Sony A77

[Bengf]

Men är det inte så i verkligheten att även Profotografen måste chansa, fast han har en sofistikerad kamera av proklass, när han väljer in 8-10 eller 11b/s så kan man säga att en sekund är både en mycket snabb och samtidigt en lång tid, om han/hon verkligen är ute efter en speciell aktion-bild, och letar efter ett kortvarigt uttryck i ett ansikte eller dyligt.

Väldigt många måste nog chansa och hoppas att det under den sekunden som kameran smattrar i väg dessa 10-bilder så är förhoppningen stor att någon bild blir bra.

En erfaren fotbollsfotograf läser spelet och försöker då räkna ut situationerna som spelarna hamnar i. Jag ser när jag är på fotboll på Stora valla att dom inte sveper särskilt mycket med kameran, utan verkar att bestämma en vinkel ofta inom målområdet, sedan så smattrar dom på.

Med sökaren hittar han sin vinkel och beroende på om han ett 200 eller 300mm tele, så förmodar jag han har en viss motivbredd som han håller sig i kring, att hinna att flytta sökarbilden i flera ledder under blott en sekund, måste kräva mycke träning.
//Bengt.

 

[Photocon]

Men är det inte så i verkligheten att även Profotografen måste chansa, fast han har en sofistikerad kamera av proklass, när han väljer in 8-10 eller 11b/s så kan man säga att en sekund är både en mycket snabb och samtidigt en lång tid, om han/hon verkligen är ute efter en speciell aktion-bild, och letar efter ett kortvarigt uttryck i ett ansikte eller dyligt.

Väldigt många måste nog chansa och hoppas att det under den sekunden som kameran smattrar i väg dessa 10-bilder så är förhoppningen stor att någon bild blir bra.

En erfaren fotbollsfotograf läser spelet och försöker då räkna ut situationerna som spelarna hamnar i. Jag ser när jag är på fotboll på Stora valla att dom inte sveper särskilt mycket med kameran, utan verkar att bestämma en vinkel ofta inom målområdet, sedan så smattrar dom på.

Med sökaren hittar han sin vinkel och beroende på om han ett 200 eller 300mm tele, så förmodar jag han har en viss motivbredd som han håller sig i kring, att hinna att flytta sökarbilden i flera ledder under blott en sekund, måste kräva mycke träning.
//Bengt.

Självklart chansar man eftersom man inte har någon magisk kristallkula till hands. Vill man exempelvis fånga en tacklingssituation så är det ju en chansning när man ser att någon är på väg att ta pucken vid kortsargen och en motspelare från annat håll med hög fart är på väg i samma riktning.

Alltså, ibland blir det inget,, men det handlar alltså om en "sannolik chansning". Och för att få den sannolikheten måste man vara insatt i spelet samt ha båda ögonen öppna samtidigt som man håller den följande AF i schack så den inte börjar leta efter fokus på en tom isyta OM och NÄR tacklingen inträffar. Fast när tacklingen inträffar har man redan börjat exponeringen i en sekvens med fokus på ena spelaren.

Fasta situationer (hörnor i fotboll, straffslag i hockey) tror många är lättare. Men du måste "chansa" på att bollen hamnar hos den eller den spelaren vid en hörna beroende på att nr 22 brukar oftast samarbeta med nr 40 i sådana situationer.

En straff i hockey är vår att fånga. Här gäller det att ha en bra position och kanske chansa på att "jaha nr 19 brukar försöka dra målvakten eller nummer 24 skjuter direkt". Men att se en straff gå i mål är sällan bildmässig. Snarare kommer bästa ögonblicket efteråt då någon gör glädjeyttringar ellr ger uttryck för ett nederlag.

Och ja, man måste nog lära sig flytta gluggen rätt mycket och snabbt, men visst föreligger det chansningar. Annars blir inga barn gjorda. Men det är medvetna chansningar.

Alltså jämför med en djurfotograf. A och O är att lära känna djurens vanor. Likadant är det inom actionsporter. Man måste kunna läsa spelet. Fast likväl hålla båda ögonen öppna.

//Lennart

 

[Grevture]

Men är det inte så i verkligheten att även Profotografen måste chansa, fast han har en sofistikerad kamera av proklass, när han väljer in 8-10 eller 11b/s så kan man säga att en sekund är både en mycket snabb och samtidigt en lång tid, om han/hon verkligen är ute efter en speciell aktion-bild, och letar efter ett kortvarigt uttryck i ett ansikte eller dyligt.

Väldigt många måste nog chansa och hoppas att det under den sekunden som kameran smattrar i väg dessa 10-bilder så är förhoppningen stor att någon bild blir bra.

Både jag och nej. Det finns generellt en övertro på vad snabb serietagning kan göra. Om jag skall generalisera så har du två typer av situationer:
1) Situationer där du vet vad eller i alla fall att något kommer att inträffa, där är tajming allt och serietagning faktiskt ingen större hjälp alls
2) Situationer där du inte har en aning om vad som sker härnäst och helt enkelt får chansa och hoppas att du - med hjälp av serietagningen - lyckas fånga just rätt ögonblick.

Jag skulle påstå att situationer av typen 1) är vanligast, i synnerhet om vi talar säljbara bilder.

Jag kan ta ett lite udda men ganska illustrativt exempel. Säg att du fotograferar baseboll och vill fånga ögonblicket när slagmanen träffar bollen (BoB, eller Ball-on-Bat som amerikaner ofta talar om). Även med tio bilder/sekund är du chanslös där, du kan bränna serie efter serie en hel match utan att ens komma nära. Men lär du dig läsa kastaren (och ber en bön att han inte plötsligt byter kasthastighet) så går det faktiskt ganska lätt att tajma - i alla fall hyfsat. Varför funkar det inte med serietagning? För att bollrackarna kommer farande i så hög fart att den hinner färdas mellan en och två meter mellan bildrutorna även med tio bilder per sekund ...

En mer typisk situation (i alla fall efter svenska förhållanden ) är hockey. Säg att det blir ett numerärt överläge, du vet att det kommer att bli backskott och du vill fånga målvaktens räddning alternativt när det blir mål. Här siktar du på målet och målvakten, med andra ögat (utanför sökaren) ser du när backen skjuter och tajmar första bilden så du hoppningsvis får när puck och målvakt möts. Sedan, i kalabaliken som nästan alltid följer på en halvräddning vet man aldrig riktigt vad som händer härnäst och du låter kameran gå och hoppas få den där bilden när något speciellt inträffar. Här kombinerar du tajming + serietagning för att maximera oddsen för en bra bild.

En erfaren fotbollsfotograf läser spelet och försöker då räkna ut situationerna som spelarna hamnar i. Jag ser när jag är på fotboll på Stora valla att dom inte sveper särskilt mycket med kameran, utan verkar att bestämma en vinkel ofta inom målområdet, sedan så smattrar dom på.

Det där beror också på att man som sportfotograf ofta väljer att i perioder följa en viss spelare som man erfarenhetsmässigt vet brukar göra saker (typ mål eller ambåga motståndare) eller för att de är uttrycksfulla (skriker, viftar, jublar eller visar förtvivlan efter mål eller vad det nu är som pågår).

Med sökaren hittar han sin vinkel och beroende på om han ett 200 eller 300mm tele, så förmodar jag han har en viss motivbredd som han håller sig i kring, att hinna att flytta sökarbilden i flera ledder under blott en sekund, måste kräva mycke träning.

Återigen handlar det ofta om att hålla kolla även på vad som pågår utanför bilden och vara beredd att snabbt sikta om.

Men generellt: Tajming är faktiskt viktigare än serietagning. Serietagning är mer en hjälp, ungefär som autofokusen. Bra att ha för det mesta, men inget man helt kan förlita sig på.

 

[Photocon]

Men generellt: Tajming är faktiskt viktigare än serietagning. Serietagning är mer en hjälp, ungefär som autofokusen. Bra att ha för det mesta, men inget man helt kan förlita sig på.

Det där glömde jag att svara Bengt på. Bra att du nämnde det. Eftersom jag började plåta action under den analoga tiden var snabba sekvenser inget man sysslade med i tid och otid-som så många verkade tro även då.

När kamerorna med booster under 80-talet kom upp i 8-10 bps borde ju var och en förstå att en 36 rutors film skulle ta slut på 3,6 sekunder.

Det handlade alltså precis som du skriver om tajming. Och då ska man också betänka att man fokuserade manuellt. Först när Nikon F4s och Canon 1D kom på marknaden i slutet av 80-talet började man så smått använda AF. Men eftersom de flesta gluggar man hade var icke-AF blev det mest manuellt fokus i alla fall.

Skulle man stå och byta film stup i kvarten (eller minuterna) skulle man haft ett h-e dels under matchen och kanske ännu mer efteråt för att framkalla och försöka hitta ett negativ som innehöll BILDEN.

Så man körde ibland oneshot och ibland 2-3 bilder i sekvens beroende på situationen. Ibland kunde det bli en längre sekvens, men då handlade om något väldigt speciellt.

När den digitala eran kom med Nikon D1 så kunde man ju med 4 bps iofs bränna sekvenser om man så ville, men ett minneskort på 64 Mb kostade 3.000;- på den tiden!!!!!! och även om det givetvis återanvändes så ficka man hushålla och köra jpeg samt radera i periodpauser. Nej det handlade då som nu om tajming.

Jag vill påstå att det är en myt att yrkesfotografer knattrar iväg sin sekvenser som kulsprutor i tid och otid.
Det överdrivs gärna på spelfilmer så folk kanske kan få den uppfattningen. Däremot tror jag det är mer utbrett bland "fotograf-wannabees" att köra en massa långa sekvenser.

Sedan förstärks detta av att kamerorna (även de enklaste) får allt högre bps och att detta beskrivs som viktiga finesser o försäljningsargument.
Fast i extremare situationer behövs 8-10 bps, det ska inte förnekas. Men vi måste ta död på myten om yrkesfotografernas "ständiga långa" sekvenskörningar. Det är ett lika stort h-e att välja bland digitala bilder om man bara stått och brassat på eftersom snabbhetskravet att få fram bilden har ökat med kvadraten minst sedan den digitala eran inleddes.

//Lennart

 

[Bengf]

Både jag och nej. Det finns generellt en övertro på vad snabb serietagning kan göra. Om jag skall generalisera så har du två typer av situationer:
1) Situationer där du vet vad eller i alla fall att något kommer att inträffa, där är tajming allt och serietagning faktiskt ingen större hjälp alls
2) Situationer där du inte har en aning om vad som sker härnäst och helt enkelt får chansa och hoppas att du - med hjälp av serietagningen - lyckas fånga just rätt ögonblick.

Jag skulle påstå att situationer av typen 1) är vanligast, i synnerhet om vi talar säljbara bilder.

Jag kan ta ett lite udda men ganska illustrativt exempel. Säg att du fotograferar baseboll och vill fånga ögonblicket när slagmanen träffar bollen (BoB, eller Ball-on-Bat som amerikaner ofta talar om). Även med tio bilder/sekund är du chanslös där, du kan bränna serie efter serie en hel match utan att ens komma nära. Men lär du dig läsa kastaren (och ber en bön att han inte plötsligt byter kasthastighet) så går det faktiskt ganska lätt att tajma - i alla fall hyfsat. Varför funkar det inte med serietagning? För att bollrackarna kommer farande i så hög fart att den hinner färdas mellan en och två meter mellan bildrutorna även med tio bilder per sekund ...

En mer typisk situation (i alla fall efter svenska förhållanden ) är hockey. Säg att det blir ett numerärt överläge, du vet att det kommer att bli backskott och du vill fånga målvaktens räddning alternativt när det blir mål. Här siktar du på målet och målvakten, med andra ögat (utanför sökaren) ser du när backen skjuter och tajmar första bilden så du hoppningsvis får när puck och målvakt möts. Sedan, i kalabaliken som nästan alltid följer på en halvräddning vet man aldrig riktigt vad som händer härnäst och du låter kameran gå och hoppas få den där bilden när något speciellt inträffar. Här kombinerar du tajming + serietagning för att maximera oddsen för en bra bild.



Det där beror också på att man som sportfotograf ofta väljer att i perioder följa en viss spelare som man erfarenhetsmässigt vet brukar göra saker (typ mål eller ambåga motståndare) eller för att de är uttrycksfulla (skriker, viftar, jublar eller visar förtvivlan efter mål eller vad det nu är som pågår).



Återigen handlar det ofta om att hålla kolla även på vad som pågår utanför bilden och vara beredd att snabbt sikta om.

Men generellt: Tajming är faktiskt viktigare än serietagning. Serietagning är mer en hjälp, ungefär som autofokusen. Bra att ha för det mesta, men inget man helt kan förlita sig på.

Mina inlägg i detta ämne om serietagning är inte tagit hur luften hur som helst, åratal av läsning av tidningen foto, och tillika testsaiter ute på nätet skapar ju så klart funderingar på hur vi använder våra kameror.

När Canons 1ds-modeller släpps med möjlighet till 10b/s, så kan man faktiskt se/känna hur testaren riktigt dreglar av vällust över den snabba serietagningen, drömkamera för sportfotografen skriver dom, åtminstonde jag kopplar omdömmena till serietagningen.

Självklart är det inte hela sanningen, utan även den följande delen av AF är också bättre gjord på dessa modeller, lite kul att läsa är hur instegarna ganska snart fick möjlighet till 3b/s och där många nu ligger kring 4-5b/s annars brukar kritiken vara lite hård om det inte ligger runt 5b/s.

När 7D lanserades så var det samma visa, möljigheten till 8b/s blev mycket starka försäljnings argument, och även här dreglades det ganska så hårt. men i verkligheten så använder dom samma serietagnings hastighet som i dom billiga instegarna, dom kör 3-4b/s, förmodlingen är det då den begränsande bufferten som slår stopp redan efter 2 sek om Raw används och högsta bildserie är inställt.

//Bengt.

 

[Skarström]

Du kan inte ha använt en 7D om du tror att du bara kan fota i 2 sekunder utan att fylla bufferten. Jag använder ofta 8 b/s och har aldrig råkat ut för ditt scenario. Och vem är "dom"?


Sent from my iPhone using Tapatalk

 

[Photocon]

Bengt!

I all välmening skriver jag följande: Strunta i alla skrivna försäljningsargument. Jag har en känsla av att du lägger för stor vikt på vad som skrivs.

Seriösa testare måste naturligtvis nämna bps, antal pixlar o s v, men frågan du kanske hellre bör ställa dig, om du går i köptankar är "vad behöver jag idag och imorgon som jag saknar".

Ta dig till en seriös affär och be att få prova en kamera i affären och ha eget minneskort med dig. Fullt möjligt på Scandinavian Photo i exempelvis Bankeryd utanför Jönköping. Ta bilder i affären och ut genom dörren och bilda dig en egen uppfattning.

Du relaterar oftast till vad du läst i än den ena än den andra testen och ställer det mot användare här på FS som använt dessa kameror en betydligt längre tid än vad testarna har gjort.

Jag menar inte att man ska tycka att att testerna är lögn, eller DxO:s nuffror är fel. Däremot ska man granska de ofta små skillnaderna lite kritiskt och framförallt försöka prova själv. Det måste ju finnas folk i din närhet som har dessa kameror också som du kan be om att få känna på.

För övrigt finns ingen 1Ds-kamera som klarar mer än 4bps. De enda FF-kameror med liknande upplösning som är aningen snabbare är A900 med 5bps och jag tror Nikon D3x med samma 5 bps.
De snabbare FF-husen från Nikon har 12 Mpixel istället för 21 resp 24 Mpixel.

MVH//Lennart

 

[Grevture]

Mina inlägg i detta ämne om serietagning är inte tagit hur luften hur som helst, åratal av läsning av tidningen foto, och tillika testsaiter ute på nätet skapar ju så klart funderingar på hur vi använder våra kameror.

När Canons 1ds-modeller släpps med möjlighet till 10b/s, så kan man faktiskt se/känna hur testaren riktigt dreglar av vällust över den snabba serietagningen, drömkamera för sportfotografen skriver dom, åtminstonde jag kopplar omdömmena till serietagningen.

Nu har så vitt jag vet Canons 1Ds.modeller aldrig haft 10 bilder i sekunden, däremot deras 1D-modeller. (ok, nu var jag petig, jag vet ...

Men för mig låter det lite som en spridd men bara delvis riktig syn på vad som är viktigt i en kamera för sport- och actionfoto.

Självklart är det inte hela sanningen, utan även den följande delen av AF är också bättre gjord på dessa modeller,

Om jag skulle göra en lista med egenskaper som är viktiga för sport- och actionfoto så blir den givetvis färgad av just mitt sätt att fota, men jag tror många andra sportfotografer skulle kunna känns igen sig i den här prioritetsordningen:

1) Responsivitet. Alltså i huvudsak kort och i synnerhet konsekvent avtrycksfördröjning så man kan få tajming. Men det handlar allmänt om att när jag vill att något skall hända (med kameran) så skall det hända - varje gång och med samma känsla och tajming hela tiden.
2) Tydlig, gärna stor och ljus sökare som är synkad med verkligheten utanför kameran och där man har mycket kort spegelblackout. Delvis hör det här givetvis ihop med 1) ovan, det handlar åter om den ack så viktiga tajmingen i det man gör.
3) Snabb, justerbar följande autofokus som klarar att motiv rör sig över bildytan. Med justerbar menar jag allt från att det går att välja fokuspunkt(er) snabbt till att man kan ställa känsligheten på olika sätt (t.ex. fördröjning när något plötsligt bryter sikten mot huvudmotivet).
4) Snabb serietagning.

Att jag satt autofokusen som nummer 3 i listan hör säkert delvis ihop med att jag är en gubbe som började fota på manuella tiden och ser AF som en hjälp. Men jag är ganska säker på att det är många aktiva sport- och actionfotografer (både entusiaster och proffs) som tänker likadant.

Sedan finns det givetvis speciella situationer när ordningen i listan blir helt omkastad. Det finns lägen då serietagning är viktigare än något annat, men jag vill nog påstå att de är ganska få och sällsynta.

Sedan skall vi inte glömma att snabb serietagning är kul i en massa vardagssituationer som inte har med egentligt sportfoto att göra. Som när barnen gör kul saker, när två katter rycker ihop i grannens trädgård eller helt enkelt när man skall ta en gruppbild med många människor och vill få en bild när ingen blinkar ... Att ha tillgång till 10 bilder/sek (som i A55) är helt enkelt roligt och gör det möjligt att få en del annorlunda och bra bilder som man annars lätt missat.

Men, 10 bilder/sek gör i sig ingen kamera till en utpräglad sportfotokamera. Skall jag vara helt ärlig skulle jag mycket hellre fota sport med en A900 än med en A55. A900 har inte världens bästa följande autofokus, men den är mycket snabb att hitta initial fokus. Den har en underbar ljus sökare och är mycket responsiv, serietagningen på 5 bilder/sek räcker bra och den tömmer bufferten oerhört snabbt. Dessutom är den bättre i svagt ljus än många ger den credit för. Helt enkelt en mycket bra kamera för sport- och actionfoto.

lite kul att läsa är hur instegarna ganska snart fick möjlighet till 3b/s och där många nu ligger kring 4-5b/s annars brukar kritiken vara lite hård om det inte ligger runt 5b/s.

När 7D lanserades så var det samma visa, möljigheten till 8b/s blev mycket starka försäljnings argument, och även här dreglades det ganska så hårt. men i verkligheten så använder dom samma serietagnings hastighet som i dom billiga instegarna, dom kör 3-4b/s, förmodlingen är det då den begränsande bufferten som slår stopp redan efter 2 sek om Raw används och högsta bildserie är inställt.

Hm, jag vet inte om jag riktigt håller med. De flesta 7D-fotografer jag stött på runt om olika arenor eller vid idrottsplaner kör nog oftast sina kameror i full fart ... Och det jag uppfattar som ett av de starkaste argumenten för 7D som sportkamera är dels responsiviteten och sedan dess mycket avancerade och kompetenta autofokus - det finns ingen annan kamera i samma prisklass med lika avancerad och inställningsbar autofokus. 8 bilder/sek i den prisklassen dök upp redan 2007 med D300 + batterigrepp.

 

[Bengf]

Du kan inte ha använt en 7D om du tror att du bara kan fota i 2 sekunder utan att fylla bufferten. Jag använder ofta 8 b/s och har aldrig råkat ut för ditt scenario. Och vem är "dom"?


Sent from my iPhone using Tapatalk

Okej vad ligger antalet i bilder med Rawformat då, jag läste någonstans om 20-22 bilder och med 8b/s så måste det väl ta stopp omkring 3sek då, men den kan ju hämta sig fort förstås, berätta gärna.
//Bengt.

 

[Bengf]

Bengt!

I all välmening skriver jag följande: Strunta i alla skrivna försäljningsargument. Jag har en känsla av att du lägger för stor vikt på vad som skrivs.

Seriösa testare måste naturligtvis nämna bps, antal pixlar o s v, men frågan du kanske hellre bör ställa dig, om du går i köptankar är "vad behöver jag idag och imorgon som jag saknar".

Ta dig till en seriös affär och be att få prova en kamera i affären och ha eget minneskort med dig. Fullt möjligt på Scandinavian Photo i exempelvis Bankeryd utanför Jönköping. Ta bilder i affären och ut genom dörren och bilda dig en egen uppfattning.

Du relaterar oftast till vad du läst i än den ena än den andra testen och ställer det mot användare här på FS som använt dessa kameror en betydligt längre tid än vad testarna har gjort.

Jag menar inte att man ska tycka att att testerna är lögn, eller DxO:s nuffror är fel. Däremot ska man granska de ofta små skillnaderna lite kritiskt och framförallt försöka prova själv. Det måste ju finnas folk i din närhet som har dessa kameror också som du kan be om att få känna på.

För övrigt finns ingen 1Ds-kamera som klarar mer än 4bps. De enda FF-kameror med liknande upplösning som är aningen snabbare är A900 med 5bps och jag tror Nikon D3x med samma 5 bps.
De snabbare FF-husen från Nikon har 12 Mpixel istället för 21 resp 24 Mpixel.

MVH//Lennart

Inga problem Lennart, jag for väl efter den nya Mark 4:an visserligen inte riktigt en FF men inte så långt borta.

Nu är det så att du Lennart ock någon mer, ger i alla fall mig en mycket korrekt bild av vad en kamera kan vara kapabel till. på tok för många på dessa fotosidor är är tyvärr kraftigt märkesbundna och vill inte berätta eller erkänna svagheter med sin kamera, det som inte fins på modellen behöver dom aldrig men när det kommer på nästa modell, så framhävs den fina finessen gärna med lite extra tillägg.

 

[Bengf]

Nu har så vitt jag vet Canons 1Ds.modeller aldrig haft 10 bilder i sekunden, däremot deras 1D-modeller. (ok, nu var jag petig, jag vet ...

Men för mig låter det lite som en spridd men bara delvis riktig syn på vad som är viktigt i en kamera för sport- och actionfoto.



Om jag skulle göra en lista med egenskaper som är viktiga för sport- och actionfoto så blir den givetvis färgad av just mitt sätt att fota, men jag tror många andra sportfotografer skulle kunna känns igen sig i den här prioritetsordningen:

1) Responsivitet. Alltså i huvudsak kort och i synnerhet konsekvent avtrycksfördröjning så man kan få tajming. Men det handlar allmänt om att när jag vill att något skall hända (med kameran) så skall det hända - varje gång och med samma känsla och tajming hela tiden.
2) Tydlig, gärna stor och ljus sökare som är synkad med verkligheten utanför kameran och där man har mycket kort spegelblackout. Delvis hör det här givetvis ihop med 1) ovan, det handlar åter om den ack så viktiga tajmingen i det man gör.
3) Snabb, justerbar följande autofokus som klarar att motiv rör sig över bildytan. Med justerbar menar jag allt från att det går att välja fokuspunkt(er) snabbt till att man kan ställa känsligheten på olika sätt (t.ex. fördröjning när något plötsligt bryter sikten mot huvudmotivet).
4) Snabb serietagning.

Att jag satt autofokusen som nummer 3 i listan hör säkert delvis ihop med att jag är en gubbe som började fota på manuella tiden och ser AF som en hjälp. Men jag är ganska säker på att det är många aktiva sport- och actionfotografer (både entusiaster och proffs) som tänker likadant.

Sedan finns det givetvis speciella situationer när ordningen i listan blir helt omkastad. Det finns lägen då serietagning är viktigare än något annat, men jag vill nog påstå att de är ganska få och sällsynta.

Sedan skall vi inte glömma att snabb serietagning är kul i en massa vardagssituationer som inte har med egentligt sportfoto att göra. Som när barnen gör kul saker, när två katter rycker ihop i grannens trädgård eller helt enkelt när man skall ta en gruppbild med många människor och vill få en bild när ingen blinkar ... Att ha tillgång till 10 bilder/sek (som i A55) är helt enkelt roligt och gör det möjligt att få en del annorlunda och bra bilder som man annars lätt missat.

Men, 10 bilder/sek gör i sig ingen kamera till en utpräglad sportfotokamera. Skall jag vara helt ärlig skulle jag mycket hellre fota sport med en A900 än med en A55. A900 har inte världens bästa följande autofokus, men den är mycket snabb att hitta initial fokus. Den har en underbar ljus sökare och är mycket responsiv, serietagningen på 5 bilder/sek räcker bra och den tömmer bufferten oerhört snabbt. Dessutom är den bättre i svagt ljus än många ger den credit för. Helt enkelt en mycket bra kamera för sport- och actionfoto.



Hm, jag vet inte om jag riktigt håller med. De flesta 7D-fotografer jag stött på runt om olika arenor eller vid idrottsplaner kör nog oftast sina kameror i full fart ... Och det jag uppfattar som ett av de starkaste argumenten för 7D som sportkamera är dels responsiviteten och sedan dess mycket avancerade och kompetenta autofokus - det finns ingen annan kamera i samma prisklass med lika avancerad och inställningsbar autofokus. 8 bilder/sek i den prisklassen dök upp redan 2007 med D300 + batterigrepp.

Tack Martin för en bra utläggning, vi hade en liknande diskussion i vintras tror jag som rörde ungefär det samma. men då tror jag du svarade att korta sekvenser på 3-4 i stöten är bättre. Tror det var Joakim som lite skämtsamt men samtidigt skulle fungera något så när, vad gäller A55 vore att limma dit ett form av sikte på solskyddet som man då riktar in mot motivet, och välja in 6b/s för lite säkrare resultat.

 

[Grevture]

Tack Martin för en bra utläggning, vi hade en liknande diskussion i vintras tror jag som rörde ungefär det samma. men då tror jag du svarade att korta sekvenser på 3-4 i stöten är bättre. Tror det var Joakim som lite skämtsamt men samtidigt skulle fungera något så när, vad gäller A55 vore att limma dit ett form av sikte på solskyddet som man då riktar in mot motivet, och välja in 6b/s för lite säkrare resultat.

Hej!

Det här är ett ämne som dyker upp då och då

Men som du säger, i sportfoto (och liknande) handlar oftast om något i stil med 2-3 bilder, kort paus, 3-4 bilder, kort paus, 2-3 bilder, lite längre paus, 3-4 bilder, kort paus ... osv så länge något pågår. Det är i alla fall för mig ganska sällsynt att jag bara kör på tills bufferten tar slut. Det händer, men är mer undantag.

Att ha ett externt sikte på kameran är inte så dumt. Det är som sagt ganska ofta som man vill hålla koll på vad som pågår även utanför kamerans ofta rätt snäva synfält. Nu får man efterhand en räött bra känsla för hur man siktar med kameran även utan sikthjälpmedel (själva objektivet fungerar ju ofta som en ledtråd , men jag vet att förr fanns det separata sikten att köpa som man kunde fästa i blixtskon ...

 

[avlustat_medlemskap180119]

Hej!

Det här är ett ämne som dyker upp då och då

Men som du säger, i sportfoto (och liknande) handlar oftast om något i stil med 2-3 bilder, kort paus, 3-4 bilder, kort paus, 2-3 bilder, lite längre paus, 3-4 bilder, kort paus ... osv så länge något pågår. Det är i alla fall för mig ganska sällsynt att jag bara kör på tills bufferten tar slut. Det händer, men är mer undantag.

Att ha ett externt sikte på kameran är inte så dumt. Det är som sagt ganska ofta som man vill hålla koll på vad som pågår även utanför kamerans ofta rätt snäva synfält. Nu får man efterhand en räött bra känsla för hur man siktar med kameran även utan sikthjälpmedel (själva objektivet fungerar ju ofta som en ledtråd , men jag vet att förr fanns det separata sikten att köpa som man kunde fästa i blixtskon ...

Finns det inte lasrar som man monterar i blixtskon?

Fast kanske hockeyspelare och andra inte är så förtjusta i att bli märkta med en röd prick, då de kan tro att de har en sniper efter sig. Måste ju också redigeras bort i efterhand om den kommer med på bilden (om den inte stäng av under exponeringen förstås).

Om det är många pressfotografer med sådan utrustning som bevakar samma event kanske folk ser ut som om de har röda hund eller nåt. Kanske kan inställningen för "red-eye" removal utökas till "red dot"-removal?


/Mats

 

[avlustat_medlemskap180119]

Bilder på A77

Vad tycker ni´om bilderna på A77 som presenterats på SAR?
Inte bekräftat att de inte är fejkade, men rimliga verkar de i alla fall.



Tycker displayen och designen är riktig tilltalande. Gillar det lite bulliga greppet och VG.
Att det sitter en AF/MF-knapp med frikoppling och DMF är inte så dumt, förmodligen med elektronisk styrning så att den frikopplar även SAM-objektiv.

Mycket lovande verkar det som. Extremt spännande att se hur pass bra EVFen blir.

En månad kvar nu då ganska precis.


/Mats

 

[Photocon]

Vad tycker ni´om bilderna på A77 som presenterats på SAR?
Inte bekräftat att de inte är fejkade, men rimliga verkar de i alla fall.

Visa bilaga 118282

Tycker displayen och designen är riktig tilltalande. Gillar det lite bulliga greppet och VG.
Att det sitter en AF/MF-knapp med frikoppling och DMF är inte så dumt, förmodligen med elektronisk styrning så att den frikopplar även SAM-objektiv.

Mycket lovande verkar det som. Extremt spännande att se hur pass bra EVFen blir.

En månad kvar nu då ganska precis.


/Mats

Påminner lite om Canondesign på kamerahuset i alla fall sett bakifrån. Displayen skulle jag hellre ha som på A550/A580. Annars ser det bra ut och viss Canonlikhet är inte av ondo vad gäller greppet. 7D har ett skönt och bra grepp, tycker jag. VG ser ut som "vanligt". M a o bra design och grepp.

//Lennart

 

[pet]

Påminner lite om Canondesign på kamerahuset i alla fall sett bakifrån. Displayen skulle jag hellre ha som på A550/A580. Annars ser det bra ut och viss Canonlikhet är inte av ondo vad gäller greppet. 7D har ett skönt och bra grepp, tycker jag. VG ser ut som "vanligt". M a o bra design och grepp.

//Lennart

Håller med....upphängningen av skärmen ser helt galen ut...men vem vet den kanske fungerar bra o är riktigt användbar i praktiken.

 

[Bengf]

Gångjärn på var sida av skärmen, men vad är det för låsning undertill vid Sonyloggan, kan det vara möjligt att man kan frigöra ena sidan efter man har vecklat ut skärmen tro.
//Bengt.

 

[KjellSn]

Är det någon som vet vad den kommer att kosta? Kjell

 

[pet]

Gångjärn på var sida av skärmen, men vad är det för låsning undertill vid Sonyloggan, kan det vara möjligt att man kan frigöra ena sidan efter man har vecklat ut skärmen tro.
//Bengt.

Nej infästningen som är under skärmen fungerar som den på tex A55 fast den sitter inte fast i kamerahuset utan sitter ihop med dom andra lederna...alltså skärmen kan vinklas i samma ledder som på en tex A580 och men även vridas precis som A55.

 

[Bengf]

Nej infästningen som är under skärmen fungerar som den på tex A55 fast den sitter inte fast i kamerahuset utan sitter ihop med dom andra lederna...alltså skärmen kan vinklas i samma ledder som på en tex A580 och men även vridas precis som A55.

Okej, tack.