Bjäfset
"Ja, om man orkar hålla på och göra en massa inställningar för varje bild man tar. Jag tycker att det är enklare att göra inställningarna i efterhand. Då missar jag inte bilder pga att jag håller på och ställer in kameran. "
Känner mig stolt över bjäfset i varje fall. Det blev mycket bättre bilder sedan man lusläst den tjockare manualen och prövat på hur kameran reagerar på de olika inställningarna. Grundproblemet var ju att lära en annan använda pocketen Canon IXUS 220 HS.
Självklart blir bilderna bättre när de är bildbehandlade!
Det är ju därför man gör det och min åsikt är att göra det på ala bilder.
Men varför i helskotta göra det i kameran och vara tvungen att ställa in allting för varje bild innan man tar den?
Alltså, kameran fotograferar alltid i RAW. Om man ställer in den att spara i jpeg så görs all bildbehandling efter exponeringen inne i kameran enligt det du ställt in och enbart den bildinformation som behövs för att skapa just den bilden sparas i jpeg-filen, resten slängs bort.
Det betyder att om man använt en "picture style" i kameran, men det visar sig sedan att man skulle vilja ha en annan så är det kört. Pixlarna är redan skapade precis med den vitbalansen, kontrasten, exponeringen, färgmättnaden osv. Att trixa till det i efterhand med PS eller annan bildbehandlare blir svårt och du kan inte återskapa sådan information som inte finns.
Faktum är att du inte kan veta vilken bjäfs-inställning som är den bästa, du har bara ett tilfälle att ställa in det innan du fotograferar, sedan är ögonblicket förbi och du kan inte ändra i efterhand och prova en annan inställning på samma bild. Säg att du är ute och fotograferar och tar t.ex. en bild av ett hus medljus, sedan vänder du dig om och fotgraferar en folkmassa i motljus för att sedan zooma in på en blomma osv. Finns det en optimal inställning som funkar för alla bilderna? Håller du på att justera inställningarna mellan varje bild så blir det oerhört besvärligt och garanterat inte rätt och man missar ögonblicken man vill fototografera.
Om du istälet fotograferar i RAW så har du kvar all information och kan fatta de här besluten i efterhand och kan prova fram och tillbaka mellan olika stilar, göra flera versioner av samma bild osv.. Du har exakt samma bjäfs att ta till i raw-konverteraren och använder man Sony IDC som följer med kameran heter reglagen likadant som kamerans menyer och det är säkert precis samma algoritmer som används.
Om vitbalansen blev lite fel så att bilden blev för kall eller varm med blåstick eller gulstick så är det väldigt knepigt att åtgärda det i ett bildbehandlingsprogram utan att få konstiga färgfel på andra ställen. Med RAW är det oftast ett enda klick med pipett-verktyget så är blir det perfekt.
T.ex. klagas det ibland på att Sonys brusreducering är lite för stark så att detaljering försviner.
Inte sjutton vill man ha samma brusreducering på alla bilder heller bra för att det är taget på samma ISO-tal.
Om man t.ex. använder ACR så kan man titta på hela bilden eller förstora in ett skuggparti i 100% och justera reglagen för color och luminance noise och detaljbehållning och se effekten i realtid och göra precis lagom avvägning för bästa resultat. I kameran kan du välja mellan "Norma"l eller "High", thats it.
Sedan kanske man ändrar sig över tiden hur man vil ha sina bilder. Vanligt i början är att man vill ha "skarpa" bilder med hög kontrast och mustiga färger. Ställer man int det i kameran är det kört, det finns inte kvar så många gradienter i övergångarna. Bilderna blir tyvärr lite som tagna med en kompaktkamera. Senare kanske man vill ha mer levande bilder med lägre kontrast och mjuka övergångar, lägre färgmättnad utom i vissa partier med hudtoner t.ex. så man vill använda vibrance istället.
Sedan kan man med ACR använda alla de här verktygen selektivt och måla med exponering eller brusreducering om man vill så.
Som sagt allt bjäfs finns tillgängligt i efterhand i lugn och ro, så det blir aldrig sämre med RAW, men man har fler möjligheter och kan fatta alla beslut i efterhand. Enklare hantering med RAW, mindre arbete och utan risk att ha sabbade bilder.
Enbart i situationen jag nämnde innan med en press/sport-fotograf som behöver ett snabbt arbetsflöde, små filer och med en inställning som lämpar sig för alla bilder så är det motiverat med jpeg. Om man befinner sig på resa och ankelt vill kunna ladda upp bilder på en blogg och inte har tillgång till en dator med bildbehandlingsprogram kan det vara vettigt at fotografera i raw+jpeg. I alla andra situationer är det bara totalt onödigt att spara jpeg-bilder direkt i kameran, utan det är enbart raw som gäller.
Jag tror faktiskt att alla som har satt sig in i raw och har ett program som man har lärt sig kommer till samma slutsats. Säger man som du gör att du får bättre bilder med hjälp av bjäfset i kameran så har man nog inte fattat hur enkelt det faktiskt är med raw, eller vet inte hur det funkar.
Skulle du använt de timmarna du nämnde att lära dig alla bildinställningar i kameran att istället prova olika inställningar i en raw-konverterare så akulle du aldrig ens bry dig om kamerabjäfset mer. Om man ändå vill använda vissa inställningar så gör det, men fotografera ändå i raw. Då blir dessa inställningar default när du öppnar bilden i IDC t.ex.
Kanske låter lite pretensiöst, men jag tror att om man framhåller jpeg och argumenterar för det så beror det helt enkelt på att man inte fattat raw ännu, hur enkelt det är och hur överlägset det är.
Så är det.
/Mats
