Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Är det inte nästan alltid så att om det finns två eller fler snarlika hus ur samma generation, så säljer det dyrare och bäst utrustade ofta bäst? Sony brydde sig ju inte ens om att släppa den redan fullt färdiga modellen A560. A450 blev väl heller inge succe och jag tror inte A500 blev det heller.
Jag skulle som sagt också valt A77. Inte för att den skulle ha bättre andrahandsvärde eller jag skulle bry mig om att ha den dyraste modellen bara för att den råkar vara just dyrare utan faktiskt för vädertätningens skull och då skulle jag köpt den med det enda objektiv Sony till dags dato byggt vädertätat vad jag vet.
Om man är så mycket i skärgården nära vatten som jag är jämt och ständigt, så skule väl inte det vara fel direkt, även om jag aldrig någonsin varit med om att någon kamera lagt av p.g.a. vatten ännu men det skulle vara skönt att helt slippa bry sig.
Till övriga som envist hävdar att man visst får en massa mer för pengarna om man köper dyrare modellerna så understryker jag än en gång att det är mycket man får redan när man köper de billigare kamerorna och att man på marginalen får förbluffande lite. Det blir speciellt tydligt när man som Lennart noterat vilka bilder man tar. Vi jagar toppvärden när det gäller lågljusegenskaper och helst ska seriebildtagningen rassla på i minst 10 bilder/sek trots att vi ytterst marginellt tar dessa lågljusbilder (mina är till minst 95% bilder i hyfsat ljus) och jag använder ytterst sällan, för att inte säga nästan aldrig seriebildtagning, som inte råkar vara en del av Sonys inbyggda multiframefunktioner.
Det är detta marginalgrejen handlar om. Sen vet vi ju alla att det är bäst att ha en kamera som fixar "allt" och har man råd och intresse så köper man självfallet en sådan, men det var liksom inte det det handlade om för mig utan bara avtagande nytta till ordentligt högre kostnader ofta. En näst intill filosofisk reflektion. Jag tycker det är lite lustigt bara hur lite extra man ofta får för pengarna och hur ofta vi verkar beredda att betala för detta, som vi dessutom till råga på allt sällan verkar behöva eller utnyttja. Sen är det ännu lustigare att se hur vi ofta försvarar dessa våra val inför oss själv och andra. Jag har ju precis själv köpt en NEX 7, som jag precis övertygat både min fru och mig själv om är ett alldeles förträffligt inköp för mina behov - vilka nu de egentligen må vara idag och framöver.
Nu tror jag ju faktiskt inte att jag någonsin kommer behöva så mycket mer kamera än en NEX 7 är, men å andra sidan finns det ju en massa andra saker att köpa istället. Problemet med dessa är nog att det är ännu svårare att motivera inköpen av dessa. Tänk en bara att jag försöker övertyga både mig själv och min fru att jag nog borde lägga 8 000:- på ett Zeiss 24mm som ersättning för det Minolta 24mm som jag redan har. Undrar om hon överhuvudtaget skulle se någon skillnad mellan bilder tagna med dessa objektiv och överhuvutaget förstå varför inte ett Minolta skulle duga. Det funkar ju faktiskt finfint tillsammans med translucentadaptern. Ska man lyckas med den manövern är det nog bäst att överhuvudtaget inte visa några bilder. Med de skulle jag förmodligen inte ens kunna övertyga mig själv.
Senast ändrad:
