- Nej och dylika bilder kan ju tas utan att vara tekniskt perfekta. Det handlar om "mingelbilder". Då är ju bildkvaliteten mer kritisk vid hennes andra typ av bilder.
Om det är trådskaparen du tänker på så var det ju bara den ena sidan av det hon ville fota, den andra beskrev hon ju så här "
Det är så att jag är kostymör och historisk återskapare, och måste i och med det ta hjälp av mycket bilder för att förmedla vad jag kan, vad jag gör och hur det kan se ut "in action". Det här betyder mycket detaljfokus i knappa ljusförhållanden ..." - det var ju just problemet att få bra detaljrikedom trots knappt ljus och rörliga motiv som styrde in diskussionen på systemkameror med ganska stora sensorer.
Sedan kan jag hålla med dig på ett principiellt plan: Ofta har vi ett "överfokus" på teknisk perfektion som inte alltid är så viktigt för de bilder vi (eller en eventuell kund) vill uppnå.
Plus att "bra teknisk kvalitet" som du och andra påpekat ofta handlar om vilken avbildningsstorlek man siktar på. Tar man bilder som enbart skall visas i litet format, ja då minskar ju kraven rejält på den tekniska kvaliteten.
Hur många bilder tas vid en mingelkväll? Flera hundra? Jag märker att osäkra fotografer har en tendens att kulspruteskjuta med kamerorna och de har inte en susning om vad de gör. Dessutom missar de när "bilden" dyker upp. De är upptagna av att titta på skärmen i tid och otid. En tidigare kollega inom pressfotografin kom hem till tidningen med 3 jobb exponerade på en rulle! (36 bilder). För många år sedan.
Jag kan delvis hålla med dig, men skulle vilja nyansera det lite: Alla fotografer, hur skickliga de än är, tar fler bilder i situationer de är ovana vid. Lite av "vi är alla barn i början". Det är först när man a) vet lite mer om det man fotograferar och b) vad uppdragsgivaren är ute efter (vilket inte alltid är så glasklart) som man kan välja bort situationer.
Sedan finns det också situationer där man som fotograf helt enkelt inte riktigt kan veta vad som händer härnäst, då är i slutändan spray and pray det enda rätta.
Jag som själv fotade mycket sport redan på filmtiden känner igen det där med att man tog färre bilder. Men jag tycker inte heller man skall romantisera det för mycket - det var många potentiellt bra bilder som aldrig blev tagna på den tiden, men som blir det idag när vi kan vara mer frikostiga med bildrutorna.
För en fotograf som är driven och koncentrerad är de spegellösa kamerorna ett stort lyft; du ser direkt när bilden du tagit är bra och kan hålla kvar kameran vid ögat för bästa skjutkoncentration.
Vet inte om jag håller med om det, du menar att du kör bildvisning i sökaren efter tagning? Det stänger jag alltid av eftersom det om något ofta leder till missade bilder - det blir ju en form av "tvångschimpning"
Däremot älskar jag som gammal gubbe att jag kan granska bilder utan att behöva byta till läsglasögon
Dessutom gör proffsig bildbehandling underverk med bilder tagna i svagt ljus som är lite "brusiga". Snart har vi kameror som är så känsliga att vi får revidera gamla uppfattningar fullständigt.
Håller med. Man kan till exempel ofta "dölja" en hel del brus med lite justeringar som inte har med ren brusreducering att göra.
Och när det gäller utvecklingen så är den ju i grund och botten tydlig: Backar vi bandet lite drygt 100 år togs nästan alla bilder med monstruöst stora kameror (med dagens mått), det av flera skäl: den tidens insamlingsmedium (typ glasplåtar med kemikalier på) hade ju låg känslighet, låg upplösning och man hade inte lärt sig bygga speciellt ljusstarka objektiv. Vilket man då fick kompensera med enorm "sensoryta". Idag kan vi ju ta överraskande bra bilder med mobilerna som ju har (försiktigt uttryckt) drastiskt mindre insamlingsyta.
Det utvecklingen kommer ju att fortsätta.
