Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bra kamera för knappa ljusförhållanden samt rörliga objekt, tips?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag kanske missförstår dig, men nej exponeringen ändras inte av sensorstorleken.
Får man rätt exponering med bländare 2 och 1/60 sekund och iso 3200 med en fullformat kamera som t.ex. Nikon DF, är det samma värden som gäller även för
APS-C och LX-100.

Det som skiljer är att bruset på LX-100 blir i runda slängar lika illa som om vi använt 4 ggr kortare tid på en fullformatkamera och kompenserat för detta genom att höja iso till 12800 på fullformatkameran.

Bländare 2, 1/60s, ISO 3200 kommer att vara ungefär lika brusiga som bländare 2, 1/250 på fullformatkameran inställd på iso 128 000 i alla fall om vi har någorlunda moderna sensorer. D700 börjar bli lite till åren så jag har inte helkoll på om den fixar det så bra, men jämför du med lite modernare kameror som t.ex D800 eller Df bör det stämma på ett ungefär.

Dvs TS kan använda 4 gånger kortare tid på en någorlunda modern fullformatkamera än på LX-100 eller M43 kamera.

Skillnaden mellan APS-C och fullformat är en faktor 2.

Med andra ord fullformat kommer att ge bäst möjlighet för korta tider för att frysa rörelse följt av APS-C och sist M43/LX-100

Om LX-100 ii är testad eller inte spelar nog egentligen inte så stor roll. Olika sensorer reagrar lite olika och skillnaderna mellan sensorer i samma storlek är ganska små så mellan tummen och pekfingret.

Så på det hela taget är ju Canon M50 en bra kompromiss ifall fullformat blir för dyrt eller för stort. Den är dessutom ganska liten. Ska man titta på smidiga APS-C kameror titta även på fujifilm X- 100F visserligen är visserligen ingen systemkamera men med tanke på att TS vad jag förstår tänker köra med ett fast lätt vidvinkligt objektiv finns det egentligen ingen anledning att utesluta den av den anledningen.

Både Canon M50 och Fujifilm X-100F säljs nya idag så TS kan gå ut och känna på den. Att tänka på om TS faktiskt vill bygga ut sitt system är att de små objektiv som tillverkas för M50 inte kommer att passa Canons nya/framtida spegellösa.

Tror inte det går att skriva så mycket mer om det här. TS har alla de fakta som behövs nu återstår det bara att känna på prylarna i verkligheten och besluta vilka kompromisser hon vill göra.

I teorin har du rätt; i praktiken beror det också på hur kompetenta tillverkarna av sensorer och till stor del mjukvaran är och vad de prioriterar. "Utslätning" av brus kan få konsekvenser i andra led. Det märks tydligt i praktiken mellan olika kamerors bildfiler enligt min erfarenhet.

Nu är vi nog färdiga snart med tråden som du säger - kanske :)
 
I teorin har du rätt; i praktiken beror det också på hur kompetenta tillverkarna av sensorer och till stor del mjukvaran är och vad de prioriterar. "Utslätning" av brus kan få konsekvenser i andra led. Det märks tydligt i praktiken mellan olika kamerors bildfiler enligt min erfarenhet.

Nu är vi nog färdiga snart med tråden som du säger - kanske :)

Nej, inte kan vi väl vara färdiga så här snabbt:)

För sådant här gör man nog bäst i att fotografera i RAW och lära sig efterbehandling, då har man större möjligheter att styra var i bilden och hur mycket man vill släta ut bruset. Gör man det blir skillnaderna mindre, men du har rätt i att olika kamerors jpeg generering är mer eller mindre bra, men den skillnaden blir mindre om du fotograferar i RAW. Då är det du som styr och prioriterar hur utslätat det ska bli inte någon ingenjör i Japan.
 
Ok, taget. Är det viktigt då frågar jag mig?.. För det mesta är ju ett ökat skärpedjup positivt i vardaglig fotografering av folk och fä...

Det är viktigt eftersom bruset i praktiken blir proportionellt med skärpedjupet (och jodå, jag vet att många hoppar till över den formuleringen :)

Att som han föreslog jämföra vid olika bländarvärden för olika sensorstorlekar innebär att man får samma skärpedjup, men också att man lägger sig på samma brusnivå i bilderna från kamerorna.

Det vi i praktiken ofta gör när vi går upp i sensorstorlek är ju att vi (för en given fotosituation) får mindre brus, men till priset av ett kortare skärpedjup. Om sedan kort skärpedjup är negativt eller positivt beror ju på situationen.
 
Det är viktigt eftersom bruset i praktiken blir proportionellt med skärpedjupet (och jodå, jag vet att många hoppar till över den formuleringen :)

Att som han föreslog jämföra vid olika bländarvärden för olika sensorstorlekar innebär att man får samma skärpedjup, men också att man lägger sig på samma brusnivå i bilderna från kamerorna.

Det vi i praktiken ofta gör när vi går upp i sensorstorlek är ju att vi (för en given fotosituation) får mindre brus, men till priset av ett kortare skärpedjup. Om sedan kort skärpedjup är negativt eller positivt beror ju på situationen.

För att göra tråden ännu lägre tycker jag att brus i bilderna för min del är det minsta problemet. Men jag tar nästan inga mingelbilder och vistas numera inte i lokaler med dunkel röd belysning - den tiden är förbi :) Tri-X, det var "brus" det!
 
För att göra tråden ännu lägre tycker jag att brus i bilderna för min del är det minsta problemet. Men jag tar nästan inga mingelbilder och vistas numera inte i lokaler med dunkel röd belysning - den tiden är förbi :) Tri-X, det var "brus" det!

Brus blir ju problematiskt de gånger man - likt trådskaparen - vill kunna få detaljteckning i de bilder man tar i dåligt ljus.

Det här är något jag själv ofta slagits med då jag fotograferat kvällsevent, som företagsmiddagar eller fester av olika slag. Jag har fotat många middagar där allt ljus man har är från levande ljus på borden (man får vara glad över konventionen med vita och därmed ljusreflekterande borddukar). Det blir ofta mysiga bilder, men man har ett rätt begränsat färgspektrum att jobba med och man måste tajma att ta bilder just när folk inte rör för mycket på huvudet ...

Tri-X ... *ryser*
 
Brus blir ju problematiskt de gånger man - likt trådskaparen - vill kunna få detaljteckning i de bilder man tar i dåligt ljus.

Det här är något jag själv ofta slagits med då jag fotograferat kvällsevent, som företagsmiddagar eller fester av olika slag. Jag har fotat många middagar där allt ljus man har är från levande ljus på borden (man får vara glad över konventionen med vita och därmed ljusreflekterande borddukar). Det blir ofta mysiga bilder, men man har ett rätt begränsat färgspektrum att jobba med och man måste tajma att ta bilder just när folk inte rör för mycket på huvudet ...

Tri-X ... *ryser*

Sök på Sebastian Salgado en fotograf som tagit fantastiska bilder av världsklass med just Tri-X. Ni som söker känner säkert igen flera av hans bilder. Klassiska. Oerhört skickligt kopierade negativ och bildbehandling är en sann konst...
 
D5500 är kanske en av de mest prisvärda kamerorna på marknaden just nu. Du kan få den för ca 5000 spänn och den har minst lika bra bildkvalitet som en Fujifilm XT2 som kostar 2-3 gånger så mycket...
 
D5500 är kanske en av de mest prisvärda kamerorna på marknaden just nu. Du kan få den för ca 5000 spänn och den har minst lika bra bildkvalitet som en Fujifilm XT2 som kostar 2-3 gånger så mycket...

Fast nu ligger ju det mesta av bildkvalitén i objektivet så man kan få lika bra bildkvalité med nästan vilken kamera som helst :) Såvida du nu med bildkvalité inte enbart syftar på brus och dynamiskt omfång då ;)
 
D5500 är kanske en av de mest prisvärda kamerorna på marknaden just nu. Du kan få den för ca 5000 spänn och den har minst lika bra bildkvalitet som en Fujifilm XT2 som kostar 2-3 gånger så mycket...

Den är dessutom mindre och lättare än X-T2, men fortfarande större än Canon EOS M50. Båda är ganska nya APS-C kameror och borde därmed ge ganska lika bildresultat. Det som kommer att avgöra är hur bra objektiv man väljer, men större sensor ger förstås mindre brus och vanligtvis högre pris.

Fujifilm är dyrare p.g.a. bättre byggkvalitet såsom kamerakropp i magnesium och bra vädertätning medan nikon tilll stora delar använder plast i sina konsumentprodukter. Kan dock inte se att detta ger TS några fördelar eftersom det väl knappast regnar på hennes fester.

Om TS trots allt skulle satsa på Fujifilm hade deras X-T20 som är i ungefär samma storlek som Canon EOS M50 varit ett bättre val dock fortfarande ganska dyr. Vill man ha billigare Fujifilm kamera titta på X-T100 som även den är ganska liten och nätt och dessutom inte så mycket dyrare än Nikon D5500 men har i vart fall i mitt tycke bättre användargränssnitt än D5500 där Nikon sparat in på rattar och vred och därigenom hänvisar användaren till lite mer meny rotande även för vanligt använda funktioner.
 
Konstigt att ingen ännu föreslagit denna kombination:
  • Canon 1DX Mark II
  • Canon EF 35 mm f/1,4L II USM
  • En trisslott för att finansiera det hela.
Jodå, den är visst diskret. Finns ju till och med ljuddämpat läge, som till skillnad från det på 1DX faktiskt är tystare än standard.
 
Konstigt att ingen ännu föreslagit denna kombination:
  • Canon 1DX Mark II
  • Canon EF 35 mm f/1,4L II USM
  • En trisslott för att finansiera det hela.
[...].

Kanske för att följande stod i trådstarten.

Att notera är att det ändå inte är någon värstingkamera jag är ute efter, och så länge brusnivån håller sig låg i bilderna och majoriteten av bilder man tar blir hyfsat skarpa och åtminstone upplevs lite mer professionella än det som blir av en mobilkamera är jag nöjd
 
Sök på Sebastião Salgado en fotograf som tagit fantastiska bilder av världsklass med just Tri-X. Ni som söker känner säkert igen flera av hans bilder. Klassiska. Oerhört skickligt kopierade negativ och bildbehandling är en sann konst...

Oj, det blev tokigt! Så här ska det skrivas: Sebastião Salgado.

Han använde Tri-X (En svartvit film, känslighet 400 ISO, tillverkad av Kodak som var mycket vanlig bland annat press och dokumentärfotografer). som nämnt och tog fantastiska bilder. Kom inte och gnäll över er utrustning och dess brus. Begränsningarna ligger hos oss fotografer om det inte blir bra bilder...
 
Kom inte och gnäll över er utrustning och dess brus. Begränsningarna ligger hos oss fotografer om det inte blir bra bilder...

Det där är en ofta framför synpunkt som blir rätt konstig när man diskuterar uppdragsfotografering - alltså att man åtagit sig (åt vem det än må vara) att leverera bilder från en viss situation.

Det är en hel annan sak att uppnå bilder utan tidspress, som del av en konstnärligt projekt, där kan man acceptera begränsningar som en del av den konstnärliga processen och vid behov göra om de bilder som inte funkade när man försökte.

Det handlar om det jag nämnde tidigare i tråden: Det handlar om skillnaden vad man kan göra och vad som är smart eller vettigt att göra. Som jag tog som exempel då, en snickare kan slå i spik med en sten, men det är inte smart, det är inte rationellt jämfört med att använda en hammare. Samma sak gäller faktiskt med att använda en hammare av fel storlek, om man vill göra liknelsen mindre grov.

Foto är inte bara konst, ofta är det också ett hantverk och tro mig, för hantverkare spelar verktygen ofta en mycket stor roll.

Begränsningar ligger inte enbart hos fotografen - begränsningar finns även i utrustningen, i själva situationerna man fotograferar (ljus, åtkomst till motivet, tid man har på sig m m) och i uppdraget man har ("du måste leverera i färg", "leverans på torsdag", "vi vill ha skarpa bilder som kan skrivas ut i A x B centimeter" osv). Alla sådana begränsningar påverkar resultatet.
 
Det där är en ofta framför synpunkt som blir rätt konstig när man diskuterar uppdragsfotografering - alltså att man åtagit sig (åt vem det än må vara) att leverera bilder från en viss situation.

Det är en hel annan sak att uppnå bilder utan tidspress, som del av en konstnärligt projekt, där kan man acceptera begränsningar som en del av den konstnärliga processen och vid behov göra om de bilder som inte funkade när man försökte.

Det handlar om det jag nämnde tidigare i tråden: Det handlar om skillnaden vad man kan göra och vad som är smart eller vettigt att göra. Som jag tog som exempel då, en snickare kan slå i spik med en sten, men det är inte smart, det är inte rationellt jämfört med att använda en hammare. Samma sak gäller faktiskt med att använda en hammare av fel storlek, om man vill göra liknelsen mindre grov.

Foto är inte bara konst, ofta är det också ett hantverk och tro mig, för hantverkare spelar verktygen ofta en mycket stor roll.

Begränsningar ligger inte enbart hos fotografen - begränsningar finns även i utrustningen, i själva situationerna man fotograferar (ljus, åtkomst till motivet, tid man har på sig m m) och i uppdraget man har ("du måste leverera i färg", "leverans på torsdag", "vi vill ha skarpa bilder som kan skrivas ut i A x B centimeter" osv). Alla sådana begränsningar påverkar resultatet.

För min del är jag mycket bekant med det du skriver; vet inte vad du vill säga med det du skriver riktigt. Vi är amatörer härinne. Jobbar man som proffs är detta självklara ting. För ett proffs är hanteringen av yrkesverktygen något som sitter i ryggmärgen och ska göra det. Med den digitala bildbehandlings som finns att tillgå är begränsningar i princip utsuddade. Den stora utmaningen är ju att det ska se genuint ut.

Begriper inte hur du med dagens teknik ser några större problem med att leverera. I vart fall inte om du har en bra grund att stå på.
 
Vi är amatörer härinne.

Det är väldigt blandat. Och trådskaparen i den tråd vi befinner oss i hade helt klart ett uppdrag att utföra.

Begriper inte hur du med dagens teknik ser några större problem med att leverera. I vart fall inte om du har en bra grund att stå på.

Det har jag inte heller påstått, mitt svar var en replik till ditt påstående:

"Kom inte och gnäll över er utrustning och dess brus. Begränsningarna ligger hos oss fotografer om det inte blir bra bilder..."

Jag menar att det inte är så enkelt. Begränsningarna finns definitivt inte enbart hos fotografen.
 
Som exempel på det kan jag ta det som hände igår. Var ute och gick när en, med mina mått mätt, ovanligt stor fjäril virvlade förbi. Jag råkade ha en EF 24-105 mm f/4L IS II USM på kameran. Knappast idealiskt för skott på flygande fjäril, men jag rattade till 105 mm, kastade upp kameran och tog en bild.

Allting annat är oskarpt i bilden, men en enda sak lyckades kameran sätta skärpan på perfekt.

Fjärilen.

Så visst finns det de som är mycket bättre fotografer än vad jag är, men jag tar hellre halvdana bilder med min 1DX Mark II än med min CAT 60.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar