Det är ju det som är det roliga med att titta på film. Jag har mer behållning av en film som är snyggt fotograferad än av en film som har bra dialog.
Handlingen är en bisak.
Michael Mann är en mästerligt visuell filmmakare, t.ex.
Den nya A99 ska visst ha 101 korslagda AF-ounkter eller nåt, vilket är 100 mer än jag behöver. Jag använder alltid spotfokus. Oftast är det stilla motiv och då kan man fokusera på en punkt med AF-S och sen komponera om i lugn och ro. Måste jag köra AF-C och följa ett mål och det går snabbt så väljer jag att ha ett vidare utsnitt och lägga motivet i centrum istället och sen komponera genom att beskära i efterbehandling. Det finns så mycket pixlar att ta av i moderna kameror att det funkar och att hålla på och fippla med joysticken och låta fokus hanteras med valda sidopunkter blir på tok för mycket bilder med felfokus för mig. Att låta kameran välja med någon automatik blir alltid fel det med.. Jag har just skaffat Moderskeppet Guld och tipsade honom att se´en del kursfilmer, men svaret blir "Äh, det finns inget i Premiere Pro som inte jag kan själv redan eller enkelt kan lära mig på egen hand" (han har iofs rätt, jag är impad över hur han lyckas suga i sig saker på egen hand).... , stort dynamiskt omfång, höga känsligheter, hög serietagningshastighet osv, osv bidrar också till att vi kan fatta fler och fler fotografiska beslut i efterhand.Vilken härlig kamera....
Jag bara älskar den där toppdisplayen när jag testar olika inställningar och greppet är för mig helt perfekt. Jag installerade firmware 1.05 nyss och passade på att registrera min produkt. Jag har haft Sony sedan 2008 och missat att registrera mina objektiv och kameror men det är gjort nu
Min a55:a får min yngsta tös ta hand om och en peka/skjut systemare har jag redan så det skall bli skoj att börja testa mig fram ordentligt igen med än mer olika manuella inställningar att kolla in
Jag gillar verkligen känslan när jag håller kameran och även om jag gillade/gillar a55 så är detta mer kamera helt klart.
Och det är ju inte bara råformat i sig som fungerar så här: Saker som hög upplösning (jag tycker allt över 10 MP är mycket
... att ta bilder är en process där man väldigt snabbt tvingas jämka ihop en hel massa ofta motstridiga begränsningar och ändå få ut en bra bild i slutändan. Den tekniska utvecklingen gör att vi ändå blir allt mindre begränsade av tekniken i det ögonblick vi tar en bild. Det är kul, men också lite kluvet eftersom vi människor är så paradoxala att vår kreativitet ofta stimuleras av motstånd - t.ex. tekniska begränsningar. Aldrig är man riktigt nöjd
. Men det kan ju visa sig bli ett lyckoskott också.Det roliga är att i alla fall förut hyfsat ofta dök upp en syn i forumdiskussioner att "proffs kör jpg" och ofta med ett mer eller mindre underförstått budskap att de kör raw bara är lata och dåliga på att exponera. Ok, jag överdriver, men jag tror de flesta sett sådana synpunkter sväva runt
Faktum är att de flesta yrkesarbetande fotografer och engagerade fotoentusiaster jag har träffat i mesta möjliga mån kör raw ganska precis av den orsak du tar upp - det innebär att man har mindre att hålla i huvudet medan man fotograferar och istället kan koncentrera sig på sådant man definitivt inte kan fixa i efterhand (bildvinklar, perspektiv, fånga ögonblick osv). Eller annorlunda uttryckt: Att man kan skjuta upp en del fotografiska beslut och ställningstaganden till senare och ta dem i lugn och ro.
Och det är ju inte bara råformat i sig som fungerar så här: Saker som hög upplösning (jag tycker allt över 10 MP är mycket
Som du sa tidigare, att ta bilder är en process där man väldigt snabbt tvingas jämka ihop en hel massa ofta motstridiga begränsningar och ändå få ut en bra bild i slutändan. Den tekniska utvecklingen gör att vi ändå blir allt mindre begränsade av tekniken i det ögonblick vi tar en bild. Det är kul, men också lite kluvet eftersom vi människor är så paradoxala att vår kreativitet ofta stimuleras av motstånd - t.ex. tekniska begränsningar. Aldrig är man riktigt nöjd
Kan bara instämma i att det inte finns minsta tillstymmelse till nedlåtande i mitt svar heller.
Foto om hobby ska vara roligt! Har man det som yrke är det en annan sak, då måste man leverera varje gång och får kämpa en del och hålla sig till standardknepen så att man vet att det blir rätt och duger, men det slipper ju vi.
Jobbgrejer med en massa "måsten" blir aldrig lika kul. Som hobbyfotograf kan man utforska och göra som man vill.
Alla får gå sin egen väg och hitta sina favvometoder. Själv så använder jag bara en bråkdel av "finesserna" och har hittat mina egna sätt. Det är därför jag alltid gör bort mig i de här diskussionerna om olika kamerors avancerade AF-system med sjuttioelva fokuspunkter osv.
Samma sak med exponeringsmätningen. Spot där med i 99% av fallen. Peka, lås med AE-knappen där rätt ljus är, fokusera och lås med avtrycket, komponera om och skjut.
Sen kör jag nästan uteslutande i A-läge. Väljer lämplig bländare för det är det som påverkar mest. Med ljussvaga telen den största som finns. I bra ljus där jag vill ha lite längre djup runt 4,5 eller 5,6 även med ljusstarka objektiv (utom med 135an, den bländar jag ner till max F/4, men ligger oftast mellan F/1,8-F/2,5), annars så mycket ljus det är möjligt. ISO alltid så lågt som möjligt, blir tiderna för långa ökar jag ISO.
Självklart har jag provat och utforskat alla möjliga sätt och testat mig fram. Har läst massa böcker, sett videokurser och gått en högskolekurs i foto, hållt på sedan 70-talet med en del stora mellanrum, har haft en viss ruljans på fotoutrustning och provat både bra och dåliga grejer, arbetat på en reklamfotostudio för länge sedan med fotografering med stordia osv., slabbat en hel massa i mörkrum och har lärt mig lite Photoshoppande.
Har aldrig tappat fascinationen för bilder och har hopp om att jag nån gång kommer att kunna ta fina bilder, fast min fru säger att jag är en totalt värdelös fotograf som inte lyckas fånga känslan, tekniskt blir det bra för det mesta men det finns mycket kvar
Jag skiter i vilket och har kul. Förr eller senare hittar jag den där känslan och stilen. Då är det bra att det tekniska redan sitter, för vad är en bild värd oavsett hur bra tillfälle det och fint motiv om den är oskarp, felexponerad, brusig, för kort/långt skärpedjup, fel färger, utbrända högdagrar eller utsnitt så att det inte går att få den komposition man vill ha.
Därför använder jag dessa enkla tekniker som funkar för mig för min erfarenhet visar att då lyckas jag få bilderna rätt, åtminstone med bra teknisk kvalitet. Det kanske inte är så avancerat, men jag kan säga att jag har koll och en viss hantverksskicklighet så jag kan ratta kameran med alla inställningar snabbt och smidigt och vet hur resultatet blir.
Fast nu får vi se hur det blir, verkar som att jag säljer min A580 och blir då helt utan kamera. A77 är nu nere under 14000 kr med 16-50, så om jag lyckas skrapa ihop bara lite till så blir det nog en sån i väntan på A99. Kan bli så att jag blir helt utan kamera ett tag och då vete sjutton vad jag ska göra. Börja med en annan hobby kanske som tar allt engagemang så att jag lägger ner foto helt. Det är också ett alternativ och det är det somm är så skönt att inte ha en massa måsten.
Så gör och resonerar jag om nu nån var intresserad.
/Mats
. Jag har hört detta själv (och inte bytt fru), så jag kanske blivit en aning bättre numera. Det finns ett ljus i den tunneln!Bara för att du ställer en retorisk fråga så måste jag ju svara.
Bara för att du ställer en retorisk fråga så måste jag ju svara.
Jag gör oftast som du och Mats, dvs använder mittpunkten och komponerar om, men en del kameror har reglage som direkt flyttar aktiv fokuspunkt med en pilknapp eller en joystick. Ibland kommer jag ihåg att den möjligheten finns och byter aktiv fokuspunkt. Det går i allmänhet snabbare än att fokusera med mitt punkten och komponera om.
En signifikant faktor i sammanhanget tror jag är att när jag började använda systemkamera med AF så fanns det bara en fokuspunkt, så jag vande mig snabbt vid fokusera-vrida. Det sitter väl i ryggmärgen fastän jag nu har kameror med flera fokuspunkter.
