Annons

Sony SLT-A77 entusiast/semipro-kamera + lillbrorsan SLT-A65 - Officiellt

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu är snömoset väldigt nära och det vete fan om det går att dissekera den här frågan något mer. Men jag tar fan i hågen och kastar in en brandfackla. Skulle man kunna tänka sig att för sensorer använda ordet "optimal" vid beskrivning av hurdan exponeringen är vid ett visst givet tillfälle?

/Torbjörn

Optimal exponering, javisst! Men sannolikt innebär även en optimal exponering något som utgör den optimala summan av kompromisser. Det är ju avhängigt motivet. Att plåta av ett gråkort skiljer ju sig ganske rejält från att plåta ett detaljrikt landskap eller stadsmiljö i motljus med en massa kontraster.

Så man måste göra avkall på något och just finna den optimala exponeringen för det specifika ögonblicket, tillika den sensorn och efterbehandlingsprogrammet man använder.

En specifik sensor har ju sannolikt en viss egenskap som gör att det troligen går att räkna fram den mest optimala exponeringen där bruset är som minst kombinerat med högsta möjliga DR och andra önskvärda egenskaper.

//Lennart
 
Man kan definiera exponering som tidsintegralen över objektivets ljusinsläpp, helt oberoende av hur mycket ljus som träffar objektivet, men man kan också ta med ljusmängden i definitionen om man vill.

Icke desto mindre så är det inte speciellt meningsfullt att tala om en kameras ISO. Den bestäms lite godtyckligt av kameratillverkaren och kompenseras med kalibreringen av ljusmätaren för att det inte ska bli helt fel.

Du har rätt i det tycker jag också att det blir väldigt skakigt om man hänger upp en jämförelse på ISO utan att definiera vad man verkligen avser men håller man sig till ISO-linjen istället för de nominella värdena så jämför man åtminstone vad som gäller vid de reella ISO-värdena även om man aldrig kommer kunna ställa in dem i en kamera om man inte fick steglös ISO. Idag är det alltid mer eller mindre fel och uppmätt ISO är i 9 fall av 10 (och mer) lägre än det nominella värdena i kamerorna. Detta ger i allmänhet "glädjevärden" vid simpla tester vid nominella ISO-värden.



Betr
 
film, var på sysav återvinning och vad får jag se vara slängd, en fungerande Leitz Focomat, för 30 år sedan köpte jag en sådan klenod, tyvärr så får man inte plocka med den hem.slängt är slängt och tillhör återvinningen,

Nä, nu blev det alldeles för OT. Om det hade varit en Minolta-förstoringsapparat så hade det var bättre. :)

(Det är trist när gamla fina saker åker i soporna. Jag undrar hur många kvalitetskameror för film som har skrotats de senaste 5-10 åren. )
 
.... var på sysav återvinning och vad får jag se vara slängd, en fungerande Leitz Focomat, för 30 år sedan köpte jag en sådan klenod, tyvärr så får man inte plocka med den hem.slängt är slängt och tillhör återvinningen,

En sådan utrangerades (fast den var i helt perfekt skick) av blaskan under min semester. Den hade donerats till någon anställds unge som leksak. F-n om jag hade vetat...Har visserligen kvar en Durst M605 med färghuvud och 2 objektiv, men den har jag inte använt på 10 år. Men jag tror jag hade blaskat i mörkrummet med mina gamla sv7v neg om jag haft Focomaten.

//Lennart
 
Javisst. Min fråga var retorisk. (Men Fotosidan definition är trasig.)



Sensorn i min kamera är inte riktigt lika bra för det som en Sonysensor, men Auto-ISO använder jag flitigt. Det är mycket trevligt. Jag försöker dock hålla mig under ISO 1600 för det mesta, om det går. Varför syns tydigt i läsbrusdiagrammet ovan.

Jag gjorde detta experiment själv med min A580 på min semester på Sri Lanka tidigare i år men trots att den har denna fina 16 MP sensor, så funkade det inte för A580 har skitdålig autoiso enligt min mening. Om jag hade kunnat begränsa den till max iso 1600, så hade jag kanske kört på lite längre men jag såg verkligen att mina bilder vann på manuell hantering av ISO. Men A77 kommer säkert ha mycket bättre möjligheter än min A580. En Nikon D7000 har säkert bättre möjligheter att kontrollera funktionen hos autoiso än min kamera så där kan det kanske funka.
 
Tack för ditt försvar av mitt inlägg, ha-ha, Mats har lite om bakfoten, jämställer bildkvalité = byggkvalité, så har det aldrig varit!

En pro kamera skall tåla mycket, extra stark i sin konstruktion för ett tufft liv, men också därför tung.
Den hobby fotograf, som går omkring med en pro kamera, av jättelikt slag, är snart på utdöende, nu är det små mått som gäller, lätt på foten, ha-ha!

Däremot, här kan jag hålla med Mats, dagens APS-C eller FF, är inte markant mindre än de som kom för många år sedan, man kan fråga sig varför?

Den dagen en FF kamera, med OVF eller EVF, håller samma små praktiska mått likt trendsättaren Olympus OM-1, från 70-talet, där även optiken var mycket kompakt, då först har vi ett kompakt system!
Sony Nex systemet är ju bara löjligt, ett litet kamerahus med tillhörande kanonrör, - kompakt?

Ja en NEX är ingen fickkamera såsom en HX9V eller liknande men den den kan bli med rätt objektivval. En del bygger som sagt sina egna kombon med gamla pannkakaor från olika tillverkare.
 
Optimal exponering, javisst! Men sannolikt innebär även en optimal exponering något som utgör den optimala summan av kompromisser. Det är ju avhängigt motivet. Att plåta av ett gråkort skiljer ju sig ganske rejält från att plåta ett detaljrikt landskap eller stadsmiljö i motljus med en massa kontraster.

Så man måste göra avkall på något och just finna den optimala exponeringen för det specifika ögonblicket, tillika den sensorn och efterbehandlingsprogrammet man använder.

En specifik sensor har ju sannolikt en viss egenskap som gör att det troligen går att räkna fram den mest optimala exponeringen där bruset är som minst kombinerat med högsta möjliga DR och andra önskvärda egenskaper.

//Lennart

om man har i åtanke att det finns ca 3,5-4 steg att leka med från medelgrått i ett motiv till klippning beroende på kurva så inser man att det finns tillfällen varför man bör underexponera, dvs att underexponera in en stark högdager och sedan korrigera bilden med lämplig kontrastkurva eller att påverka delar av bilden genom olika förfarande
 
Jag skrev också om bildkvalitet, men inte enbart.



Nä, jag reagerade på att ni båda två tycker att kamerautvecklingen har gått så rasande fort. Där finns det fler parametrar att ta hänsyn till än bildkvalitet, men inte heller där tycker jag det är speciellt anmärkningsvärt.

En systemkamera är ju "modern" i mer än 3 år ju. T.ex. Nikon D90 lanserades väl 2007 eller 2008 kanske och säljs fortfarande i stora mängder. Inget större fel på den. Samma sak med Sony A700 osv. Jämför det med en mobiltelefon från samma årgång.

Just kameror har inte utvecklats speciellt snabbt anser jag i alla fall. Den enskilda komponenten i dem på senare tid som utvecklats är ju "filmen". Innan digitalkamerorna kom så gick ju utvecklingen nästintill i snigelfart under 40 år.




Nä, jag har alltid mera rätt än Lars :)


/Mats

En kamera har i mångas ögon inte varit modern efter 3 år senare år. Det exempel du tog i Nikon D90 är undnataget som bekräftar den regeln. Det är en kamera med märkligt bra prestanda för sin tid. Det är därför just den klarat sig extra bra.

I övrigt var din sista kommentar klockren. Vi måste hålla lite pli på Lars annars får han dilirium hybris. :). No offens Lars!
 
EVF är klart bättre on OVF i mycket svagt ljus!

Japp det blir snabbt mörkt i en OVF när ljuset börjar tryta ;)

Jag tycker dock att det är på sin plats att säga att det är en sanning med modifikation. Jag har tidigare berättat om mitt experiment med min A550 och min A55:a. Samma motiv i en helt nedsläckt korridor med ett svagt ströljus från en gatulampa via en sidodörr. Med A550:an var sökaren helt svart och jag kunde inte se vad jag skulle fokusera på. I A55:an såg sökarbilden fullständigt gräsligt brusig ut men fördelen var trots allt att man åtminstone fortsatt såg vad man skulle fokusera på. I mitt fall en liten skål. Visste man var skålen fanns fixade A550:an att fokusera den med men visste man inte detta hade man varit chanslös.

Så OVF var definitivt bättre i den jämförelse jag gjorde men den var ingen skönhetsupplevelse.
 
Jag skrev också om bildkvalitet, men inte enbart.



Nä, jag reagerade på att ni båda två tycker att kamerautvecklingen har gått så rasande fort. Där finns det fler parametrar att ta hänsyn till än bildkvalitet, men inte heller där tycker jag det är speciellt anmärkningsvärt.

En systemkamera är ju "modern" i mer än 3 år ju. T.ex. Nikon D90 lanserades väl 2007 eller 2008 kanske och säljs fortfarande i stora mängder. Inget större fel på den. Samma sak med Sony A700 osv. Jämför det med en mobiltelefon från samma årgång.

Just kameror har inte utvecklats speciellt snabbt anser jag i alla fall. Den enskilda komponenten i dem på senare tid som utvecklats är ju "filmen". Innan digitalkamerorna kom så gick ju utvecklingen nästintill i snigelfart under 40 år.




Nä, jag har alltid mera rätt än Lars :)


/Mats

Har man dessutom fyllt gubbe för längesen och fotat sedan mitten av 60-talet så är det remarkabelt vad som hänt de senaste fem åren. Om du vill betona den snigelfart utvecklingen hade under den analoga tiden men faktum kvarstår. De senaste 5 åren har det riktigt fort både i kompakt- och APS-C-segmenten. Proffsverktygen däremot har haft en mycket lugnare utveckling.
 
Underexponera har traditionellt betytt att exponera för lite för att filmen ska bli korrekt exponerad. Vad som är korrekt exponering för en "linjär sensor" (eller vad nu den korrekta benämningen är) är inte lika glasklart som för fillm. Jag vill nog påstå att det inte finns någon underexponering så länge sensorn registrerar något.

Det var inte glasklart med film heller. Man kunde ge filmen mindre ljus än den var konstruerad för enligt ASA/DIN-talet, men sen kunde man låta den ligga i framkallaren längre istället. Kallades för att pressa filmen. Blev sällan bra.

/Mats
 
Det var inte glasklart med film heller. Man kunde ge filmen mindre ljus än den var konstruerad för enligt ASA/DIN-talet, men sen kunde man låta den ligga i framkallaren längre istället. Kallades för att pressa filmen. Blev sällan bra.

/Mats

Att soppa pressad Tri-X i D-76 blev sällan speciellt snyggt. Däremot blev det riktigt hyfsat om man använde High Sensitive och Tri-X pressad till 1600 Asa.

Negativ färgfilm kunde överexponeras för att få mindre korn.

Pressad T-max i T-maxframkallare blev inte så dumt heller.

Vidare kunde man få bättre teckning i lågdagrar genom att utjämningsframkalla. Utspädd framkallare under längre framkallningstid.

//Lennart
 
---
Jag vill nog påstå att det inte finns någon underexponering så länge sensorn registrerar något.
Vill du?

Nu har jag inte följt med vad som hänt här i tråden under de senaste dagarna, så trots den sena timmen hoppar jag ändå in här lite "yrvaket"... :)

Skrivklådan verkar ha varit hög - antalet sidor har ökat med ett dussin.

Men i alla fall. Visst vet jag att somliga definitioner, som etablerades under den analoga tiden, i den digitala världen har blivit lika förvridna och distorderade som ifall man skulle ha slängt digitalkameran och hela konkarongen rätt in i ett svart hål...


Dock, Per.
När du skriver ingen "underexponering så länge sensorn registrerar något" (överhuvudtaget, tolkar jag att du menar), så förefaller det mig som att du påstår att det räcker med att bara någon av sensors fotodioder tar emot några enstaka fotoner, så föreligger det ingen underexponering? Detta tycks mig i så fall vara en så extrem tolkning av detta begrepp att det skulle förlora all rimlig praktisk användbarhet.
.
 
Det svider i mitt hjärta, men jag måste nog, trots att det bär mig emot, ge mr PMD (kunde hans efternamn inte varit något som började på "S" istället?):) i sak rätt.

Om sensorn registrerat något så skulle teoretiskt sett det kunna gå att via ett lite mer avancerat bildbehandlingsprogram gå att få fram betydligt mer än det som syns på displayen. Även om locket över bajonetten sitter monterat på kamerahuset så registrerar ju sensorn även detta.

Ska vi se på det ur mer "vanlig" aspekt så föreligger dock en underexponering när man avsett att fotografera något som inte går att efterbehandla fram. Gäller även överexponering.

Å andra sidan om man strävar efter att avbilda bajonettlocket som det syns inifrån kameran kan man nog inte säga att bildresultatet är underexponerat. Det är bara exponerat.

Fast nu känner jag att den här diskussionen håller på att bli lite far out. Man kan i själva verket säga att om sensorn inte registrerat något så har ju sensorn faktiskt registrerat att den inte registrerat något.

Vidare är en med avsikt underxeponerad/överexponerad bild rätt exponerad.

Nu ska jag krypa till sängs och dessförinnan ska jag exponera mig naken inför min fru innan jag lägger min magra lekamen mellan lakanen (jag sover alltid näck utom när jag råkar somna på tåget. För då blr tågmästaren förbannad och resten av passagerarna avundsjuka)

Jag tillönskar eder alla en god natt och en jobbig morgondag (eftersom jag själv är ledig)

Frid vare med eder och alla vattenskadade A77:eek:r.

//Lennart
 
all mindre exponering där man avviker från den maxladdning som kan hållas innan utläsning kan ses som en underexponering relativt till max laddningen och som kompenseras av högre förstärkning dvs varje isosteg uppåt kan ses som en underexponering, ej att förväxla med att underexponera ett motiv där man vill exponera in högdagrar som ligger långt ovan medelgrått vilket baseras på mätteknik och motivets omfång
 

Bilagor

  • Bild-1.jpg
    Bild-1.jpg
    32.6 KB · Visningar: 180
Nu råkade jag passera datorn efter att kastat vatten innan sänggåendet och noterar att Mikael genom en strikt och korrekt graf förstört mitt försök att driva lite med diskussionen. Nu störde du min skönhetssömn, men rätt ska vara rätt.

//Lennart
 
När du skriver ingen "underexponering så länge sensorn registrerar något" (överhuvudtaget, tolkar jag att du menar), så förefaller det mig som att du påstår att det räcker med att bara någon av sensors fotodioder tar emot några enstaka fotoner, så föreligger det ingen underexponering? Detta tycks mig i så fall vara en så extrem tolkning av detta begrepp att det skulle förlora all rimlig praktisk användbarhet.

Eftersom varje annan gräns man drar blir arbiträr så är den gräns jag satte den enda vettiga. Visst kommer det att finnas ett område då det inte blir en användbar bild, men det går inte att dra en skarp gräns för det området.
 
Jag måste bara fråga en sak om A55. Sökte lite hastigt på forumet och Google men hittade inget.

Den här snabbgranskningen, beter den sig likadant på A33/55 som på A77? Att det är exakt samma innehåll som visas i sökaren som på LCDn (förutom vissa overlays)? Om man har granskningen på kommer man alltså få se bilden någon sekund i båda displayerna? Och om man går in i visningsläget och bläddrar mellan bilderna så kommer dessa även synas i sökaren? Det finns alltså inte möjlighet att ställa in detta olika på sökare/LCD på A33/55?
 
FOTO har testat A77

A77 fick i FOTO:s test det för mig förväntade omdömet. De negativa omdömena nedan.

Riset:
Följande AF på rörliga föremål ej i klass med konkurrenternas modeller -inte ens vid 8 pbs. Även om 8bps ger större träffsäkerhet än högsta sekvens.
EVF:n önskade testaren utbytt mot en OVF.
Fördröjning.
Trots 24MP ingen större upplevd skillnad mot de kameror som har Sonys 16Mp-sensor. Dock mätbar.
Ingen höjdare att använda kameran över iso 3200.
Svag minnesbuffert
EVF drar mer ström än LCD-displayen.
+ en del andra detaljer.som exv fast spegel stjäl ljus.

Ovan skriven sammanfattning fritt "översatt".

De negativa punkterna kanske kan förbättras över tid. I vissa fall med FW, men det går ju inte med alla.

//Lennart
 
Det vet väl alla att fotopressen är köpta av de två stora och därför aldrig kan ge uppstickare som Sony bra recensioner ...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar