Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony SLT-A77 entusiast/semipro-kamera + lillbrorsan SLT-A65 - Officiellt

Produkter
(logga in för att koppla)
Det var väl en jämförelse av upplösningsförmåga hos de bägge kamerorna?

Vad jag önskade mig var en jämförelse mellan peaking och mätsökare. Det är en mycket svårare jämförelse att genomföra.

Peaking är objektivoberoende, mätsökaren är enormt beroende av mekaniska inställningar - ungefär som vanlig fasdetekt-AF, men ännu värre. Till skillnad från "vanliga" fasdetekt-kameror efterjusteras alla Leicor manuellt av en operatör som sedan signerar en release. Jag vet att iaf i början av M9's liv var kamerorna oftast så dåligt monterade att ungefär 30% av dem fick tillbaka in i fabriken för om-montering - det gick helt enkelt inte att justera in dem rätt.

Allt beror ju då på användaren och situationen. Fotar man stillastående motiv från stativ är LV-AF eller peaking oslagbart. Det "ser" ju nämligen samma bild som den som kommer registreras när du trycker av.
Fotar man däremot rörliga motiv kanske mätsökaren är lättare - OM motivet befinner sig mitt i bilden. Annars har man ju helt enkelt inte en aning om vad man fokuserat på, sökarbilden är ju helt oberoende av objektivet.
 
Jag har visserligen disponerat "min" A77:a under mycket kortare tid än vad du har haft din, men kan nog ändå våga mig på att ge dig en (förhoppningsvis) rimlig förklaring till detta.

Du har säkert sett att du kan välja tre olika Peaking-områden - Low, Mid och High. Detta motsvarar approximativt det skärpedjupsområde man får när man väljer en mindre, medel eller stor bländare. Den ena ytterligenheten väljer man när man vill få en uppfattning om vad som kommer att hamna inom skärpedjupsområdet på bilden (då man vanligen använder en lite mindre bländare), och den andra ifall man använder en stor bländare för att få kort skärpedjup. I det senare fallet behöver man ju bättre noggrannhet i fokuseringen.

Det är alltså inte enbart de motivdelar som ligger exakt i fokus som får röda/gula/vita konturmarkeringar, utan detta sker även i ett område (inställbart i tre steg som sagt) framför och bakom detta plan. Intensiteten reduceras förstås mer och mer ju längre från fokusplanet bildelementet ifråga ligger, eftersom kontrasten då också gradvis minskar.

Kombinera nu detta med vad jag skrev i något av mina inlägg ovan:
Peakingen "peakar" inte där den maximala skärpan är, utan där maximal kontrast föreligger. Man kan alltså få högre peaking-intensitet i bildelement som ligger både framför och bakom det bildelement som ligger perfekt i fokusplanet. I vissa fall kan intensiteten således bli LÄGRE i fokusplanet(!)

Ex.: Grenar, kvistar och löv mot himlen brukar ge mycket hög kontrast, medan en parkbänk med marken som bakgrund har väsentligt lägre. Finns det sådana kontrastrika bildelement framför och bakom (t.ex.) en bänk, så kan man få den i förstone förvånande effekten att det blir klara konturmarkeringar framför och bakom fokusplanet, men låg eller ingen konturmarkering där skärpeplanet ligger.

Förstår man tekniken bakom de olika funktioner och hjälpmedel man använder, så har man förstås möjlighet att få bättre resultat. Det är i sådana sammanhang vi teknik-nördar kan vara till nytta för er mera konstnärligt lagda typer... :)



Ja, det blir skakigare vid förstoring, ifall man inte kan kan ta lite stöd nånstans.



Jag håller till stor del med om detta, men intäkterna från Sonys kameraavdelning är ju bara en bråkdel av det som rullar in till Canon och Nikon. Då blir pengarna till reklam som Sony har att disponera också bara en bråkdel.




Jodå, mycket väl. :)

Sony står fortfarande helt i särklass när det gäller kombinationen liveview + snabb AF + utvinklingsbar skärm. Finns inga andra system som kommer ens i närheten.

Även Photocon har upptäckt detta - Canon-taliban som han är. :)

PS Som han inte alls är. :)

PSS Som han aldrig varit. :)


Orkar inte alls skriva lika mycket numera, men koncentrerar mig på att finna "Hidden Gold" i de nya spännande prylar som Sony kommer ut med i rask takt. Och jag tror mig om att ha ett och annat att skriva om detta senare, allteftersom jag orkar koncentrera mig samt övervinna smärtorna.

Mycket viktigt att hålla Photocon nyfiken, så att han stannar kvar här i trådarna...
:)



Problemet är ju den plötsligt kollapsade TV-produktionen, som sedan decennier tillbaka varit kanske den väsentligaste vinstgeneratorn för Sony. Men detta gäller inte bara Sony - de andra japanska multisarna har hamnat i ungefär samma situation, med gigantiska förluster som följd. Det är svårt för de japanska bolagen att konkurrera med t.ex. Samsung, som tydligen kommer undan med att betala typ 95% lägre lön till sina anställda än vad de japanska behöver göra. till sina. Då blir det inte mycket pengar över till reklam, utan det blir kraftiga personalnedskärningar istället. Tyvärr.
.

Tack Gunnar. självklart borde jag anat att den bländare jag väljer påverkar var kontrastfärgerna träder in, har ju sett hur halva skogen hemma blir gul. Har inte använt peakingen så mycket ännu, finns flera olika inställningar att aktivera i samband med den samma. 16-50/2,8-optiken har en trevlig manuell fokusring att skruva på.

I och med att peakingen är aktiverad i menyerna så behöver jag inte ställa om till MF på objektivet, jag duttar till på AF/MF knappen som sitter på kameran.

Hoppas du kan krya på dig Gunnar, du är en frisk fläkt på dessa fotosidor.

Vänligen/Bengt.
 
Fördelen med Sonys toppmodeller är ju att de trots allt är 2-3 gånger billigare än till exempel Canon och Nikons motsvarigheter:

det vill säga en Nikon eller Canon kamera med motsvarande prestanda som A 77 kostar ju säkert 20.000 - 25.000 istället ( jämfört med A 77 som jag vet kostar runt 10.000 till 12.000 skr. någonstans ).

Ja, det är främst faktiskt det som gör att jag överväger att gå över till Sony mer och mer i framtiden, förutsatt att de på sikt inte justerar priset så pass mycket uppåt att även de börjar närma sig Canon och Nikon i pris förstås.

IDAG får man ju så otroligt mycket mer för pengarna om man köper Sony - då det enda som är sämre egentligen är bildbufferten i Sonys kameror.

Men den LILLA SKILLNADEN vet i tusan om den är värd ett 100 - 120 % högre pris för.

En del av problemet för Sony är just att de är hälften så dyra på kamerahusen i en del fall (exv. A77). Även A900 var ju betydligt billigare än konkurrenternas toppmodeller när den kom trots en del unika finesser (enda FF med anatiskak och 24 MP var väl inte unikt men ändå den mest högupplösta FF som då fanns tillsammans med Nikons motsvarighet). Om man är hälften så dyr som konkurrenterna så tror folk att det man säljer bara måste vara sämre. Jämför bara med Leicas M9 som ju inte är något tekniskt underverk att tala om (om än en mekaniskt välgjord kamera). De tar istället väldigt bra till näst intill obscent bra betalt och blir bedömda efter det.

Märkligt nog gäller inte detsamma för Sonys objektiv.
 
Jo, men jag hävdar det så länge det gäller stillastående motiv jämfört med (och det här är en viktig distinktion) den kontrastfokus som exv Canons promodell 1DMkIV, Nikons dito D3 och D800 m fl presterar via LV. Objektivet måste ofta gå från ena ändläget till det andra för att få en indexpunkt att ställa fokus efter. Är det då dessutom under mörkare förhållanden eller diffusare kontrast går det ännu långsammare. Då är MF+peaking blixtsnabb i jämförelse om figuren bakom kameran inte har ena tummen mitt i näven och den andra i...(tja, välj passande kroppsdel själv).

Jag gör allstå inte jämförelsen med de mindre spegellösa modellerna NEX, eller de från Oly. Panasonic m fl som har rappare kontrast-AF utan just tjockkameror. Och A77 är ganska fet, men har snabb fasdetekterande AF i såväl EVF som LV-display PLUS focuspeaking. Det tillsammans med SSS och fällbar display gör att A77 i många situationer blir otroligt snabb att sätta fokus med i besvärliga vinklar.

Om det är så att Canon överlåter åt hackers att finslipa värdefulla finesser så är det dumt. Hade Canon haft peaking i sin LV hade jag kanske aldrig reflekterat över att sälja av större delen av Canonutrustningen.

//Lennart

Ja då förstår jag.
Om jag ska kommentera det så är det kanske förståeligt också att en del Canon-användare som Leif inte fattat finesserna med Live View och vikbar skärm eftersom ju Live View med rörlig spegel har sådana nackdelar att den inte blir speciellt användbar överhuvudtaget i kameror som Canons.

Sen kan man ju undra om Canons firmwareuppgradferingar blivit något jäkla Open Source-projekt då.
 
Jag vet naturligtvis inte allt, men är du verkligen säker på att det finns optiska sökare med live histogram i någon DSLR-kamera? Tänker du på spegellösa system är det ju en annan sak, där finns det förstås.
.

Nej, det jag tänkte på är något slags hybridsökare som i spegellösingar. Alltså inget som finns ännu :)
 
Mina erfarenheter "migrerar" åt ditt håll när det gäller Focus Peaking. När jag använder sökarförstoringen 6x resp. 12x (5,9x resp. 11,7x för petimetrar) så är de redan där. Ingen inlärningskurva då (fast jag har ju använt mattskivefokusering sedan hedenhös). När det gäller Focus Peaking är jag ännu inte igenom inlärningskurvan (har inte disponerat A77:an så länge). Peakingen kräver en del experimenterande för att få grepp om hur man ställer in och utnyttjar den i olika situationer. När jag kombinerade den med sökarförstoringen så såg jag till att börja med inga färgade konturer alls, inte ens efter att jag insåg att jag nog borde switcha in något av MF-lägena... Sedan insåg jag att peakingområdet blev mycket smalare vid förstoring - därför svårare att träffa rätt på, men i gengäld mycket högre noggrannhet.

En sak man behöver ha klart för sig är att Peaking-områdena inte "peakar" vid maximal skärpa utan vid maximal kontrast. Sammanfaller i och för sig för det mesta, men inte alltid riktigt.

Hursomhelst, på det stadium jag befinner mig nu så kan jag i alla fall säga att med de manuellfokushjälpmedel som finns i A77 (liksom i A65 utgår jag ifrån) samt i alla NEX:ar (som jag vet - de äldsta av dessa efter FW-uppgradering), så kan jag fokusera med åtskilliga gånger större noggrannhet än jag kan manuellt med någon SLR eller DSLR-kamera, och naturligtvis ännu noggrannare än med AF (inte bara med PDAF utan även med CDAF).

Många hävdar att CDAF alltid måste vara exakt, eftersom de pixlar (egentligen fotodioder) som används för att ställa in fokus ligger i bildplanet. Det sista är förvisso sant, men det blir ändå inte exakt. Det är inte bara enstaka fotodioder som används, utan ett antal inom en area där man söker maximal kontrast. Kameran vet ju inte att i just det här fallet så var det t.ex. den närmaste mörka pupillen du ville att fokuseringen skulla hamna på. Utöver det fel man alltid får genom att objektivet först måste fokusera fram och tillbaka och sedan försöka avsluta med att ställa fokuseringen på det ställe där det nyss var högst kontrast (vilket gör att denna teknik inte klarar annat än stillatående eller långsamt rörliga motiv).

De manuella hjälpmedlen i A77, A65 och NEX-7 som finns till dessa är en storleksordning bättre än vad som idag finns till något annat system på marknaden. Vi har helt enkelt fått ett enastående hjälpmedel i våra händer !
:)

NEX-5N har visserligen samma upplösning i sin externa EVF som de tre ovannämnda, men eftersom den "bara" har 16 p blir precisionen något lägre, och för första generationens 14 Mp NEX:ar ännu något lägre. Här är ett av de områden där det gäller att ju fler pixlar sensorn har, ju skarpare bilder får du, och dessutom högre upplösning förstås, så att du kan se det. :)

Även en liten "sketa-billig" 14 Mp NEX-3 med adapter är kapabel att sätta skärpan väsentligt bättre med toppobjektiv från t.ex. Nikon eller Leitz än vad som går med dessa märkens egna allra dyraste kameror ! Efter FW-uppgradering som sagt.

Detta är en av de saker inom Sony-världen som jag finner vara remarkabel. Borde inte detta vara ett tillräckligt väsentligt språng inom kameratekniken för att platsa på förstasidan på varenda seriös fototidskrift, eller foto-sajt? :)

Men det går bara att höra någon enstaka svag röst emellanåt. Detta nya redskap som har ställts till krävande fotografers förfogande förefaller ha gått de allra flesta besservissrar och testare förbi. För att inte tala om den stora fotograferande allmänheten (utom en del NEX-användare då, förstås)
.

Väldigt vaket formulerat Gunnar trots att du borde sovit för länge sedan vid pass 03.30 på natten.

Det är just så. I förstorat läge så får man leta efter små blänk i de ytor man vill sätta skärpan på men det blir så oerhört exakt att det är på en helt annamn nivå än både halvtaskigt fungerande AF-system eller traditionell MF.

Kör man dessutom de nya E-mountobjektiven med NEX så är ju implementeringen av Direkt Manual Focus fullständigt underbart sömlös. Man hamnar direkt i focusing aid (förstoringsläget) så fort man vrider på fokusringen. Med manuella gamla objektiv och adapter så krävs ytterligare ett steg, man får trycka på en knapp som aktiverar funktionen. Så genom det har man med manuella objektiv faktiskt två lägen i peakingen: ett snabbt som man svänger in mot maxpeaking och ett finlirläge man får aktivera om man vill. A77 funkar annars som NEX gör med E-mountobjektiven.

Per tog igår upp om det var någon som sett någon jämförelse mellan Leica och NEX och det finns ju som sagt en sådan gjord av Michael Reichmann på Luminous Landscape. Han använde samma Leica-objektiv på en Leica M9 som på NEX 7 och NEX:en är synbart vassare i de exempelbilder som visas. Han menar att det är NEX:ens högre upplösning som fäller utslaget men det är självklart att peakingen hjälper till i stor utsträckning till det fina resultatet. Så då kan man ju undra varför Leica-folket inte behåller sina objektiv och byter kamera i dessa bildkvalitsneurosernas dagar.

För egen del kan jag bara konstatera att en del bilder jag nu tagit med mina gamla Pentax-objektiv och då i synnerhet det väldigt fina SMC-M 100mm/2,8 uppriktigt förvånat mig. Jag kan inte i några av mina gamla bilder som jag faktiskt har på väggen hemma som jag tagit i Nepals unika världarvsby Kirtipur tidigt 70-tal (som är rena medeltiden än idag) se riktigt samma fantastiska bett som tillsammans med NEX 7. Jag tillskriver detta peakingen. Även om min gamla Pentax ME hade en lysande sökare med både mikroprismor och snittbild, så fick jag uppenbarligen inte ut det max från mina Pentax-objektiv som de bevisligen är mäktiga.

Så jag tycker som du när du säger att det är konstigt att pekingens effekter och prestandaoptimering när det gäller skärpeprecissionen och den snabbhet med vilken skärpan kan sättas i förhållande till mer traditionella lösningar inte uppmärksammats efter förtjänst. Idag är peakingen för mig t.o.m. viktigare än bildstabiliseringen som innovation. Peakingen har revolutionerat mitt fotograferande. Innan jag fick min NEX så kunde jag överhuvudtaget inte sätta skärpan manuellt med mina DSLR:er. Inte ens när jag byggde om min A350 med snittbildsskiva. Sökarna var helt enkelt för dåliga och mörka och moderna AF-objektiv som är byggda för snabbhet snarare än precision i manuell fokus kan inte mäta sig med den precision man kan få med manuella gamla objektiv utan undantag.

Så numera fokuserar jag nästan uteslutande manuellt och använder nästan uteslutande äldre optiskt förstklassiska gamla manuella primeobjektiv och jag behöver inte ägna taskigt fokuserande AF-objektiv och taskigt fungerande AF-system en tanke längre och det är djupt befriande. När jag köpte min första DSLR (KM D7D) så var det nästan det enda jag tänkte på och var på vippen att helt skita i foto som hobby för så frustrerande var det. Med peaking har jag återtagit kontrollen från den slumpgenerator som moderna AF-system i grunden är när det kommer till var de sätter skärpan. Jag kommer aldrig gå tillbaka till AF så länge jag ser tillräckligt bra för att använda peakingen och jag kommer aldrig mer köpa en kamera som saknar peaking och det må stå Canon eller Nikon på dem och alla förståsigpåare må säga att det är det bästa världen har att erbjuda vid tillfället. System utan peaking är en showstopper för mig och går bort utan undantag idag. Så viktigt har det blivit för mig.

Jag är annars inte förvånad över att vare sig Canon- eller Nikon-experter i gemen givit peaking den cred den förtjänar i den mån de överhuvudtaget är medvetna om det paradigmskifte peakingen är för skulle de ta den på allvar så skulle det idag vända upp och med på hela marknaden. Sanningen är väl bara att både testare och andra förståsigpåare redan bortdefinierat Sony som intressant alternativ och då är det svårt att upptäcka att kameravärlden faktiskt förändrats. Vi får väl se när poletten ramlar ner hos Canon för lite märkligt blir det ju om användarna själva hackar firmware och erbjuder den funktion som tillverkaren uppenbarligen missat att folk vill ha.
 
Nej, det jag tänkte på är något slags hybridsökare som i spegellösingar. Alltså inget som finns ännu :)

Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle konstrueras på ett bra sätt. Det levande histogrammet måste ju få data från bildsensorn, som blockeras av en spegel. En halvgenomskinlig spegel så att man kan ha en OVF och få bilddata från sensorn vore ju en variant, men det synes mig som en sämre lösning än att Sony SLT-teknik med EVF.
 
Per tog igår upp om det var någon som sett någon jämförelse mellan Leica och NEX och det finns ju som sagt en sådan gjord av Michael Reichmann på Luminous Landscape. Han använde samma Leica-objektiv på en Leica M9 som på NEX 7 och NEX:en är synbart vassare i de exempelbilder som visas. Han menar att det är NEX:ens högre upplösning som fäller utslaget men det är självklart att peakingen hjälper till i stor utsträckning till det fina resultatet.

Varför är det självklart? Såvitt jag förstod använde han stativmonterade kameror och hade gott om tid att ställa in skärpan. Är verkligen peaking exaktare än en mätsökare i den situation Reichmann var i? Han använde samma objektiv (Summilux 50mm f/1.4) på båda kamerorna. Ett inte speciellt långt objektiv som inte borde vara besvärligt att använda med en mätsökare.

NEX-7:an vinner ju även nerbländat där skärpedjupet hjälper till att utjämna en eventuell skillnad i fokuseringsprecision.

Jag gissar att upplösningsfördelen för NEX-7 till allra största delen beror på en bättre bildsensor, men jag är öppen för att bli upplyst om att fokuseringen spelade stor roll om någon har data för det.
 
Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle konstrueras på ett bra sätt. Det levande histogrammet måste ju få data från bildsensorn, som blockeras av en spegel. En halvgenomskinlig spegel så att man kan ha en OVF och få bilddata från sensorn vore ju en variant, men det synes mig som en sämre lösning än att Sony SLT-teknik med EVF.

Nä, histogrammet skulle som jag tänker mig visas när man kör sökaren i EVF-läge, alltså med spegeln uppfälld. När spegeln är nere får man nöja sig med den vanliga informationen.
 
Varför är det självklart? Såvitt jag förstod använde han stativmonterade kameror och hade gott om tid att ställa in skärpan. Är verkligen peaking exaktare än en mätsökare i den situation Reichmann var i? Han använde samma objektiv (Summilux 50mm f/1.4) på båda kamerorna. Ett inte speciellt långt objektiv som inte borde vara besvärligt att använda med en mätsökare.

NEX-7:an vinner ju även nerbländat där skärpedjupet hjälper till att utjämna en eventuell skillnad i fokuseringsprecision.

Jag gissar att upplösningsfördelen för NEX-7 till allra största delen beror på en bättre bildsensor, men jag är öppen för att bli upplyst om att fokuseringen spelade stor roll om någon har data för det.

Det jag skriver skriver jag av lika stort skäl när det gäller just möjligheten att ställa skärpan med peaking i NEX. Utan den möjligheten hade förmodligen NEX:ens prestanda påverkats negativt, alldeles oavsett om den jämförts med en mätsökarkamera eller inte. Så avgörande är faktiskt detta för mig och säkert för andra med. Många tester görs ju som du vet t.o.m. med AF. Det har inte hört till vanligheterna att MF ens diskuterats men nu gäller det ju en kamera som Leica som t.o.m. lyckats med konstycket att inte bara överleva utan även säljas med stora marginaler trots att den saknar AF. Det är en fantastisk bedrift egentligen. Idag är ju en Leica rent tekniskt ett museiföremål och i många stycken en statusmarkerare i värsta fall en ren statusmarkör. Den kameran blir alltmer en markör för de som överhuvudtaget inte överväger vad man får för pengarna.

Sedan är väl tiden ingen parameter överhuvudtaget i detta test, utan det handlar väl om hur bra man faktiskt lyckas ställa skärpan med de verktyg som finns i varje kamera samt den upplösning sensorn har. Det finns andra faktorer också där om jag inte missminner mig Leica-sensorn saknar filter. Det borde ju ge skarpare bilder om inte den effekten upphävs av moire-problemen.
 
Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle konstrueras på ett bra sätt. Det levande histogrammet måste ju få data från bildsensorn, som blockeras av en spegel. En halvgenomskinlig spegel så att man kan ha en OVF och få bilddata från sensorn vore ju en variant, men det synes mig som en sämre lösning än att Sony SLT-teknik med EVF.

Man skulle ju då behöva två genomskinliga speglar.

Först en beam-splitter som delar upp ljuset dels till sensorn och dels till AF och sökare.
Sedan skulle AF/Sökardelen behövas delas upp en gång till så att AF får en del och OVF en del.

Låter som ett rätt drastiskt nerköp bara för att få ett histogram i en optisk sökare.


/Mats
 
Man skulle ju då behöva två genomskinliga speglar.

Först en beam-splitter som delar upp ljuset dels till sensorn och dels till AF och sökare.
Sedan skulle AF/Sökardelen behövas delas upp en gång till så att AF får en del och OVF en del.

Låter som ett rätt drastiskt nerköp bara för att få ett histogram i en optisk sökare.


/Mats

Det var ett jäkla tjat om histogrammet ;)

Det jag var ute efter var en hybridsökare i en spegelreflexkamera, där man med spegeln uppfälld skulle kunna få en EVF.
 
Det jag var ute efter var en hybridsökare i en spegelreflexkamera, där man med spegeln uppfälld skulle kunna få en EVF.

Ja, det vore ju rätt koolt, men frågan är om inte det kostar mer än det smakar. Optiska sökare torde snart vara förbisprunga av elektroniska sökare så man skulle vinna väldigt lite till rätt hög kostnad på att ha en sådan hybridsökare.
 
Ja, det vore ju rätt koolt, men frågan är om inte det kostar mer än det smakar. Optiska sökare torde snart vara förbisprunga av elektroniska sökare så man skulle vinna väldigt lite till rätt hög kostnad på att ha en sådan hybridsökare.

Ja, det skulle bli för dyrt för konsumentmodellerna, men på de stora dyra husen kunde det kanske vara trevligt :)
 
Ja, det skulle bli för dyrt för konsumentmodellerna, men på de stora dyra husen kunde det kanske vara trevligt :)

Äh, bara onödigt.
Skulle kanske sälja bra till de som är osäkra på ny teknik och vill helgardera att ha både optisk och elektronisk sökare.

Jag hade en volvo tidigare med en stereo som hade både kasettband och cd då när det var nytt med cd. Knappast att de bandspelarna användes speciellt mycket sen, men det sålde nog bra.

med en sån kombo skulle man nog upptäcka att OVF efter ett tag aldrig användes.

A580 m.fl. har ju i sitt Quick Live View en spak som vinklar en spegel så man filmar mattskivan och visar på skärmen. Det skulle ju kunna kompletteras med att en EVF fälldes ner också, att huvudsensorn användes.

Omöjligt är det nog inte, men känns ganska onödigt.
Behövs ingen mjuk övergång från OVF, bara att välja en modern kamera med EVF på en gång. optiska sökare är passé.


/Mats
 
Ja, det vore ju rätt koolt, men frågan är om inte det kostar mer än det smakar. Optiska sökare torde snart vara förbisprunga av elektroniska sökare så man skulle vinna väldigt lite till rätt hög kostnad på att ha en sådan hybridsökare.

Ja det känns bara som "sista sucken" för paradigmet med OVF. Varför ska man hålla fast vid den tekniken om EVF verkligen till sist blir minst lika bra "alla kategorier" och avsevärt bättre i andra.
 
Väl bekomme!


---
... och med att peakingen är aktiverad i menyerna så behöver jag inte ställa om till MF på objektivet, jag duttar till på AF/MF knappen som sitter på kameran.
---
Jag har inte menat att man måste ställa om till MF på objektivknappen, utan att man måste ställa om till MF (för att peakingen ska synas). Kan som du skriver göras genom att hålla in AF/MF-knappen (eller genom att trycka in och sedan släppa den ifall man har valt "Toggle" för den knappen i menyn), eller också genom att ställa in AF-A på ratten på kamerans framsida och välja DMF för det läget i menyn.


---
Hoppas du kan krya på dig Gunnar, du är en frisk fläkt på dessa fotosidor.

Vänligen/Bengt.
Tack för det!

Ja, här behövs sannerligen en hel del friska fläktar för att vädra ut all den sunkiga okunnighet som blåses in här från icke-Alpha-användare... :)
.
 
Väl bekomme!



Jag har inte menat att man måste ställa om till MF på objektivknappen, utan att man måste ställa om till MF (för att peakingen ska synas). Kan som du skriver göras genom att hålla in AF/MF-knappen (eller genom att trycka in och sedan släppa den ifall man har valt "Toggle" för den knappen i menyn), eller också genom att ställa in AF-A på ratten på kamerans framsida och välja DMF för det läget i menyn.



Tack för det!

Ja, här behövs sannerligen en hel del friska fläktar för att vädra ut all den sunkiga okunnighet som blåses in här från icke-Alpha-användare... :)
.

Tydlingen är min gamla KMD5D ett bra exemplar vad gäller Jpeg-bilder, för jag får inte riktigt till det med A77, min gamla kontorsskärm med låg upplösning kanske inte gör A77 med sina 24Mp rättvisa. Men ändå när man hämtar hem andra bilder ut i från nätet så ser dom bättre ut än mina bilder.

När jag för första gången tog upp bilder från A77 så blev det ingen wov-känsla att oj så mycket bättre bilder det blev nu mot min gamla 6Mp-kamera. Nu skall jag villigt erkänna att jag är ingen bra Fotograf, men är skaplig på att hitta annorlunda komponeringar när andan faller på.

Har väl lite smått börja att träna på Raw-hantering vilket kanske är ett måste för att plocka ut bättre bilder med A77.

A77 är ju annars bättre på mesta så klart om man skall jämföra med den gamla. men jag förväntade mig större skillnader faktiskt, men troligen behärskar jag inte kameran fullt ut ännu får väl försöka att förkovra mig.

//Bengt.
 
Varför är det självklart? Såvitt jag förstod använde han stativmonterade kameror och hade gott om tid att ställa in skärpan. Är verkligen peaking exaktare än en mätsökare i den situation Reichmann var i? Han använde samma objektiv (Summilux 50mm f/1.4) på båda kamerorna. Ett inte speciellt långt objektiv som inte borde vara besvärligt att använda med en mätsökare.

NEX-7:an vinner ju även nerbländat där skärpedjupet hjälper till att utjämna en eventuell skillnad i fokuseringsprecision.

Jag gissar att upplösningsfördelen för NEX-7 till allra största delen beror på en bättre bildsensor, men jag är öppen för att bli upplyst om att fokuseringen spelade stor roll om någon har data för det.

Det kan säkert vara så att vilken fokuseringsmetos som helst KAN ge samma resultat i en viss situation/med visst motiv vare sig det sker med vanlig AF, hybrid AF, mätsökarteknik eller med peaking.

Joakim har dock pekat på den absolut viktigaste fördelen och det är ju att det du fokuserar mot som referens är ju exakt det du får från sensorn. Det är en absolut metod med en absolut referens. Alla övriga metoder är relativa där dessa system ska kalibreras på olika sätt och lever sitt eget liv i vissa fall rent bokstavligt med fokuseringsproblem som följd. Det är det första.

Det andra är ju hur peakingen med framförallt focusing aid fungerar i användarscenariet. Jag har aldrig upplevt en metod som är så pass enkel och precis i hanteringen heller. Traditionell manuell fokusering i en DSLR exv. är ju väldigt svår och kräver en väldigt mycket större ansträngning för åtminstone mina ögon. När jag håller på med det i mina traditionella DSLR:er så rinner till slut ögonen av ansträngningen och jag ser ingenting utan måste avbryta.

Med peakingen fixar jag det på en bråkdel av en sekund och jag slipper att allt dimmas och störas av att tårkanalerna tömms.

Men som sagt, det innebär ju inte att en mätsökarkamera inte skulle kunna vara så bra justerad att man skulle kunna få ett bra resultat även med den. Men även en mätsökarkamera är väl beroende av de ramar sökaren sätter tillsammans med objektivet man har. I en modern kamera med EVF så kan man ju teoretiskt förstora sin bild på ett helt annat sätt och sätta skärpan med hjälp av en helt annan detaljåtergivning än i en optisk sökare.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar