Makten
Aktiv medlem
Jag byter när det kommer en ny som åtgärdar något jag saknat eller stört mig på hos den gamla. I början av fotokarriären byttes det av andra anledningar, men de senaste 13 åren har det sett ut såhär:
Nikon D700 – Mer eller mindre perfekt med dåtidens mått mätt. Men jag tyckte den var onödigt klumpig och eftersom jag mestadels använde manuella objektiv var det svårt att fokusera rätt.
Sony a7 – Åtgärdade båda de ovanstående punkterna. Dock med ett väldigt trist användargränssnitt. Efter några år ville jag ha bildstabilisering då jag fotade mycket i dåligt ljus. Sensorglaset i a7 kunde dessutom ge fula flares som vore trevligt att slippa.
Sony a7 II (begagnad) – Detta byte var i stort sett bara för att få bildstabilisering. Igen blev kameran lite större och det trista gränssnittet var mer eller mindre bibehållet.
Hela tiden hade jag strävat efter bästa möjliga bildkvalitet och det var inte alltid det lättaste. Detta var innan Sonys nuvarande tokbra objektiv och jag var hänvisad till obskyra gluggar med adapter för att nå (nästan) dit jag ville.
Fuji GFX 50R – En enorm uppgradering i bildkvalitet, men samtidigt större och tyngre. Personligen tilltalades jag mer av det lite klonkiga gränssnittet och har aldrig känt nåt behov av snabb AF eller seriebildtagning. Kunde ha blivit min sista kamera, om det inte vore för bristen på bildstabilisering. Nu fanns det också plötsligt objektiv som var så bra som jag nånsin kunde önska mig.
Fuji GFX 50S II – Bildstabilisering med samma magiska bildkvalitet som 50R! Ungefär samma storlek men bättre ergonomi. Denna kamera kommer jag antagligen ha i minst fem år, för den ger mig allt jag önskar, och jag betvivlar att det kommer nån mindre modell med samma prestanda på bra länge. 100S var aldrig aktuell på grund av för hög upplösning. Vad ska jag med alla dessa pixlar till? Redan 50 är åt helsike för mycket för allt rimligt bruk.
Edit: De gamla kamerorna försöker jag sälja, men nu har jag faktiskt kvar a7 II och en bunt gluggar. Dels som backup, och dels för att kamerahuset inte direkt betingar nåt större värde. De objektiv som är värda nåt verkar ändå omöjliga att sälja (i Sverige), så de samlar tyvärr damm.
Nikon D700 – Mer eller mindre perfekt med dåtidens mått mätt. Men jag tyckte den var onödigt klumpig och eftersom jag mestadels använde manuella objektiv var det svårt att fokusera rätt.
Sony a7 – Åtgärdade båda de ovanstående punkterna. Dock med ett väldigt trist användargränssnitt. Efter några år ville jag ha bildstabilisering då jag fotade mycket i dåligt ljus. Sensorglaset i a7 kunde dessutom ge fula flares som vore trevligt att slippa.
Sony a7 II (begagnad) – Detta byte var i stort sett bara för att få bildstabilisering. Igen blev kameran lite större och det trista gränssnittet var mer eller mindre bibehållet.
Hela tiden hade jag strävat efter bästa möjliga bildkvalitet och det var inte alltid det lättaste. Detta var innan Sonys nuvarande tokbra objektiv och jag var hänvisad till obskyra gluggar med adapter för att nå (nästan) dit jag ville.
Fuji GFX 50R – En enorm uppgradering i bildkvalitet, men samtidigt större och tyngre. Personligen tilltalades jag mer av det lite klonkiga gränssnittet och har aldrig känt nåt behov av snabb AF eller seriebildtagning. Kunde ha blivit min sista kamera, om det inte vore för bristen på bildstabilisering. Nu fanns det också plötsligt objektiv som var så bra som jag nånsin kunde önska mig.
Fuji GFX 50S II – Bildstabilisering med samma magiska bildkvalitet som 50R! Ungefär samma storlek men bättre ergonomi. Denna kamera kommer jag antagligen ha i minst fem år, för den ger mig allt jag önskar, och jag betvivlar att det kommer nån mindre modell med samma prestanda på bra länge. 100S var aldrig aktuell på grund av för hög upplösning. Vad ska jag med alla dessa pixlar till? Redan 50 är åt helsike för mycket för allt rimligt bruk.
Edit: De gamla kamerorna försöker jag sälja, men nu har jag faktiskt kvar a7 II och en bunt gluggar. Dels som backup, och dels för att kamerahuset inte direkt betingar nåt större värde. De objektiv som är värda nåt verkar ändå omöjliga att sälja (i Sverige), så de samlar tyvärr damm.