Annons

större chans att utvecklas.

Produkter
(logga in för att koppla)
jollaTT skrev:
Det kanske är individuellt men jag tror inte automatiskt att man blir avtrubbad bara för att man kan knäppa en massa bilder och välja den bästa. I alla fall jag lär mig av det och kommer snabbare till den rätta exponeringen, får rätt skärpa osv.

Den återkopplingen är så mycket mer utdragen med film.

johan

Här låter det som om att du överlåter tänkandet till kameran inför första exponeringen. Och sen justerar exponeringsvärdena till något som du tycker är bra.
Som sagt, kriget analogt vs digital har vi väl nog av här på FS. Men skillnaden har i alla fall för mig som fotograf med film varit att jag först tänkt ut vilken bild vill ha, och sen funderat över hur jag ska komma dit. Sen har jag exponerat en eller flera rutor.
Privat fotograferar jag analogt, i jobbet digitalt. Den kombinationen har jag utvecklats mycket av. Får ju ta en hel del bilder i jobbet, och med en vettig digital kamera (300D) har det blivit roligt också.
Men jag har inte utvecklats för att jag knäppt många bilder digitalt, utan för att mina fotokunskaper är analoga med det digitala. (Om nu någon förstod den lilla ordleken.) Alltså mina teoretiska fotokunskaper har omsatts i praktiken.
 
Man KAN ju faktiskt hålla igen lite även om man kör digitalt. Man behöver inte damma på med sekvenstagningar bara för att man har den möjligheten. Kör ofta mina kameror i "one shot mode" och är nöjd med det. Man har ju det bästa från två världar men att "gödsla" med bilder ger för det mesta väldigt lite.

Däremot, om det dyker upp något extra intressant och rörligt spar man ju inte på krutet förstås. I just ett sånt läge så skulle åtminstone jag rata mellanformataren i de allra flesta fall. Skulle nog känna mig lite "oklädd" om jag begav mig ut för att fota ENDAST iförd filmkamera. Man blir ju dessutom inkörd på det digitala, alla handgrepp osv. bara en sån sak!

Har dock ännu aldrig lyckats fylla ett gb-kort under nån session faktiskt. Genomsnittet ligger väl på hundratalet exponeringar skulle jag tro. En vana sen jag körde analogt kanske, det brukade bli en sisådär två-tre rullar när man var ute med motordrivna F3:an. JANNE
 
lottae skrev:
...testat de flesta filmer och ett flertal format och olika tekniker sedan dess, och även skaffat digitalt (x2 t o m,) Men jag är himla glad att jag startade analogt...
Men, om du hade börjat nu, med digitalt direkt.
Hade du då, om ett antal år, varit ”sämre” fotograf, eller saknat en förståelse för sådant som ljus, utsnitt, skärpedjup med mera?

Jag tror många som börjat med film och mörkrum känner att man snabbt kommer in i den digitala fotografin.
Men de som börjar med analogt får jobba ett tag innan de förstår både tekniken och det bildmässiga bakom ett fotograf.
Det som är intressant är att jämföra nybörjaren som startar analogt, med en identisk nybörjare som startar digitalt.

Ungefär som den (sanna) anekdoten jag har från en kurs i grafiskt arbetsflöde 2002:
Min fru köpte en PC på sådant där personalköp. Det tog henne ett bra tag att lära sig datorn.
När hon provade min Mac tog det bara ett par timmar innan hon jobbade med den utan problem.
Det visar ju att Macen är lättare att jobba med, inte sant?


Samma tänk fast omvänt, tycker jag
 
Om man blir bättre fotograf för att man kör digitalt eller analogt beror nog på vad man gör med bilderna när du tittar på dem. För att utvecklas måste man ju analysera bilderna.

Visst kan man med den digitala kameran se på tex histogrammet att man har mätt fel och kan snabbt ändra detta. Man kan ju också se att kanske utsnittet inte var så häftigt och kan tänka över bilden lite mer och ta ett nytt. Men det kan man ju faktiskt också göra med den analoga kameran. Det är ju bara att titta i sökaren extra länge... (om nu motivet tillåter det).

Jag tror faktiskt inte utrustningen spelar någon roll. Med den analoga så måste man verkligen tänka till när man tar kortet. Men gör man det?
Med den digitala kan man ta fler bilder och se dem direkt. Men analyserar man verkligen bilderna bra just då?

Nä, bättre fotograf tror jag man blir när man sitter hemma i lugn och ro och försöker analysera fram vad man tyckte om bilden och vad man skulle ha gjort anorlunda.

Jag märker ofta själv att jag kan tycka något ser riktigt snyggt ut när jag tittar i displayen, men sen när man sitter någon dag senare och tittar på bilderna så är det oftast en annan bild som väcker mina känslor. Hade jag då gått på känslan vid fototillfället så hade jag kanske raderat den där "dåliga" bilden som nu blev läcker...

/ Marcus
 
Ingen blir bättre fotograf för att man fotar digitalt, och ingen gör bättre bilder för att man fotar digitalt. Men...

I allt lärande är det viktigt med "feedback". Och om man fotar digitalt får man snabb och tydlig "feedback" så...

lärandet går snabbare digitalt, men man blir inte bättre.
 
adam, har du provat att fota digitalt?

Jag började "anlogt". Så här i efterhand känner jag att jag "stod still" ett bra tag...som jag känner det så kom mitt "genombrott" när jag skaffade mig en canon EOS 10D.
Helt plötsligt kunde jag testa mig fram helt utan hämningar! Voilá så var bilden där! Visst, innan jag "blev digital" så visste jag hur olika inställningar påverkade bilden...men helt plötsligt kunde jag se skillnaden direkt. Det var en helt ny värld för mig!

Idag så fotar jag precis likadant digitalt som jag gör "analogt" (fotar helst mellanformat idag), men jag hävdar bestämmt att det digitala har hjälpt mig att bli en bättre fotograf!

Jag tror att inlärningströskeln sänks när man fotar digitalt. Visst, har man inget djupare intresse så hjälper det inte att köpa en digital systemare...lika lite som det för 20 år sen hjälpte att köpa en canon 1 när man egenligen låg på canon 500N's nivå...men det digitala ger en omedelbar feedback..nåt som inte funnits tidigare.

Så nej, det digitala gör en inte till bättre fotograf, men det gör inlärningsproccessen snabbare!
 
En av det bästa egenskaperna med analogt är just detta med tidsaspekten, att man har lite distans till bilderna när de blivit framkallade.
Har upplevt mer än ett par gånger att jag sett fel när jag framkallat samma dag. De bilderna som från början verkat bäst har varit subjektivt bedömda medans däremot när jag tagit fram negativen ett par månader/år senare hittat de verkliga guldkornen.

Hade jag fotograferat digitalt hade min naturliga lathet gjort sig påmind. Tagit massor med bilder och ordspråket "-Även en blind höna hittar ett korn då och då" hade blivit patetisk realitet.
För yrkesfotografen anser jag det digitala mediat vara en både fantastiskt och nödvändig resurs. Men för dem i sin läroproscess - njaä, där verkar hönan mer relevant.

Efter att ha gjort en liten helt ovetenskaplig undersökning så har jag konstaterat att analogfotograferan ser mer av omvärlden än de digitala fotograferna. Den ene tittar lugnt omväxlande i sökaren och omgivningen - den andre tittar omväxlande på skärmen, bilddata och inställningsknapparna + emellanåt en snabb koll "ut" medans man raderar. Som sagt helt ovetenskaplig utan empiriska fakta, men ändå!

Eva
 
Ny teknik väcker ofta misstänksamhet hos människan, det ligger i vår natur.

Vissa accepterar ny teknik direkt, men andra gör det aldrig. En del vill aldrig testa den nya tekniken för att göra en utvärdering. Några lägger mycket energi för att hitta på argument varför den nya tekniken inte är bra. Vi är alla olika.

Skulle vara kul och få reda på om det har funnits andra debatter, när det gäller tekniken, under fotograferingens historia. Kanske färgfilm är fusk, man slarvar med kompositonen då man kan gömma en dålig kompositon med färger. Några kanske skrev långa insändare där de hävdade att glasplåt är bäst. Skulle vara kul att läsa en medlemstidning från förr som hade insändare från klubbens medlemmar.

Själv njuter jag av en bild lika mycket, oberonde om analog eller digital teknik har använts. Vi är alla olika och då är det inte så konstigt om vi använder olika tekniker.

