Ja, vad fasiken svarar man på sånt. Vi satt i gott och väl en timme och diskuterade detta senast vi träffades. Och var överens. Dock vill jag hävda att ibland är 100% nödvändigt att presentera. Du har sett en del av min förstoringar och vet att jag (men det är jag det) gärna drar upp bilder till megaformat och vill att jag själv ska kunna trycka snoken in i förstoringarna och upptäcka detaljer som inte är bortgrynade.
Vissa andra vill också kolla stora bilder annat än på betraktningsavstånd.
Därför interpolerar jag ofta mina bilder till motsvarande 100 Megapixel och skickar dem för printning i 300 punkter per tum. Det är min lilla "last". Och jag kan faktiskt på förhand se på min skärm i 100% om printen kommer att ha den detaljering jag vill ha eller inte. Jag kan se om kurvor och mönster krackelerar.
Det är min lilla last och hobby att försöka göra bilder på det sättet av motiv som inte låter sig fotograferas flera gånger överlappande och därmed inte kan stitchas ihop.
Så då vill jag se 100% på kalibrerad skärm som stämmer överens med min skrivare som tyvärr inte fixar mer A3. Större printar måste jag skicka iväg.
Detta är min avkoppling från det förbenade pressfotoflängandet.
Bortsett från denna perversion så är vi helt överens, men det finns alla möjliga konstiga typer som fotograferar och som vill göra något speciellt. Och när jag förfaller till att krypa in i jätteprintfacket och inte bara ha stora utskrifter som tål att granskas på avstånd så gäller 50-100% för mig.
Min fru och jag kom hem nyss efter en misslyckad gösfisketur på Bolmen. Endast smågäddor högg, men jag tog lite bilder. När tänker du komma och terrorisera mig och Maggan nästa gång?
Du är välkommen hursomhelst så vi kan åka ut och fiska och pissa i skåningarnas dricksvatten. Lås in G i Orsa björnpark!
Väl mött//Lennart