PMD
Aktiv medlem
Det känns inget i skallen. Du höll ju med mig!
Sony SLT-A77 entusiast/semipro-kamera + lillbrorsan SLT-A65 - Officiellt
- Trådstartare FlyerOne
- Start datum
Det känns inget i skallen. Du höll ju med mig!
avlustat_medlemskap180119
Avslutat medlemskap
Som du säger, yrkesfotografer kommer i alla former, storlekar och sorter. Det jag i tidigare inlägg mest har pratat om är de som jobbar med press- och i synnerhet sportfoto - mycket eftersom A77 av många nog ofta kommer att räknas som en sport- och actionkamera.
Att dela in något så spretigt och mångsidigt som fotografer i kategorier blir alltid inexakt och generaliserande. Så ta inte de här enkla kategorierna som någon slags stentavlor, bara som en utgångspunkt för att göra diskussionen mer översiktlig. Inom yrkesfoto kan man se tre hyfsat vanliga kategorier av fotografer:
1) Press- och sportfotografer. Jobbar ofta med två-tre kamerahus, Eos 1D eller D3/D3s, sover med sina 24-70 och 70-200 i famnen eftersom de lever av och med de objektiven. Bär dessutom ofta på ett stort tele med ett enbent stativ permanent fastskruvat och släpar numera ofta runt på sin utrustning i en kabinväska på hjul. Laptop och 3G-modem är omistliga hjälpmedel.
2) Studiofotografer. Kör allt från en gammal Eos 350D till en Hasselbladare för 350000 kr. Fotar reklam, produktbilder och modefoto. Känner sig nakna om de inte med sig minst tre olika softboxar, några reflektorer, sladdar, småstativ och ute på fältet ett bensindrivet strömaggregat.
3) Generella frilansare. Antagligen den största gruppen. Kör idag oftast Eos 5D Mk2 eftersom det är genial kompromisskamera som är bra på det mesta och inte direkt dålig på något. Fotar allt från sport-, vimmel- och intervjubilder till lokaltidningen, barnporträtt, reportage, landskapsbilder, resebilder, produktbilder i studio och porträtt av mer eller mindre kända kändisar.
Till råga på allt rör sig en hel del fotografer mellan de här grupperna ...
I mina tidigare inlägg har jag mest pratat om kategori 1) och där vill man ha slitstarka stridsvagnar till kameror. Man vill ofta ha långa ljusstarka teleobjektiv. Kameran skall vara snabb och klara alla ljusförhållanden. Du vet aldrig säkert vad du gör imorgon eller ens om två timmar och måste vara beredd att hantera vilka fotosituationer du än hamnar i. Kameran skall alltså vara ett universialverktyg och sådana blir alltid klumpiga.
Kategori 2) har ofta kameror med hög upplösning, men bryr sig generellt mindre om saker som hastighet, vädertätningar eller egenskaper på höga iso (de vill ändå styra ljuset själva).
Kategori 3) har för det första ofta en mycket tajt budget, vill inte bära för tungt och vill ändå ha en kamera som är bra på det mesta.
Nex 7 är spännande, den tror jag kommer att hamna i en del yrkesfotografers ficka som sido-/reserverkamera. Mycket tack vare ögonsökare och riktiga rattar så kameran (hoppningsvis) blir mer snabbjobbad. Det blir nog däremot få heltidsfotografer som kommer att välja någon av de spegellösa kamerasystemen som enda kamera - mest för att de har så begränsat objektiv- och tillbehörsutbud.
Det där är en mycket, mycket grov överdrift!
Canon hade en del problem med autofokusen i Eos 1D Mark III, och de var allvarliga nog för att få en del fotografer att byta till Nikon. Men kom ihåg att autofokusen i Mark III, även med alla sina brister, är ett av de mest kompetenta AF-systemen som finns än idag - det är faktiskt bara en handfull kameror som är lika bra eller bättre. Ingen kamera från Olympus, Panasonic, Pentax, Samsung eller Sony har ännu ens kommit nära.
Jag tror du måste hålla isär två saker:
1) Vad fotografer som använder grejerna dag in och dag ut upplever
2) Den ibland lite hysteriska tonen i forum där de fel som tas upp, inte alltid, men väldigt ofta handlar om handhavandefel och helt orimliga förväntningar på vad hjälpsystem som AF faktiskt kan göra. Nu talar jag i första hand om det jag läst på Dpreview, jag har i perioder inte hunnit följa lika mycket diskussioner här på Fotosidan.
Alla kameror fokuserar lite ojämnt, alla objektiv fokuserar lite ojämnt. Läs gärna teknikbloggen hos Lensrentals.com som verkligen kan se och mäta variation mellan exemplar (de hanterar mycket stora mängder hyrgrejer) och dessutom har riktigt mätutrustning för att kolla verkliga (inte upplevda) fel. Dessutom jobbar de med flera kameramärken. Av allt jag har sett från dem skiljer det mycket lite mellan de stora märkena när det gäller allmän kvalitet och jämnhet.
Dels finns det olika nivåer och former av VIP-hantering, det är bland annat den du betalar för när du köper de dyra proffsgrejerna (ytterligare en faktor många glömmer när de bara ser på inköpspris i kronor och ören). Jag har pratat med många heltidsarbetande press- och sportfotografer. Där har jag inte hört speciellt mycket om att Canons grejer skulle vara ojämnare eller mindre tillförlitliga än konkurrenter (konkurrenten
Däremot har det i ibland gruffats om just bemötandet när det blivit problem där det verkar som om Canon tidvis agerat lite trögt. Och i USA verkar det vara tvärtom, där är många arga över bristande service från Nikon USA och föredrar av det skälet Canon.PMD
Aktiv medlem
Ja, det är precis det som Martin har argumenterat för när det gäller "proffskameror" versus enklare kameror, och som jag (och kanske nån mer?) har dragit analogier om.
Photocon
Aktiv medlem
Allt upprepar sig...
...fast det kanske är befogat ibland. Tycker själv dock det känns helt förbaskat onödigt. Tänker närmast på begreppen proffsfotografer och proffskameror.
Gång efter gång efter gång efter gång-forum efter forum-tråd efter tråd-inlägg efter inlägg så tycks proffsfotograf i folks skallar vara ekvivalent med sport/action/pressfotograf och proffskamera detsamma som tunga metallklumpar med bazookaliknande gluggar och kulspruteliknande sekvensmöjlighter.
Jag har skrivit om detta förr och på förekommen anledning kan även jag upprepa mig och ta upp det igen.
Själv har jag tillhört och tillhör i viss mån press/action/sportfotografkåren och har några decenniers vana från detta hantverk. Både som anställd och egen företagare.
Men jag f-n i mig aldrig sett mig som något annat än tillhörande en viss genré bland många genrés inom yrkesfotografin (eller proffsfotografin som det mestadels benämns). Det vimlar av andra proffsfotografer med helt andra inriktningar än vi som skuttar runt och plåtar sport/action/allmänna pressbilder.
Jag är i alla fall glad att Agfors gjorde en viss kategoriindelning som rättar till begreppen en hel del.
Min poäng är att begreppet "proffskamera" aldrig är helt relevant såvida inte användningsområdet anges samt att det är fotografen som är yrkesman/proffs och oavsett om han/hon använder en MF med Phase Onebakstycke, Nikon D3s/Canon 1DMkIV, kompaktkamera eller mobiltelefonkamera för att få jobbet gjort så är kameran han/hon använder därmed ett proffsverktyg.
Sedan kan vi nog alla vara överens om att i princip alla dslr, från s k instegs- till de dyraste har "proffsegenskaper" rent bildkvalitetsmässigt. Det blir bra resultat från vilken som i händerna på en kunnig fotograf och skit i händerna på en klåpare.
Så A77 kan mycket väl bli en "proffskamera" för en del yrkesfotografer.
Sedan undanber jag mig kommentarer om vädersäkrad, stötdämpad, bättre materialval, längre livslängd på slutare etc. Jag vet allt det där.
Jag är ledsen om jag verkar lite besk i tonen, men jag är så saaaaatans trött att allt upprepar sig.
För övrigt använde jag en Canon 1DMkII samt en 20D som backupkamera. Skulle göra ett reportage om en veterinärs vardag och befann mig alltså för tillfället i en ladugård med kossor. Av bekvämlighetsskäl ställde jag ifrån mig 20D med glugg på betongen ett bra stycke från piss/skitrännan och använde min "proffskamera" 1DMkII med en 16-35/2.8 L usm för att få ett utsnitt där man tydligt kunde se hur veterinären rotade i ett koarsel samtidigt som lite övrig miljö kom med. Vad händer?
Jo, efter 3 exponeringar (kameran hade gått bara c:a 12000 exponeringar tidigare) lägger slutaren av.
En slutare som är testad för 200.000 actuations!!.
Vänder mig om för att hämta min 20D och noterar att jag ställt den lite för nära en kossa som pissade. Kameran hade inte hamnat mitt i strålen, men i utkanten där det stänkte desto mer. Snabbtorkade av den på en overall som hängde intill. Satte 16-35:an på den nedpissade 20D:n och slog på strömbrytaren.
Fungerade perfekt.
Så det finns inga garantier för att en "proffskamera" ska hålla i det avgörande ögonblicket eller att en s k semipromodell inte kan prestera under extrema förhållanden.
Men denna händelse är trots allt ett undantag som bekräftar regeln. Normalt sett är en 1D betydligt driftsäkrare under alla förhållanden än en 20D. fast jag har kvar den 20D:n (rengjord och nu har den snart gått 200.000 exponeringar utan slutarbyte i regn, snö, sol o s v.
//Lennart
...fast det kanske är befogat ibland. Tycker själv dock det känns helt förbaskat onödigt. Tänker närmast på begreppen proffsfotografer och proffskameror.
Gång efter gång efter gång efter gång-forum efter forum-tråd efter tråd-inlägg efter inlägg så tycks proffsfotograf i folks skallar vara ekvivalent med sport/action/pressfotograf och proffskamera detsamma som tunga metallklumpar med bazookaliknande gluggar och kulspruteliknande sekvensmöjlighter.
Jag har skrivit om detta förr och på förekommen anledning kan även jag upprepa mig och ta upp det igen.
Själv har jag tillhört och tillhör i viss mån press/action/sportfotografkåren och har några decenniers vana från detta hantverk. Både som anställd och egen företagare.
Men jag f-n i mig aldrig sett mig som något annat än tillhörande en viss genré bland många genrés inom yrkesfotografin (eller proffsfotografin som det mestadels benämns). Det vimlar av andra proffsfotografer med helt andra inriktningar än vi som skuttar runt och plåtar sport/action/allmänna pressbilder.
Jag är i alla fall glad att Agfors gjorde en viss kategoriindelning som rättar till begreppen en hel del.
Min poäng är att begreppet "proffskamera" aldrig är helt relevant såvida inte användningsområdet anges samt att det är fotografen som är yrkesman/proffs och oavsett om han/hon använder en MF med Phase Onebakstycke, Nikon D3s/Canon 1DMkIV, kompaktkamera eller mobiltelefonkamera för att få jobbet gjort så är kameran han/hon använder därmed ett proffsverktyg.
Sedan kan vi nog alla vara överens om att i princip alla dslr, från s k instegs- till de dyraste har "proffsegenskaper" rent bildkvalitetsmässigt. Det blir bra resultat från vilken som i händerna på en kunnig fotograf och skit i händerna på en klåpare.
Så A77 kan mycket väl bli en "proffskamera" för en del yrkesfotografer.
Sedan undanber jag mig kommentarer om vädersäkrad, stötdämpad, bättre materialval, längre livslängd på slutare etc. Jag vet allt det där.
Jag är ledsen om jag verkar lite besk i tonen, men jag är så saaaaatans trött att allt upprepar sig.
För övrigt använde jag en Canon 1DMkII samt en 20D som backupkamera. Skulle göra ett reportage om en veterinärs vardag och befann mig alltså för tillfället i en ladugård med kossor. Av bekvämlighetsskäl ställde jag ifrån mig 20D med glugg på betongen ett bra stycke från piss/skitrännan och använde min "proffskamera" 1DMkII med en 16-35/2.8 L usm för att få ett utsnitt där man tydligt kunde se hur veterinären rotade i ett koarsel samtidigt som lite övrig miljö kom med. Vad händer?
Jo, efter 3 exponeringar (kameran hade gått bara c:a 12000 exponeringar tidigare) lägger slutaren av.
En slutare som är testad för 200.000 actuations!!.
Vänder mig om för att hämta min 20D och noterar att jag ställt den lite för nära en kossa som pissade. Kameran hade inte hamnat mitt i strålen, men i utkanten där det stänkte desto mer. Snabbtorkade av den på en overall som hängde intill. Satte 16-35:an på den nedpissade 20D:n och slog på strömbrytaren.
Fungerade perfekt.
Så det finns inga garantier för att en "proffskamera" ska hålla i det avgörande ögonblicket eller att en s k semipromodell inte kan prestera under extrema förhållanden.
Men denna händelse är trots allt ett undantag som bekräftar regeln. Normalt sett är en 1D betydligt driftsäkrare under alla förhållanden än en 20D. fast jag har kvar den 20D:n (rengjord och nu har den snart gått 200.000 exponeringar utan slutarbyte i regn, snö, sol o s v.
//Lennart
Bengf
Aktiv medlem
Vi var dessutom fyra-fem fotografer som fotade ungefär lika mycket
Det där är ett lite ovanligt, men inte unikt sätt att jobba. Vi satt större delen av tiden fyra fotografer vid målet och försökte fota så många av löparna som vi hann. Höjdformat, tajt beskuret, framifrån, små jpeg. Alla bilder samlas in av företaget vi jobbar åt (de delar ut minneskort som man sedan lämnar tillbaka fyllda), de går sedan igenom, sållar och taggar upp dem med deltagarnummer och klädsel (detta görs antagligen i Kina/Indien) och sedan kan löpare gå in på företagets sajt söka upp sig själva och beställa bilder.
Kanske inte en verksamhet som lockar fotofinsmakare, men jobb är jobb och många deltagare vill verkligen ha bilder av sig själva när de är med i ett lopp. Kvalitet, jodå, större delen av tiden hinner man med rätt bra. När det var som mest intensivt, när det blir riktig trängsel och du tagit 1-3 bilder/sek i över en timme i sträck börjar onekligen koncentrationen svikta och "hitraten" sjunka. Men större delen av tiden hinner man med att ta en eller två helt ok bilder på varje löpare som passerar framför en. Gissa om stackars 70-200:an fick zooma in och ut många gånger under de där två dagarna ...
Det här är en extrem form av fotografi, men som sagt inte unik. Det är ju i eventsammanhang och liknande inte ovanligt att ta några tusen bilder per dag. Jag och Tage Olsin gjorde ett annat jobb några veckor tidigare där vi fotade runt 3000 bilder vardera under en enda dag och i lindrigt sagt vidriga ljusförhållanden. Sållade, bearbetade och levererade 1250 färdiga bilder inom några dagar.
För att återkoppla till diskussioner om proffskameror. Det är givetvis bara då och då man gör sådana där uppdrag - men det är faktiskt sådant de måste ta med i beräkningen när de designar proffsmodellerna. Tro mig, skall du ta över 10000 bilder per dag under en helg eller än värre under något större event som kanske pågår fyra-fem dagar så börjar du verkligen bry dig om sådana där skitdetaljer många undrar varför man tjatar så mycket om. Som ett mycket distinkt avtryck med minimal avtrycksfördröjning. Som en snabb och bra sökare. Som en autofokus som mycket sällan gör fel. Eller ett bra grepp där man kan hålla kameran på olika sätt (eftersom man lätt får kramp om man håller likadant hela tiden). Att knappar sitter bra placerade och är så tydliga så man inte får kramp i fingrarna efter ett par timmar. Att det går lika bra att jobba i handskar. Eller att du kan byta minneskort snabbt och många gånger utan att bryta sönder kortluckan. Eller att batteriet håller ett tag.
Jag var imponerad när en sportreporter en gång nämde att han tagit 7 eller åtta rullar ( 36 bilders ) under en ishockeymatch, någongång på åttiotalet, tror att han valde ut två bilder som skulle användas.
Nu uppfattar jag detta uppdrag som lite speciellt, men jag är alltså otroligt imponerad av detta utförda arbete, jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig detta maratonfotojobb. Hade du inte möjlighet att använda laptoppen och fota med den, har inte Canon något sådant system eller blandar jag in framtidens möjligheter här.
Jag tror det beror på tre saker: För det första att det kanske är den genre inom fotografi där det är vanligast med heltidsanställda fotografer som i stort sett bara ägnar sig åt den typen av fotografering - alltså finns en ganska tydlig yrkesidentitet. För det andra eftersom det är den här typen av stillbildsfotografer vi oftast ser i TV eller i filmer (där förekommer ju förstås också "den sliskige modellfotografen"
och som därmed har störst igenkänningsfaktor. För det tredje att det är den typ av fotografer som i mångas ögon har de häftigaste grejerna (vem vill inte ha en 600/4? Det jag tog upp var ju som sagt bara tre vanliga kategorierer eller inriktningar - många rör sig mellan dem och så finns det som sagt en myriad andra varianter - allt från paparazzi till arkitekturfotografer (fast just de två kategorierna har jag aldrig träffat någon som kombinerar
Kan delvis hålla med, men vad jag tror många egentligen menar med ordet "proffskamera" är ungefär "kamera som i första hand utformats för heltidsarbetande fotografer av olika slag". Men det senare är så mycket krångligare att säga så man väljer kortformen istället. Jag upplever ändå att de flesta faktiskt förstår innebörden.
Det är inte otänkbart att man i framtiden i viss mån kan automatisera den där typen av fotografi och faktiskt få bra bilder - släng mer processorkraft på tekniken bakom ansiktsigenkänning och kameran kan känna igen en människa i helfigur och ta bilder när de lite snyggt har bägge fötterna i luften (och samtidigt skanna av nummerlappen så bilden taggas automatiskt).
Men tänk också på att det aldrig är ett självändamål att ta många bilder - tvärtom. Ju färre du tar, ju mer snabbjobbat blir det. Jag tänker på den mycket kände skidfotografen Felix Oppenheim, under kurs i skidfotografering som han höll i så pratade vi några stycken om det här med serietagning. Han sa då (fritt citerat ur minnet) "Att ta många bilder är bara jobbigt. Jag tar de bilder jag behöver" Det är en rätt bra sammanfattning.
pet
Aktiv medlem
Word...kan bara instämma och hålla med dig Lennart.
Sen är det oftast elektroniken(undantag slutaren) som ger upp i en kamera och på den punkten är en proffskamera inte på något sätt speciellt mycket bättre än en semipro-kamera...inte heller är elektroniken såpass mycket bättre skyddad i form av tätningar och skal i pro-kamreorna än i dagens semipro-kameror att det är en direkt avgörande faktor för hur mycket driftsäkrare proffs-kamerorna är ....men visst pro-kamerornas slutare är oftast specad för betydligt fler exponeringar men faktum är att hur länge slutaren håller känns ibland som ett lotteri....en splitter ny kameras slutare kan ge upp ganska omgående om man har otur men i dom flesta fallen så tickar kamerorna på betydligt längre än vad tillverkarna har angett innan slutaren ger upp.
PMD
Aktiv medlem
Jag skrev förut "proffskameror" (med citationstecken) eftersom det ju inte är vilken slags kamera någon använder som styr om fotograferingen sker yrkesmässigt eller inte. Föreslå gärna en alternativ benämning, men termen "proffskamera" är nog ganska etablerad för den sortens kamera som representeras av t.ex. Canon EOS-1D(s) och Nikon D3 (för att bara nämna de vanligaste).
PMD
Aktiv medlem
Sälj den aldrig! En sån kamera måste man väl kalla ett söndagsexemplar?
PMD
Aktiv medlem
Eller som en viss naturfotograf som aldrig tar mer än en bild på varje loka^H^H^H^Hmotiv.
avlustat_medlemskap180119
Avslutat medlemskap
Eller som en viss naturfotograf som aldrig tar mer än en bild på varje loka^H^H^H^Hmotiv.
Ja, med fotografer som den f.d. naturfotografen skulle kameratillverkarna inte sälja många kameror. Speciellt som den "stil" han utvecklat med konstnärligt gryniga bilder av lite sämre teknisk kvalitet så att inte klippskarvar skulle synas så väl. Fast för den typen av "fotografi" behövs väl ngen kamer alls, bara en webbrowser och ett bildbehandlingsprogram...
/Mats
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
.
Det där är en mycket, mycket grov överdrift!
Canon hade en del problem med autofokusen i Eos 1D Mark III, och de var allvarliga nog för att få en del fotografer att byta till Nikon. Men kom ihåg att autofokusen i Mark III, även med alla sina brister, är ett av de mest kompetenta AF-systemen som finns än idag - det är faktiskt bara en handfull kameror som är lika bra eller bättre. Ingen kamera från Olympus, Panasonic, Pentax, Samsung eller Sony har ännu ens kommit nära.
Jag tror du måste hålla isär två saker:
1) Vad fotografer som använder grejerna dag in och dag ut upplever
2) Den ibland lite hysteriska tonen i forum där de fel som tas upp, inte alltid, men väldigt ofta handlar om handhavandefel och helt orimliga förväntningar på vad hjälpsystem som AF faktiskt kan göra. Nu talar jag i första hand om det jag läst på Dpreview, jag har i perioder inte hunnit följa lika mycket diskussioner här på Fotosidan.
Alla kameror fokuserar lite ojämnt, alla objektiv fokuserar lite ojämnt. Läs gärna teknikbloggen hos Lensrentals.com som verkligen kan se och mäta variation mellan exemplar (de hanterar mycket stora mängder hyrgrejer) och dessutom har riktigt mätutrustning för att kolla verkliga (inte upplevda) fel. Dessutom jobbar de med flera kameramärken. Av allt jag har sett från dem skiljer det mycket lite mellan de stora märkena när det gäller allmän kvalitet och jämnhet.
.
Jag har aldrig ägt en Canon-kamera men har följt de trådar här på FS där detta borrats i och de mest frekventa har handlat om Canons problem med de flesta kameror som haft de mest avancerade AF-systemen. Det gäller de modeller som riktar sig till proffs och entusiastmodeller eller vad vi nu ska kalla dem såsom 5D MK II och 7D. Det förvånade mig en del. Överdrivet eller ej. Vi talar om några av de mest omfattande trådarna här på FS de senaste åren. Att Canon syns i dess sammanhang beror säkert också på att de varit störst i dessa segment och många haft dessa kameror och dessa problem. Överdrivet och överdrivet, enligt vissa uppgifter var ju problemen så allvarliga i åtminstone ett av proffshusen att det inte räckte med justering utan att man måste byta ut ett chip om jag inte missminner mig. Jag tycker det är konstigtatt man inte upptäcker detta i modeller som riktar sig till yrkesfolk innan man skeppar dem.
Det märkliga enligt min mening var ju inte att man hade problem speciellt med följande AF utan med att fokusera på ett dött stilleben. AF -problem är de vanligaste problemen med DSLR:er näst efter damm på sensorn typ och jag har själv slitit mitt hår med tidigare Sony och Konica Minoltamodeller. Dessa problem är så vanliga och illa kända att inte ens en del proffs märker dem på en gång. Micke Risedal trodde ju exv. länge att han levde i den bästa av världar tills han halvchockad upptäckte att han inte alls kunde lita på fokuseringen i sin 5D MK II. Det var det som verkligen fick mig riktigt intresserad av Canon-trådarna här. Man kan ju bara tänka sig mörkertalet. Många uttalar sig i personliga omdömen om objektivs skärpa i allahanda siter på nätet. En del är lyriska över sånt som andra hårddissar och de pratar om samma objektivtyper. Det är intressant att läsa på ställen som exv. Fred Miranda och se hur olika folk uppfattar samma typ av objektiv. Jag undrar hur många av de som dissar som egentligen har fokusproblem utan att faktiskt fatta detta.
Det är faktiskt fantastiskt att ett objektiv som jag själv sett som fullständigt hopplöst och som jag tidigare med en KM 7D fokuserat så våldsamt illa att jag bara kunnat använda det med manuell fokus funkade klockrent på ett Sony-hus av senare datum. Så det är verkligen skillnad på hur olika hus samspelar med objektiven. En del konstruktion kunde i detta fall läka ett fel som var fullständigt hopplöst med en annan konstruktion av AF
Det goda är ändock att jag tycker att det verkar blivit lite bättre över tiden. Nu har man ju dessutom faktiskt möjlighet att välja mellan hög precison och snabbhet i en del kameror i form av kontrast eller fasdetekt vilket hjälper i en del fall. Med fasdetekt får man ju ingen återkoppling och det behövs ibland.
Senast ändrad:
Photocon
Aktiv medlem
Herrar Sändh & Agfors!
Jag kan vidimera en hel del av vad Sten-Åke framhåller om Canon och AF. Vill även rekommendera Agfors att läsa den långa tråden benämnd "AF-problem med 5DMkII" där M Risedal och jag skaffade 5DMkII ungefär samtidigt och fick sådana avvikelser på oneshot AF med stillastående väl belysta och kontrastrika motiv.
Orsaken var astigmatisk korssensor. Ett fel som lätt åtgärdades av Intervision på kort tid (p g a CPS-medlemsskap). Men det var flera andra som inte hade denna förmån och stod undrande samt sedermera väntande på att få sin kamera korrigerad.
I den tråden avslöjades också obarmhärtigt myten om AF micro adjustment som väckt vissa Hallelujarop i en del fackpress (bl a FOTO) som varande räddningen för felfokuserande kamerahus och objektiv.
Det korrekta var ju i själva verket att mikrojustering bara var ett tillfälligt plåster som egentligen bara fungerade på en brännvidd vid ett givet avstånd och ett givet f-number.
Därtill gav en aktiverad mikrojustering upphov till vad Canon så fint uttryckte som "minor variations", vilket i realiteten borde benämnts "major" eller "severe" variations. Även på fasta brännvidder.
Till yttermera visso införskaffade vi senare 7D som också i mitt fall led av astgmatisk korssensor, vilket korrigerades. Risedal tog sitt rätt justerade EF 85/1.2 L usm med till en större affär och provade objektivet på 4 ex av 7D. Inget av de husen lade skärpeplanet korrekt.
Bör noteras och understrykas ännu en gång att det handlade i båda fallen om ganska tidiga serier av resp kamera. Men hur som helst så lät Canon sin kunder agera "provbänk" istället för att leveranavsyna kamerorna. Så det handlade verkligen inte om enstaka exemplar.
Jag har kört både Nikons, Canons och Sonys prestigemodeller. Inga problem med Nikon D1, D1H, D2Xs eller D3 (jo, jag har ägt dem-inte bara provat). Andra har lite sämre erfarenheter, men mina var okej.
Jag har ägt och använt Canon 1D, 1Ds, 1DMkII, 1DsMkII, 1DMkIII. Förutom gamla Bettan 1D behövde samtliga dessa skickas för kalibrering omedelbart efter inköpet.
Sedan får man Sonys s k promodell A900 i näven som i oneshotläge med de ljusstarkaste Zeissgluggarna naglar skärpan på full öppning utan minsta problem. Vis av mina erfarenheter från Nikons kameror vars AF fungerade bra direkt så kan jag alltså inte låta bli att undra över hur f-n Canon lyckats med att misslyckas med så många exemplar.
Jag menar, det var ju inte bara hos mig som blixten slog ned på samma ställe flera gånger. I tråden jag hänvisar till var det många här på FS som drabbats.
Däremot ska jag villigt hålla med om att AF-systemen i 1D-serien och även 7D är extremt bra NÄR de är rätt kalibrerade. Men Canons leveransavsyning lämnar mycket i övrigt att önska.
Sedan lär det väl komma kommentarer nu "det drabbar alla märken" och liknande överslätande saker.
Jag anser i vilket fall som helst att 1D-kameror i prisklassen 60-70.000 spänn ska vara ordentligt avsynade när de lämnar fabrik. Och när 5DMkII lanserades kostade den 26.000:- och 7D nästan 20.000:-.
Tycker nog att dessa borde avsynats bättre också innan hela serier skeppats ut över världen.
Faktum är att det pågår minst 2 trådar här på FS nu som fortfarande handlar om återkommande AF-problem på Canonkameror (7D senast idag läste jag). Och folk som inte har CPS-medlemsskap har köpt dessa kameror och får de visserligen "gratis" servade, men får först uppleva en enorm frustration över att deras slantar bekostat en dåligt fungerande kamera, emballera den (om de inte bor i samma stad som service finns), betala frakt samt vänta flera veckor på att kameran ska komma tillbaks så den kan användas.
Hade jag inte haft CPS att luta mig emot hade jag aldrig mer köpt en Canon. Iofs har jag inte gjort det.
Jämte mitt Sonysystem har jag idag 5DMkII, 7D och en gammal 20D. Någon mer lär det inte bli.
Gonatt mina vänner.
//Lennart
Jag kan vidimera en hel del av vad Sten-Åke framhåller om Canon och AF. Vill även rekommendera Agfors att läsa den långa tråden benämnd "AF-problem med 5DMkII" där M Risedal och jag skaffade 5DMkII ungefär samtidigt och fick sådana avvikelser på oneshot AF med stillastående väl belysta och kontrastrika motiv.
Orsaken var astigmatisk korssensor. Ett fel som lätt åtgärdades av Intervision på kort tid (p g a CPS-medlemsskap). Men det var flera andra som inte hade denna förmån och stod undrande samt sedermera väntande på att få sin kamera korrigerad.
I den tråden avslöjades också obarmhärtigt myten om AF micro adjustment som väckt vissa Hallelujarop i en del fackpress (bl a FOTO) som varande räddningen för felfokuserande kamerahus och objektiv.
Det korrekta var ju i själva verket att mikrojustering bara var ett tillfälligt plåster som egentligen bara fungerade på en brännvidd vid ett givet avstånd och ett givet f-number.
Därtill gav en aktiverad mikrojustering upphov till vad Canon så fint uttryckte som "minor variations", vilket i realiteten borde benämnts "major" eller "severe" variations. Även på fasta brännvidder.
Till yttermera visso införskaffade vi senare 7D som också i mitt fall led av astgmatisk korssensor, vilket korrigerades. Risedal tog sitt rätt justerade EF 85/1.2 L usm med till en större affär och provade objektivet på 4 ex av 7D. Inget av de husen lade skärpeplanet korrekt.
Bör noteras och understrykas ännu en gång att det handlade i båda fallen om ganska tidiga serier av resp kamera. Men hur som helst så lät Canon sin kunder agera "provbänk" istället för att leveranavsyna kamerorna. Så det handlade verkligen inte om enstaka exemplar.
Jag har kört både Nikons, Canons och Sonys prestigemodeller. Inga problem med Nikon D1, D1H, D2Xs eller D3 (jo, jag har ägt dem-inte bara provat). Andra har lite sämre erfarenheter, men mina var okej.
Jag har ägt och använt Canon 1D, 1Ds, 1DMkII, 1DsMkII, 1DMkIII. Förutom gamla Bettan 1D behövde samtliga dessa skickas för kalibrering omedelbart efter inköpet.
Sedan får man Sonys s k promodell A900 i näven som i oneshotläge med de ljusstarkaste Zeissgluggarna naglar skärpan på full öppning utan minsta problem. Vis av mina erfarenheter från Nikons kameror vars AF fungerade bra direkt så kan jag alltså inte låta bli att undra över hur f-n Canon lyckats med att misslyckas med så många exemplar.
Jag menar, det var ju inte bara hos mig som blixten slog ned på samma ställe flera gånger. I tråden jag hänvisar till var det många här på FS som drabbats.
Däremot ska jag villigt hålla med om att AF-systemen i 1D-serien och även 7D är extremt bra NÄR de är rätt kalibrerade. Men Canons leveransavsyning lämnar mycket i övrigt att önska.
Sedan lär det väl komma kommentarer nu "det drabbar alla märken" och liknande överslätande saker.
Jag anser i vilket fall som helst att 1D-kameror i prisklassen 60-70.000 spänn ska vara ordentligt avsynade när de lämnar fabrik. Och när 5DMkII lanserades kostade den 26.000:- och 7D nästan 20.000:-.
Tycker nog att dessa borde avsynats bättre också innan hela serier skeppats ut över världen.
Faktum är att det pågår minst 2 trådar här på FS nu som fortfarande handlar om återkommande AF-problem på Canonkameror (7D senast idag läste jag). Och folk som inte har CPS-medlemsskap har köpt dessa kameror och får de visserligen "gratis" servade, men får först uppleva en enorm frustration över att deras slantar bekostat en dåligt fungerande kamera, emballera den (om de inte bor i samma stad som service finns), betala frakt samt vänta flera veckor på att kameran ska komma tillbaks så den kan användas.
Hade jag inte haft CPS att luta mig emot hade jag aldrig mer köpt en Canon. Iofs har jag inte gjort det.
Jämte mitt Sonysystem har jag idag 5DMkII, 7D och en gammal 20D. Någon mer lär det inte bli.
Gonatt mina vänner.
//Lennart
Teodorian
Aktiv medlem
Vi var dessutom fyra-fem fotografer som fotade ungefär lika mycket
Det där är ett lite ovanligt, men inte unikt sätt att jobba. Vi satt större delen av tiden fyra fotografer vid målet och försökte fota så många av löparna som vi hann. Höjdformat, tajt beskuret, framifrån, små jpeg. Alla bilder samlas in av företaget vi jobbar åt (de delar ut minneskort som man sedan lämnar tillbaka fyllda), de går sedan igenom, sållar och taggar upp dem med deltagarnummer och klädsel (detta görs antagligen i Kina/Indien) och sedan kan löpare gå in på företagets sajt söka upp sig själva och beställa bilder.
Kanske inte en verksamhet som lockar fotofinsmakare, men jobb är jobb och många deltagare vill verkligen ha bilder av sig själva när de är med i ett lopp. Kvalitet, jodå, större delen av tiden hinner man med rätt bra. När det var som mest intensivt, när det blir riktig trängsel och du tagit 1-3 bilder/sek i över en timme i sträck börjar onekligen koncentrationen svikta och "hitraten" sjunka. Men större delen av tiden hinner man med att ta en eller två helt ok bilder på varje löpare som passerar framför en. Gissa om stackars 70-200:an fick zooma in och ut många gånger under de där två dagarna ...
Det här är en extrem form av fotografi, men som sagt inte unik. Det är ju i eventsammanhang och liknande inte ovanligt att ta några tusen bilder per dag. Jag och Tage Olsin gjorde ett annat jobb några veckor tidigare där vi fotade runt 3000 bilder vardera under en enda dag och i lindrigt sagt vidriga ljusförhållanden. Sållade, bearbetade och levererade 1250 färdiga bilder inom några dagar.
För att återkoppla till diskussioner om proffskameror. Det är givetvis bara då och då man gör sådana där uppdrag - men det är faktiskt sådant de måste ta med i beräkningen när de designar proffsmodellerna. Tro mig, skall du ta över 10000 bilder per dag under en helg eller än värre under något större event som kanske pågår fyra-fem dagar så börjar du verkligen bry dig om sådana där skitdetaljer många undrar varför man tjatar så mycket om. Som ett mycket distinkt avtryck med minimal avtrycksfördröjning. Som en snabb och bra sökare. Som en autofokus som mycket sällan gör fel. Eller ett bra grepp där man kan hålla kameran på olika sätt (eftersom man lätt får kramp om man håller likadant hela tiden). Att knappar sitter bra placerade och är så tydliga så man inte får kramp i fingrarna efter ett par timmar. Att det går lika bra att jobba i handskar. Eller att du kan byta minneskort snabbt och många gånger utan att bryta sönder kortluckan. Eller att batteriet håller ett tag.
27000 bilder på 16 timmar ger 28 bilder per minut eller 0,5 bilder per sekund kontinuerligt under 16 timmar.
Själv har jag aldrig tagit mer an 1609 bilder på en konsert på 4 timmar dvs knappt 7 bilder per minut.
Bengf
Aktiv medlem
Bra skrivet och samtidigt så ledsamt för många konsumenter ute i vårt avlånga land, vad jag mins av den långa AF-tråden så var tipsen från Micke och dig Lennart verklingen mycket värdefulla, hur köparna skulle gå tillväga för att få sina kameror justerade. Micke Risedal hade väl en ängels tålamod som oupphörligt var behjälplig med sina råd hur bekymmrade konsumenter skulle gå tillväga, när dom skickade in sina kameror med tillhörande objektiv.