/Gunnar
 
Parallell till ljudfilmens genombrott

På 20-talet finns ett antal intressanta filmskapare som energiskt skrev manifest och menade att färgfilm och ljud kommer innebära filmens död som konstart. Har de rätt? Ingen skulle idag påstå att det inte skapats konst efter 1930 i filmvärlden. Men jag tycker de har en stor poäng (trots att de uppenbart har "fel"). Den förtätning som den med nödvändighet stiliserade stumfilmen/SV/v filmen hade är inte alltid så lätt att skapa senare.

Har just sålt min digitala kamera och skall börja vid min ålder fota mellanformat (innan barnen blivit för stora).... Men den digatala tekniken kommer lyfta fotot till nya höjder. Den lekfullhet som den inbjuder till gör att nya utvecklingsformer inom fotot kommer dyka upp. Vissa kommer dra mot måleriet andra mot installationer mm. Dock tror jag att en form kommer försvagas som konstform och det är det naturalistiskt/realistiska formerna. Detta mår säkert bra av den förtätning, koncentration som den analoga tekniken ger.

Skall givetvis köpa nya digitala kameror vad det lider. Har lärt mig mer om foto med hjälp av Panasonic på något är än mitt amatörknäppande genom åren givit... (Spung gjordes på Panasonic-kamera) pga åtkomligheten och möjligheten att testa.

Men ett bra foto är nog oftast en analog bild. Ramar ger koncentration och kreativitet.
 
Det är ganska lustigt att se här i denna tråd att man förändras som människa när man skaffar digital kamera. Helt plötsligt börjar man löpa amok och fyller minneskortet på 2 minuter med bilder, utan minsta tanke bakom dessa.

Oavsett vilken kamera man använder digital eller analog, så krävs det att man fotograferar för att utvecklas.

Vissa här har ju nått stadiet då de inte längre behöver exprimentera. Lite tänk innan och bilden är fixad. För oss som inte nått så långt, är det ganska bra att kunna slösa 3-4 kort på samma motiv, för att sen kunna dra en slutsats kring vilken inställning som var bäst.

Jag hävdar fortfarande att det är billigare att exprimentera med en digital kamera. Ett minneskort ligger på 500 kr. Hur många framkallningar motsvarar det ?

Kan man framkalla riktigt billigt eller om priset inte har någon betydlse. Då kan man lika gärna fota analogt.
 
Laponia skrev:
Jag hävdar fortfarande att det är billigare att exprimentera med en digital kamera. Ett minneskort ligger på 500 kr. Hur många framkallningar motsvarar det ?

Kan man framkalla riktigt billigt eller om priset inte har någon betydlse. Då kan man lika gärna fota analogt.
SLR:er är i regel billigare än DSLR:er. Jag har inget minnerskort som gått under 900:- och då köper jag inte dyraste på dyraste stället, men en 256:a till en 10d t e x räcker väl till typ 40 rutor Raw? Går jag ut med film har jag också med mer än en rulle a´36 rutor.

Iaf kostar det typ 5-6 spänn att framkalla om man kör s/v och gör det själv. Kopiorna blir beroende på format billigare än digitala kopior. (ju större, ju mer tjänar man på det.) Även färg är billigt att framkalla och det går en hel del rullar och framkallningar på kostnaden av en DSLR (kameror kostar ju också)

Jag klassar digitalt dyrare p g a ovanstående samt att många SLR:er används fler år än DSLR:er.

Editerade massa snubbeltryckningar på tagenterna.
 
Senast ändrad:
Walle skrev:
adam, har du provat att fota digitalt?

Jodå, Har 3 d-slr på (d60 & d10) och ska köpa in ett digiback till hasselbladaren framöver till ateljen framöver.

jag säger inte att det ena är bättre än det andra, jag gillar bara inte den hysteri som det digitala har medfört. (min uppfattning)

Har man inte den senaste digitalkameran så kan man inte fota .. Man kan inte ta en bild över iso 800 pga bruset låter ju jargongen :)

optik över 17mm utan IS är ju värdelöst :))



Walle skrev:Idag så fotar jag precis likadant digitalt som jag gör "analogt" (fotar helst mellanformat idag), men jag hävdar bestämmt att det digitala har hjälpt mig att bli en bättre fotograf!?

Vet inte om det digitala har gjort mig till en "bättre" fotograf. Det har definitivt gjort mig till en effektivare och snabbare fotograf.

(om man räknar bort 1 timmes neg framkallning på expoert ;-)

Jag fotar digitalt och med mellanformat idag.

Som sagt, jag ville inte starta en VS tråd. Jag ville bara diskutera den hysteri som det digitala har fört med sig / eller har den?
 
lottae skrev:
SLR:er är i regel billigare än DSLR:er.

Din jämförelse är helt korrekt.
Jag har dock "bytt ned mig". Från en analog systemkamera till en Olympus 765.
Fotar därför inte i RAW, vilket gör att jag rymmer betydligt fler bilder på en 256:a.

Som fotoamatör tycker jag inte priset på en digital systemkamera är försvarbart i dag.

Anser inte heller att mina bilder har blivt sämre av kamerabytet, inte heller bättre för den delen.
Däremot har jag en större frihet att exprimentera i dag.

Har inte "hängt undan" min analoga kamera för det, då den har fördelar som inte den digitala har.
 
mipert skrev:
Men, om du hade börjat nu, med digitalt direkt.
Hade du då, om ett antal år, varit ”sämre” fotograf, eller saknat en förståelse för sådant som ljus, utsnitt, skärpedjup med mera?
Jag inbillar mig bara att jag funkar så att jag kanske inte hade fått upp samma intresse. Fast hur man utvecklar förståelsen beroende på slr eller dslr är nog rätt individuellt.
Säkert hade jag kört autoläget, raderat i displayen och inte intresserat mig för annat än bildresultatet jag fått ut av det sättet (auto alltså). Jag började med helmanuell analog.

mipert skrev:
Jag tror många som börjat med film och mörkrum känner att man snabbt kommer in i den digitala fotografin.
Men de som börjar med analogt får jobba ett tag innan de förstår både tekniken och det bildmässiga bakom ett fotograf.
Det som är intressant är att jämföra nybörjaren som startar analogt, med en identisk nybörjare som startar digitalt.

Ungefär som den (sanna) anekdoten jag har från en kurs i grafiskt arbetsflöde 2002:
Min fru köpte en PC på sådant där personalköp. Det tog henne ett bra tag att lära sig datorn.
När hon provade min Mac tog det bara ett par timmar innan hon jobbade med den utan problem.
Det visar ju att Macen är lättare att jobba med, inte sant?


Samma tänk fast omvänt, tycker jag
Det här stämmer säkert, men är det alltid bättre att komma igång fort? Kan det inte vara både stimulerande och väldigt lärande att behöva anstränga sig längre tid? Liksom PC, macjämförelsen lär man sig olika system och vägar att nå fram till resultatet. Bredden genom att testa båda är nog givande i båda fallen.
Samma känsla har dock inte infunnit sig för mig då jag skaffat digitalt på det analoga som när jag skaffade Mac efter år med PC. PC:n åkte ut illa kvickt för arbetsflödet vill jag underlätta. Av samma orsak att underlätta arbete skaffade jag DSLR men de analoga kamerorna finns fortfarande och används flitigt för hobbyn. De systemen är roligare att kombinera.
 
Liza skrev:
En av det bästa egenskaperna med analogt är just detta med tidsaspekten, att man har lite distans till bilderna när de blivit framkallade.
Har upplevt mer än ett par gånger att jag sett fel när jag framkallat samma dag. De bilderna som från början verkat bäst har varit subjektivt bedömda medans däremot när jag tagit fram negativen ett par månader/år senare hittat de verkliga guldkornen.

Hade jag fotograferat digitalt hade min naturliga lathet gjort sig påmind. Tagit massor med bilder och ordspråket "-Även en blind höna hittar ett korn då och då" hade blivit patetisk realitet.
För yrkesfotografen anser jag det digitala mediat vara en både fantastiskt och nödvändig resurs. Men för dem i sin läroproscess - njaä, där verkar hönan mer relevant.

Efter att ha gjort en liten helt ovetenskaplig undersökning så har jag konstaterat att analogfotograferan ser mer av omvärlden än de digitala fotograferna. Den ene tittar lugnt omväxlande i sökaren och omgivningen - den andre tittar omväxlande på skärmen, bilddata och inställningsknapparna + emellanåt en snabb koll "ut" medans man raderar. Som sagt helt ovetenskaplig utan empiriska fakta, men ändå!

Eva

Ursäkta att jag citerar hela ditt inlägg Eva.
Jag tycker bara att det berättade en hel del :)
 
ANNONS