Men alltså, nu börjar det bli lite rörigt och krångligt.
Om jag fattar Ken rätt så menar han att tillverkarna ljuger om antalet pixlar i en sensor.
Det är snarare den gode Ken som uttrycker sig medvetet oklart eftersom han vet att sådana yttranden kniper fina populistpoäng. Ken älskar uppmärksamhet.
Sensorn i en Canon 7D innehåller 18 miljoner pixlar. Nej säger Ken, den innehåller bara 4,5 miljoner pixlar. Pixlar är färgblinda, så det sitter filter framför varje pixel och filtrerar ljuset. Två gröna, ett blått och ett rött. Det går alltså åt fyra pixlar för att räkna fram färgen på var och en. Denna framräkning av färger sker genom Bayerinterpolation.
Joakim och andra kunniga ryser antagligen över mina förenklingar och kanske över terminologin, men jag skulle uttrycka saken så här:
Det är fortfarande 18 miljoner pixlar, däremot är
färginformationen interpolerad. Bayer-interpolation handlar just om att få fram färger. Nu leder en sådan färginterpolation till att man tappar en del information luminansupplösning, eller detaljupplösning om man så vill. Om vi struntade i att bayer-interpolera skulle vi alltså få en svartvit bild med bättre detaljupplösning. Men den praktiska skillnaden blir faktiskt överraskande liten - bayer-interpolation fungerar faktiskt väldigt bra (kan vara ett skäl att den används av så många
Han menar då att om man tar en 18MP 7D och tar en bild i 4,5MP, alltså läge S (smal) direkt i kameran så slipper kameran interpolera för att få fram färgerna. Detta ska då ge skarpare bilder.
Utan att veta exakt hur Canon gör sina nedskalade råfiler så skulle jag hävda att våre käre Ken yrar rejält i nattmössan där. Det är fortfarande information från 18 miljoner pixlar, med färgfiler och allt, som samlas in. Sedan interpoleras det antagligen på ett lite annat sätt, men det är fortfarande en interpolering det handlar om.
Sedan kan detta i många situationer, beroende på hur stort bilden presenteras, ge ett bättre skärpeintryck. Kom ihåg att upplevd skärpa inte är något absolut och enkelt mätbart, mer en ganska subjektiv upplevelse som varierar med presentationsstorleken (utskrift, skärm osv), med betraktningsavståndet, med hur bra syn man har (vi är alla olika och en del mer olika än andra) och hur motivet är beskaffat (dess ytstruktur, färger, dess avstånd från en bakgrund osv, osv).
Eller annorlunda uttryckt, som Joakim skrev:
"Man FÖRLORAR aldrig någonting på att fota i fullskala (18MP), men det kan i vissa lägen för vissa användare kanske inte finnas någon bildmässig VINST med att göra det. "
Det handlar alltså inte om att man i efterhand ska skala bilder upp eller ner, utan jobbet ska göras direkt i kameran. Om detta stämmer har jag ingen aning om. Men Mikael om du har en 7D, kan du inte ta två bilder på samma motiv, en 18MP och en 4,5MP så vi kan jämföra.
Att tillverkarna ljuger om antalet pixlar håller jag dock inte med om.
Vad säger ni är det så här Ken menar? Och framförallt finns det någon sanning i att bilden blir skarpare?
Jag och nej
Den kan se skarpare ut givet en viss presentationsstorlek, och ett visst betraktningsavstånd. Men det kan, med en annan presentationsstorlek, och ett annat betraktningsavstånd också bli precis tvärtom.
Men för många vanliga presentationsstorlek och betraktningsavstånd så kan du uppleva den som skarpare.
