseptuell förklaring och det anser jag personligen vara ett handikapp för en bild i alla lägen, det är liksom ett sätt att plocka ifrån en bilds fulla potential som egenbärare av sitt eget budskap - trist.
Jag menar inte att det finns ngn ICke kretiv tidsålder,, det jag menar är att det går en väldigt tydlig om än till viss del givetvis generaliserande gräns mellan modernismen och postmodernismen och det här ser vi tydligt i idébaserad och konseptuell fotografi. Hur många fotografer på konstarenorna är det idag som pratar i termer som hör modernismens strukturer till ?,,, inte många.
Att blanda in traditionstyngda och värdegrundsbärande begrepp i samtal med aktörer på den samtida konstfotoarenan är inte alls så lätt som du/ni/folk flest kanske tror.
Enligt mig så är detta inget som förvånar, alls. Men det är lite sorgligt hur kvalitet utifrån modernistisk synvinkel ofta både ignoreras men ännu värre förnekas så aktivt. Då tar man aktivt avstånd ifrån en tid som bidragit galet mycket till den visuella konstvärld som detta faktiska arv utgör.
Jag förespråkar hellre en slags neomodernism och inte postmodernism, eftersom man då har utrymme att gå vidare med ett bagage i form av bestående värden som härstamar från gamla grekland om inte ännu längre!
**
Men med detta sagt så vill jag ta tillfället i akt att påpeka att det inom konstinstutitionerna börjar hända något. De äldre teknikerna och värdegrunderna har fått ett slags pånyttfödelse, det krävs dock lite mer tyngd i detta innan jag skulle våga mig på att kalla det för en tydlig trend.
Hoppas att det klarnade en aning nu.
MVH Niclas,
