Ja, och den ställer du in på din Quantum och inte på någon kamera. För ljusmätningen alltså.
Här börjar det kniviga. Använder man film så spelar det ingen som helst roll vilken ISO-inställning man har på kameran. Man exponerar ju efter vad den lösa exponeringsmätaren har sagt att man ska exponera efter, och på den ställer man in filmens ISO-värde.
Med en digitalkamera som har en riktigt modern sensor (linjär sensor?) så behöver man inte heller ställa in något ISO-värde på kameran, eftersom man kan förstärka signalen i efterbehandlingen och få lika bra (eller bättre) resultat jämfört med om man förstärker den analogt innan AD-omvandlingen. A77 borde ha en sådan sensor eftersom den "gamla" 16-megapixelsensorn är sådan, och Sony borde rimligen inte ha blivit sämre på att bygga sensorer.
Men A700 har antagligen inte en sådan sensor, så en jämförelse måste göras med ett ISO-värde inställd på kameran, så jämförelsen du gjorde är i princip korrekt. Jag protesterar dock mot att du blandade in A-, P- och S-lägena. I de lägena är kamerans mätare definitivt inblandad och stör.
Man bör ställa in samma ISO-värde på kamera som man har på sin lösa exponeringsmätare och sen exponera i M-läget efter de exponeringsvärden som den lösa mätaren ger. Sen jämför man data i bildfilerna för att se hur väl ISO-inställningen på kamerorna stämmer med den lösa exponeringsmätaren (och med varandra, förstås).
Eftersom den fasta spegeln defiitionsmässigt "stjäl" ljus så kommer man antagligen att finna att det nominella ISO-värdet på en A77 är högre än det verkliga. (Inte tvärtom som du skrev, men vilket som är det verkliga och vilket som är det nominella kan man kanske vända på beroende från vilket håll man tittar.)
Oj vad man kan krångla till det.
Visst "exponering" i betydelsen att man utsätter "filmen" för en viss mängd ljus, ett visst antal fotoner, beror av bländare och tid, men det intressanta är ju hur ljus bilden blir, att det inte sotar igen i skuggorna eller bränner ut i högdagrarna.
Så här är det:
Om man har korrekt exponering på ett motiv så innefattar det bländare, tid och ISO. Om med får rätt exponering med kameran X och en viss bländare och tid så får man korrekt exponering med kameran Y också om man använder samma värden.
Du kan använda kamerans inbyggda exponeringsmätare eller en extern, eller en annan kameras exponeringsmätare.
Visst kan det skilja lite hur det är intrimmat på olika kameror för att uppfattas som "rätt" och vilket mätområde man använder osv, men ekvationen är samma oavsett kamera eller extern exponeringsmätare.
ISO-värdet på A77 är KAMERANS ISO, inte sensorns. Det betyder att kamerans exponeringsmätare tar hänsyn till att det sitter en plastfilm ivägen som tar bort en del av ljuset.
Om man man då fotograferar samma motiv med samma ISO-tal, bländare och tid med en NEX-7 och en A77 så får man en likadant exponerad bild. Däremot är den interna signalförstärkningen då högre i A77an, så att man kan räkna med lite mer brus i den bilden.
Därför är NEX-7 bättre på höga ISO än A77, trots att det är samma sensor i kamerorna, eftersom det är KAMERANS ISO som ställs in och inte sensorns.
Tror nog faktiskt du vet hur det funkar, men det är bra att klargöra om inte alla har koll på det här och ditt "mumbo-jumbo" att man kan underexponera och sen öka förstärkningen i efterbehandlingen osv. har inte med saken att göra och rör till det något fruktansvärt. Det är inte heller skillnad i det avseendet på olika sensorer, bara att vissa klarar av det bättre än andra. Egentligen ingen skillnad jämfört med emulsionsfilm heller, man kunde pressa film förut också. Jag brukade pressa TRI-X till 1600ASA, det gick, men blev skitdåligt.
/Mats