Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sänk från 18MP till 10MP och vinn mer skärpa!!

Produkter
(logga in för att koppla)
Hejsan.

Jag har kollat igenom dina bilder lite snabbt på min bärbara dator med 15" skärm.
Och om jag rangordnar efter hur jag upplever skärpan,och börjar med den som jag upplever som skarpast, så för jag det till följande:
1, 7D
2, 40D
3, 350D
4, 20D
5, 1D

Jag har tittat på bilderna i fullskärm, så att jag kan se hela bilden, alltså inte pixel-peepat i 100%.

Sen är inte det här testet samma sak som vi pratat om tidigare i tråden.
Vi har ju pratat om att låta en och samma kamera ta bilder i olika upplösningar, där en lägre upplösning skulle ge skarpare bilder.
I ett sånt här kameratest måste man vara säker på att inte någon kamera, eller objektivet, har något fokusfel t.ex.

Nu ska jag ut och ta rätt på plogvalls***vetet.
Ha det!
 
Från filmens tid kan noteras att då man uppnådde en viss relativt god skärpa, så flöt kanterna ihop vid framkallningen. Betraktar man noggrant och vid lämplig vinkel ett diapositivs eller en films emulsion, ser man tydliga motivkanter. Färgpunkterna på filmen har helt enkelt klumpat ihop sig vid kanterna till annan färg eller nyans. Fenomenet är ett slags oskärpa, som ger mera skärpa. Filtret i digitala bildbehandlingsprogram heter därför förbättra skärpan med oskarp mask.

Också digitalkameror har litet av detta inbyggt i systemet och kan ställas in för mer eller mindre skärpa. Det oskarpa i sammanhanget består i att pyttesmå oväsentliga detaljer "flyter" bort.

Som exempel kan en elstolpe få raka skarpa vaxade kanter, medan ett litet såghack försvinner i de skärpta kanterna.

Summan av detta blir då att begreppet skärpa och oskärpa flyter samman när man betraktar fenomenen med pixelnoggrannhet.
 
Sen är det ju som sagt skrivarna. Kameran har sina antal pixlar L x B som inte stämmer med skrivarens så då ska det interpolleras där också.

Kvaliteten på utskrifter kan dessutom varierar starkt. Senast jag blev varse detta var när jag fick tillbaka de tre bilder jag deltagit med i Fotomässans utställning "Mitt älskade Stockholm". För det första hade de croppat bilden rätt brutalt vid utskrift men dessutom (vilket är mer relevant för denna diskussion) var dessa utskrifter disiga och blaskiga, helt utan kontrast och stuns. Mycket stor skillnad från vad jag får ut ur min numera rätt gamla Epson Stylus R1800 (pigmentbläckskrivare). Jag har ju skrivit ut samma bilder själv så jag vet ju hur det kan se ut. Får väl skicka in mina egna utskrifter någon annan gång istället för att bara skicka in filerna.

Som Magnus säger så är det ju många saker som påverkar upplevd skärpa och kontrast kan ju vara en av dessa.
 
Delvis förstår jag bättre, men blir inte riktig klok av det när jag gjorde ett test själv så fick jag inte samma resultatet som visas i pentax länken tidigare. Även om jag skalade ner 7D storlek till samma storlek som 20D så är 20D fortfarande bättre. Har dock inte provat tvärtom att skala upp 20D bild till 7D storlek.

Här har ni alla RAW filer 350d vs 20d vs 40d vs 7d vs 1D Mark II så ni kan göra ett test själv.

www.msun.se/350d20d40d7d1dmkii.zip

Nu tror jag att du lurar dig själv...
Titta på nedanstående var det verkligen finns mest information någonstans! Artefakter är inte information...

Den ena är 20D "as is" ur Camera Raw och beskuren. Den andra är 7D nedskalad till samma storlek, lite skärpt och beskuren.
 

Bilagor

  • MSUN20D.jpg
    MSUN20D.jpg
    89 KB · Visningar: 433
  • MSUN7Dscale.jpg
    MSUN7Dscale.jpg
    98.6 KB · Visningar: 442
Kom på en annan grej när jag var ute och slogs med plogvallen.

Om jag tittar på bilden från 7D:n utzoomad så jag ser hela bilden på skärmen så blir bilden förminskad till 18% av sin fulla storlek. Det innebär att om jag vill pixel-peepa i 100% så måste jag förstora den ca 5,5ggr.
Tar jag och gör samma sak med bilden från 20D:n så visas den förminskad till 27%. Vill jag sen pixel-peepa i 100% behöver jag bara förstora den 3,7ggr.
Bilder från min gamla 6MP 300D behöver bara förstoras 3,2ggr, om man vill se den i 100%.

Lika blir det om man skalar ner bilder från t.ex. 7D:n, dom behöver inte förstoras så många gånger när man går från att se hela bilden på skärmen till 100% crop.

Hoppas min mattehjärna har vaknat, men jag tror jag räknat rätt.
Annars får ni skälla på mig.

Edit: förstoras 3,2ggr ska det va, inte förstöras 3,2ggr (felstavningen hade dock ett visst mått av sanning i sig)
 
Senast ändrad:
Ordet "förstöras" använde du på ett viss sätt väldigt rätt.

Det viktiga att tänka på med kvalitetskrav och fotografering är ALLTID, ALLTID, ALLTID - presentationsformatet. Behöver du en perfekt A4-utskrift behöver du det. Behöver du en perfekt 3000x2000 pixel bild behöver du det.

EFTER att detta är faställt kan du börja blanda in olika kameror, olika upplösningar. Det viktiga är vilken upplösning i kameran du behöver för att komma till ditt mål på ett vettigt, praktiskt, snabbt och lätthanterligt sätt. Oftast är detta en upplösning som är 50% mer än vad ditt presentationsformat är (räknat i MP då, inte linjär upplösning).
..........

Ordet "förstöras" kommer in då man skalar ner bilden till en skala där verklig detaljering börjar försvinna. Inte då saker som är digitalt framställda, som moire, färgbrus och aliasing som i Martins exempel från 20D ovan. Det där är inte detaljer, det är artefakter - en väldig skillnad. I liten skala kan det SE UT som detaljering, men det är bara att man lurar ögat. Man kan prova att tillsätta brus till 7D-bilden, då ökar den synbara mängden "detaljering"... :)

En bild från en 7D har i verkligheten inte 18MP verkliga detaljer i sig, inte ens på bas-ISO med det bästa objektivet du kan hitta, använt i en perfekt studiomiljö på stativ. 10-12MP låter ganska rimligt faktiskt! (men jag gör skalningen bättre själv än vad kamerans inbyggdaa funktion gör!)

Samma sak gäller naturligtvis alla kameror, vissa mer än andra. En 20D behöver inte skalas ner lika många procent för att bli "pixelperfekt" - den är ju skarpare per pixel från början. Men den måste fortfarande skalas ner för att dölja digitala artefakter...
 
Väldigt intressant det här, 7D blir bättre om man skalar ner bilden och lägga till lite skärpa. Men man får inte lika bra resultatet med fullt 18MP då den är inte "riktig". Visst blir det lite bättre med rätt behandling som skärpa osv. Fullt 18MP fungerar ändå men då bör man inte studera den i nära håll varken i tryck eller skärm.

Så jag förstår att avstånd har stor betydelse här. Vill man ha skarp bild att studera på nära håll får man skala ner bilderna till 10-12MP och då fungerar den i tryck till en viss storlek. Kanske 50x70cm? Så är den skarp där också. Sen går vi över till 100x150cm då kanske blir bilden inte lika skarp men det fungerar om man tittar på den från 3m håll alltså inte nära håll. Men såklart bättre med 18MP där också.

En sak som jag inte riktig förstår ännu är att ISO 6400 - brus blir mindre på 10-12 MP än 18MP. Beror det på att man förstorar brus när man "interpolerar" bilden? Har inte testat att skala ner bilden från 18MP till 10-12MP med ISO 6400. Blir resultatet lika bra som när man tar bilden direkt med mRAW (10MP)?

The_Suedell, intressant läsning och jag ser fram emot att du testar mina råfiler. Ska bli kul att se vad du kommer fram till.
 
Gjorde ett nytt test här: http://www.fotosidan.se/blogs/msun/350d-vs-20d-vs-40d-vs-3.htm

Nu undrar jag hur stora bilder man kan skriva ut med 10MP? Klarar den upp till 50x70cm? Ska nog göra ett test här också framöver. Crimson har bra priser på stora utskrifter.

Tänker göra ett test här att fota med mRAW med 7D och skala upp den till 18 MP för att jämföra med RAW från 7D. Jag tror med en viss teknik kan man få samma resultatet. Frågan är bara hur Canon interpolerar upp det?
 
Det känns fortfarande lite oklart, är det någon fler än Ken Rockwell och trådskaparen som är överens om att det bästa för kvaliteten är att ställa EOS 7D på en lägre bildstorlek än största möjliga?
 
Ska man använda bilden till ett målformat som är STÖRRE än 10MP - i en utskrift beror ju storleken då dels på vilken tum-upplösning skrivaren trivs bäst med - är det oftast bättre att börja med fullstorleken.

Om man däremot nästan alltid håller sig under denna storlek finns det ingen direkt kvalitetsförlust i att använda det mindre råfilsläget. Men tyvärr är det väl ingen större lagringsvinst har jag för mig - de krymper ju inte lika mycket i MB som de gör i MP.
...........

10MP = 3900x2600

Säg att en rimlig målupplösning är ca 200 punkter per tum i utskriften, då blir 3900 pixlar = 3900/200 = 19.5" = 50cm.

18MP = 5100x3400

Då blir 50cm bredd, 20 tum = 5100/20 = 255 punkter per tum, och fullt användande av all information man kan krama ur sensorn. Det låter som att fullformatet är att föredra.

Båda funkar säkert bra, jag hade gjort det från 18MP.
 
[..]ingen direkt kvalitetsförlust i att använda det mindre råfilsläget[..]

(Klipper ut det jag var mest intresserad av.)

Ifall det nu är så det kan sammanfattas (och jag är förvisso benägen att lita mer på dig än herr Rockwell i tekniska sammanhang), ser jag inte att det finns någon som helst anledning att välja det mindre formatet.

Skulle det vara "en förmodad kvalitetsvinst" i de flesta situationer istället för "ingen direkt kvalitetsförlust" i en del situationer så fanns det ju däremot en poäng med att välja 10 MP över 18 MP. ;)

Ber om ursäkt för eventuella feltolkningar, men det är så jag läser det du skriver.

(Tillägg: Vad gäller lagringsutrymme så anser jag att det är dumsnålt att välja mindre filer före bättre kvalitet, så den besparingen är för mig helt ointressant.)
 
Jag förstår inte varför du drar slutsatsen att Rockwell skulle rekommendera att fotografera i mRAW e dyl? Hans poäng väl snarare att visa skillnaden mellan hur en bild där alla pixlar är "riktiga" ter sig, jämfört med en som är resultatet av en bayerinterpolerad dito. Det senare blir obönhörligen resultatet av nästan alla digitalkameror på marknaden och är ingenting som är unikt för 7D. Och det beror inte på någon fulinterpolering för att spiffa till specifikationerna, utan på hur en sådan sensor i grund och botten är beskaffad.
 
Jag förstår inte varför du drar slutsatsen att Rockwell skulle rekommendera att fotografera i mRAW e dyl? Hans poäng väl snarare att visa skillnaden mellan hur en bild där alla pixlar är "riktiga" ter sig, jämfört med en som är resultatet av en bayerinterpolerad dito. Det senare blir obönhörligen resultatet av nästan alla digitalkameror på marknaden och är ingenting som är unikt för 7D. Och det beror inte på någon fulinterpolering för att spiffa till specifikationerna, utan på hur en sådan sensor i grund och botten är beskaffad.

Vet inte riktigt vem du frågar, men jag drog iaf den slutsatsen av trådens tillkomst. Är det inte så Rockwell menar, så faller nog min fråga ganska platt eftersom trådstartaren i så fall dragit fel slutsatser till att börja med.. eller så har jag tolkat alltihop fel, vilket inte alls är omöjligt. :D

Finns det å andra sidan något tillfälle med tanke på just bayerinterpoleringen då det är avgjort bättre att välja en mindre bildstorlek från början (till skillnad från att det inte är sämre, om skillnaden framgår)?
 
Vet inte riktigt vem du frågar, men jag drog iaf den slutsatsen av trådens tillkomst. Är det inte så Rockwell menar, så faller nog min fråga ganska platt eftersom trådstartaren i så fall dragit fel slutsatser till att börja med.. eller så har jag tolkat alltihop fel, vilket inte alls är omöjligt. :D

I första hand riktat till dig eftersom du yrat om Rockwell i några inlägg nu. ;) Dock är det lika tillämpbart på Mikaels inlägg i ärendet. Jag gjorde ju en nedskalning i en parallell tråd av en fil från 7D (till 20D-storlek) som jämförelse med 20D, där Mikael tyckte att den senare var skarpare enligt ett inlägg innan i tråden. Jag menar att 20D bara var full med fula artefakter, medan resultatet från 7D faktiskt innehöll mer information.

Jag tror som sagt inte alls att Rockwell menar så. Han försöker bara beskriva på sitt lite populariserade sätt hur digitalkameran är beskaffad. Många sparkar ju bakut så fort hans namn nämns, men det tycker jag är ganska onödigt. Mycket av det han skriver har ganska hög relevans, men sedan är det förstås kryddat med egna åsikter och lite provokationer. Det är heller inget han sticker under stol med, vilket dock många verkar missa. Istället blir somliga oerhört provocerade. Jag förstår inte varför. Han är egentligen som vilken bloggare som helst, bara det att han har massor med läsare och lyckas leva på det han gör. Det stör säkert en del. ;)

Finns det å andra sidan något tillfälle med tanke på just bayerinterpoleringen då det är avgjort bättre att välja en mindre bildstorlek från början (till skillnad från att det inte är sämre, om skillnaden framgår)?

Det får nog Joakim svara på, men det tror jag är tveksamt. Han har ju gett uttryck för att han kan göra nedskalningen bättre än vad kameran gör...
 
I första hand riktat till dig eftersom du yrat om Rockwell i några inlägg nu. ;)

Ptja, vad han (Rockwell, alltså - jo, jag läste faktiskt även inlägget som refererades till innan jag började yra) säger verkar ju vara att för de flesta så vore det bättre att använda 10 MP-läget eftersom bilderna då blir bättre när man ska göra "mindre" förstoringar.

Själv känner jag ju spontant (utan tekniskt belägg) att det borde vara bättre att registrera grundinformationen med den högsta upplösningen som kameran kan ge och sedan skala ned till den upplösning man verkligen behöver (om man behöver), så jag har alltid fotat med den inställningen.

Vore det dramatiskt bättre att välja en lägre upplösning (jag lär själv aldrig göra en större förstoring än 50x75, tixempel) så är det ju ganska dumt av mig att inte göra det i fortsättningen. Därför efterfrågade jag en till källa - framför allt just eftersom Rockwell är känd för att inte sticka under stol med att han gillar att väcka den björn som sover utan att nödvändigtvis ha tekniska bevis i bakfickan för att vintern är slut.
 
Just nu är min uppfattning:

Man förlorar egentligen ingenting på att fota 18 MP då man kan få skarpa bilder om man skalar ner bilderna och behandla rätt med skärpa. Dessutom får man bättre bilder på 18MP än andra kamerahus som interpolerar upp till 18MP.

Nu behöver vi ta reda på:

1. Om man fotar mRAW och interpolerar upp den till 18MP - blir resultatet lika bra som RAW (18MP) eller ännu sämre? Eftersom 18MP är inte riktig 18MP egentligen så vill jag göra ett test här. Bayer interpolering var nytt för mig.

2. Hur fungerar det med hög ISO? Fotar man mRAW och RAW vid ISO 6400 - nerskalar 18MP filen och jämföra med mRAW får man lika bra resultatet?

3. Hur mycket behöver man skala ner 7D fil för att den ska bli pixelskarpt? 18MP är inte knivskarpt... 10MP är skarpare än 18MP enligt mig själv om man 100% croppar men det är inte rättvist jämförelse pga. storlek och beror mycket på avståndet man tittar på bilden också.

Här har ni alla RAW filer att leka med: www.msun.se/350d20d40d7d1dmkii.zip

PS. Ta bort 1D Mark II då jag flyttade aldrig kameran framåt - orättvist att jämföra 1,3x crop mot 1,6x crop på samma avstånd!
 
Just nu är min uppfattning:

Man förlorar egentligen ingenting på att fota 18 MP då man kan få skarpa bilder om man skalar ner bilderna och behandla rätt med skärpa. Dessutom får man bättre bilder på 18MP än andra kamerahus som interpolerar upp till 18MP.

Det är väl vad jag också helst vill tro, framför allt med tanke på att jag redan har en hel del bilder tagna i den dimensionen. :) Fortsätter nog göra så och tänka lite mer på vilken upplösning man lämnar ifrån sig till labbet, kanske - hittills har jag alltid exporterat i högsta upplösning (efter eventuell beskärning) och skärpt därefter, det är väl bättre att skärpa efter avsedd fysisk storlek på förstoringen?
 
Vad det gäller ISO-relaterat brus (jag ryser i hela kroppen när jag skriver dessa ord, det FINNS inget sådant som ISO-relaterat brus!) vinner man absolut ingenting egentligen.

Från en Bayer-baserad sensor måste man ner på 30% skala (18MP > 2MP) innan man kan prata om att man gjort en verklighetsbaserad "vinst" på att binna/skala ner en råfil. HELST ska man ner på 25%, dvs ner till videoformat.

Detta eftersom man måste ta in "ny information" för att det ska finnas en vinst med nerskalningen, och ska man göra det måste man ta hänsyn till att de blå och de röda pixlarna bara är var fjärde pixel i råfilen. Vill man "förstärka" signalen i rött (eller blått) måste man alltså leta två steg i sidled och två steg upp, vilket ger en bin på 3x3, och då får man ändå problem med aliasing i värdena.

Då är det bättre att ta fullskalebilden, framkalla den och brusreducera med valt verktyg, och SEDAN skala ner. Detta sparar mer av den verkliga informationen.

Man FÖRLORAR aldrig någonting på att fota i fullskala (18MP), men det kan i vissa lägen för vissa användare kanske inte finnas någon bildmässig VINST med att göra det. Själv tycker jag då att det är lika bra att använda 18MP, eftersom vinsten i hanteringshastighet/arkivstorlek är så pass liten.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar