NisseM
Aktiv medlem
En tillbakablick för den som blir salig på höga ISO-värden
I diskussionen som förekommit i denna tråd har av några, som allt annat överskuggande fördel, prisats möjligheten till att utnyttja höga ISO-tal på kameror med stora bildsensorer. Den logiska följden är att det jämförelsevis låga luminansbruset vid dessa höga ISO-tal framhållits som väsentliga inslag i den kör som talar för fördelarna med de större bildsensorerna. Välgörande har varit när någon (jimh) påpekat att han aldrig använder högre ISO-tal än 100 ( i varje fall i småbildssammanhang).
Lite historik
Det kan vara på sin plats att påminna om en av de första småbilds Kodachromefilmerna på ISO = 6 som lyckliggjorde en hel generation fotografer. När känsligheten höjdes till ISO = 10 på tidigt 1950-tal var lyckan fullständig. Någon gång på 1960-talet höjdes känsligheten ytterligare till ISO=25 och höll sig på det värdet under flera decennier. De bilder som framställdes med denna film, av fotografer världen runt, visade verkligen vad som gick att få ut med den förutsättningen.
Möjligheterna med dagens digitala kameror
Om man bortser från de rena proffsfotograferna, som i en och samma kamera vill se möjligheter inbyggda till att klara varje tänkbar situation (dyka, springa, flyga) och övergår till den avancerade grupp fotografer som inser möjligheterna till framställning av bilder av hög kvalitet, även om mer moderata krav på utrustningen och kostnaden på denna ställs.
I det senare fallet inses t.ex. lätt att huvuddelen av de avbildningssituationer som man stöter på i verkligheten mycket väl kan klaras med känsligheten ISO = 100.
Luminansbruset vid den inställningar ligger på en sådan nivå som, även för kameror med mindre bildsensor, knappast kan betraktas som störande.
Som jimh påpekade, har man ju möjligheten att på samma ISO-tal (de flesta håller ju sig faktiskt på ISO = 100) variera slutartid / bländare med konstant ISO-tal inställt. Det hela är en fråga om anpassning. Man behöver ju inte nödvändigtvis sikta på att i svagt ljus med extremt korta slutartider fotografera simhoppare.
För t.ex. landskaps- eller makrofotografering finns stora möjligheter att skapa bilder av högsta kvalitet med användning av mindre bildsensor. Med ett stativ vidgar sig ytterligare möjligheten för den kräsne fotografen att med ISO = 100 hålla såväl luminansbrus som skärpa i topp. Redan på äldre kameramodeller med mindre bildsensorer visar sig, med dessa förutsättningar, mycket hög bildkvalitet möjlig att få fram. Man kan mycket väl tänka sig att de nu med spänning emotsedda nya modellerna ytterligare visar vägen för användningen av mindre bildsensorer. Den aviserade Sonykameran är utrustad med ett Zeissobjektiv av hög kvalitet som har 7 x Zoom 28-200 mm (analogt med småbildsformatet). Den nyutvecklade ”fyrfärgs”-bildsensorn med 8 megapixlars upplösning kombinerad med ny kompenserande programvara förefaller mycket intressant. Om man även klarar att ytterligare få ner luminansbruset vet man inget om. Den förbättrade färgåtergivningen är dock något som sannolikt utjämnar de sista kvalitetsskillnaderna gentemot proffskameramarknaden, kanske t.o.m. överträffar den. Om resultatet bli så lyckat som alla presumtiva kameraköpare hoppas på, får den avancerade fotografen tillgång till en allt-i-ett-kamera som uppfyller de flesta krav man kan ställa.
Det är klart att flertalet proffsfotografer, som redan har tillgång till dyra kameror som uppfyller höga krav på flexibilitet, i förväg rynkar på näsan. De vill ha möjlighet till fritt val av objektiv och att obegränsat kunna kombinera olika kamerainställningar etc. DSLR-kameran, som följer ett gammalt välbeprövat koncept (småbild SLR-kameran), kommer naturligtvis alltid att ha sina förespråkare bland proffsfotografer. De senare kamerorna kommer självklart att utvecklas parallellt med övriga typer av digitala kameror. Fördelen, att med bättre precision direkt i sökaren få en uppfattning om färgåtergivningen i den färdiga bilden, kan dock komma att ändra på den inställningen i takt med utvecklingen av den digitala sökarbilden mot en mer fullödig sådan.
I diskussionen som förekommit i denna tråd har av några, som allt annat överskuggande fördel, prisats möjligheten till att utnyttja höga ISO-tal på kameror med stora bildsensorer. Den logiska följden är att det jämförelsevis låga luminansbruset vid dessa höga ISO-tal framhållits som väsentliga inslag i den kör som talar för fördelarna med de större bildsensorerna. Välgörande har varit när någon (jimh) påpekat att han aldrig använder högre ISO-tal än 100 ( i varje fall i småbildssammanhang).
Lite historik
Det kan vara på sin plats att påminna om en av de första småbilds Kodachromefilmerna på ISO = 6 som lyckliggjorde en hel generation fotografer. När känsligheten höjdes till ISO = 10 på tidigt 1950-tal var lyckan fullständig. Någon gång på 1960-talet höjdes känsligheten ytterligare till ISO=25 och höll sig på det värdet under flera decennier. De bilder som framställdes med denna film, av fotografer världen runt, visade verkligen vad som gick att få ut med den förutsättningen.
Möjligheterna med dagens digitala kameror
Om man bortser från de rena proffsfotograferna, som i en och samma kamera vill se möjligheter inbyggda till att klara varje tänkbar situation (dyka, springa, flyga) och övergår till den avancerade grupp fotografer som inser möjligheterna till framställning av bilder av hög kvalitet, även om mer moderata krav på utrustningen och kostnaden på denna ställs.
I det senare fallet inses t.ex. lätt att huvuddelen av de avbildningssituationer som man stöter på i verkligheten mycket väl kan klaras med känsligheten ISO = 100.
Luminansbruset vid den inställningar ligger på en sådan nivå som, även för kameror med mindre bildsensor, knappast kan betraktas som störande.
Som jimh påpekade, har man ju möjligheten att på samma ISO-tal (de flesta håller ju sig faktiskt på ISO = 100) variera slutartid / bländare med konstant ISO-tal inställt. Det hela är en fråga om anpassning. Man behöver ju inte nödvändigtvis sikta på att i svagt ljus med extremt korta slutartider fotografera simhoppare.
För t.ex. landskaps- eller makrofotografering finns stora möjligheter att skapa bilder av högsta kvalitet med användning av mindre bildsensor. Med ett stativ vidgar sig ytterligare möjligheten för den kräsne fotografen att med ISO = 100 hålla såväl luminansbrus som skärpa i topp. Redan på äldre kameramodeller med mindre bildsensorer visar sig, med dessa förutsättningar, mycket hög bildkvalitet möjlig att få fram. Man kan mycket väl tänka sig att de nu med spänning emotsedda nya modellerna ytterligare visar vägen för användningen av mindre bildsensorer. Den aviserade Sonykameran är utrustad med ett Zeissobjektiv av hög kvalitet som har 7 x Zoom 28-200 mm (analogt med småbildsformatet). Den nyutvecklade ”fyrfärgs”-bildsensorn med 8 megapixlars upplösning kombinerad med ny kompenserande programvara förefaller mycket intressant. Om man även klarar att ytterligare få ner luminansbruset vet man inget om. Den förbättrade färgåtergivningen är dock något som sannolikt utjämnar de sista kvalitetsskillnaderna gentemot proffskameramarknaden, kanske t.o.m. överträffar den. Om resultatet bli så lyckat som alla presumtiva kameraköpare hoppas på, får den avancerade fotografen tillgång till en allt-i-ett-kamera som uppfyller de flesta krav man kan ställa.
Det är klart att flertalet proffsfotografer, som redan har tillgång till dyra kameror som uppfyller höga krav på flexibilitet, i förväg rynkar på näsan. De vill ha möjlighet till fritt val av objektiv och att obegränsat kunna kombinera olika kamerainställningar etc. DSLR-kameran, som följer ett gammalt välbeprövat koncept (småbild SLR-kameran), kommer naturligtvis alltid att ha sina förespråkare bland proffsfotografer. De senare kamerorna kommer självklart att utvecklas parallellt med övriga typer av digitala kameror. Fördelen, att med bättre precision direkt i sökaren få en uppfattning om färgåtergivningen i den färdiga bilden, kan dock komma att ändra på den inställningen i takt med utvecklingen av den digitala sökarbilden mot en mer fullödig sådan.