respektera tystnaden

[hansen2]

Sten-Åke Sändh skrev:
För mig är hans bakgrund också av underordnad betydelse (dock inte utan betydelse för det förklarar en del av hans beteenden och dolda agendor) men jag förstår verkligen de som retar sig på Janne J för jag tycker också att han är för mycket ibland! Problemet är att Janne J syns i rutan och då är det mycket viktigt (kanske lika viktigt) både hur man ser ut och hur man säjer det man säjer , som vad man säjer. Det spelar stor roll eftersom det säkert räcker för en del att se Janne J i rutan för att avfärda det han har att säja redan innan han öppnat munnen. Janne J är kontroversiell och det är han av flera skäl en ett.

Är han så kontroversiell egentligen? Ashberg var betydligt mer burdus på 90-talet.

Det enda kontroversiella med honom, som jag ser det, är att han ostraffat får skarva och dra ifrån. Att ingen höjdare på SVT säger stopp, lyfter honom av banan och rekommenderar honom kvällstidningsbranschen istället.
Smått förvånande att inte andra journalister drar ner brallorna på honom, borde inte vara så svårt. Det är bara Guillou och Adaktusson som gjort en insats. Vid dessa tillfällen har JJ reagerat med barnsliga personangrepp.

/Johan

 

[Photocon]

Re: Naturlag?

Sten-Åke Sändh skrev:
Är det så att alla lite längre trådar här på FS till sist är dömda att spåra ur i nån form av personangreppsspiral? Trötthetssyndrom?

Det som annars varit så bra med den här tråden är ju just att det varit en ovanligt kul och bra diskussion och bra stämning.

Nej! Ingen naturlag, men ämnet är både brett och smalt samtidigt. Det började med "kyrkofotografen" och ledde till ett vidare begrepp där tyvärr lite för kraftig onyans uppstod och Kenneth tog illa vid sig av den i kyrkan störde J Gerles (även i mitt tycke) inlägg. Jag har förståelse för Kenneths reaktion.

Vi har båda svarat på det och inte erhållit någon replik. Vidare önskade jag flytta tråden ytterligare ett steg till följd av detta med frågan om "sabotage" är etiskt/moraliskt befogat eftersom det var en intressant aspekt i Gerles inlägg.

Dock har väl språket varit lite för beskt från båda håll och borde kunnat hållas på en lite högre nivå. Annars blir konsekvensen att folk som känner sig angripna drar sig ur tråden.

Sedan finns det ganska många trådar på FS som behandlat fotografers uppträdande i olika situationer ur ett etiskt/moraliskt perspektiv.

Å andra sidan är frågan viktig och det är mycket svårt att ibland hålla liv i en komplex tråd utan att vara provocerande och lite tillspetsad.

Slutligen saknas fler deltagare i tråden som har erfarenhet från eget rent fältarbete som antingen fotograf eller skribent knutna till uppdragsgivare/arbetsgivare. Tycker att fler borde nappat. Men p g a de många trådar som finns/funnits i detta ämne kanske de debatterat "ihjäl" sig på de trådarna.

Lennart

 

[Maverick]

Jag tycker också att behållningen var att flera som verkar ha egen erfarenhet faktiskt beskrev hur det funkar i verkligheten.

Men det blev rätt ointressant när mognadsnivån hamnade på att man ska mista jobbet hellre än att ta bilden. För mig är det ungefär som att folk ska sluta jobba för att det är miljöförstörande. Det funkar inte så i min verklighet i alla fall.

Mvh
Maverick

 

[PMD]

Maverick skrev:
Men det blev rätt ointressant när mognadsnivån hamnade på att man ska mista jobbet hellre än att ta bilden. För mig är det ungefär som att folk ska sluta jobba för att det är miljöförstörande. Det funkar inte så i min verklighet i alla fall.

I det aktuella fallet tror jag knappast att fotografen var utsänd av en tidning med uppdraget att störa så mycket som möjligt. Uppdraget borde gå att utföra utan att störa speciellt mycket.

Alternativet att säga upp sig tar man lämpligen till när det är riktigt usla saker man får i uppdrag. T.ex. så säger man nog inte upp sig bara för att man måste åka taxi till ett uppdrag (t.ex. ett konsultuppdrag). Däremot skulle nog jag nog överväga att vägra om jag blev beordrad att hälla ut dioxin i närmsta vattendrag. (För att nu anknyta till din miljöförstöringsreferens. Det är skillnad på nivåer.)

 

[afe]

Åter igen; vad som uppfattas som störande är nog högst individuellt. Jag har flera gånger när jag åkt tåg i tjänsten stött på människor som tycker det är mycket störande när jag (eller andra) talar i telefon, eller t.o.m. sitter och knappar på en bärbar dator. Och ja, visst kan det vara störande, men jag måste kunna utnyttja restiden till arbete.

När jag arbetade som fotograf för en massa år sedan hände det förstås att folk irriterade sig på mig, trots att jag försökte vara så diskret som möjligt. Alternativet att inte fotografera alls, var inte något gångbart alternativt, då det lett till att jag inte skulle ha något jobb.

Jag tror helt enkelt att man som fotograf måste stå ut med att en del människor blir sura på att man utför sitt arbete. De som blir sura har förstås all rätt i världen att bli sura, men kan inte göra så mycket åt det (som tur är).

 

[Photocon]

PMD skrev:
I det aktuella fallet tror jag knappast att fotografen var utsänd av en tidning med uppdraget att störa så mycket som möjligt. Uppdraget borde gå att utföra utan att störa speciellt mycket.

Alternativet att säga upp sig tar man lämpligen till när det är riktigt usla saker man får i uppdrag. T.ex. så säger man nog inte upp sig bara för att man måste åka taxi till ett uppdrag (t.ex. ett konsultuppdrag). Däremot skulle nog jag nog överväga att vägra om jag blev beordrad att hälla ut dioxin i närmsta vattendrag. (För att nu anknyta till din miljöförstöringsreferens. Det är skillnad på nivåer.)

Se där, ett nyanserat och samtidigt rakt inlägg som gör att tråden kan leva vidare.

Ang uppsägningsdebatten så är ditt exempel välvalt.

Men det vore intressant att få exempel på vilken typ av fotouppdrag som folk på tråden upplever som stridande mot den egna etikkodexen.

Vi är väl alla överens om att man som fotograf inte uppträder som ett arsel i kyrkan. Kyrkofotografens uppträdande är för min del slutdebatterat.

Ett fotouppdrag jag fick som anställd pressfotograf kan jag komma med. Hade det skett idag skulle jag blånekat.

Utvisningshotade stod på taket till ett sexvåningshus och höll sina barn i armarna så de hängde utanför taket. När som helst hade någon unge kunnat dråsa rakt ned i betongen. Kåken låg 800 meter från redaktionen så det gick snabbt att komma på plats. Ett 300mm objektiv och en dold position så var verkligt dramatiska bilder säkrade.

Emellertid upptäckte de utvisningshotade mig och så snart jag höjde kameran höll de ut de skrikande ungarna änn mer. De ville alltså ha publicitet och var naturligtvis förtvivlade över sin situation. jag tog snabbt bilderna och åkte mycket skakad till redaktionen där vi höll en diskussion. Ofta händer det att folk söker publicitet mot bättre vetande och förvärrar sin situation.

Beslöts till sist att inte publicera bilderna då personerna på bilderna var fullt identifierbara. Jag ville inte vara megafon för några som tog risken att tappa/döda sina barn. Grannar hade redan agerat och förutom utvisningsbeslut var det aktuellt med åtal för barnmisshandel.

Tänk om jag hade höjt kameran ytterligare en gång och de hållit ut en unge som tappats och slagit ihjäl sig. Då hade jag ju triggat dem till handlingen. Hade bilderna dessutom publicerats hade främlingshatet ökat och jag är säker på att allmänheten hade undrat vafan reportageteamet sysslat med som inte vidtagit åtgärder för att sätta barnen i säkerhet istället för att ta bilder på en regelrätt misshandel.

Jag borde aldrig ens ha tagit fram kameran när jag såg hur det låg till. Hade emellertid radiokontakt med chefen (mobiltelefoner existerade inte 1988) som ville att jag skulle "säkra några bilder". Jag var ung och grön och det är det enda jag kan säga till mitt försvar.

Skulle ett motsvarande uppdrag lagts på mig idag skulle jag helt klart bara blånekat. Men med en viktig distinktion: Jag hade åkt till platsen, kollat läget, och hade det rört sig om en liknande företeelse hade jag aldrig tagit fram någon kamera. Jag vill inte tro att någon redaktionschef skulle slagit mig för den skull och jag tror inte heller att jag för all framtid förlorat tidningen som kund.

Diskuterade fallet med PO (pressombudsmannen) på ett seminarium flera år senare. Bilderna fanns i tidningens "låsta" arkiv och kunde förevisas. PO ansåg att publicering hade varit klart olämplig.

Dessvärre kan jag så här i efterhand inte veta hur jag skulle reagerat 1988 om bilderna beslöts användas av red.ledningen. Jag vet hur jag skulle reagerat idag och hoppas att jag skulle reagerat likadant 1988. Men jag kan inte veta och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag lyfte kameran. Kan fortfarande återkalla känslan hur adrenelinet bara kokade i mig 1988. Jag är tyvärr inte säker på om det berodde på allmän "nu är ettan räddad" -känsla eller avsky inför det jag bevittnade. Jag vet bara att det tog någon minut för att komma till insikt att jag var ute på djupt vatten. och jag antar att det var därför adrenalinet fortsatte att strömma.

Kan inte beskriva det på bättre sätt. Tiden som gått kan fungera som filter och därigenom "försköna" den egna gärningen.

Lennart

 

[Maverick]

Sånt kan vara knepigt. Skulle jag märka nått dyligt skulle jag oxå sluta fotografera. Men jag är rätt säker på att jag skulle ha fotograferat till en början. Det är ju liksom inte säkert att det som händer görs för att media ska lockas att uppmärksamma det hela. Men märker man att det förvärrar situationen så är det klart man slutar.

Tänker på en hel del bilder nu senast från Kenya där jag antar att fotograferna brottas med det problemet. Världens mest kända fall vid det här laget torde vara elfte september. Det är ju inte en slump att det är ca 20 minuter mellan flygplanen.

Angående att säga upp sig så har vi alla våra gränser. Men jag uppfattade vissa inlägg som att kyrkan skulle vara ett sådant och det var då jag tyckte det hela vart ointressant.

Själv är jag skolad att plåta först och ta beslut sen vilket jag lever efter rätt mycket. Utom i ovan liknande situationer. Likadant vid olycker t ex, plåtar först och sen i efterhand kan man konstatera att den och den bilden kanske inte är så lyckad att publicera. Vi skiljer med andra ord rätt mycket på själva fotograferandet och publicerandet.

Mvh
Maverick

Mvh
Maverick

 

[PMD]

Maverick skrev:
Angående att säga upp sig så har vi alla våra gränser. Men jag uppfattade vissa inlägg som att kyrkan skulle vara ett sådant och det var då jag tyckte det hela vart ointressant.

Så har jag inte uppfattat diskussionen. Jag tror att de flesta som har klagat på fotografens uppträdande tycker att han borde ha varit diskretare, inte att han borde ha låtit bli att plåta överhuvudtaget.

Själv är jag skolad att plåta först och ta beslut sen vilket jag lever efter rätt mycket. Utom i ovan liknande situationer. Likadant vid olycker t ex, plåtar först och sen i efterhand kan man konstatera att den och den bilden kanske inte är så lyckad att publicera. Vi skiljer med andra ord rätt mycket på själva fotograferandet och publicerandet.

Det är dock en lite annan diskussion. De flesta fotografer resonerar nog som du, skulle jag tro. Undantag gör man väl i situationer liknande den som Lennart beskrev.

 

[PMD]

Maverick skrev:
Världens mest kända fall vid det här laget torde vara elfte september. Det är ju inte en slump att det är ca 20 minuter mellan flygplanen.

Det där förstod jag inte riktigt. Det var ju knappast pga att massor av fotografer tog bilder och filmade som det andra planet kraschade i det andra tornet.

 

[Photocon]

Maverick skrev:
Själv är jag skolad att plåta först och ta beslut sen vilket jag lever efter rätt mycket. Utom i ovan liknande situationer. Likadant vid olycker t ex, plåtar först och sen i efterhand kan man konstatera att den och den bilden kanske inte är så lyckad att publicera. Vi skiljer med andra ord rätt mycket på själva fotograferandet och publicerandet.

Och den som inte lever efter det axiomet får det väldigt tufft som pressfotograf. Allmänt ses just det förfarandet som en regel inom dagspressen.

Är därmed också skolad/präglad i samma tänkande och efterlever det. Mitt exempel ur levande livet var ett undantag i ett avseende. Nämligen att jag slutade fotografera när jag kände att det kunde sluta illa. Hade ju faktiskt redan säkrat bilderna vid det tillfället.

Sedan har vi ett exempel där jag skadade fyra människor ordentligt. Fast jag lägger ingen som helst skuld på mig själv.

Skulle ta en översiktsbild över ett parkområde med en staty i förgrunden p g a att statyn skulle flyttas. Full skärpa på statyn. I bakgrunden en del männsikor i ganska rejäl oskärpa, Men inte värre oskärpa än att en man och en kvinna kunde identifieras av sin hustru resp man. Otrohet, alltså. Grejen var att de som satt på bänken hade lovat sina respektive att aldrig mer träffas.

Ändå var de så diffusa på bilden att jag inte skulle kunnat identifiera mig själv om det varit jag som satt där. Men en speciell klädsel med mönster gick ändå att urskilja. Ledde till skilsmässa för ena paret och jag vet inte hur det gick för det andra. Hade de suttit och hånglat eller pussats hade jag väl kanske tvekat att ta bilden just i det ögonblicket. Men de bara satt där. Fotovinkeln var viktig för mig p g a att platsen dit statyn skulle flyttas var i linje mot bänken där paret satt.

Så kan det gå!

Lennart

 

[Maverick]

Per Danielsson (PMD) sjaekrev:
Det där förstod jag inte riktigt. Det var ju knappast pga att massor av fotografer tog bilder och filmade som det andra planet kraschade i det andra tornet.

Njae, men jag har läst att det är klartlagt att mellanrummet berodde på att fotografer och journalister skulle hinna dit efter det att första planet kraschat in i första tornet. Maximal genomslagskraft i media helt enkelt. Nu slumpade det sig så att även första planet kom med på film. Av en svensk tror jag till och med.

De stod och gjorde en dokumentär om något som heter "Chelsea Hotel" och stod ute på nån takterass och gjorde en intervju om jag inte minns fel.

Samtidigt som några andra gjorde en dokumentär om brandmän tror jag bara nått kvarter ifrån.

Så det skedde inte pga att media var där men däremot så räknade man kallt med att media skulle vara där vid andra kraschen.

Det ska finnas ett annat exempel från nån oroshärd där en mob slår ihjäl en man eller två just pga av att media är där och filmar/fotograferar men jag minns inte detaljerna.

Mvh
Maverick

 

[Sten-Åke Sändh]

Photocon skrev:
Och den som inte lever efter det axiomet får det väldigt tufft som pressfotograf. Allmänt ses just det förfarandet som en regel inom dagspressen.

Är därmed också skolad/präglad i samma tänkande och efterlever det. Mitt exempel ur levande livet var ett undantag i ett avseende. Nämligen att jag slutade fotografera när jag kände att det kunde sluta illa. Hade ju faktiskt redan säkrat bilderna vid det tillfället.

Sedan har vi ett exempel där jag skadade fyra människor ordentligt. Fast jag lägger ingen som helst skuld på mig själv.

Skulle ta en översiktsbild över ett parkområde med en staty i förgrunden p g a att statyn skulle flyttas. Full skärpa på statyn. I bakgrunden en del männsikor i ganska rejäl oskärpa, Men inte värre oskärpa än att en man och en kvinna kunde identifieras av sin hustru resp man. Otrohet, alltså. Grejen var att de som satt på bänken hade lovat sina respektive att aldrig mer träffas.

Ändå var de så diffusa på bilden att jag inte skulle kunnat identifiera mig själv om det varit jag som satt där. Men en speciell klädsel med mönster gick ändå att urskilja. Ledde till skilsmässa för ena paret och jag vet inte hur det gick för det andra. Hade de suttit och hånglat eller pussats hade jag väl kanske tvekat att ta bilden just i det ögonblicket. Men de bara satt där. Fotovinkeln var viktig för mig p g a att platsen dit statyn skulle flyttas var i linje mot bänken där paret satt.

Så kan det gå!

Lennart

Knappast ditt fel för du visste väl inte att de faktiskt var ute och vänstrade.

En parallell i samma anda som ditt fall är kanske det beslut som togs att Vaxholmsbolaget inte skulle få ha en webbkamera som "live" täckte kajen i bl.a. Vaxholm, för att man skulle kunna identifiera folk om man gick in på Waxholmsbolagets webb. Chefen skulle t.ex. kunna kolla om nån hade smitit tidigare från jobbet istället för att vara ute på kundbesök på fredan.

Jag vet att det funkar, för ibland har vi gått ut på kajen i Vaxholm där vi bor och ringt vår son och vinkat och nog kan man identifiera folk den vägen allt.

Annars är problemet ofta med övervakningskameror att de är av så dålig kvalitet att bilderna är oanvändbara för identifiering, men det är ett annat problem.

 

[Kijana]

Maverick skrev:
Det ska finnas ett annat exempel från nån oroshärd där en mob slår ihjäl en man eller två just pga av att media är där och filmar/fotograferar men jag minns inte detaljerna.

Mvh
Maverick

Kanske från Nordirland för cirka 20 år sedan. Ett par brittiska soldater i civil mundering kör med sin bil in i ett begravningståg för IRA-medlemmar, som bara några dagar tidigare dödats av just brittiska armén.
Naturligtvis tog tilltaget hus i h-e och de två britterna avrättades sedan av folk från begravningståget efter att ha dragits ut från bilen.
Fast just där har jag svårt att tro att media varken gjorde till eller från. Möjligen att man faktiskt sköt britterna på en avskild plats och inte på fläcken...

 

[Kijana]

Photocon skrev:
Jag borde aldrig ens ha tagit fram kameran när jag såg hur det låg till. Hade emellertid radiokontakt med chefen (mobiltelefoner existerade inte 1988) som ville att jag skulle "säkra några bilder". Jag var ung och grön och det är det enda jag kan säga till mitt försvar.

Lennart

Det framgår ju inte här hur förberedd du varit på en sådan situation.
Men är det inte så med många etiska och moraliska dilemman att visst kan man ha en grundsyn på hur man ska förhålla sig till olika problem men att man formulerar sin egen "etikbok" först när man ställts inför verkliga situationer? En "etikbok" kan därför skilja sig från individ till individ.

 

[Photocon]

Kijana skrev:
Det framgår ju inte här hur förberedd du varit på en sådan situation.
Men är det inte så med många etiska och moraliska dilemman att visst kan man ha en grundsyn på hur man ska förhålla sig till olika problem men att man formulerar sin egen "etikbok" först när man ställts inför verkliga situationer? En "etikbok" kan därför skilja sig från individ till individ.

Det skulle jag vilja kalla huvudet på spiken! 1.Allmän artighet/hänsyn och viss etikett/allmänt vedertagna etiska och moraliska begrepp uppfostras man i bästa fall till. Går t o m att läsa sig till.

2.Det övriga lär man sig under (yrkes)livets gång och där skapar man sin egen etikbok. (Mycket välformulerat av dig). Vad som är oetiskt fotograferande i yrket för mig kan en annan betrakta helt annorlunda. Det är därför som jag anser att det är så viktigt att folk som uttalar kategoriskt i denna tråd verkligen har stått inför etiska/moraliska dilemman i sitt fotograferande. Det är så lätt att dra en yrkeskår över en kam.

Många i denna tråd har inte fotot som yrke, men är ändå klarsynta nog att sätta sig in i olika situationer. Och även de som plåtar som hobby (exv streetphoto/naturfoto eller nästan vadsomhelst) hamnar säkert i vissa dilemman.

För att återanknyta till kyrkofotografen så fixade han inte ens stadium nr 1. Därför är den delen av diskussionen ointressant när tråden nu nått så långt.

Och det är väl där vi kan försöka dela med oss av varandras erfarenheter.

Mvh/Lennart

PS. Ang hur förberedd jag var: Infon vi fick var att det pågick en demonstration intill (inte på) ett större hyreshus av utvisningshotade. DS

 

[PMD]

Maverick skrev:
Njae, men jag har läst att det är klartlagt att mellanrummet berodde på att fotografer och journalister skulle hinna dit efter det att första planet kraschat in i första tornet.

Terroristerna kan mycket väl ha planerat det så, men hur klarlägger man det? Vad finns det för evidenser för saken?

 

[ojkooj]

Maverick skrev:
Njae, men jag har läst att det är klartlagt att mellanrummet berodde på att fotografer och journalister skulle hinna dit efter det att första planet kraschat in i första tornet. Maximal genomslagskraft i media helt enkelt. Nu slumpade det sig så att även första planet kom med på film. Av en svensk tror jag till och med.

De stod och gjorde en dokumentär om något som heter "Chelsea Hotel" och stod ute på nån takterass och gjorde en intervju om jag inte minns fel.

Samtidigt som några andra gjorde en dokumentär om brandmän tror jag bara nått kvarter ifrån.

Så det skedde inte pga att media var där men däremot så räknade man kallt med att media skulle vara där vid andra kraschen.

Det ska finnas ett annat exempel från nån oroshärd där en mob slår ihjäl en man eller två just pga av att media är där och filmar/fotograferar men jag minns inte detaljerna.

Mvh
Maverick

Chelsea Hotel - otursförföljt kan man säga och det är också anledningen till att hotellet överlevt. Är man väldigt konspiratioriskt laggd eller man kanske måste vara paranoid så kan man få det till att det affärsidkande hotellet kände till attacken den 11/9.

Chelsea Hotel lika legendariskt som Greenwich village eller 52a gatan.

 

[ojkooj]

Photocon skrev:
.


Tänk om jag hade höjt kameran ytterligare en gång och de hållit ut en unge som tappats och slagit ihjäl sig. Då hade jag ju triggat dem till handlingen. Hade bilderna dessutom publicerats hade främlingshatet ökat och jag är säker på att allmänheten hade undrat vafan reportageteamet sysslat med som inte vidtagit åtgärder för att sätta barnen i säkerhet istället för att ta bilder på en regelrätt misshandel.

Jag borde aldrig ens ha tagit fram kameran när jag såg hur det låg till. Hade emellertid radiokontakt med chefen (mobiltelefoner existerade inte 1988) som ville att jag skulle "säkra några bilder". Jag var ung och grön och det är det enda jag kan säga till mitt försvar.

Skulle ett motsvarande uppdrag lagts på mig idag skulle jag helt klart bara blånekat. Men med en viktig distinktion: Jag hade åkt till platsen, kollat läget, och hade det rört sig om en liknande företeelse hade jag aldrig tagit fram någon kamera. Jag vill inte tro att någon redaktionschef skulle slagit mig för den skull och jag tror inte heller att jag för all framtid förlorat tidningen som kund.

Lennart

Men ni som är fotografer.. Hamnar ni inte ofta i diskusioner där folk undrar varför ni stod bredvid och dokumenterade medans t ex misshandeln pågick.

De kallar oss mods trilogin - andra filmen från slutet av sjuttitalet. Stefan Jarl säger det själv - folk dog som flugor runt omkring. Det var ett folkmord. Han filmade. Och hade han inte filmat hade kanske inte en av de bästa filmerna som någonsin gjorts i sverige blivit gjord.

Att när fotografer kom till Gaza i början av nittitalet - intifadan - så upptäckte de att media hade effekt på kravallerna. Stenar kastades för att det skulle synas över hela världen att här var det några studenter och unga som inte ville leva i förtryck längre. Publicera oss!

De som höll ut sina barn och höll ut sina barn än längre när de såg att de skulle hamna på bild var ju förstås desperata. De ville inte utvisas. Bilden var: att utvisas är som att mista framtiden.

Jag tror det är fel att anta att främlingsfientlighet kommer ur sådana desperata handlingar. Det är ju andra faktorer. Att inte publicera för att det skulle kunna öka främlingsfientlighet är antagligen fel. Den bedömingen innehåller ju en skepsis mot människors förmåga att göra en egen bedömning.

Johan

 

[Photocon]

ojkooj skrev:
Men ni som är fotografer.. Hamnar ni inte ofta i diskusioner där folk undrar varför ni stod bredvid och dokumenterade medans t ex misshandeln pågick.

De kallar oss mods trilogin - andra filmen från slutet av sjuttitalet. Stefan Jarl säger det själv - folk dog som flugor runt omkring. Det var ett folkmord. Han filmade. Och hade han inte filmat hade kanske inte en av de bästa filmerna som någonsin gjorts i sverige blivit gjord.

Att när fotografer kom till Gaza i början av nittitalet - intifadan - så upptäckte de att media hade effekt på kravallerna. Stenar kastades för att det skulle synas över hela världen att här var det några studenter och unga som inte ville leva i förtryck längre. Publicera oss!

De som höll ut sina barn och höll ut sina barn än längre när de såg att de skulle hamna på bild var ju förstås desperata. De ville inte utvisas. Bilden var: att utvisas är som att mista framtiden.

Jag tror det är fel att anta att främlingsfientlighet kommer ur sådana desperata handlingar. Det är ju andra faktorer. Att inte publicera för att det skulle kunna öka främlingsfientlighet är antagligen fel. Den bedömingen innehåller ju en skepsis mot människors förmåga att göra en egen bedömning.

Johan

Hoppas det framgick tydligt att jag genom att höja kameran utsatte barnen för en risk att slå ihjäl sig. Då höjer jag inte kameran. Inte enl min etikbok.

Ang främlingsfientlighet tror jag inte heller att den ökar av sådan faktor. Men det var redaktionens och ansvariga utgivarens motivering.
Samt, som det visade sig senare, även PO:s.

Lennart

 

[Sten-Åke Sändh]

ojkooj skrev:
Men ni som är fotografer.. Hamnar ni inte ofta i diskusioner där folk undrar varför ni stod bredvid och dokumenterade medans t ex misshandeln pågick.

De kallar oss mods trilogin - andra filmen från slutet av sjuttitalet. Stefan Jarl säger det själv - folk dog som flugor runt omkring. Det var ett folkmord. Han filmade. Och hade han inte filmat hade kanske inte en av de bästa filmerna som någonsin gjorts i sverige blivit gjord.

Att när fotografer kom till Gaza i början av nittitalet - intifadan - så upptäckte de att media hade effekt på kravallerna. Stenar kastades för att det skulle synas över hela världen att här var det några studenter och unga som inte ville leva i förtryck längre. Publicera oss!

De som höll ut sina barn och höll ut sina barn än längre när de såg att de skulle hamna på bild var ju förstås desperata. De ville inte utvisas. Bilden var: att utvisas är som att mista framtiden.

Jag tror det är fel att anta att främlingsfientlighet kommer ur sådana desperata handlingar. Det är ju andra faktorer. Att inte publicera för att det skulle kunna öka främlingsfientlighet är antagligen fel. Den bedömingen innehåller ju en skepsis mot människors förmåga att göra en egen bedömning.

Johan

Det här måste vara några av de viktigaste och svåraste frågorna man kan ställa sig.

Stefan Jarls "Ett anständigt liv" är något av det mest omskakande jag sett. Den angick verkligen min generation, som var den första att massberusa sig på de droger som ännu plågar ungdomen. (hasch, centralstimulerande som amfetamin och opiater, kokain var inte vanligt vid denna tid). Bland de ungdomar jag växte upp med var mellanölet obligatoriskt men det fanns praktiskt taget ingen som inte testat åtminstone brass och de flesta hade berusat sig på någon form av "bantningtabletter" också (preludin eller ritalina). Steget till opiater tog betydligt färre och epidemier av det var mer lokala.

Stoffe Svensson var född 15 februari 1950 - 3 dagar för mig. Han blev 27 år och var fullständigt slut fysiskt när han dog, vilket framgick med all tydlighet av filmen som delvis utspelade sig på sjukhus där Stoffe och andra knarkare var inlagda. Vi svenskar har mycket att tacka Stefan J för. Utan hans insats hade Stoffes och Kenta Gustavssons och alla de andras tragiska liv varit ännu mer förspillda. Man kunde hoppas att varje ny generation skulle få möjligheten att se trilogin (vi visade den under 80-talet i högstadiet där jag var SO-lärare). Stoffe har de flesta glömt idag, men Kenta Gustavsson kommer att leva för evigt åtminstone för alla Hammarbyfans, eftersom man alltid spelar den underbara "Just i dag är jag stark" inför varje hemmamatch.

Jag tycker detta är jättesvårt. Rent allmänt tycker jag att det riskerar att bli farligt om journalister börjar försöka "regissera" händelseförlopp (sånt har ju hänt även om det förhoppningsvis är ganska ovanligt). Det vanliga är väl annars precis som i Lennarts fall att man indirekt påverkar genom närvaro (mer subtilt).

Svårast är väl ett läge som Stefan Jarls där han måste väga att lyssna på sitt samvete och ingripa för att stoppa det som håll på att hända (vad det nu än är)(vilket förmodligen ändå skulle varit lönlöst i detta fall) och kanske fokusera på det istället för att filma eller fortsätta filma vidare och säkerställa detta otroligt viktiga tidsdokument. Jag är glad att han filmade vidare även om han själv säkert känner att han utnyttjade dessa människors olycka "konstnärligt".

När det gäller övergrepp i krig kan säkert kameror på plats få de som begår den eller planerar att göra det att besinna sig åtminstone temporärt om man nu inte tar steget fullt ut och skjuter fotografen. Då bara måste närvaron där vara av godo i de flesta fall, även om den påverkar förloppet. Det verkar ju idag som att det blivit hårdare och att det blivit vanligare än tidigare att man faktiskt skjuter fotografer och skrivande journalister. Det kan inte varit lätt att jobba under kriget i Bosnien vilket t.ex. filmen "Andersens flowers" (tror jag den hette) visade.

När det gäller främlingsfientligheten så tror jag den påverkats mer negativt av det som sopats under mattan och inte sagts under de senaste 20-30 åren snarare än det som sagts. Jag tror inte det kommer något gott ur att allmänheten inte ges möjlighet till att få en mer rättvisande världsbild än den vi länge matats med.