Sony SLT-A77 entusiast/semipro-kamera + lillbrorsan SLT-A65 - Officiellt
- Trådstartare FlyerOne
- Start datum
pet
Aktiv medlem
För fan, Helge, bara ett exempel. Bara ett exempel, för fan.
Jag är inte så insatt i cirkelsågsmarknaden så jag drog till med något som garanterat ger risk för haveri ...
Ja men för fan Helge då vet vi...köp ingen semipro-kamera om du är yrkesfotograf för det är något som garanterat ger risk för haveri
avlustat_medlemskap180119
Avslutat medlemskap
Precis Lennart, en uppdaterad A700 hade varit perfekt för min del. Jag ägde ju en A700 och var nöjd med den utom på en punkt; bruset. Endera ska jag avvakta och se om Sony kommer med något bättre nästa år, eller så får det bli Canon. Och då tror jag kanske att 7D kan bli bra som du föreslår. Det här med genomskinlig spegel och elektronisk sökare känns inte lockande för min del, jag föredrar den optiska sökaren. Tack för dina goda råd! De gör att jag avvaktar läget ett tag till, sitter ju inte i sjön precis
Per Erik
Per-Erik.
Jag tror att mitt förra svar kanske uppfattades lite spydigt, det var dumt (jag har gjort lite väl många klavertramp sista tiden, ska ta och sansa mig lite)
Hursomhelst tror jag du fått bra råd av Lennart. Canon 7D är nog ett mer naturligt val än 1D för dina behov. Dels blir du inte ruinerad och dels passar cropfaktorn och upplösningen bättre om man inte ska blir ruinerad och få ryggont pga de objektiv man måste skaffa.
Däremot så kan du ju avvakta ett par veckor och ta en noga titt på A77an och ge den en chans. Gissar att du inte tittat i sökaren på den och det finns faktiskt ett antal fördelar som den kameran har gentemot EOS 7D och du har ju faktiskt redan ett hyggligt objektiv som passar.
Jag skulle i alla fall vilja själv titta på och raw-hantera bilder från ett produktionsex innan jag dömer ut den helt. Generellt sett är Sonys senaste sensorer aningen bättre än Canons och den nya kan nog hålla minst samma klass som Canons 18-megapixel och lite över, så även om SLT-spegeln stjäl en del så tror jag ändå att tappet är minimalt sammantaget. Litar inte riktigt på den info som kommit så här långt, utan vill gärna se själv.
Så vänta ett par veckor och prova ordentligt är mitt råd. A77an har som sagt en del andra kvaliteter som känns lite roligare än 7D som kanske överväger även om 7D med ytterst knapp marginal ger bättre bildkvalitet.
/Mats
larsborg
Aktiv medlem
13:17 kom inte jag tillbaka, närrå försök inte, stämpelklockan stod på 12:00 när jag började räkna mina pengar/tim från arbetsgivaren, 12:17 då satt jag en skylt på dörren "möte pågår", alltså möte pågår = möte med grabbarna på FS! Strikt hemligt möte!
Pratar aldrig om kameror på jobbet, antyder bara att dessa systemets diagonala kameror är snabba, förr tog det tid till färdig bild, sena kvällar i ett mörkt rum, idag behövs inget mörkt rum alls, märkligt.
Den låga profilen fungerar, jag lovar, lägger även till, - vykorten från min semester har jag lagt i en skokartong, skokartongen står i garderoben.
Pratar aldrig om golf på jobbet heller, men har varit några gånger på en rätt ok golfbana i Bro, utanför hufvudstaden, vi grabbar på jobbet säger, en öl efter jobbet, på Bro Hof stärker kroppen och bollsinnet för affärer.
larsborg
Aktiv medlem
Va fåglarna skriver du?
Har du inget flax för skämt?
Detta är en klubb/tråd för Sonys seriösa hantverkare, du är väl bara på gästspel från Panasonic?
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
5000 bilder per år var för övrigt en försiktig siffra
Härom helgen tog jag 27000 bilder enbart på löpare (Lidingöloppet) under två dagar ... :-D
27 000 bilder på två dagar och en springtävling?
Hur hanterar man 27 000 bilder att gå igenom?
Är det någon mening att ta alla dessa bilder om man inte hinner eller kan gå igenom dem?
...eller är det för att man kan ta dem som man gör det.
För mig låter det massiv kvantitet. Blir det kvalitet av det?
Redan efter hälften typ 13500 bilder ser väl de flesta så pass i kors att de måste ta sig en time out.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
50000? Har du inte glömt en nolla då? Om Magnus tar 27000 bilder på två dagar så tar han ju över 50000 på fyra dagar med den där farten. Han kan väl inte ha bara två jobb på hela året eller får han betalt per bild tro? Det skulle ju kunna förklara det bildflödet. Med den farten förstår jag att man bara måste ha en proffskamera, annars måste man väl ha en extra slutare med sig på varje uppdrag.
Sämt åsido så har Martin helt rätt i övrigt. Det finns väl inga professionella idag oavsett vilket yrke som inte skaffar sig pålitliga grejor. Att ställa in ett helt uppdrag kostar kanske inte bara det uppdraget utan kan ju innebära att man tappar en viktig kund rakt av och bara det är säkeret värt mer än de 40 000 som ett kamerahus kostar i värsta fall.
...men jag ser ju runt mig själv att många fotografer tycker skjortan är trång idag. Många pressas hårt av stark prispress på deras jobb och höga kostnader för allt möjligt från både utrustning till allt mellan himmel och jord, så att påstå att yrkesfotografer inte skulle vara priskänsliga när det gäller utrustning kan väl knapast gälla alla eller hur. Annars skulle man väl inte välja en 7D. Det är ju i sammanhanget rena budgetmodellen. Så det är nog en krympande skara fotografer idag som kan resonera som Magnus. Jag kan tänka mig att många frilansare med osäkra arbetsförhållanden nog får tänka både en och två gånger inför stora investeringar alla har ju inte förmånen att firman man jobbar på eller pappa betalar dyra fina kameran.
Sedan är pris/prestanda på fotoutrustning väldigt märklig för det är få andra områden där det är så liten skillnad mellan vad man får på marginalen om man betalar 12000 för en A77 eller för den delen en D7000 och jämför detta med vad proffsverktygen kostar och vad de levererar och förrestän rena instegsmodeller.
Senast ändrad:
Photocon
Aktiv medlem
Jag har tagit över tusen bilder på en dag vid ett större sportevenemang. Vid vissa pauser snabbsorterar man på lcd-displayen och raderar samt noterar vilka som ska lämnas till redaktion. Men orsaken till att det blev så många exponeringar var att ALLT skulle dokumenteras. Varje sportgren, arena, åskådare, väder etc samt individuella porträtt på en mängd dignitärer. Så över 300 kom till användning, c:a 400 raderades under pauserna. De 12 som skulle publiceras PRIMÄRT hade noterats/märkts under evenemangets gång. Så 12 bilder innan deadline var inte så farligt. Resten av bilderna hade jag god tid på mig för då de skulle in i olika magasin, tidskrifter med lång pressläggning, almanackor och några enstaka böcker.
Men 27000 torde innebär 13.500 per dag. Innebär slutarbyte efter 10 dagar på de flesta kameror samt efter 15-20 dagar på de de stabilaste prokamerorna.
Inget jag skulle vilja sitta och sortera. Verkar nästan lika perverst som larsborgs faiblesse för arbete istället för FS-diskussioner.
//Lennart
Vi var dessutom fyra-fem fotografer som fotade ungefär lika mycket
Det där är ett lite ovanligt, men inte unikt sätt att jobba. Vi satt större delen av tiden fyra fotografer vid målet och försökte fota så många av löparna som vi hann. Höjdformat, tajt beskuret, framifrån, små jpeg. Alla bilder samlas in av företaget vi jobbar åt (de delar ut minneskort som man sedan lämnar tillbaka fyllda), de går sedan igenom, sållar och taggar upp dem med deltagarnummer och klädsel (detta görs antagligen i Kina/Indien) och sedan kan löpare gå in på företagets sajt söka upp sig själva och beställa bilder.
Kanske inte en verksamhet som lockar fotofinsmakare, men jobb är jobb och många deltagare vill verkligen ha bilder av sig själva när de är med i ett lopp. Kvalitet, jodå, större delen av tiden hinner man med rätt bra. När det var som mest intensivt, när det blir riktig trängsel och du tagit 1-3 bilder/sek i över en timme i sträck börjar onekligen koncentrationen svikta och "hitraten" sjunka. Men större delen av tiden hinner man med att ta en eller två helt ok bilder på varje löpare som passerar framför en. Gissa om stackars 70-200:an fick zooma in och ut många gånger under de där två dagarna ...
Det här är en extrem form av fotografi, men som sagt inte unik. Det är ju i eventsammanhang och liknande inte ovanligt att ta några tusen bilder per dag. Jag och Tage Olsin gjorde ett annat jobb några veckor tidigare där vi fotade runt 3000 bilder vardera under en enda dag och i lindrigt sagt vidriga ljusförhållanden. Sållade, bearbetade och levererade 1250 färdiga bilder inom några dagar.
För att återkoppla till diskussioner om proffskameror. Det är givetvis bara då och då man gör sådana där uppdrag - men det är faktiskt sådant de måste ta med i beräkningen när de designar proffsmodellerna. Tro mig, skall du ta över 10000 bilder per dag under en helg eller än värre under något större event som kanske pågår fyra-fem dagar så börjar du verkligen bry dig om sådana där skitdetaljer många undrar varför man tjatar så mycket om. Som ett mycket distinkt avtryck med minimal avtrycksfördröjning. Som en snabb och bra sökare. Som en autofokus som mycket sällan gör fel. Eller ett bra grepp där man kan hålla kameran på olika sätt (eftersom man lätt får kramp om man håller likadant hela tiden). Att knappar sitter bra placerade och är så tydliga så man inte får kramp i fingrarna efter ett par timmar. Att det går lika bra att jobba i handskar. Eller att du kan byta minneskort snabbt och många gånger utan att bryta sönder kortluckan. Eller att batteriet håller ett tag.
Klart jag har!
Här sätter du fingret på det stora dilemmat för många yrkesfotografer. Att höra av sig till en kund och säga "det blev ingen jubelbild efter matchen som ni ville ha, min kamera lade av strax före" ... Det finns bara inte. Konkurrensen är hård, det finns många fotografer att välja på och toleransen för att inte kunna leverera är minimal.
Dessutom råder en slags terrorbalans - så länge andra fotografer kan leverera så har man liksom inga argument om man själv misslyckas. Att då ha grejer som man inte riktigt kan lita på ... Det funkar inte.
Sedan är intressant nog de flesta yrkesfotografer (nu talar jag främst om press- och sportfotografer) rätt ointresserade av fotogrejer som sådana. Det är verktyg. Kommer det en billigare kamera som får jobbet gjort så accepteras den snabbt. Men den måste verkligen först visa att den verkligen klarar jobbet ...
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Bro? Det är den lilla hålan som inte ligger långtifrån Bålsta. Det Bålsta som på 60-talet blev utnämnt till Sveriges fulaste plats. En järnvägsövergång och ett sandtag typ. Idag är väl Bålsta rena metropolen jämfört med Bro om man får tro en engelman jag jobbat med som bodde där då. Han kallade det "Looserville". Spelar man golf där? Ja nåt ska de väl göra av åkrarna efter alla nedlagda jordbruk.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag har tagit över tusen bilder på en dag vid ett större sportevenemang. Vid vissa pauser snabbsorterar man på lcd-displayen och raderar samt noterar vilka som ska lämnas till redaktion. Men orsaken till att det blev så många exponeringar var att ALLT skulle dokumenteras. Varje sportgren, arena, åskådare, väder etc samt individuella porträtt på en mängd dignitärer. Så över 300 kom till användning, c:a 400 raderades under pauserna. De 12 som skulle publiceras PRIMÄRT hade noterats/märkts under evenemangets gång. Så 12 bilder innan deadline var inte så farligt. Resten av bilderna hade jag god tid på mig för då de skulle in i olika magasin, tidskrifter med lång pressläggning, almanackor och några enstaka böcker.
Men 27000 torde innebär 13.500 per dag. Innebär slutarbyte efter 10 dagar på de flesta kameror samt efter 15-20 dagar på de de stabilaste prokamerorna.
Inget jag skulle vilja sitta och sortera. Verkar nästan lika perverst som larsborgs faiblesse för arbete istället för FS-diskussioner.
//Lennart
Lennart, jag börjar allvarligt undra om du inte behöver en snabbare kamera om du ska täcka en helt evenemang och bara fixat 1000 bilder när Martin tar mer än 10 ggr fler. Vem vet du kanske behöver en A77:a bara av det skälet.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Vi var dessutom fyra-fem fotografer som fotade ungefär lika mycket
Det där är ett lite ovanligt, men inte unikt sätt att jobba. Vi satt större delen av tiden fyra fotografer vid målet och försökte fota så många av löparna som vi hann. Höjdformat, tajt beskuret, framifrån, små jpeg. Alla bilder samlas in av företaget vi jobbar åt (de delar ut minneskort som man sedan lämnar tillbaka fyllda), de går sedan igenom, sållar och taggar upp dem med deltagarnummer och klädsel (detta görs antagligen i Kina/Indien) och sedan kan löpare gå in på företagets sajt söka upp sig själva och beställa bilder.
Kanske inte en verksamhet som lockar fotofinsmakare, men jobb är jobb och många deltagare vill verkligen ha bilder av sig själva när de är med i ett lopp. Kvalitet, jodå, större delen av tiden hinner man med rätt bra. När det var som mest intensivt, när det blir riktig trängsel och du tagit 1-3 bilder/sek i över en timme i sträck börjar onekligen koncentrationen svikta och "hitraten" sjunka. Men större delen av tiden hinner man med att ta en eller två helt ok bilder på varje löpare som passerar framför en. Gissa om stackars 70-200:an fick zooma in och ut många gånger under de där två dagarna ...
Det här är en extrem form av fotografi, men som sagt inte unik. Det är ju i eventsammanhang och liknande inte ovanligt att ta några tusen bilder per dag. Jag och Tage Olsin gjorde ett annat jobb några veckor tidigare där vi fotade runt 3000 bilder vardera under en enda dag och i lindrigt sagt vidriga ljusförhållanden. Sållade, bearbetade och levererade 1250 färdiga bilder inom några dagar.
För att återkoppla till diskussioner om proffskameror. Det är givetvis bara då och då man gör sådana där uppdrag - men det är faktiskt sådant de måste ta med i beräkningen när de designar proffsmodellerna. Tro mig, skall du ta över 10000 bilder per dag under en helg eller än värre under något större event som kanske pågår fyra-fem dagar så börjar du verkligen bry dig om sådana där skitdetaljer många undrar varför man tjatar så mycket om. Som ett mycket distinkt avtryck med minimal avtrycksfördröjning. Som en snabb och bra sökare. Som en autofokus som mycket sällan gör fel. Eller ett bra grepp där man kan hålla kameran på olika sätt (eftersom man lätt får kramp om man håller likadant hela tiden). Att knappar sitter bra placerade och är så tydliga så man inte får kramp i fingrarna efter ett par timmar. Att det går lika bra att jobba i handskar. Eller att du kan byta minneskort snabbt och många gånger utan att bryta sönder kortluckan. Eller att batteriet håller ett tag.
Ja jag förstår och som sagt, idag handlar det väl om prioriteringar. Folk som sysslar med materialsportshobbies som racing och hot rod-bilar, extrema ljudanläggningar, extremsporter som inkluderar mycket resande eller boat racing, lägger mer jättesummor på sina intressen, så varför ska inte ett fotofreak (som inte ens är proffs) avstå från de grejor han eller hon tycker sig vilja ha eller gehöver. Man kan ju behöva av djupt skiljda orsaker dessutom. 100-200.000 spänn får man inte mycket båt för och inte bilar heller om man ska tävla exv.
Icke desto mindre så är det fascinerande att man får så pass lite mindre om man köper en riktig proffskamera i jämförelse med en bra kamera för runt 10.000 eller lite mer. Det är ju faktiskt också så att eftersom produktcyklerna för proffsmodeller är betydligt längre än för kameror ur billigare produktlinjer för nybörjare och entusiaster, så hinner det komma en hel del nya bra saker som dessa kameror får i sig men som proffsfolket ofta får vänta betydligt längre på. Oavsett vad man som proffsfotograf anser om dessa funktioners värde så är det trots allt ofta så att när dessa tekniker väl smugit sig in så används de och blir sedan till omistliga funktioner som ingen skulle drömma om att ifrågasätta idag.
På 70-talet blev inbyggda exponeringsmätare standard. Jag vet att Pentrax reade ut modeller vid tidigt 70-tal som inte hade inbyggda mätare. Efter det har vi fått en aldrig sinande ström av nya tekniska lösningar i kamerorna, såsom autofokus, bildstabilisering (som ju kom redan för analoga kameror). Med digitaliseringen har varje kamera blivit en datoriserad kamera - hur liten och oansenlig kompaktkamera den än må vara. Med datoriseringen följer då att det blir mycket billigare att skapa nya funktioner. Det handlar alltmer om att förse datorerna med smarta algoritmer. Nu handlar positionering alltmer om att strypa sånt som inte kostar ett skit att skicka med av rena marknadsskäl. I allt väsentligt så är det ingen skillnad på kamerans viktigaste beståndsdel sensorn i dyra systemkameror för proffs och entusiaster i en jämförelse med vad som sitter i nybörjarens kamera.
Detta är ett faktum som inte riktigt hunnit ifatt yrkesfotograferna som lite yrvaket börjat fatta att mattan ryckts undan under deras fötter och de står där i leran bland alla andra. De finner att de inte sällan konkurrerar med rena amatörers bilder som rent tekniskt kan vara väl så bra som de riktiga proffsens. Detta har bildköparna givetvis snappat för länge sedan och definierar ofta bort de dyra proffsen om man kan få sina bilder på annat sätt till en skitsumma i jämförelse. Detta att kvalitetsskillnaderna i bild mellan proffs- och instegsutrustning är så liten är lite speciellt för fotobranschen. I nästan alla andra smmanhang så är skillnaden i funktion och kvalitet mellan proffs- och grejor för en konsumtionsmarkand betydligt mer påtaglig.
Så det kan inte vara lätt idag att vara marknadsmänniska på de stora kameratillverkarna när man ska positionera sina produkter och det kan heller inte vara lätt att vara hänvisad till att ha foto som huvudsaklig inkomstkälla.
PMD
Aktiv medlem
Det är väl som i de flesta andra sammanhang: grejer avsedda för yrkesmässig användning är hållbarare. T.ex. så är det ingen jätteskillnad mellan en laptop för konsumentbruk och en för professionellt bruk. Båda kör oftast MS Windwos (och är därmed likvärda buggmässigt) och har (eller kan bestyckas med) ungefär samma processorer och mängd minne. Trots det så väljer yrkesfolket yrkesmodellerna.
(Sen faller jämförelsen kanske om vi blandar in stora rackservrar och beräkningskluster, men dessa kanske har en analogi i fotovärlden i form av teleskop och gigapixelkameror).
Ok, nu är vi på väg way, way off topic, men det är ju fredag ...
Tro mig, det finns nog knappt en yrkesfotograf som inte är smärtsamt medveten om att fotomarknaden drastiskt förändrats de senaste tio åren ...
Utvecklingen är både tråkig och kul på samma gång.
Tråkigt för att tyvärr har det blivit vanligare med bildköpare som helt enkelt inte tittar efter kvalitet, enbart pris. En del gör helt riktigt den prioriteringen för att de vet att kvaliteten i just deras sammanhang inte spelar någon avgörande roll, det är helt ok. Men det finns också mycket genuin okunnighet där bildköpare förväntar sig hög kvalitet (bra ljussättning, bra efterbearbetning, genomtänkt bildspråk) men vägrar förstå att sådant faktiskt innebär arbete och att man vill få betalt för nedlagd tid och ackumulerad kunskap och erfarenhet.
Men utvecklingen är ju samtidigt kul eftersom fotografering har demokratiserats - fler har råd att köpa kameror idag, kamerorna är enkla att använda och ger mycket bra resultat.
Jag har pratat om sådana här saker med många olika typer av fotografer under de senaste fyra-fem åren och det finns en blandning av frustration (över okunniga eller ointresserade bildköpare) och en glädje över att allt fler fotograferar och får bra bilder. Glöm inte att väldigt många yrkesfotografer är genuint engagerade bildmänniskor och gillar att se hur deras passion sprider sig till fler människor. Se bara på succén för Fotografiska här i Stockholm - det finns ett stort och växande intresse för bra fotografi och det kan vi nog tacka de moderna kamerorna - även mobilkamerorna - för.
Men det är ett faktum att mycket smör-och-bröd-foto försvunnit eller minskat och det har blivit tuffare att vara yrkesfotograf idag. Barnporträtt, familjebilder, bilder från företagsevent, enkla nyhetsbilder ... Sådant köps idag ofta billigt från entusiaster istället. Eller än värre, tyvärr allt för vanligt, företag tar in bilderna gratis och bildskaparen förstår inte att de kan ta betalt för att de faktiskt uträttat ett arbete som företaget tjänar pengar på.
Man skall samtidigt komma ihåg att bildkonsumtionen ökat dramatiskt - det är väsentligt mer bilder i dagstidningar idag. Eller jämför kokböcker nu och för 20 år sedan. Det är helt enkelt mycket mer bilder överallt i samhället idag. Så marknaden är större. Men det har samtidigt blivit svårare att ta betalt för utfört arbete. Som yrkesfotograf får man konkurrera med sin kunskap, sin skicklighet och att man alltid kan leverera (just det sistnämnda brukar vara den punkt där entusiaster oftast misslyckas).
För att i någon mån föra tillbaka det här stickspåret till trådämnet:
Visst kan man yrkesfotografera även med konsumentkameror - som en A77. Skillnaden i bildkvalitet är i de flesta situationen försumbar, något som jag pekat på flera gånger tidigare i tråden. Men det innebär inte att proffskameror blivit onödiga eller att de inte är värda sitt pris - de saker man betalar för där har i sig inte så mycket med teknisk bildkvalitet att göra. Samma gäller ju inom i stort sett alla andra hantverk. Ett hål borrat med en billig Black & Decker ser ungefär likadant ut som ett hål borrat med en snordyr Hilti. I synnerhet om den som håller i maskinen är bra på sitt jobb. Men yrkeshantverkarna föredrar ändå oftast en Hilti, eftersom de faktiskt ofta får bättre valuta för pengarna där, hur märkligt det än kan verka för den som bara ser till prislappen. Samma gäller kameror.
Tro mig, det finns nog knappt en yrkesfotograf som inte är smärtsamt medveten om att fotomarknaden drastiskt förändrats de senaste tio åren ...
Utvecklingen är både tråkig och kul på samma gång.
Tråkigt för att tyvärr har det blivit vanligare med bildköpare som helt enkelt inte tittar efter kvalitet, enbart pris. En del gör helt riktigt den prioriteringen för att de vet att kvaliteten i just deras sammanhang inte spelar någon avgörande roll, det är helt ok. Men det finns också mycket genuin okunnighet där bildköpare förväntar sig hög kvalitet (bra ljussättning, bra efterbearbetning, genomtänkt bildspråk) men vägrar förstå att sådant faktiskt innebär arbete och att man vill få betalt för nedlagd tid och ackumulerad kunskap och erfarenhet.
Men utvecklingen är ju samtidigt kul eftersom fotografering har demokratiserats - fler har råd att köpa kameror idag, kamerorna är enkla att använda och ger mycket bra resultat.
Jag har pratat om sådana här saker med många olika typer av fotografer under de senaste fyra-fem åren och det finns en blandning av frustration (över okunniga eller ointresserade bildköpare) och en glädje över att allt fler fotograferar och får bra bilder. Glöm inte att väldigt många yrkesfotografer är genuint engagerade bildmänniskor och gillar att se hur deras passion sprider sig till fler människor. Se bara på succén för Fotografiska här i Stockholm - det finns ett stort och växande intresse för bra fotografi och det kan vi nog tacka de moderna kamerorna - även mobilkamerorna - för.
Men det är ett faktum att mycket smör-och-bröd-foto försvunnit eller minskat och det har blivit tuffare att vara yrkesfotograf idag. Barnporträtt, familjebilder, bilder från företagsevent, enkla nyhetsbilder ... Sådant köps idag ofta billigt från entusiaster istället. Eller än värre, tyvärr allt för vanligt, företag tar in bilderna gratis och bildskaparen förstår inte att de kan ta betalt för att de faktiskt uträttat ett arbete som företaget tjänar pengar på.
Man skall samtidigt komma ihåg att bildkonsumtionen ökat dramatiskt - det är väsentligt mer bilder i dagstidningar idag. Eller jämför kokböcker nu och för 20 år sedan. Det är helt enkelt mycket mer bilder överallt i samhället idag. Så marknaden är större. Men det har samtidigt blivit svårare att ta betalt för utfört arbete. Som yrkesfotograf får man konkurrera med sin kunskap, sin skicklighet och att man alltid kan leverera (just det sistnämnda brukar vara den punkt där entusiaster oftast misslyckas).
För att i någon mån föra tillbaka det här stickspåret till trådämnet:
Visst kan man yrkesfotografera även med konsumentkameror - som en A77. Skillnaden i bildkvalitet är i de flesta situationen försumbar, något som jag pekat på flera gånger tidigare i tråden. Men det innebär inte att proffskameror blivit onödiga eller att de inte är värda sitt pris - de saker man betalar för där har i sig inte så mycket med teknisk bildkvalitet att göra. Samma gäller ju inom i stort sett alla andra hantverk. Ett hål borrat med en billig Black & Decker ser ungefär likadant ut som ett hål borrat med en snordyr Hilti. I synnerhet om den som håller i maskinen är bra på sitt jobb. Men yrkeshantverkarna föredrar ändå oftast en Hilti, eftersom de faktiskt ofta får bättre valuta för pengarna där, hur märkligt det än kan verka för den som bara ser till prislappen. Samma gäller kameror.
Photocon
Aktiv medlem
En gång anno dazumal innehade jag en tjänst som statligt anställd inspektör inom ett ofta utskällt statsverk (innan jag blev yrkesfotograf). Det innebar många vistelser på Aske Kursgård med vidhängande chateau tillsammans med kollegor. Den viktigaste frågan inför varje kursvecka var vem som snabbast kunde ta sig till Sigtuna och ett därstädes öppet systembolag så att huvudändamålet för kursdeltagarna kunde tillfredsställas: Ett seriöst krökande efter att gäspat sig igenom dagens seminarier och utföra diverse sexuella aktiviteter där alla trohetsideal sattes ur spel.
Kanske något att skämta om så här i efterhand, men fyfasen vilken eftersmak det hela lämnat även fast det var längesedan. Så det var inte tal om golf, precis. Inte ens råbarkad ficktennis.
Några år senare fick jag en positivare syn på Bro med omnejd eftersom jag gift in mig i en familj som hade ett strandnära sommarställe nära Lejondals slott vid lejondalssjön. Massor med fisk och och ostört samt underbara svärföräldrar som tog hand om ungarna under många somrar så att jag och frun kunde vara "lediga". Men själva Bro var ju ingen hit. Men under 22 år framstod området vid Lejondalssjön som rena sommarparadiset för mig.
Men jag vill ALDRIG tillbaks till Aske.
//Lennart
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Måste en proffskamera vara klunsig?
Martin, en sak jag inte riktigt begriper är varför man som proffs måste stå ut med den utrustning som finns idag. Gemensamt för precis alla proffskameror är att de är stora klunsiga och tunga. Många fotografer vittnar om söndersläpade kroppar med belasningsskador både här och där.
Jag tycker det är jättekonstigt att det bara blivit på detta sätt. Varför försvann det gamla Leica-konseptet med små smidiga robusta kameror som komplement till de tunga grejorna. I denna diskussion har det väldigt mycket blivit slagsida åt klossiga proffshus och 600mm objektiv. Så enkel är väl inte proffsvärlden eller hur. En massa proffs lämnar aldrig stugvärmen i studion och att dessa yrkesutövare har dessa klossar eller rentav mellanformatsklossar är väl helt i sin ordning, för det ska man väl ha som proffs men de som är ute i fält!.
Nu kommer lyckligtvis alltfler mindre systemkameror och en del ger dessutom toppkvalitet när det gäller själva bildkvaliteten men detta är drivet från konsumentsidan och inte alls från proffssidan. Vore jag proffs så skulle jag se till att skaffa mig ett så kompetent mindre spegellöst system så fort jag kunde. Tyvärr tror jag att många är fast i detta till sin egen olycka för at som fotograf komma med stora blaffiga kameran är att säga till den okunnige kunden att här kommer han "med de riktiga grejorna". Så det ska bli väldigt intressant att följa hur proffsen kommer att ta emot mindre system såsom NEX 7 och andra som kan tänkas komma från andra leverantörer framöver.
Sen är det ju dessutom förvånande att läsa om alla dessa AF-problem som Canons dyrare hus med avancerad AF haft i princip utan undantag. En sak man i alla andra sammanhang förväntar sig är att de grejor som är top of the line även avsynas och leveranskontrolleras bättre än simpla konsumentgrejor. I Canons fall verkar ju inte ens det stämma. Det verkar snarast som om problemen varit värre på proffshus och entusiastkameror såsom 5D MK II och 7D. Inte ens de berörmda och hyllade vita objektiven har ju gått fria från rapporter om felfokus. Sånt förvånar faktiskt mig.
För en nybörjare måste det ju kännas helt OK att ingen VIP:as men jag undrar hur proffsen känner sig. Sedan kan man ju dessutom se en helt förunderlig flathet inför dessa problem då folk säger sig vara glada att Canon fixat fokusproblemen gartis på garantin (eller om det nu var deras partner Intervision som gjorde det).
Martin, en sak jag inte riktigt begriper är varför man som proffs måste stå ut med den utrustning som finns idag. Gemensamt för precis alla proffskameror är att de är stora klunsiga och tunga. Många fotografer vittnar om söndersläpade kroppar med belasningsskador både här och där.
Jag tycker det är jättekonstigt att det bara blivit på detta sätt. Varför försvann det gamla Leica-konseptet med små smidiga robusta kameror som komplement till de tunga grejorna. I denna diskussion har det väldigt mycket blivit slagsida åt klossiga proffshus och 600mm objektiv. Så enkel är väl inte proffsvärlden eller hur. En massa proffs lämnar aldrig stugvärmen i studion och att dessa yrkesutövare har dessa klossar eller rentav mellanformatsklossar är väl helt i sin ordning, för det ska man väl ha som proffs men de som är ute i fält!.
Nu kommer lyckligtvis alltfler mindre systemkameror och en del ger dessutom toppkvalitet när det gäller själva bildkvaliteten men detta är drivet från konsumentsidan och inte alls från proffssidan. Vore jag proffs så skulle jag se till att skaffa mig ett så kompetent mindre spegellöst system så fort jag kunde. Tyvärr tror jag att många är fast i detta till sin egen olycka för at som fotograf komma med stora blaffiga kameran är att säga till den okunnige kunden att här kommer han "med de riktiga grejorna". Så det ska bli väldigt intressant att följa hur proffsen kommer att ta emot mindre system såsom NEX 7 och andra som kan tänkas komma från andra leverantörer framöver.
Sen är det ju dessutom förvånande att läsa om alla dessa AF-problem som Canons dyrare hus med avancerad AF haft i princip utan undantag. En sak man i alla andra sammanhang förväntar sig är att de grejor som är top of the line även avsynas och leveranskontrolleras bättre än simpla konsumentgrejor. I Canons fall verkar ju inte ens det stämma. Det verkar snarast som om problemen varit värre på proffshus och entusiastkameror såsom 5D MK II och 7D. Inte ens de berörmda och hyllade vita objektiven har ju gått fria från rapporter om felfokus. Sånt förvånar faktiskt mig.
För en nybörjare måste det ju kännas helt OK att ingen VIP:as men jag undrar hur proffsen känner sig. Sedan kan man ju dessutom se en helt förunderlig flathet inför dessa problem då folk säger sig vara glada att Canon fixat fokusproblemen gartis på garantin (eller om det nu var deras partner Intervision som gjorde det).
Senast ändrad:
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Mycket OT. Jag har själv haft föredrag på Lejondal vid tillfälle. Mycket fint. Däremot värsta mardrömsresan med en kurd till taxichaffis som inte visste vart vi skulle men bara körde. Till slut fick jag läsa bilkartan för killen. Han stannade i två timmar och väntade på mig efter att jag lovat att se till att läsa kartan igen så han kunde hitta hem till stan.
avlustat_medlemskap180119
Avslutat medlemskap
Du fick på skallen av Pet när det gällde cirkelsågarna, så nu ska du få det av mig när det gäller bärbara ,-)
Alltså, det är en jäkla skillnad mellan en HP laptop du köper på El-giganten eller Siba och "pro-modellerna". inte så mycket prestanda, för det finns hobbymodeller med bra grafik och proppar och så, men att hantera dem policymässigt. Jäkligt viktigt om man ska deploya och underhålla hundratals datorer i en företagsmiljö med automatik.
Alltså att det finns certifierade drivrutiner som funkar och att det är samma varianter på hårdvaran i samma modell, att laddare är standard och att dockningsstationer passar osv. Ska funka med alla program, virtualisering osv, samt finnas supportpack man kan skjuta ut automatiskt mm.
Sen är det skillnad på slitbarhet på tangentbord, pekplattor, gångjärn och sånt också.
Har en HP Elitebook som är mitt arbetsredskap. Den är svindyr jämfört med konsumetvarianterna på Eliganten, men funkar i ur och skur och om man debiterar kunderna 1 000-1 500 kr/timme så är det ganska sekundärt om datorn kostar 10 000 kr mer i inköp och skrivs av på ett år.
Fast nu är det upp-och-nervvända världen med det här. Var varannan kör ju numera MAC istället, fast med Windows installerat! Apple har ju positionerat sig med just detta att göra en produktserie som både är cool och hype för trendriktiga privatpersoner och ska funka i företagsmiljö också. Egentligen är det massa mickel med detta på företagen, men varumärket är så starkt att det är bara att anpassa it-driften efter det istället.
/Mats
