Du missförstår mig nu, du är helt normal, men ditt fotointresse är större än många andra, men för den skull så tror jag att många med bara två objektiv också kan ta mycke bilder. jag försökte med en liknelse där vad gällde svampen. själv är jag intresserad av Djur och Natur, men jag kan inte en massa fakta om hasselmusen för det. Aspman Fotar i Landslaget, jag själv Fotar i Div 3-4, du Mats kanske är någonstans mitt i mellan, Medelfotografen vet jag inte riktigt var han håller till, men han/hon kan vara jättenöjd med ett kamerapaket för 4-5000Kr. ofta billigare än så.
Jaja,klanske det. Speciellt kan man få det intrycket eftersom jag varit ganska aktiv här.
Min poäng är i alla fall att om man vill bli en skicklig fotograf så måste man träna och att med bara lite extra utrustning, typ en blixt och två extra objektiv, samt en del aktivitet så kan man höja värdet av sin investering i en fin kamera högst avsevärt. Därför anser jag det lite dumt att bara köpa en systemkamera med kitobjektiv och nöja sig. Hur kul hade Skansen-äventyret jag berättade om nyss med min son varit med bara en kamera med kit-objektivet 18-55 t.ex.?
Man har ju nytta av det också. T.ex. genom att intressera sig lite för makro-foto så lär man sig det. Det blir helt enkelt inte bra från början bara genom att inhandla en kamera med kit-objektiv, man måste öva och prova sig fram. Förutom att det är kul - fast vissa tycker man är en nörd som kan kräla omkring på marken en halvtimme med kamera och blixt och jaga en insekt - så har man praktisk nytta av det. Sen när man ska dokumentera smyckeskrinet för försäkringsbolaget kan man ta riktiga foton som visar detaljer med stämplar och gravyr på ringar osv.
De "medelsvensson" som ni nämner som inhandlar en dyr systemkamera med kit-objektiv och sen inte använder den flitigt klarar helt enkelt inte av det. Om man sen för det mesta har kameran i skåpet och bara tar fram den när det ska fotograferas något viktigt, eller på semestern osv, så blir det inte bra. Kan tom. vara så att ju mer avancerad kameran är med fler inställningsmöjligheter osv, så är risken större att det blir dåligt och då är det en ganska dålig investering. Hade varit bättre att inhandla en kompaktkamera om man ändå bara är ute efter att "ta kort". Har man dessutom inte tränat upp färdigheten så att man är "fri" från kameran och det sitter i ryggmärgen hur exponering, bländare, tid och ISO hänger ihop så man vet vilket resultat man eftersträvar och kan ställa in för det, så blir det kass och dessutom om man "fipplar"en massa så stör man och går miste om situationer osv.
Sen att inte lära sig bildbehandla. Så urbota dumt egentligen. Bilden är ju inte alls klar när du tagit den. Bara genom att inhandla t.ex. PS Elements och gå igenom en grundkurs så att man kan justera ljus, kontrast och färgmättnad, beskära, skala om och skärpa så ändras bilderna från "fina kort" till wow-bilder.
Att gå från 0 till en nivå där man hanterar allt detta hyggligt gör en enorm skillnad med ganska liten insats i form av lite extra utrustning och en del lärande och träning. Det tycker jag absolut man ska räkna in redan när man köper en systemkamera.
Sen att gå vidare från det till expertnivå inom olika områden kan ju bli en hur stor uppgift som helst och ta ett helt liv och det förstår jag att det inte är intressant för alla. Här i diskussionerna kan man få intrycket att det normala är att nå dit och vi har ju flera mycket erfarna yrkesfotografer och även hobbyister här som säkert trots detta hela tiden lär sig nya saker.
Så det "normala" som du och andra beskriver håller jag inte alls med om att det är det är en bra norm, även om det är förmodligen är ganska vanligt. I det fallet tycker jag i såna fall min egen inställning är betydligt sundare och inte alls speciellt konstig, så du kan gott räkna med mig som referens tycker jag, istället för att se mig so men udda fågel.
För mig är det främmande med där synsättet att om man börjar med något att inte också ansträga sig för att det ska bli bra. Vem sjutton vill göra nåt halvdant?
/Mats
