Jag har klippt ned Mats inlägg lite för att inte mitt svar skall bli så himla långt, men jag kan ju inleda med att jag ganska rakt av håller med om mycket av det Mats skrev och bara vill utveckla (inveckla?
det lite.
Det innebär att det bästa man kan göra är att lära känna sin utrustning ordentligt och även dess begränsningar. Vilka ISO man kan köra på, hur kamerans brusreduceringsinställningar beter sig om de samtidigt smetar ut bilden och man förlorar detaljer osv. Sen får man anpassa sig till det och göra det bästa av situationen, eller fylla på med artificiellt ljus mm.
Jag fotar i perioder en hel del yrkesmässigt och har sedan 2007 gjort det med D3 (numera två stycken). Jag skulle nog lite svepande och förenklat säga att min D3 idag är runt ett till ett och ett halvt steg bättre i svagt ljus (brusmässigt, färgmässigt, detaljmässigt) än när jag först började använda den i november 2007.
Uppdaterad firmware?
Nej, dels sisådär 1/3-1/2 steg beror på att LR3 ger bättre resultat än LR2. Resten beror helt enkelt på att jag efter några års flitig användning faktiskt lärt mig utnyttja kameran bättre (jaja, jag är lite trögtänkt, det tar ett år eller så innan jag hittar knappen för exponeringskompensation
Slutsatsen man kan dra är att man inte behöver uppgradera hela tiden så fort det kommer något nytt, även en kamera med 4 år på nacken kan mycket väl prestera väldigt bra.
Man kan säga att det alltid varit så, men jag vill nog påstå att många av oss idag har nått fram till det man inom teknikutveckling ofta kallar en "good enough"-nivå. Den här nivån är givetvis olika för olika personer, och olika för en person beroende på sammanhang ... Men jag tror de flesta förstår vad det är jag talar om - en nivå av teknikutveckling där man så att säga slappnar av och inte längre känner att man hela tiden måste ha det senaste. Tekniken man har är för det mesta "good enough".
Ett konkret exempel: Innan jag skaffade D3 körde jag med Nikons D2H + D200. Bra kameror bägge två, men det var en hel del tillfällen då jag verkligen och ganska uppenbarligen levde på och förbi gränsen för vad mina kameror klarade. Så snart D3 dök upp tog jag knappt en bild med någon av mina äldre kameror och sålde i själva verket D2H ganska direkt - den vart så enormt frånkörd av D3 att det nästan sved. D200 levde kvar ett par år som reservkamera men användes nästan bara i studio. Sedan skafafde jag en andra D3 och även D200 såldes.
Jag har kört efterföljaren till D3, D3s mycket, alltså rejält mycket, och den är en kraftig förbättring av den redan bra D3. I många sammanhang ger en D3s mig upp till två steg mer prestanda i svagt ljus. Det gör livet ännu enklare och ger mig mer kreativa möjligheter (t.ex. att välja den bländare jag vill ha, inte bara den jag är tvungen att använda).
Men samtidigt är D3 för min verksamhet fortfarande "good enough". D3s är bättre, och jag skulle gärna ha en, men den är inte så mycket bättre att jag är beredd att betala nypris för den.
Det här med good enough är som sagt ganska personligt och varierar dessutom med vilken typ av foto man håller på med. Men jag tror att i Canon-lägret (och om vi håller oss till proffskamerorna) så uppnådde många "good enough" med Mark II-generationen av Eos 1D/Ds. Hos Nikon är det väl D3 för yrkesplåtisar och D300/D90 för entusiaster. Hos många Sony-ägare tror jag det var just A700 som är "good enough" - för andra kanske Nex eller A55 (utifrån lite andra kravspecifikationer).
Min poäng är att när man hittat sin personliga "good enough"-nivå kan man slappna av och faktiskt kika på nya kameror mer hyfsat rationell blick. Visst kommer tekniknörden i bakhuvudet fortfarande göra sig påmind, och man kommer känna ett sug efter något nytt. Men samtidigt är man rätt nöjd med det man har och kan avvakta och se och kanske rent av vänta en generation av kameror ytterligare. Eller tills den nuvarande kameran går sönder (vilket ju är ett fullt rationellt skäl att byta). Nya kameror är inte länge "måste ha" utan snarare "vore väl kul".
Jag tror de senaste 4-5 åren har lett till att mycket fler fotografer än tidigare uppnått sina personliga "good enough"-nivåer och därmed blir lite mindre benägna att uppgradera. För tillverkarna är det här både ett bekymmer, men samtidigt en utmaning att hitta på nya saker som gör kommande kameror attraktiva. Bättre arbetsflöde, video, smarta tilläggsfunktioner, gps ... osv, osv.