Många glömde att skicka med alla sina objektiv, en del skickade bara kameran, många började krångla med microjusteringarna, många ogenomtänkta svar från självutnämda experter rörde till det hela ytterligare, många var också inte så vältaliga eller kunniga att kunna lägga fram sina problem på ett övertygande sätt. ( detta var punkter som berörde mig starkt ) Om jag inte mins fel så satt väl Risedal ibland med hos Intervision för att förklara problemen, med sin kunskap och pondus gick det inte att komma undan med minor variationer eller för den delen handhavande problem.
Och som du nämner Lennart så fanns ju inte Intervision alltid på promenadväg för många köpare, så det var inga dåliga paket som omsörjsfullt skulle embaleras på bästa sett, många fina objektiv ( Dyra ) skulle ut och resa långt med ett postordersystem som periodvis kan ha stora bekymmer. Men det tog inte slut där, nu kanske dom justerade objektiven fungerade fint till den nya kameran, men så hade man då kvar sin 40D eller 20D och då stämde det inte med dom.
Detta kan bli hur långt som helst märker jag, måste bara avsluta med jättejobbet som många fick göra för att kontrolera sin kamera om den hade bak/framfokus, herregud bara dessa kapittel var uberlånga hur man skulle rigga upp sin kamera, ordna belysning, använda tumstockar, beställa från nätet hjälpmedel att ställa upp framför sin kamera.
Canon hade med andra ord en jättestor arbetsstyrka som fick jobba hårt helt gratis, arbetsstyrkan var kunderna som köpt kameran för inte så lite pengar.
//Bengt.
PMD
Aktiv medlem
Anekdoter är inte evidens
Att flera personer här på Fotosidan har haft diverse problem med sina kameror och skrivit väldigt många inlägg om saken är knappast ett bevis för att dessa problem är vanligt förekommande.
Jag blir lite trött på att de långa trådarna om trasiga kameror här på Fotosidan används som slagträ för att argumentera för dålig kvalitetskontroll (eller felaktiga konstruktioner) hos kameratillverkarna.
Observera dock noga att den frånvaro av evidens som jag talar om inte heller säger att problemen är icke-existerande eller att de är ovanliga. Jag hävdar bara att det inte finns något som talar för att de är vanliga.
Det spelar alltså ingen som helst roll att det har skrivits mycket om saken här på Fotosidan.
Att flera personer här på Fotosidan har haft diverse problem med sina kameror och skrivit väldigt många inlägg om saken är knappast ett bevis för att dessa problem är vanligt förekommande.
Jag blir lite trött på att de långa trådarna om trasiga kameror här på Fotosidan används som slagträ för att argumentera för dålig kvalitetskontroll (eller felaktiga konstruktioner) hos kameratillverkarna.
Observera dock noga att den frånvaro av evidens som jag talar om inte heller säger att problemen är icke-existerande eller att de är ovanliga. Jag hävdar bara att det inte finns något som talar för att de är vanliga.
Det spelar alltså ingen som helst roll att det har skrivits mycket om saken här på Fotosidan.
Photocon
Aktiv medlem
Bra, då är du lika trött på det som jag med problemen de första serierna av många kameror orsakade.
Evidensen fanns verkligen och finns fortfarande, men äger inte samma giltighet när vi kommer till senare exemplar.
Varför det inte spelar någon roll att det skrivits mycket om det på FS förstår jag inte. Det påvisar ju att problem existerat/existerar. I en del fall har man kunnat härröra dem till handhavandefel, men väldigt många till felaktigt kalibrerade produktionsexemplar.
Att många 7D var risigt ställd från fabrik tycker jag äger relevans. Men tiden verkade ju Canon uppmärksamma detta då de givetvis fick ett högt antal ex registrerade hos sin serviceverkstäder över hela världen och då samma sensor hamnade i 60D längre fram var felen i stort sett eliminerade.
Men vi kan nog lägga ned klagosången nu (till nästa gång!!
, det håller jag med om. Däremot ligger erfarenheterna i bagaget när det gäller att kritiskt granska A77 och hoppas att den inte släpps med undermålig FW från början.Hälsningar
//Lennart
Ingju
Aktiv medlem
Att nya modeller av div industriprodukter inte helt fungerar som de ska är tyvärr inget ovanligt, titta bara på alla återkallanden inom bilvärlden. Jag köpte min 7D tidigt, 2009-10-15 och läst alla klagomål här i FS, vilket har motiverat mig till åtskilliga texter, den trådlösa blixtstyrningen fungerade inte som den skulle på min, det fixade RCC på garantin och frakten betalade Canon, inget besvärligt förfarande, kameran hämtades och återlämnades vid dörren (min dörr) i övrigt har inga brister kunnat upptäckas. På Nikons D7000 klagades och reklamerades för en mängd heta pixlar, Pentax K5 hade sina problem etc. Att säkert uttala sig om olika märkens felfrekvens kräver ju att man har ett stort underlag att bygga på, men olika konstruktioner kan kan ge olika grad av känslighet för vissa typer av fel, och ju mer avancerat ett system är så desto fler möjliga felkällor. Men visst ska såväl kameror som bilar och annat fungera som utlovat och vara rätt justerade från fabrik med tillräckligt snäva toleranser, men vi: kunder såväl som fackpress kräver ju både tidig lansering och låga priser och till det överdådiga prestanda. Den här tråden är ju ett tydligt exempel på hur det kan förhålla sig.
