mkjo
Aktiv medlem
Re: Re: större chans att utvecklas.
Det talas gärna och mycket om att 1Ds Mk II har både fullformatssensor och lätt kan mäta sig med film i detaljåtergivning, givet samma optik. Det må så vara, jag har inte gjort några egna jämförelser, men så kostar den en del också: närmare bestämt uppemot 70,000:- här i Sverige. (I de sammanhangen bryr jag mig inte om ett minneskort kostar 1,000:- eller 1,500:-, ber man snällt så kan man nog få med det på köpet ändå!) Ett bra, nytt analogt kamerahus kanske man kan hitta för 10,000:-, och jag hittade min (äldre) helmanuella kamera betydligt billigare. (Anledningen till att jag valde ett manuellt hus är att nästan varenda gång jag använt en kamera med automatik har det slutat med att jag retat mig mer på automatiken än något annat. Då vill jag inte betala extra för den.) Om vi antar att ett analogt hus för 20,000 kr och ett digitalt för 70,000 spelar i samma division så är det en prisskillnad på 50,000 kronor. Om en filmrulle med 36 exponeringar kostar kanske en hundralapp i inköp och framkallning så är det i runda tal mellan 15,000 och 20,000 exponeringar. Det ska jämföras med ett högkvalitativt hus som många gånger har en livslängd på kanske 100,000 exponeringar. Du har alltså använt runt 1/5 av kamerans livslängd när kostnaderna för de båda alternativen är lika. Förmodligen kan du också hitta ett högkvalitativt filmhus för 35 mm i gott skick för betydligt mindre än 20,000 kronor, vilket ytterligare förskjuter förhållandet till fördel för film.
Så oavsett om du betalar 90:-/36 bilder eller 110:-/36 bilder så är det en väldig massa film och framkallning du får för skillnaden i pris på kamerahusen! Framkallar man själv så kan man nog komma ännu lite billigare undan.
Ja, fotar man väldigt mycket eller har behov av att få resultatet snabbt så motsätter jag mig inte att det finns fördelar med att fotografera digitalt. Själv tyckte jag att skillnaden i pris även mot ett medelmåttigt digitalt hus var alldeles för stor för att kunna motiveras.
Det som jag retat mig mest på när jag varit ute och fotograferat är faktiskt de gånger då man står där med ett par exponeringar kvar på rullen och inte vill "kasta bort" dem, men inte heller vet vad man ska använda dem till -- och vill ha de tidigare tagna bilderna. Men efter ett tag brukar även de exponeringarna komma till användning.
Författarblockad kan man ju drabbas av... vad med fotografblockad?
Frågan är hur lång tid det tar. Jag jämförde ASLR och DSLR när jag ville skaffa en SLR (började fundera allvarligt på det i februari i år, skaffade den till sist i september) och tittade både länge och väl på sådana saker som bildkvalitet (detaljåtergivning/upplösning), inköpskostnad och löpande kostnader. För enkelhetens skull utgick jag ifrån att optiken kostar ungefär lika mycket oavsett om man kör analogt eller digitalt -- i mellansegmentet stämmer det ganska väl, men däremot kanske inte lika väl om man vill ha rejäl vidvinkel eller riktigt långt tele. Ingetdera är mitt primära intresse, så det blev mest sidofrågor -- det längsta objektivet jag har är ett 135 mm, och jag har inga planer på att köpa något längre.
Det talas gärna och mycket om att 1Ds Mk II har både fullformatssensor och lätt kan mäta sig med film i detaljåtergivning, givet samma optik. Det må så vara, jag har inte gjort några egna jämförelser, men så kostar den en del också: närmare bestämt uppemot 70,000:- här i Sverige. (I de sammanhangen bryr jag mig inte om ett minneskort kostar 1,000:- eller 1,500:-, ber man snällt så kan man nog få med det på köpet ändå!) Ett bra, nytt analogt kamerahus kanske man kan hitta för 10,000:-, och jag hittade min (äldre) helmanuella kamera betydligt billigare. (Anledningen till att jag valde ett manuellt hus är att nästan varenda gång jag använt en kamera med automatik har det slutat med att jag retat mig mer på automatiken än något annat. Då vill jag inte betala extra för den.) Om vi antar att ett analogt hus för 20,000 kr och ett digitalt för 70,000 spelar i samma division så är det en prisskillnad på 50,000 kronor. Om en filmrulle med 36 exponeringar kostar kanske en hundralapp i inköp och framkallning så är det i runda tal mellan 15,000 och 20,000 exponeringar. Det ska jämföras med ett högkvalitativt hus som många gånger har en livslängd på kanske 100,000 exponeringar. Du har alltså använt runt 1/5 av kamerans livslängd när kostnaderna för de båda alternativen är lika. Förmodligen kan du också hitta ett högkvalitativt filmhus för 35 mm i gott skick för betydligt mindre än 20,000 kronor, vilket ytterligare förskjuter förhållandet till fördel för film.
Så oavsett om du betalar 90:-/36 bilder eller 110:-/36 bilder så är det en väldig massa film och framkallning du får för skillnaden i pris på kamerahusen! Framkallar man själv så kan man nog komma ännu lite billigare undan.
Ja, fotar man väldigt mycket eller har behov av att få resultatet snabbt så motsätter jag mig inte att det finns fördelar med att fotografera digitalt. Själv tyckte jag att skillnaden i pris även mot ett medelmåttigt digitalt hus var alldeles för stor för att kunna motiveras.
Det som jag retat mig mest på när jag varit ute och fotograferat är faktiskt de gånger då man står där med ett par exponeringar kvar på rullen och inte vill "kasta bort" dem, men inte heller vet vad man ska använda dem till -- och vill ha de tidigare tagna bilderna. Men efter ett tag brukar även de exponeringarna komma till användning.
Författarblockad kan man ju drabbas av... vad med fotografblockad?
