Sony SLT-A77 entusiast/semipro-kamera + lillbrorsan SLT-A65 - Officiellt

[jeduven]

Ytterligare en kommentar till detta. Grejen är ju att med en vikbar skärm kan man få "ögonkontakt" med ett motiv som är dolt bakom ryggarna på alla andra fotografer som klättrar på varann. Det är så jag upplevt det goda med vikbar skärm. Genom den har jag kunnat se vad som egentligen sker bakom en mur av åskådare exv. Det är ju liksom svårt att ha någon ögonkontakt med motivet när man inte ens ser motivet. Det är detta det här handlar om.

Med vikbar skärm kan vilket pucko som helst ha full kontroll på en liknande situationen och då behövs inte något proffs väl inövade skjutande i "blindo" för att rädda den situationen. Vikbar skärm är ett exempel på ny teknik som kan ge vem som helst de verktyg som ger dem bilder de aldrig skulle kunnat tagit annars.

Ibland undrar jag om många yrkesfotografer inte bara är sura på att vem som helst nu med viss känsla för bilder nu har råd med fotografiska verktyg som de kan skapa verkligt högkvalitativa bilder rent tekniskt med. Det som tidigare var kunskaper som bara en liten grupp yrkesmän och hängivna hobbyister har nu i många fall gjorts tillgängliga i olika hjälpmedel som byggts in i kamerorna. Vi har fått AF, automatisk exponeringsmätning, auto ISO, Dynamik Range Optimizing och fan och hans syster. Kamerorna kompenserar och automatiskt för vignettering, CA och distorsion ibland.

I kompakterna finns nu t.o.m. smarta autolägen som t.o.m. väljer bildstilar efter valt motiv - den kunskap som tidigare var yrkesfotografernas egen är nu varje fotonovis tillgänglig. Denna utveckling har påverkat utvecklingen så en stor del av fotografkåren nu har svårt att leva på sin fotografering, så med det i minnet så är det väl inte svårt att förstå en viss del av den teknikfientlighet jag tycker mig ofta stöta på hos en del här på fotosidan. Det finns nu snart automatik för bildskapandets alla delar och moment. Tråkigt - ja visst, men fan så effektivt och djupt demokratiskt.

Datorvana hobbyister har nu även tagit till sig digitala mörkrumskunskaperna som tidigare var färre förunnat att ha och utveckla. Så nu kan i princip vem som helst köpa Lightroom för en dryg 1000-lapp och bättra på sina bilder lite om de slirat i komposition och exponering trots allt. Vad gör då yrkesmannen unik när de yrkesfuskande "bönhasarna" nu säljer sina bilder för skit och ingenting på iStock och liknande ställen. Ställen där bildköparna nu lika gärna köper bilder till reapriser istället för att ringa in yrkesfotografer.

Det finns få saker som haft en så stor inverkan på fotomarknaden utveckling som denna till synas aldrig sinande ström av nya funktioner i moderna kameror. Först kommer de nästan alltid i kompakter riktade till masskonsumtionsmarknaden. Varje ny funktion blir regelmässigt dissad av de som inte behöver dem och inte förtstår dem. Lika regelmässigt finner funktionerna användare som sedan förväntar sig dessa funktioner även i systemkamerorna. Sista steget är att t.o.m. en del yrkesfotografer tar till sig tekniken. I en del fall är det nämligen så att de som använder en del av dessa landvinningar blir effektivare och i slutänden blir de kvar som är effektivast och de övriga får till sist inse att de måste hitta en annan typ av försörjning.

Vore jag yrkesfotograf skulle jag värdera varenda ny teknisk landvinning med det i bakhuvudet. Ett intressant exempel var att den nyligen lanserade 5D MK III där en del fotografer helt plötsligt upptäckte att de hade svårt att få till JPEG-bilderna speciellt mycket bättre själva från RAW än som de kom ut rakt ur kameran i JPEG. Om man i stor utsträckning skulle kunna ta bildern rakt ur kameran så borde det ge en ansenlig tidsvinst och rationaliseringspotential. Frågan är om en yrkesfotograf verkligen skulle våga tillstå att han litade i så stor utsträckning på tekniken. Lite svårare måste det väl bara vara?? - i alla fall om man med gott samvete ska kunna skicka fakturan till kunden.

Din övertro på teknikens betydelse i skapandet är häpnadsväckande!

I dag har vi t.ex. datorer med hälpmedel som rättstavning och grammatikkontroll och textflödet är enormt både här och där på alla media, men någon större ökning av läsbara författare har jag inte sett speciellt mycket av..

I dag har vi, som du säger, kameror som klarar av att skapa tekniskt helt perfekta bilder och bildflödet är enormt både här och där på alla media, men någon större ökning av sevärda fotografer har jag inte sett speciellt mycket av...heller.

Textdata: iPad2, 32GB, Safari, Skärm 1024x768, Trust surfpenna. ;-)

 

[Photocon]

Sten-Åke!

Läste din "innovationskrönika". Den innehåller många sanningar. Icke desto mindre är det samma utveckling inom i stort sett alla områden. Se bara på en PC idag och jämför med när de blev lite mer "folkliga" i början av 90-talet. Då fordrades det åtminstone baskunskaper i DOS och div andra saker. Nu är detta på gott och ont självkonfigurerande.

Så och med kameror. Men även om vilket klantarsel som helst får en appagrunk som upphäver många av de tekniska kunskaper gamla yrkesfotografer besitter, i näven så måste jag faktiskt i så fall undra varför man ser så många totalt ointressanta bilder nuförtiden.

Kan inte minnas att jag någonsin sett så många i och för sig tekniskt bra bilder, men ack så tråkiga och schablonartade och platta.

Jag menar inte att som representant för "gamla yrkesfotografers heders bevarande" slå mig för bröstet då jag själv tagait många schablonartade bilder genom åren.

Tror dock att det ligger till på det viset att man förr (Ingen AF, ingen zoom, bara enkel kiselcell som exponeringsmätare eller ingen exponeringsmätare alls, tumdrift istället för sekvens, i bästa fall snittbild/mikroprisma) när man ändå måste krabba med alla inställningar tänkte på att ska man ändå göra jobbet med så många parametrar man då måste utföra själv så försökte man göra jobbet fullt ut och få till en RIKTIG bild också. Och slösade man med filmen fick man på moppe av redaktionsledningen.

