Håller med till fullo Lennart.
Speciellt att alla inte bemöts likadant. Jag är visserligen ingen yrkesfotograf eller kändis, men när jag lämnade in min A900 och ett Zeiss 85/1.4 så var det inget snack, superservice och de ringde också och nästan bad om ursäkt för att en sådan kamera ska inte vara fel på.
Därför har jag med min erfarenhet hyllat Sonys service, men om det istället hade varit min A550 t.ex. kanske det varit precis tvärtom.
Samma sak kan man läsa i en Canon 7D tråd. Om man har Canon Pro service är det bara att skicka in alltihop för att få det kalibrerat ihop, vilket tydligen är standard att göra, men om man är privatperson blir man pissad på.
Nu är ändå vi som häckar här ganska insatta. Undrar hur många "vanliga" konsumenter som totalt tappat intresse för fotografi för att det varit fel på utrustningen, men inte har kunnat förstå det.
/Mats
Vill först referera till vad Göran Larsson sa bra skrivit skrivit i AF A580-tråden du refererat till:
citat:
"En Sony Axxx (t.ex. A580) har tre vägar för ljuset. (1) till sensorn, (2) genom spegeln och reflekterad i hjälpspegel ner till AF-modulen och (3) reflekterad i spegeln upp till mattskivan.
En Sony Axx (t.ex. A55) har två vägar för ljuset. (1) genom spegeln till sensorn, (2) reflekterad i spegeln upp till AF-modulen.
Om avstånden (1) och (2) inte är lika blir AF alltid fel för alla objektiv.
Om avstånden (1) och (3) inte är lika blir MF alltid fel för alla objektiv.
Om objektivet inte flyttar fokus som AF förväntar sig blir fokus fel på just det objektivet. Kan variera med avstånd till motivet och från vilket håll objektivet fokuserar (dvs om objektivet flyttar fokus mot oändligheten eller mot närgränsen för att få fokus).
Om man inte har någon referens (kalibrerad testutrustning) kan det vara svårt att veta var felet ligger. Man kan testa flera kamerahus och flera objektiv och försöka se något mönster. Annars är det service-verkstad som gäller. (slut citat)
Det här är så viktigt att ha klart för sig och jag kan tillägga att i fallet A3XX och A5XX så är det värre än så eftersom dessa modeller har en fjärde strålgång och det är till den unika lösning Sony har i Live View där en extra dedikerad sensor finns för att man även i LV ska kunna få en snabb AF vid exv. seribildtagning i LV-läge (vilket inga andra kameramärken fixar utan de tvingas fälla upp spegeln istället). Sen kan man ju tillägga att alla inte är medvetna om att zoomar kan ha ickelinjära avvikelser över zoomområdet. Man kan faktiskt ha bakfokus i korta änden men framfokus i andra - samtidigt. Sådana fel går inte att mikrojustera bort om man har ett hus som kan mikrojusteras. Zoomar med motor i objektivet justeras på ett antal punkter för att de ska fungera korrekt över hela zoomområdet.
Har man dessutom som Leif Bengt, Lennart och jag bytt till mattskiva med snittbild och eller raster, så vet man att det kan vara en hel del pickel med att schimsa in en snittbildskiva så fokus kommer rätt. Med detta sagt så kan man nu välkomna Sonys nya sensor med Fasdetekt på huvudsensorn som är på gång för då har man lagt grunden till en enda strålgång och det är den till huvudsensorn. Då kan man ta bort pellixspegeln i SLT-kamerorna också vad jag förstår. Då blir det fasen så mycket enklare att utreda om man verkligen har ett problem eller om strålgångarna är i osynk. I klartext: om jag exv. har osynk til mattskivan och har snittbild och fokuserar manuellt så ser det kanske bra ut i den optiska sökaren men blir fel likförbannat i färdig bild. Av det skälet kommer jag vara klart för EVF. En bra EVF eliminerar tillsammans med fasdetekt direkt på huvudsensorn behov av fler än en strålgång och det kommer att göra AF-problemen betydligt ovanligare än idag tror jag. Dessutom borde kameror bli märkbart billigare att tillverka än idag och företagen kommer slippa en massa returhantering och garatirep.
I övrigt håller jag både med och inte i bemötandefrågan. Som det är beskrivet kring killen som besökte Scandinavian och blev dåligt bemött, så tycker jag också att det är uselt men av det skälet vill jag verkligen inte hänga ut hela företaget. Det handlar oftast om individer och inte nödvändigtvis om företag. Vi har alldeles för mycket av det redan idag på FS. Där folk talar ut på nätet istället för att ta en fight med butikpersonal och tillverkare direkt. Dessutom vet vi aldrig hur det verkligen har gått till. Kunden har faktiskt inte alltid "rätt" som businessfloskeln menar. Ibland vet kunden inte sitt eget bästa ens och är faktiskt knappt talbar. Sånt händer. Däremot har kunden alltid sista ordet och bestämmer helt själv vad han/hon vill göra åt situationen. Lennart har ju också med sina egna exempel från exv. musikaffären visat att det finns många olika mekanismer i en kundsituation.
Rent allmänt så undrar jag om det inte vore bättre att gå till ett Sony Center istället eller till Sony i Bergshamra utamnför Stockholm om man kan. Jag har gjort det när jag har haft problem och där har det aldrig varit något snack, vilken kamera jag än haft problem med. Scandinavian i all ära men inte är det någon Sony-shop inte. Där gäller bara Canon och Nikon - åtminstone i Stockholm. Fel ställe om du frågar mig. Killarna från Sony Center är de som representerar Sony på mässor och så så de färeträder Sony på ett helt annat sätt än butiker som Scandinavian.
I övrigt tror jag att det är dags för folk att vakna lite och inse att man får vad man betalar för. I alla sammanhang ute i affärslivet gynnas de som handlar mest. De får bäst service och de får bäst priser. Köper man tjänster så betalar man utefter den SLA man väljer (Service Level Agreement). Vill man ha hjälp direkt, så kostar det. Idag har en massa människor vuxit upp med att allt ska vara gratis men helst vill man ha bra betalt för det man eventuellt själv presterar - det är en ekvation som inte går ihop. Är man fotograf blir man kanske förbannad om någon sprider ens bilder olovandes på nätet men man laddar sedan gladeligen själv ner krackade Photoshop-filer eller musilk som man vant att uppfatta som "gratis". Det jag menar är att marknaden skulle kunna lösa detta mycket enkelt om de bara vore på det humöret genom att sälja serviceförsäkringar med olika SLA. Då skulle de flesta avstå från försäkring överhuvudtaget och leva med det och förstå att allt har ett pris oavsett om detta redovisas eller ej. Problemet är att idag visas inte priset och kunderna har obegränsade förväntningar för det finns ingen ribba satt någonstans överhuvudtaget och företaget gör sken av att de inte har någon fast det definitivt finns en. Det vi sett i detta fall är kanske bara att en expedit helt plötsligt gjort en ribba synlig som man normalt inte pratar om externt men väl internt.
Idag är det snarst förbluffande att konstatera att det fortfarande finns områden där det inte är någon deklarerad skillnad på servicenivå vare sig du har en instegs DSLR eller köpt en dyr entusiast eller proffsmodell. Det är dessutom så att det inte är någon som helst skillnad i strulnivå om du köpt en svindyr proffsmodell eller en instegare - alla kategorier har strul. Vi kan bara konstatera att när det gäller AF-problem så har dessa tydligen varit värst på Canons proffs-, prestige- och entusiastmodeller snarare än på instegarna. Inte heller dyra vita fina L-objektiv har varit förskonade från fel om man läst sin FS. De som verkligen har skäl att vara upprörda här är väl proffsen för inte fasen skulle en gratis garantirep plåster på mina sår om jag lagt upp 100 loppor och får skitproblem som instegsfolket ofta uppenbarligen slipper.
Jag tycker inte vi hobbyfotografer som köpt de billigare kamerahusen och objektiven kan förvänta oss samma uppmärksamhet och hastighet i åtgärdandet av fel som proffsen. Däremot ska självfallet alla i övrigt behandlas på ett korrekt sätt och få sina problem åtgärdade. Jag tycker snarast att det är konstigt att företagen i en del fall behandlar sina "dyraste" kunder så illa som de uppenbarligen gör i en del fall. Det tyder på stor arrogans.
När min A55 kom tillbaka utan att vara åtgärdad efter 3 veckor (Sony-verkstaden ville ha den en extra vecka för att verkligen kolla att allt blev rätt) så frågade killen på Sony Center direkt utan vidare snack om jag ville göra ett försök på verkstan, ha pengarna tillbaka eller byta till en annan A55 eller kanske en A580 (som då var 100 kr dyarre). Jag tog då en A580 efter att ha bett att få kolla den ordentligt först. Inget snack och väldigt bra hanterat tycker jag. Personligen har jag alltså snarast varit positivt förvånad över hur bra jag blivit behandlad trots att jag inte köpt en A900.