Problemet med diskussioner av detta slag är att olika debattörer talar förbi varandra beroende på de kriterier de har för sitt kameraval.
När det gäller de små bildsensorer som Sony använder får man av rent fysikaliska skäl svårare att optimera systemet. Kompromisser av olika slag måste göras i större utsträckning än vad som krävs för den större dimension på bildsensor som t.ex. Canon använder i sina dSLR-kameror. Det innebär nackdelar, som dels kräver vassare optik, dels att man måste acceptera högre signalbrus i bildsensorn vid högre ISO-tal.
Den grupp fotografer som anser sig kunna acceptera att oftast utnyttja ISO-inställning 64 - 100 kan alltså i praktiken bortse från det högre signalbruset som gäller andra inställningar.
Vad gäller den aktuella Zeiss-optiken har den i verkligheten visat sig ge obetydlig kromatisk avvikelse - det framgår mycket tydligt av de testbilder som visar objektivets upplösningsförmåga.Hade den kromatiska avvikelsen varit så stor som många tycks tro, hade skärpan inte kunnat bli det den blivit - suverän skärpa ut i kanterna.
Det som felaktigt i flera tester betecknas som kromatisk avvikelse har, som jag påpekat inte alls med sådan att göra. Vad man ser t.ex. på bilder med hög kontrast (gloria runt lampor på nattbilder resp. gränslinjer vid mörka konturer mot en ljus himmel) beror på ljusspridning.
Precis som det blå ljuset (ingående i solljuset) sprider sig i de partiklar och vattendroppar som omger jordklotet, sprider sig det kortvågiga blå ljuset i den del av objektivets glasmassa som berörs av det mest intensiva ljuset i ett visst bildparti.Detta "spiller" därför över på mörkare partier.
Oavsett vad problemet kallas förändras naturligtvis inte nackdelarna med beskrivna problem. Det är emellertid viktigt att man i dikussionen "skiljer agnarna från vetet". Vid dagsljusfotografering (landskap, människor, stadsmiljöer, djur, insekter, blommor etc,) lär ljusspridningsproblemen nämligen inte spela någon större roll - i de senare fallen kommer objektivts förnämliga upplösningsförmåga att visa klassen. .
Proffsfotografen, som strävar efter att kunna greppa alla fotograferingstillfällen, väljer naturligtvis en kamera som ger maximal flexibilitet med en serie objektiv som klarar detta.
Man måste dock vara beredd på att ett enda kvalitetsobjektiv kan kosta lika mycket som hela sony-kameran och väga mer resp. ta upp större volym än detta - alla seriösa fotografer är inte beredda till den uppoffringaen!
Så om man i kompromisserna väger in kostnad, vikt, volym och praktiskt handhavande etc. blir valet olika för olika typer av fotografer. Alla som deltar i diskussionen måste acceptera detta!
I de testbilder som presenterats från Sony 828 i olika tester, visas en hel serie utsökta resultat, som ligger helt vid sidan av den kör av kritik som framkommer, efter att man hakat upp sig på bilder som betraktats i extrem förstoring av detaljer med mycket hög kontrast.
Så lugn pojkar - det finns en kamera för varje fotograf, varje motiv, varje belysningförhållande. Det behövs inget krig för att bestämma vem som "har rätt" - det finns ingen kamera som är rätt för alla!