Alla kameror har ju sina specifika fördelar och egenheter.
Klart att man efter att ha gjort ett informerat val och inhandlat sin kamera att man inte kan hålla på att byta vartefter, så även om jag nu blir påhoppad för det här igen så måste man helt enkelt "gilla läget".
Det innebär att det bästa man kan göra är att lära känna sin utrustning ordentligt och även dess begränsningar. Vilka ISO man kan köra på, hur kamerans brusreduceringsinställningar beter sig om de samtidigt smetar ut bilden och man förlorar detaljer osv. Sen får man anpassa sig till det och göra det bästa av situationen, eller fylla på med artificiellt ljus mm.
Gör man det så finns det ingen dålig kamera idag.
De skillnader som påvisats här är faktiskt inte jättestora och det är helt enkelt fantastiskt bra för bägge kamerorna.
Slutsatsen man kan dra är att man inte behöver uppgradera hela tiden så fort det kommer något nytt, även en kamera med 4 år på nacken kan mycket väl prestera väldigt bra.
Någon torgförde åsikten att film fortfarande är överlägset.
Skitsnack enligt mig. Även den allra billigaste Sony A230/290/330/380/390 m.fl. kör cirklar kring även den mest avancerade analoga kameran ladad med den högklassigaste filmen som finns! Om det inte stämmer så gör definitivt CMOS-kamerorna det.
Är vi inte lite väl bortskämda och nördiga här ibland?
Alltså, fasiken vad bra dagens utrustning är generellt. Visst, kul med nya prylar och teknik, men att fotografera idag med dagens utrustning möjliggör så mycket mer rent tekniskt än det gjorde förr i världen.
Däremot kan inget ersätta bilder tagna vid precis rätt tillfälle, bra komponerat och ljussatt osv. Det konsthantverket måste ju också till för att det det ska bli något extra. Roligt är det att människor med den talangen och turen nu, till skillnad från förr, mycket lättare kan åstadkoma detta för att de tekniska hindren är så mycket mindre.
/Mats
Vad du skriver understryker ganska rejält det jag ville påvisa med exemplen från oldtimern A700. Jag har kört den tidigare och vet dess fördelar och begränsningar.
Vad jag däremot inte var riktigt klar över var att den faktiskt blivit mycket bättre under de 4-5 år den lagrats.
Vän av ordning undrar säkert vilken institution jag sitter på nu när jag skriver så och om inte tvångströjan hindrar mig.
MEN så här ligger det till: Dels har programvarorna blivit bättre och dels har nog allt flera insett att det lönar sig att utvidga sina kunskaper i programhanteringen.
Notera: Detta inlägg kanske tolkas av en del som ett anti-uppgraderingsupprop (i och för sig kanske det vore sunt på många sätt och vis), men det är det absolut inte. Uppgradera för all del när utrustningen sätter för snäva gränser för det individuella bildskapandet.
Vi kan ju bara se i denna tråd som startades p g a att en ny kamera ska släppas. Säkert har många börjat treva i plånbokens gömslen för att kolla om inte några slantar kan spenderas på en ny kamera.
För min del är det bara att erkänna att jag fascineras av ny teknik.
Men efter många år och mååånga kamerabyten har jag börjat dra i bromsen. Utvecklingsstegen på hårdvaran har blivit betydligt kortare med åren. Det är inte som 2004 då exempelvis Canon genom 1DMkII dubblerade antaler pixlar samtidigt som både DR och lågljusegenskaper förbättrades enormt gentemot föregångaren 1D. Därefter har stegen blivit allt mindre och kortare.
Jag vill slå ett slag för att i första läget kolla de prylar
utanför kameran som kan uppgraderas för betydligt mindre slant och tillföra mer än ett kamerabyte.
Den externa mjukvaran för bildbehandling plus instruktionsböcker i ämnet bildbehandling är bara ett exempel.
Många gånger är det kanske så, vilket Mats är inne på, att kamerorna är så pass bra att vi blivit aningen bortskämda. Och är man bortskämd tror jag inte man anstränger sig för att lära sig mer. Men anstränger man sig och till sist finner att gluggen inte är tillräckligt ljusstark för det man vill uppnå och det ska till en glugg med Zeisslogga på. Ja, då ser jag inget fel i att uppgradera. Nackdelen är bara det ekonomiska och då får man (i alla fall i mitt fall) offra något annat för att göra den investeringen.
Jag håller i stort sett med Mats i det han skrivit ovan. Jag kanske känner stor sympati för de som till varje pris och med stor envishet alltid ska klara sig med det de har, men jag ser absolut inte ned på personer som lydigt skaffar varje ny uppgradering av sin kameratyp även fast jag kan anse att de förlorar lite av fotograferingens essens genom det ständiga bytandet. Bara de är nöjda så är väl allt frid och fröjd.
Men det finns en annan aspekt också: Märker fabrikanterna ett vikande intresse för varje uppgradering kanske de får sig en funderare och tvingas komma med verkligt stora förbätringar när en ny kamerageneration ska introduceras.
//Lennart.