Jag märker till min fasa att jag numera blivit riktigt lat med bara de "bas-finesser" som (AF, evaluerande mätning, bra zoomar och några till) jämfört med förr inte fanns.

Vi, inbegripet mig själv, har nog blivit sämre fotografer paradoxalt nog med alla satans ansiktsigenkänningsdetektorer samt Fan & hans pumpstock.

Det innebär absolut inte att jag menar att det var bättre förr. Jag menar att det är jäkligt konstigt att det inte blir bättre bilder med alla innovationer. Eller också är det inte så konstigt. Alla varelser tror jag strävar efter bekvämlighet i sitt liv. Sedan finns det givetvis undantag som bekräftar regeln.

Nu drog jag med avsikt din krönika lite åt andra hållet.

Ha det bra (och bekvämt

//Lennart

Edit: ser att Leif gjort ett liknande inlägg, men inte lika svulstigt som jag. Tog väl för lång tid på mig att skriva.

 

[PMD]

I Sonys kompaktserie WX7 med flera är det möjligt att panorera med kameran vertikalt 172 grader och på så vis få 43 miljoner pixlar, kameran har en 16Mp-sensor, klarar Olympus sveppanorama vertikalt.

Nej, jag tror inte att någon Olympuskamera har sveppanorama.

 

[PMD]

Det finns nu snart automatik för bildskapandets alla delar och moment. Tråkigt - ja visst, men fan så effektivt och djupt demokratiskt.

Nej, inte ett dugg tråkigt. Jätteroligt, tycker jag. Effektivt är det också, det håller jag med om, men att kalla det för demokratiskt är att misshandla det ordet.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag menar vad jag skriver. Den fotograf som inte drar nytta av den effektiviseringspotential ny teknik ger kommer att slås ut. Få kommer vara villiga att betala vara sig för den kvalitet man säger sig ge som mervärde eller sin unika blick (betydligt färre har denna unika blick och avtryck än de som tror att de har det). Så tillvida håller jag med Lennart. Om du inte ser så många bra bilder så beror det nog på att de drunknar i den stora mängden men det är klart att de finns idag också.

Jag håller också med dig i att manuell hantering gör en fotograf mer medveten om sin hantering och det är aldrig fel. För egen del så tror jag zoomobjektiven faktiskt i mycket varit en styggelse. När man tar bilder med fast brännvidd så har man ofta bara några få objektiv av praktiska skäl och det leder ofta till att man tvingas gå närmare sina motiv och det tror jag sällan är fel.

Vi har också med sensorteknikens framsteg fått mer texturfattiga bilder och en panisk rädsla för brus har givit mer doftlösa bilder som är kliniskt rena och ofta tråkiga av det skälet. Dessutom har det funnits och finns en trend att överdriva färgmättnad med ett gräs som är övergrönt och detaljer som är överskarpa med överflitig användning av skärpnings-, vivid- och clarityverktyg. Verkligheten 2.0 har inget med verkligheten att göra men det är ändå så många vill att det ska se ut uppenbarligen.

Sen tror jag att med detta bildflöde så är vi så blasé på att se alla dessa vardagsbilder på en vardag som faktiskt knappt är intressant för de som tagit bilderna. Man tar sina bilder för att man kan. Det blir lite som att tvingas se en taskig diabildvisning förr i tiden. Hälften somnar.

Så om jag använde ordet demokratisk så var det bara för att illustrera att digitalfoto nu är var mans och kvinnas hobby på ett mycket mer uttalat sätt än foto varit på den analoga tiden och att nu den stora allmänheten definierar vart den är på väg istället för yrkesmännen. Det visar sig också som Lars tidigare lyft i det faktum att bilder nu tas av de som råkar vara där (med sina kameramobiler). Inte i bästa kvalitet men med mest authenticitet. De är där innan proffsfotografen ens hunnit packa kalsongerna i resväskan. Tidningsredaktionerna har släppt de sista kvalitetskrav som funnits och nu trycks precis vad som helst kvalitetsmässigt bara motivet är intressant. Så av det skälet håller jag heller inte med om att bilderna nödvändigtvis skulle vara sämre idag. Kom ihåg att inte ens många av de klassiska bilder som tagits under den analoga tiden alla gånger varit tekniskt perfekta.

Till sist Leif, den som inte tar tekniken på allvar som fotograf kommer inte kunna leva på sin fotografering speciellt länge. Tekniken har omskapat bildframställningen i en mycket snabb takt sedan 1800-talets andra hälft och det som hände xylograferna då som grupp när fotografiet ersatte deras illustrationer de framställde med kopparstickverktyg i ändträt på buxbomträ händer nu den yrkesgrupp som ersatte xylograferna. En stor del av fotografkollektivet är tyvärr (om man är nostalgisk) på väg ut på historiens sophö och det snabbt. De fotografer jag känner har fått det allt svårare de senaste åren och man ska ha en verkligt unik nische och unika kunskaper och helst ett starkt varumärke för att klara sig idag.

Så ja, jag har en stor tro på teknikens roll inte bara tekniskt utan också socialt. Så ta mitt råd. Varje fotograf som vill överleva måste ta till sig all innovation som underlättar och effektiviserar arbetet idag. Är avståndet i pris för stort mellan de bilder som redan är tagna och som finns där i alla bildbanker och de som tas nya av yrkesfotograferna så kommer bildköparna att välja det som är billigast. Man måste göra rätt saker med ett absolut minimum av tidsinsats och inte nödvändigtvis göra alla saker rätt för få har lust att betala för det idag.

Det är heller långtifrån alla fotografer som sysslar med fotografi som är unik och därigenom fungerar som en skyddad verkstad. Många lever faktiskt på en konkurrensutsatt marknad som inte bara är konkurrensutsatt i närområdet utan globalt.

Sedan Lennart ska man inte nödvändigtvis stirra sig blind på om saker blir bättre med ny teknik för att den ska rättfärdigas. Det räcker faktiskt med att den sparar tid och att resultatet blir "good enough". Minns grafikerna när fotosättningen kom och när man fick avstavningsprogram som gjorde en del av det jobbet de tidigare sett som basen för sin yrkesstolthet. Grafikerna påpekade kvalitetsförlusterna och den taskiga avstavningen i de tidiga programmen. Efter någon månad så var det ingen som brydde sig längre och ut åkte grafikerna. Tidningarna ville spara pengar och sket helt i kvalitetsförlusterna. Så är det något jag har benhård tro på när det gäller social förändring så är det den tekniska utvecklingen. Den som negligerar detta är illa ute, för det är ingen tvekan om att tåget kommer och när det gör det, gäller det att kliva av spåret innan det är för sent.

 

[avlustat_medlemskap180119]

Man ska inte använda zoom som ett substitut för att flytta sig.

Vill man ha den bild man är ute efter så får man ta hänsyn till både bildvinkel och utsnitt. Även med en zoom så t.ex. kan jag backa bort från motivet och zooma in om, även om det skulle bli samma utsnitt om jag vill ha en mindre del av bakgrunden med och ett annat perspektiv.

På det sättet är en zoom ett bättre hjälpmedel än fasta objektiv eftersom det ger fler möjligheter till komposition. Fast anvät fel av den late fotografen som vrider på objektivet istället för att flytta sig så blir det ju förstås som du säger, fast då finns det säkert annat som man inte heller tänker på och utnuttjar säkert allt möjligt bjäfs också.


/Mats

 

[avlustat_medlemskap180119]

Apropå teknik så vill jag ge Leif en poäng här.

Visst är det kul med ny teknik och visst ger det fler möjligheten att ta fler typer av bilder på ett enklare sätt, men så länge man klarar att ta de bilder man vill ha så är finesserna inte superviktiga.

Visst kan det vara enklare att ta ett foto i en viss situation med live-view, men om det också går med sökare så kan det duga. På själva bilden märks det ju inte.

Klart jag har provat varenda finess i mina kameror, men det jag använder i praktiken är bara en bråkdel. Ett urval av verktyg som jag lärt mig behärska.

Leif nämnde LV som fördel vid macro främst.
Kan säga att jag inte använder det just vid macro, iofs för att kameran jag har, A580, har en jäkligt irriterande bugg som gör att den laggar med trädlös blixt i LV och då missar man fokus i exakt rätt ögonblick ofta om man gungar till lite.

Hur är förresten A77 i det här fallet, den har väl inte samma usla beteende som A580 med LV och WL blixt?


/Mats

 

[Barkismats]

Hur är förresten A77 i det här fallet, den har väl inte samma usla beteende som A580 med LV och WL blixt?


/Mats

Jag kan inte göra en jämförelse med A580 för den har jag inte provat, men i går kväll körde jag en lång stund på ett "kalas" med WL-blixt till A77. Det är ingen skillnad om jag använde LV eller EvF. Kameran känns inte lika rapp som utan trådlös blixt. Det blir ett dubbelt slutarljud, som om den elektroniska förstaslutaren inte används. Det låter, och känns, som när man har stängt av den i menyn.

Jag tycker dock att det fungerade mycket bra för mina syften och att jag fick med mig de bilder jag ville ha/förväntade mig.

 

[Photocon]

Sedan Lennart ska man inte nödvändigtvis stirra sig blind på om saker blir bättre med ny teknik för att den ska rättfärdigas. Det räcker faktiskt med att den sparar tid och att resultatet blir "good enough". Minns grafikerna när fotosättningen kom och när man fick avstavningsprogram som gjorde en del av det jobbet de tidigare sett som basen för sin yrkesstolthet. Grafikerna påpekade kvalitetsförlusterna och den taskiga avstavningen i de tidiga programmen. Efter någon månad så var det ingen som brydde sig längre och ut åkte grafikerna. Tidningarna ville spara pengar och sket helt i kvalitetsförlusterna. Så är det något jag har benhård tro på när det gäller social förändring så är det den tekniska utvecklingen. Den som negligerar detta är illa ute, för det är ingen tvekan om att tåget kommer och när det gör det, gäller det att kliva av spåret innan det är för sent.

Vi måste göra en distinktion mellan yrkesfotografi och hobbyfotografi här. Av de nyare "finesserna" som kommit är det egentligen INGET som förkortar arbetsprocessen. Bildstilar, HDR mm är sällan kompis med tidningarnas tryckprofiler.
Det som efterfrågas mest är en bra jpegrendering som efter snabb skalning/beskärning kan åka rätt in i exempelvis Color Factory eller annat program blaskorna använder. LV är också ett hjälpmedel som allt fler yrkesfotografer använder sig av.

Blixtstyrning är ett annat kapitel där mycket arbetsbesparande årgärder kan göras. Men utslagningen av exempelvis pressfotografer är minst lika lång som digitalkamerans tillkomst. För att inte tala om mobiltelefonernas kameror.

Vad en yrkesfotograf kan göra för att vara kvar på banan är att nischa sig. Och det gör han/hon knappast genom Face Detection, Picture Styles, HDR direkt i kameran eller liknande.

Tåget gick för längesedan för pressfotograferna. Och där har du fullständigt rätt i att det beror på att en bild är en bild. Oavsett om den är blurrig, pixlig eller annat. bara den visar "jag var där". Kvalitet är något som tidningsredaktionerna i många fall sätter ett par snäpp längre ned som krav.

Sedan är frågan hur "de duktiga fotografer som inte står under tidspress" drar nytta av de här extrallat-funktionerna. D v s alla duktiga fotografer som inte plåtar för sitt levebröd, men har det som passionerad hobby. Jag tror att de i många fall skiter i dessa nya finesser.

Dock är det dumt att inte testa dem och se om de i vissa fall kan göra nytta för den egna fotograferingen.

Att fotografera som hobby kan väl liknas vid att spela musik som hobby. Tror inte det är lika kul att stå på en scen eler i en replokal och i princip använda allt färdiginspelat material som komp jämfört med att verkligen spela allt själv. Skulle mitt band agera på det viset skulle jag lägga av på en gång.
Att det sedan går snabbt att köra in en ny låt är en annan sak.

//Lennart

 

[jeduven]

....

Till sist Leif, den som inte tar tekniken på allvar som fotograf kommer inte kunna leva på sin fotografering speciellt länge. Tekniken har omskapat bildframställningen i en mycket snabb takt sedan 1800-talets andra hälft och det som hände xylograferna då som grupp när fotografiet ersatte deras illustrationer de framställde med kopparstickverktyg i ändträt på buxbomträ händer nu den yrkesgrupp som ersatte xylograferna. En stor del av fotografkollektivet är tyvärr (om man är nostalgisk) på väg ut på historiens sophö och det snabbt. De fotografer jag känner har fått det allt svårare de senaste åren och man ska ha en verkligt unik nische och unika kunskaper och helst ett starkt varumärke för att klara sig idag.

Så ja, jag har en stor tro på teknikens roll inte bara tekniskt utan också socialt. Så ta mitt råd. Varje fotograf som vill överleva måste ta till sig all innovation som underlättar och effektiviserar arbetet idag. Är avståndet i pris för stort mellan de bilder som redan är tagna och som finns där i alla bildbanker och de som tas nya av yrkesfotograferna så kommer bildköparna att välja det som är billigast. Man måste göra rätt saker med ett absolut minimum av tidsinsats och inte nödvändigtvis göra alla saker rätt för få har lust att betala för det idag.

Det är heller långtifrån alla fotografer som sysslar med fotografi som är unik och därigenom fungerar som en skyddad verkstad. Många lever faktiskt på en konkurrensutsatt marknad som inte bara är konkurrensutsatt i närområdet utan globalt.

Sten-Åke! Du kan vara lugn för att jag utvärderar vad som kommer inom kamerateknik och gör mina aktiva val väldigt medvetet för att ha utrustning som är tillämplig i min fotografi. Sätter mej dessutom ordentligt in i hur de grejor jag använder fungerar för att kunna utnyttja utrustningen optimalt.

Att köra med vinklingsbar skärm i de exempel du nämner låter mest som dålig planering inför ett event. För mej liknar det mer semesterfotografi att stå bakom en massa ryggar i en åskådarmassa och försöka få en bild för det egna familjealbumet. En professionell fotograf jobbar inte så, oavsett vilken kamerautrustning som han/hon använder.

Vad gäller snabbhet vid plötsliga händelser, olyckor o.d. är det inget som slår första bilden, oavsett med vilken mobiltelefon e.d. som den tagits med, av den novis som råkade vara först på plats. Är det däremot någon händelse som är värd ytterligare uppföljning med bild och text är det enbart professionelt utförande som gäller, d.v.s. professionella fotografer och dito skrivande journalister. Vad dom har för utrustning för sitt yrke kvittar ju totalt egentligen men jag kan med säkerhet påstå att de valt sin tekniska utrustning väldigt medvetet för att på snabbaste och enklaste sätt leverera konkurrenskraftigt stoff.

Apropå event och nyhetsbilder. Titta bara på Aftonbladets bildspel från senaste fotbollsmatchen mellan Portugal och Spanien, drygt 140 bra och händelserika bilder! Var finns dom 140000 bilder som åskådarna har tagit med sina finess- och teknikfyllda kameror? I familjealbumen skulle jag tro. Visst skänker dom glädje där men något hot mot någon fotografisk professionalism är dom ju absolut inte.

Edit: Ser att Lennart hann först den här gången med liknande tankar...

 

[Sten-Åke Sändh]

Nu blandar du ihop saker. Kamerafunktioner och objektiv är två helt skilda saker och just sportfoto är en materialsport få amatörer har råd med om inte pappa eller firman betalar. Sätter man instegsribban så pass högt som man gör i sportfoto så skakar man nog av sig en stor del av hobbyisterna och amatörerna. Dessutom är sport färskvara och det är ytterligera en vattendelare. Så var det ju för grafikerna också. De hade stor makt på dagstidningarna men när de övriga på veckotidningarna exv. försökte surfa på dagstidningpersonalens villkor så flyttade man bara ut tryckandet först till Finland och sedan till Ungern och vad vet vad. Hela veckotidningsbranschen strukturerades om mycket snabbt på 80-90-talet och de jobben försvann för att aldrig komma åter. Egna dyra fotografer sade man upp utan pardon för att istället köpa bilderna från konkurrerande frilansare som pressades att sänka sina priser ordentligt och det gick bra eftersom fotograferna var betydligt sämre organiserade än grafikerna.

Däremot är jag enig när det gäller uppföljning och reportage men där tuschar vi också Lennarts inlägg om att det inte duger med att vara en bra fotograf utan man måste ha något mer för att ha en framtid som "fotograf" idag. Jag tänker t.ex. på Micke Risedal som ju främst fotograferar i medicinska sammanhang och har stor erfarenhet och kunskap själv inom området.

I övrigt kan yrkesfotograferna inte konkurrera med sina vanliga tariffer alls längre i mängder av sammanhang där hobbyister och entusiaster också konkurrerar, vilket hade varit otänkbart under den analoga eran. Det har skett en proletarisering mycket snabbt. Natur och landskapsfotografering är det väl också svårt att leva på och inte har det väl blivit bättre efter Terje Gate heller. Får man inga bra bilder trots att man tammatar motiven så klipper en del tydligen och klistrar och då blir det ju inte riktigt lika fantastiskt. Frågan är väl bara hur vanligt matandet och klipp och klistrandet är.

 

[avlustat_medlemskap180119]

Lite lågt att fråga hur vanligt klipp och klistra är - och därmed insinuera att en massa naturfotografer håller på så.

Jag tror inte det är förekommande alls i stort sett. Möjligen någon liten retusch ev grenar osv., menkan inte tänka mig att någon lite mer känd naturfotograf gör det.

Teje Hellesö är ett extremt undantag. Bara för att den karln bär sig åt som en skistövel och har hållt på me de där bedräerierna under hela sin karriär och byggt upp allt kring det med foton, texter och precis allting gör INTE att det på något sätt skulle vara representativt för fotografer det minsta lilla.

I hans fall handlar det inte om fotografi, utan en en rutten ohederlig människa som ljuger, bedrar och stjäl och skulle ha gjort det vad det än han hållt på med, men nu råkade det vara just foto.


/Mats

 

[jeduven]

Nu blandar du ihop saker. Kamerafunktioner och objektiv är två helt skilda saker och just sportfoto är en materialsport få amatörer har råd med om inte pappa eller firman betalar. Sätter man instegsribban så pass högt som man gör i sportfoto så skakar man nog av sig en stor del av hobbyisterna och amatörerna. Dessutom är sport färskvara och det är ytterligera en vattendelare.
...

Visst är "kamerafunktioner" och objektiv två olika saker men förhoppningsvis är det system som det hela handlar om. System som för en hobbyist är så överkomliga så att varken någon "pappa eller firma" behöver betala. Jag träffar åtskilliga hobbyister som t.o.m. skaffar utrustning med ihopsparade pengar och nån såld bild då och då för att få ytterligare medel till bra utrustning. Jag träffar även hobbyister som registrerar enskilda firmor när de börjar komma upp i skattemässiga gränser på inkomsterna.

Att sport skulle vara en materialsport med enbart nyhetsvärde i bilderna är bara dina egna grova fördomar. Med ett kamerahus för 13.000:- och en telezoom på 100-400 mm för 17.000:- i nypris kommer man mycket långt, även inom naturfoto. Obs! Kan naturligtvis även köpas billigare begagnat. De bra bildernas liv har oxå en mycket längre livslängd än som enbart nyhetsdagsslända. Ett pr-värde för lång tid för en arrangör och ett pr-värde för lång tid för en fotograf t.ex. som vid detta evenemang som jag besökte som hobbyist på eget initiativ nyligen. http://gn.svenskgalopp.se/
Se några rubriker ner i nyhetsspalten... Obs! Inga bilder sålda/köpta utan enbart ett likvärdigt länkutbyte som pr för båda parter.

Däremot är jag enig när det gäller uppföljning och reportage men där tuschar vi också Lennarts inlägg om att det inte duger med att vara en bra fotograf utan man måste ha något mer för att ha en framtid som "fotograf" idag. Jag tänker t.ex. på Micke Risedal som ju främst fotograferar i medicinska sammanhang och har stor erfarenhet och kunskap själv inom området.

Det viktigaste är utan tvekan att vara en bra fotograf, oavsett inom vilken genre inom foto man verkar. Den andra viktiga delen är att kunna jobba självständigt med fotoreportage o.d. utan fasta arbetstider och kunna marknadsföra sej. Detta gäller f.ö. för allt eget företagande så det är absolut inget latmans- eller 8-5 jobb att sitta och rulla tummarna runt och dessutom...skräp säljer bara en gång.

I övrigt kan yrkesfotograferna inte konkurrera med sina vanliga tariffer alls längre i mängder av sammanhang där hobbyister och entusiaster också konkurrerar, vilket hade varit otänkbart under den analoga eran. Det har skett en proletarisering mycket snabbt. Natur och landskapsfotografering är det väl också svårt att leva på och inte har det väl blivit bättre efter Terje Gate heller. Får man inga bra bilder trots att man tammatar motiven så klipper en del tydligen och klistrar och då blir det ju inte riktigt lika fantastiskt. Frågan är väl bara hur vanligt matandet och klipp och klistrandet är.

Konkurrens är alltid bra för alla och t.o.m. under den "analoga eran". Det är ju t.ex. oxå genom konkurrens som dina hypade finesser i dräller fram, ofta helt i blindo av famlande tillverkare till ovanliga "tariffer" för att nischa in sej.

Jag håller stenhårt på BLFs bildpriser i kommersiella sammanhang, alternativt en ren affärsuppgörelse om det gäller många bilder. Det finns t.ex. massor av utgivna fotoböcker med många bilder som var för sej skulle kosta 4-5 ggr bokens pris.

Angående Terje så tänker jag inte bidra till att göra den här tråden till något den tack och lov inte är...än.

Matning av vilda djur i det fria är inget någon skäms för, eller ska skämmas för, oavsett om det är havsörnar på födosök eller fjällrävar på dito. Är man ute i naturen ofta så får man ändå se och komma nära väldigt mycket vilt, allt från stora rovdjur till ugglor och flygande småfåglar, och de utan mat i fickorna....

För övrigt tycker jag du låter mest bitter över något som jag inte riktigt kan urskilja i ditt schablonmässiga svingande... Du hyllar t.ex. de nya kamerornas enorma finesser, som puttar en hel yrkeskår i fördärvet, samtidigt som du ojjar dej över en hel yrkeskategoris försvinnande p.g.a. hobbyister och entusiaster, som kanske har en drivkraft att vilja växa...oavsett utrustning.

Hur ska du ha det egentligen?

 

[Bengf]

Professionell fotograf, hur tolkar man det igentligen, kräver det stor skicklighet att fota politiker vid en pressträff, hur många av alla dessa bilder som tas hamnar i tidningen, finns väl inget speciellt som händer där, någon jäspar kanske, kan aldrig bli årets bild eller kan det.

Jag tror det är bra många olika divisioner bland dessa professionella, måste det verkligen vara 1,5 kg kameror för 60-70000 kr, hur länge skulle 5 st 7D hålla igentligen det får man i stället för en pro-kamera. eller en D300 dom fångar ju flygande fåglar och sittande politiker lika elegant som prokameran.

Att en prokamera samtidigt behöver vara så otroligt starkt byggd så att monitorn behöver agera förstärkning. vad gör dom med sina kameror, är 7D en vek kamera jag tror den stark nog.

Donald Duck kamerorna kanske inte är så starka, men inte klättrar jag i berg med monitorn utfälld.

//Bengt.

 

[PMD]

Teje Hellesö är ett extremt undantag. Bara för att den karln bär sig åt som en skistövel och har hållt på me de där bedräerierna under hela sin karriär och byggt upp allt kring det med foton, texter och precis allting gör INTE att det på något sätt skulle vara representativt för fotografer det minsta lilla.

I hans fall handlar det inte om fotografi, utan en en rutten ohederlig människa som ljuger, bedrar och stjäl och skulle ha gjort det vad det än han hållt på med, men nu råkade det vara just foto.

Jag misstänker att det är rätt många som inte har insett det där sista, och att det är därför det har förekommit så många knepiga (apologetiska) inlägg i "terjetråden".

Dagens sanningssägare heter Mats!

 

[Michael f8]

Att köra med vinklingsbar skärm i de exempel du nämner låter mest som dålig planering inför ett event. För mej liknar det mer semesterfotografi att stå bakom en massa ryggar i en åskådarmassa och försöka få en bild för det egna familjealbumet. En professionell fotograf jobbar inte så, oavsett vilken kamerautrustning som han/hon använder.

Nu vet jag att jag har sett sådana bilder publicerade och att det finns bilder på fotografer som försöker pricka in målet, utan vinklingsbar skärm, en minuts googling gav dessa träffar:

http://www.fokus.se/2008/10/domstolar-filmar-rattegangar/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=5170009
http://www.dt.se/image_processor/1..../derivatives/wide/3277293023.jpg?maxWidth=680
http://arbetarbladet.se/image_proce.../derivatives/wide/1665102529.jpg?maxWidth=468
http://www.bt.se/multimedia/dynamic/01821/3745h1024_jpg_1821005c.jpg
http://www.blt.se/multimedia/dynamic/00190/Clevenhult_5_sl_190168c.jpg
http://www.kamerabild.se/polopoly_f...tonbladet-1.362511.html!/image/1535710152.jpg
http://farm3.static.flickr.com/2352/2229750580_a533c9294c.jpg

Dessa fotografer är nödvändigtvis inte dåligt förberedda, men trångt med plats är det.

Någon som känner sig manad att leda Canonisten, som inte gillar Nikon eller Sony till Canonforumet?


Michael - Älskar normalt OT -

 

[Photocon]

Någon som känner sig manad att leda Canonisten, som inte gillar Nikon eller Sony till Canonforumet?

Michael - Älskar normalt OT -

Nej, jag känner mig verkligen inte manad till det. Viktigt att notera: Inte för att jag känner Leif Bength, för det gör jag. Orsaken är en grundbult för mig vad gäller trådar som växer och blir intressanta när folk med erfarenhet från olika märken samlas i en tråd och utan alltför mycket övertoner utbyter åsikter och jämför.

Fy fasiken vad tråkigt det skulle bli om Canonanvändare (eller vilken användare av något annat märke som helst) ska hålla sig på sin gård och inte överskrida staketet.

I många senare Sonytrådar har vi nog varit ganska öppna och välkomnat användare av andra märken. De har bidragit med värdefulla insikter. Blir för mycket inavel, annars.

Slutet kan jag dock hålla med om: Lite OT måste till för friska upp trådarna. När det gäller LV-användning (och utfällbara sådana) är det ju en sak som är typisk för A77. Så det är väl inte OT.

Yrkesfotografernas situation kanske är det, men det är intressant OT i så fall. A77 innehåller ju en massa "nya finesser" som det debatteras om; d v s gör alla dessa "tekniklandvinningar" livet surare för yrkesfotografen eller inte. Och i vilken utsträckning behövs "finesserna".

Mvh//Lennart

 

[avlustat_medlemskap180119]

Det viktigaste är utan tvekan att vara en bra fotograf, oavsett inom vilken genre inom foto man verkar. Den andra viktiga delen är att kunna jobba självständigt med fotoreportage o.d. utan fasta arbetstider och kunna marknadsföra sej. Detta gäller f.ö. för allt eget företagande så det är absolut inget latmans- eller 8-5 jobb att sitta och rulla tummarna runt och dessutom...skräp säljer bara en gång.

Utan tvekan är det så.

Den yrkesverksamma fotografen har också en del annorlunda krav än hobbyfotografer, men det finns ju ett flertal olika genrer inom fotoyrket.

När vi pratar om reortagefoto så är inte högsta upplösning och bildkvalitet det allra viktigaste och inte heller en massa bells and whistles, utan grejerna ska funka som ganska grova redskap. Tillförlitlighet, robusthet, bra osch snabb service osv är viktiga saker.

Mupparna som jobbar med sånt bryr sig inte så mycket om finess A eller B, även om det faktiskt skulle kunna förenkla och ytterligare öka möjligheterna. Man tager vad man haver och gör sitt jobb typ.

För andra typer av fotografer som t.ex. sysslar med modellfoto, eller reklam så kanske riktigt hög upplösnig och knivskärpa och features som thetered shooting, bra blixtsynkning osv är viktigt.

För en papparazzi så måste grejerna vara lätta och snabba, finnas bra ljusstarka telen osv.

Sony passar helt enkelt inte riktigt in där ,men vad gör det?
Alltså varför hela tiden dessa jämförelser med yrkesfotografer?

Jag tror inte att pressfoto är så hotat av amatörer som Sten-Åke och Larsborg gör gällande. Visst köper pressen in bilder av de som "råkar vara där" när oväntade saker händer, för de kan ju inte alltid ha folk precis överallt i alla situationer, men på bevakade event som presskonferenser är det yrkesmän. Samma sak på sportevenemang, konserter osv. där fotorättigheter dels kostar pengar och man måste ha presskort för att komma in. Visst kan Kalle ta lite kort från läktaren med sin iPhone, men det är inte riktigt samma sak.

Även folk som skaffar dyra systemkameror med massor av finesser tar dåliga bilder. Förmodligen de allra flesta tyvärr. Lite större andel duktiga fotografer här på FS, för att här huserar vi som har ett lite större intresse.

Leif har 100% rätt att man inte kan ha övertro på smarta funktioner och att det är de som på något sätt skapar bilderna. Jag tycker det är rent ut sagt uselt av Sony att stoppa in den där finessen "Auto Portrait Mode" nånting som de gjort i nya A57. De borde skämmas! Så jäkla fördummande funktion så det är inte klokt.

Varför inte marknadsföra de bra grejerna istället och kanske skicka med en videokurs med kameran. Det är en fantastiskt fin kamera, men är fullproppad med massa skit också och det är de sakerna som de lyfter fram. Jäkligt trist att det är sånt som säljer.

Samma sak med Nikons idiotiska effektfilter i de enklare kamerorna. Syrrans dotters D3100 är fullproppad med massa skit som förstör bilderna och hon slösade bort en massa tid på att försöka lära sig dem innan jag talade henne tillrätta och visade hur man ställer in RAW och hur man behandlar blderna i hennes Elements och hur man kan få alla de där finesserna i efterhand på vilken bild som helst utan att förstöra originalbilden.

Grundläggande fotokunskap är ett måste och sedan kan den utvecklas väldigt långt. Det går alltid att vässa sig mer. Inte minst färdighet och skicklighet att hantera utrustnigen så man vet exakt hur resultatet blir med ena eller andra objektivet, ljussättningen eller kamerainställningar.

Men, det finns ingen motsättning i det och att ha bra grejer med vettiga funktioner. Pratar inte om bjäfset nu, men det finns saker som bildstabilisering, trådlös blixtstyrrning, vinklingsbar skärm med fullt fungerande LiveView med autofokus, bra sensor som ger hög upplösning och rena bilder i svagt ljus, focus peaking, bra vertikalgrepp med dubblerade funktioner. Det i händerna på en skicklig fotograf som är inkörd på grejerna och kan utnyttja det ordentligt kan ge strålande resultat. I händerna på en mindre skicklig fotograf som inte kan välja rätt slutartid eller bländare och komponera ett utsnitt bra, eller kommunicera med en modell och hitta rätt ögonblick och vinklar eller inte ser hur skuggor faller osv så blir det skit oavsett hur bra kameran är.

Jag tittade nyligen på ett par videor med en fotograf som heter Peter Hurley. Otroligt inspirerande! Det visar precis vad det handlar om. Här är hans föreläsning på Google+ Photographers Conference.

Bl.a. pratar han om "sharpening your axe". Titta på videon.

Alltså det är en självklarhet att ha riktigt högklassig utrustning och att kunna hantera den tekniskt och ha stenkoll på allt tekniskt, komposition och ljus och sådant. Träning och färdighet helt enkelt.

SEDAN kan man utvecklas som fotograf på riktigt.

Här är en annan video med honom om "the jaw line". Små detaljer som gör gigantiskt mycket för resultatet vid porträttfoto och ansiktsbilder överhuvudtaget. Såna "knep" skaffar sig olika fotografer och gör till sina egna, det är avgörande, inte om kameran har finessen X.
http://www.youtube.com/watch?v=Qe3oJnFtA_k

Jag har i alla fall blivit väldigt inspirerad att bygga en riktig studio.

Så för att återknyta till ämnet, hur funkar A77 i studio?
Vet att de tagit bort thetering av nån anledning, men A55 var ju känd för att det inte funkade med EVFen och studioblixtar. Det är väl ändå åtgärdat nu?

Hur jag än vänder mig när jag tänker på mina egna behov återkommer jag till samma sak efter ett tag. Man kanske skulle skaffa sig en A850 eller A900 :igen

Eller en Canon 5DMkII med ett 24-105/4 L IS USM rentav, det reas ju såna kit nuförtiden...


/Mats

 

[Photocon]

Utan tvekan är det så.

Den yrkesverksamma fotografen har också en del annorlunda krav än hobbyfotografer, men det finns ju ett flertal olika genrer inom fotoyrket.

När vi pratar om reortagefoto så är inte högsta upplösning och bildkvalitet det allra viktigaste och inte heller en massa bells and whistles, utan grejerna ska funka som ganska grova redskap. Tillförlitlighet, robusthet, bra osch snabb service osv är viktiga saker.

Mupparna som jobbar med sånt bryr sig inte så mycket om finess A eller B, även om det faktiskt skulle kunna förenkla och ytterligare öka möjligheterna. Man tager vad man haver och gör sitt jobb typ.

För andra typer av fotografer som t.ex. sysslar med modellfoto, eller reklam så kanske riktigt hög upplösnig och knivskärpa och features som thetered shooting, bra blixtsynkning osv är viktigt.

För en papparazzi så måste grejerna vara lätta och snabba, finnas bra ljusstarka telen osv.

Sony passar helt enkelt inte riktigt in där ,men vad gör det?
Alltså varför hela tiden dessa jämförelser med yrkesfotografer?

Jag tror inte att pressfoto är så hotat av amatörer som Sten-Åke och Larsborg gör gällande. Visst köper pressen in bilder av de som "råkar vara där" när oväntade saker händer, för de kan ju inte alltid ha folk precis överallt i alla situationer, men på bevakade event som presskonferenser är det yrkesmän. Samma sak på sportevenemang, konserter osv. där fotorättigheter dels kostar pengar och man måste ha presskort för att komma in. Visst kan Kalle ta lite kort från läktaren med sin iPhone, men det är inte riktigt samma sak.

Även folk som skaffar dyra systemkameror med massor av finesser tar dåliga bilder. Förmodligen de allra flesta tyvärr. Lite större andel duktiga fotografer här på FS, för att här huserar vi som har ett lite större intresse.

Leif har 100% rätt att man inte kan ha övertro på smarta funktioner och att det är de som på något sätt skapar bilderna. Jag tycker det är rent ut sagt uselt av Sony att stoppa in den där finessen "Auto Portrait Mode" nånting som de gjort i nya A57. De borde skämmas! Så jäkla fördummande funktion så det är inte klokt.

Varför inte marknadsföra de bra grejerna istället och kanske skicka med en videokurs med kameran. Det är en fantastiskt fin kamera, men är fullproppad med massa skit också och det är de sakerna som de lyfter fram. Jäkligt trist att det är sånt som säljer.

Samma sak med Nikons idiotiska effektfilter i de enklare kamerorna. Syrrans dotters D3100 är fullproppad med massa skit som förstör bilderna och hon slösade bort en massa tid på att försöka lära sig dem innan jag talade henne tillrätta och visade hur man ställer in RAW och hur man behandlar blderna i hennes Elements och hur man kan få alla de där finesserna i efterhand på vilken bild som helst utan att förstöra originalbilden.

Grundläggande fotokunskap är ett måste och sedan kan den utvecklas väldigt långt. Det går alltid att vässa sig mer. Inte minst färdighet och skicklighet att hantera utrustnigen så man vet exakt hur resultatet blir med ena eller andra objektivet, ljussättningen eller kamerainställningar.

Men, det finns ingen motsättning i det och att ha bra grejer med vettiga funktioner. Pratar inte om bjäfset nu, men det finns saker som bildstabilisering, trådlös blixtstyrrning, vinklingsbar skärm med fullt fungerande LiveView med autofokus, bra sensor som ger hög upplösning och rena bilder i svagt ljus, focus peaking, bra vertikalgrepp med dubblerade funktioner. Det i händerna på en skicklig fotograf som är inkörd på grejerna och kan utnyttja det ordentligt kan ge strålande resultat. I händerna på en mindre skicklig fotograf som inte kan välja rätt slutartid eller bländare och komponera ett utsnitt bra, eller kommunicera med en modell och hitta rätt ögonblick och vinklar eller inte ser hur skuggor faller osv så blir det skit oavsett hur bra kameran är.

Jag tittade nyligen på ett par videor med en fotograf som heter Peter Hurley. Otroligt inspirerande! Det visar precis vad det handlar om. Här är hans föreläsning på Google+ Photographers Conference.

Bl.a. pratar han om "sharpening your axe". Titta på videon.

Alltså det är en självklarhet att ha riktigt högklassig utrustning och att kunna hantera den tekniskt och ha stenkoll på allt tekniskt, komposition och ljus och sådant. Träning och färdighet helt enkelt.

SEDAN kan man utvecklas som fotograf på riktigt.

Här är en annan video med honom om "the jaw line". Små detaljer som gör gigantiskt mycket för resultatet vid porträttfoto och ansiktsbilder överhuvudtaget. Såna "knep" skaffar sig olika fotografer och gör till sina egna, det är avgörande, inte om kameran har finessen X.
http://www.youtube.com/watch?v=Qe3oJnFtA_k

Jag har i alla fall blivit väldigt inspirerad att bygga en riktig studio.

Så för att återknyta till ämnet, hur funkar A77 i studio?
Vet att de tagit bort thetering av nån anledning, men A55 var ju känd för att det inte funkade med EVFen och studioblixtar. Det är väl ändå åtgärdat nu?

Hur jag än vänder mig när jag tänker på mina egna behov återkommer jag till samma sak efter ett tag. Man kanske skulle skaffa sig en A850 eller A900 :igen

Eller en Canon 5DMkII med ett 24-105/4 L IS USM rentav, det reas ju såna kit nuförtiden...


/Mats

Tyvärr är det så att de renodlade yrkesfotograferna inom press är om inte i utdöende så i alla fall en starkt krympande skara. Detta av ekonomiska skäl.
Senast idag besökte jag min ÅF i the big city (Ljungby) för att köpa en kamera till min dotters födelsedag.

Han berättade att ortsblaskan köpt ett stort antal Nikon instegsmodeller till reportrarna och han varit nere och demonstrerat dem på blaskan. Meningen är att de ska kunna ta vanliga hyfsade reportagebilder. Yrkesfotograferna decimeras, men de som är kvar inom koncernen ( omfattar 8 dagstidningar) används för mer komplicerade uppgifter: action/sport och bildreportage samt bildetagning under svåra förhållanden.

Jag har varit med i stort sett under hela utvecklingskedjan (eller avvecklingskedjan) såväl som anställd och sedan som egen företagare inom fotojournalistik.

Yrkesmannen försvinner inte från redaktionerna men antalet krymper (över hela landet) och i vissa fall finns inga fast anställda på redaktionerna utan de hyrs in (helst egna företagare). Jag har kontakter via Journalistförbundet över hela landet och utomlands. Alla kan vidimera att så är fallet.

Bara skriver detta för att bekräfta att en stor förändring skett och den tog sin början under 90-talet redan.

Alltså gäller det att vara förbannat bra på det man gör. Så även jag understryker vad Leif skrivit. Det är helt rätt.

Vad man som yrkesman väljer för typ av verktyg är personligt. Likaså utvecklar man en egen stil och arbetsflöde. Störs man i detta bara av ett lite taskigt placerat reglage (som andra kanske tycker är rätt placerat) så går det åt en massa tid att lära om. Alltså föredrar man det man är inkörd på, vilket av andra kan ses som konservativt. Men så är det. Det handlar inte om teknikfientlighet.

Men så "konservativ" är man inte så att man blundar för vad som sker i utvecklingen. Fast vad man anser sig behöva är högst individuellt. Sedan går ju "bjäfset" att deaktivera. Jag har i min yrkesutövning tagit focuspeaking och tiltbar display med fasdetekterande AF till mitt hjärta eftersom jag faktiskt saknat schaktsökare och fokusering a la snittbild i mitt plåtande.

Nog om detta. Har ju bara skrivit om pressfotografi. Finns, som du skriver en rad andra yrkesfotografer inom andra gebit.

Håller också med om att det är vansinnigt tråkigt att det ofta är bjäfsfinesserna som framhålls i reklamen. Gäller ju även Nikon och Canon.
Jag kan också förstå din slutkläm. Med den gamla "järnhästen" A900/A850 får man i stort sett "bara" en kamera. Den har vad en kamera ska ha, är välbyggd och pålitlig. Fast även den har ju lite "bjäfs" gömt i en del menyer (bildstilar för jpegfotografer t ex), men i stort sett bygger den ganska mycket på vad man hittade i en gammal Contax RTS II.

Jag säljer min av ekonomiska skäl, eftersom jag har en D800 som jag använder istället för att skaffa en MF. A77:an kan jag göra alla andra jobb med utan att känna mig begränsad.

Det fina med moderna kameror är ju trots allt att de går att konfigurera till ens egna behov och man kan fimpa bort bjäfset.

Nu ska vi kanske inte lägga beslag på hela den här tråden med denna diskussion. Men jag har en käpphäst som jag aldrig i h-e kommer att vika ifrån. Den perfekta yrkeskameran finns inte! Men det finns yrkesmän som plåtar för sitt levebröd med s k instegsmodeller och gör det förbaskat bra, samt klantarslen med s k proffskameror som tar bilder som inte säger ett skvatt.

Egentligen skulle vi starta en helt ny tråd om detta. Ditt förslag om att skicka med en undervisningsfilm/video med varje kamera är riktigt bra.

Frid på er alla

//Lennart

 

[Skarström]

Nikon skickar med en introduktionskurs till den nya kameran. Min sambo ska delta i augusti på en sådan. 4 timmar i valfri storstad.