När Sony släppte A900 så hade den ett väldigt attraktivt pris om man såg till att den prestandas som den gav. När sedan släppte a850 så blev den ett insteg till FF för många inklusive mig själv. Den gick ju att köpa för aps-c-pengar så att säga. Med ett 24-70 ( som jag hade) så blev det fantastiska resultat. Själv insåg jag efter ett tag att det också var begränsande till viss del. Man får ju lite speciella bilder med kort skärpedjup osv. I många situationer så hade aps-c till och med varit att föredra. Om man jobbar professionellt med foto så är det befogat, eller om man nu tycker om egenskaperna som ett FF-hus ger så fine. Jag kunde inte motivera för mig själv att behålla FF, men visst fan ger det bra bilder! Jag tycker inte man kan jämföra FF och aps-c - det är två olika grejjer (för mig i alla fall).
När jag först efter lång tid fick möjlighet att känna på A900, så blev jag förvånad över vad behändig och förhållandevis liten A900 var, hade förväntat mig en större och klumpigare kamera.
Den känndes så solid och gedigen och med ett mycket trevligt grepp, insåg då att för att få ett riktigt bra grepp så kan inte en kamera göras för liten. Nu är vi väldigt lätt anpassningbara och finner oss ganska snabbt även vid modeller som igentligen är nästan toksmå.
Redan på den analoga tiden gjordes många kameror ganska så små, så det är inget nytt, kännde härom dagen på Canons 1100D och Sonys A35. Och tusan vad små dom var, spontant så tänker man på att dom passar perfekt för tonårsflickor och unga grabbar, bägge modellerna var mycket plastiga i känslan och känndes klena i konstruktionen ( vilket dom i och för sig inte behöver vara ) min långa tummen täckte nästan halva baksidan.
Pardoxsalt så håller man en kompaktkamera eller blir automatiskt tvungen att greppa den med fingertopparna för annars går det inte att fota, och igenom att dom är så lätta så fungerar det bra.
Mellantinget mellan kompakt och systemare som tex en 1100D är man då mera tvungen att försöka använda det toklilla greppet så att det nästan blir konstigare istället.
Debatten rullar ibland om man skall ha en tjockkamera som Stenis beskriver eller någon annan liten. För mig passar det nog bättre med en tjockkamera och sedan en skaplig kompakt som vad gäller normalbilder ofta räcker väldigt lång.
När dom första FF-kamerorna kom så var det endast kort skärpedjup som exestera förutom det faktum att lågljusegenskaperna var mycket bra. Om någon modig på den tiden var så tokig att han hävdade att en APS-C kunde hänga med upp till hygglig A4a bild i print så vart han idiotförklarad av expertisen. så ingen vågade gå i klince med en FF-ägare. FF-kameror köptes så klart även av dom som inte var så bra på att lära sig sin kamera, så då kunde grannen med en billig instegare ta bättre bilder.
Intressant är att när Canon 7D kom med sina häpnadsväckande 18Mp så var kriget igång att Nikons 12Mp var precis lika bra, 18Mp var mycket onödigt, det var inte helt osant för skillnaden var inte jättestor, men då är Nikon också mycket duktiga på övriga komponenter som deltar fram till färdig bild så att säga, och är mycket skickliga på bra brusredusering.
//Bengt.
.
