Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Pinsammaste misstaget?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det värsta jag gjort är nog att inte kolla upp vad det igentligen borde vara för batterier till min gamla Canon FTb, den går på kvicksilver celler och med moderna batterier så visar ljusmätaren fel, hade varit ganska bra kort om inte vartenda ett sett ut som revenge of the grains. Men om man gillar en helmanuell kamera funkar den tokbra fortfarande.
 
I förrgår gjorde jag något som platsar i den här tråden. Hade jag använt film hade jag inte fått bilden jag behövde.

Plåtar på Grönans pressträff inför säsongen. Har lovat min uppdragsgivare bland annat en porträttare av Christer Lindarw som är där och pratar om sin nya show.

Jag tar som bäst bilder av nya fritt fall (från marken) när jag ser Christer Lindarw komma gående inbegripen i ett samtal. Bättre nu än aldrig, tänker jag och ber att få låna honom en minut. Släpar med honom till en bakgrund som ska vara lite grönalundsk sådär.

Kollar exponeringen och ser att jag måste öppna upp bländaren 2/3 steg. Det är lite mörkare här nere på marken än uppe i fritt fall. Ljuset är skitttråkigt. Tiden knapp. På med blixten, minskar blixtstyrkan till -1 och tar mina bilder. Till saken hör att jag inte använder upplättningsblixt sådär väldigt ofta.

Precis när Christer är på väg bort mot sitt sällskap igen chimpar jag och ser till min fasa att bilderna är gravt överexponerade. Det tar mig ett par sekunder att inse att kameran var inställd på 1/1250 sekund när jag mätte exponeringen. När jag satte på blixten ökade förstås slutartiden till synktiden på 1/250.

Nåväl, slutet gott allting gott. Rodnande ropade tillbaka herr Lindarw och han ställde upp för ytterligare några exponeringar så att jag fick mina bilder.

Över tjugo år sedan första frilansuppdraget. Och ändå finns det fortfarande gott om nya misstag att göra. Tur att man kör digitalt.

bilden: Lindarw rättexponerad
 

Bilagor

  • lindarw_liten.jpg
    lindarw_liten.jpg
    36.8 KB · Visningar: 1,369
Mitt senaste misstag är att ladda film i dosan för framkallning så att jag ska kunna framkalla vid ett senare tillfälle. Inte bra om man bor i kollektiv. Någon var ju tvungen att kolla vad det var för nåt i den svarta burken...
 
Jag kom ihåg när jag hade köpt min första systemkamera och var ute och plåtade min första rulle i vårsolen. Efter ca 30 bilder så sätter jag mig ner på en bänk och pillar på kameran, ställer skärpa, kollar olika inställningar, trycker på lite knappar och så flyger bakstycket upp... Jag hade lyckats trycka på öppningsknappen. Inga bilder med den rullen!
 
En sak som jag såhär i efterhand kan småle åt är då min kära far var på tur i Göteborg och av en händelse såg en väskryckning. Kameran i hand så lyckades han ta några bilder på händelsen. På väg till polisen såg han dock att kameran var utan film.
 
pzackes skrev:
Jag kom ihåg när jag hade köpt min första systemkamera och var ute och plåtade min första rulle i vårsolen. Efter ca 30 bilder så sätter jag mig ner på en bänk och pillar på kameran, ställer skärpa, kollar olika inställningar, trycker på lite knappar och så flyger bakstycket upp... Jag hade lyckats trycka på öppningsknappen. Inga bilder med den rullen!

Provade du inte att framkalla rullen? Man brukar bara förlora 3-4 bilder. Resten är skyddade där dom befinner sig upprullade på spolen.
 
Jag gjorde något riktigt pinsamt när jag hade fotograferat ett dop i höstas. Lade ifrån mig kamera och sånt vid ett sidobord vid fikat, och sedan packade jag ner en gästs (helt olika, men iaf system) i väskan när jag skulle gå.. Fast jag kom på det själv innan jag hann ända hem så det var bara att knalla tillbaks och skämmas. Jag behövde ju min och filmerna ganska väl och de låg ju kvar i kyrkan..
 
Hansi skrev:
Provade du inte att framkalla rullen? Man brukar bara förlora 3-4 bilder. Resten är skyddade där dom befinner sig upprullade på spolen.

Jodå! Första och andra bilden var väl okej! Synd bara att jag mätt ljuset åt h-vete på dom... Det var strålande vårsol rakt in i kameran i ett par sekunder innan jag fattat vad som hände...
 
pinsammt och pinsammt...

Lyckades sabba en rulle 120 Superia 200 när jag för första gången skulle ladda film i ett av bakstyckena till min nygamla hasselbladare.

Gjorde exakt som det stod i instruktionsboken. I med tomspolen, i med spolen med filmen. Dra runt filmen och lås. Stoppa in manicken i bakstycket. Lås. Skruva på filmframdragaren tills det säger "klick"...*skruva skruva skruva*. Det sa aldrig klick...insåg för sent att instruktionsboken var för magasin A-12 och att jag laddat filmen i ett C-12...

Jag hade dragit över hela filmen till tomspolen.
 
Tala om klantskallar!

Ni tror NI är klantiga?! Kasta er i väggen!
Jag har gjort ungefär ALLT ni beskriver. Ingen film, dubbelexponerat filmer, öppnat bakstycket (med en rulle Bob Dylan - innan han blev kameraskygg...), osv., osv., osv.
Rena vardagsmaten i mitt fotograferande!
Men det som VERKLIGEN grämer mig var en dag i Marocko när jag var ute och handlade, men hade kameran med mig ('bara ifall').
Och jodå, det stod ett par damer utanför ett bad ('hammam'). Vi började prata och dom sa att det varma vattnet hade tagit slut och det var ett helvetes tumult därinne. Dom pekade på min kamera och sa att jag kunde ju komma in och ta några bilder. (???!!! - Jag var väldigt skeptisk, men dom sa att det var så vilt därinne att ingen skulle bry sig!)
Filmindikationen visade på 18, så jag hade ju lite film kvar, trots att jag inte hade någon extra rulle med mig.
Damerna jag pratat med ville först att jag skulle ta en bild av dom (innan jag blev ihjälslagen, troligtvis...?) och dom ställde självmant upp sig och log...och log...och log...och...
Kameran (manuell) gick inte att trycka av och inte att veva fram. Vad i ...!!!????
Måste bara snopet säga att kameran var trasig och att jag inte kunde ta någon bild vare sig av de initiativrika och hjälpsamma damerna eller av det stora bastukriget (föreställ er: kakel, ljus från hål i taket, ånga, hinkar som flyger, nakna damer i 150-kilosklassen i handgemäng...!)
...och lomade hemåt med mina tomater och kamera som 'hakat upp sig'.
När det var alldeles för sent att tänka på att gå tillbaka kom jag på det: Jag hade laddat med en hemladdad rulle som jag fått av en japansk kompis! Han hade klippt till lite snålt, så det var bara 18 rutor på den... Tack för det!
Jag kan fortfarande se för mig bilderna jag missade. Chansen kommer aldrig igen.
Kommer att gräma mig till min död.
/Gitte
 
Mina värsta missar.

När jag var och fotade en våghalsig utförsåkare som offrade sig lite extra för att bilderna skulle bli häftiga.
For hem och upptäckte till min fasa att det inte fanns någon film i kameran..hade jag kunnat strypa mig själv hade jag gjort det.

Höll på en annan gång med att ta porträtt på personer som jag inte kände så väl.
Hade gjort i ordning ett extra magasin med s/v film, skulle byta magasinet laddat med färgfilm och trycker på fel knapp så att luckan öppnades. Ingen fara tänkte jag och stängde luckan snabbt, jag hade ju tagit så pass många bilder, så någon måste ju ha blivit bra.
Men det visade sig efteråt att dom enda bilder som blev riktigt bra blev skadade av ljuset.
På övriga bilder var det antingen nån som blundade eller så hade jag gjort nån annan liten teknisk miss.
 
Blev väldigt fascinerad av ett hus på Öland en gång och jag kunde inte låta bli att kliva in på tomten för att fotografera detaljer av detsamma. Det var ett sommarhus som var gammalt och vackert. När jag hade monterat upp stativet och tagit några exponeringar dyker plötsligt en äldre dam upp och skäller ut mig och undrar vad jag sysslar med. Fick ta emot anklagelser om att jag var ute för att stjäla etc. Det var grannen från bondgården intill och det hjälpte inte att jag bedyrade att jag inte skulle göra annat än ta bilder av det vackra huset. Jag frågade också om hon trodde att jag skulle parkera bilen helt öppet om jag var ute i onda avsikter. Till slut lugnade hon ner sig när jag visade mitt körkort och erbjöd henne att hon skulle få min film och returnera den till henne efter framkallning så att hon kunde se att det inte var sådana bilder hon trodde jag fotograferat. När jag tog ut filmen ur kameran och räckte den till henne sa hon att det inte behövdes och drog sig tillbaka. Mitt pinsamma misstag var naturligtvis att jag gick in på tomten, det har man givetvis ingen rättighet till.
 
Nackdelen med att vara fotointresserad är att folk förväntar sig att man ska leverera bra bilder från diverse familjehögtider.

Just nu har jag slarvat bort en film med bilder från en nära släktings barndop.
Ordningsmänniska är ingen bra beskrivning av mig.

Ingen panik, jag hittar den väl nångång, lagom tills gossebarnet ska ta studenten.
 
Mitt misstag!

När jag som erfaren skolfotograf skulle ta bilder på konfirmander för första gången efter det jag hade startat eget gjorde jag duktigt bort mig. Började med att köra till fel kyrka, ingen fara skedd eftersom den andra låg nära, bara att trampa lite extra på gasen och hann i tid. Efter gruppbilden var det dags för enskilda bilder på varje söt lite konfirmand framme vid altaret. Jobbade och slet för att uppträda proffsigt mot både konfirmander, föräldrar och präst bara för att få ett samtal från labbet dagen efter! Vad jag gjort, råkat ställa om kameran så att den inte synkade med blixten. Halva söta konfirmander =) Det var bara att ringa upp, skylla på kamera fel och ta om dem. Som tur var plåtades de inte på konfirmationsdagen!


P.S. I morgon ska jag dit och plåta årets konfirmander. Men nu kör jag digitalt så jag slipper några överraskningar =)
 
Inte mitt personliga...

men väl har jag varit lite delaktig i ett mistag vi gjorde när jag jobbade på Kodaks proffslab i Oslo på 80-talet. Vi hade en kund som tog flygfoton av folks hus och gårdar (med en Pentax 6x7 om jag inte minns fel). Han var ute och flög när det var bra väder och efter en sådan helg brukade han alltid lämna in et antal hundra rullar med exponerad 220-film. En förmiddag ringde han och undrade hur det gick med senaste batchen han lämnat in. Eh... nej... vi har inte... eh... jag skall kolla. Vi letade med ljus och lykta efter i runda slängar 250 rullar oexponerad film, men nej... det fanns ingen stans. VI ringer tillbaka och undrar hur och när han lämnade in det? Jodå, han hade lämnat in en svart sopsäck! till receptionen kvällen innan... våra mistankar började växa, men vi kontaktade vakten från kvällen innan... jodå, han hade tagit emot säcken, och hjälpsamt ställt ned den vid framkallningen... där en lika hjälpsam städare hade slängt säcken i soporna någon timme senare. Vi ärsatte 250 rullar med ny film... och han lämnade ALDRIG filmer i en svart sopsäck igen :)
 
Rem

Inget pinsamhetsrekord, men:

Totalt van vid kamerarem lånade jag skolans Pentax på fritt valt arbete. När jag släppte kameran som vanligt var jag glad för någorlunda snabba reflexer och fick tag på kameran någonstans nere vid knäna...
 
Jag råkade bada med min kamera.

På långfredagen var jag ute på ett myrområde för att fotografera när jag blev lite girig på en vinkel och plumsade genom isen upp över bröstet - glatt konstaterade jag att jag klarat kameran i handen ovanför isen. Dock insåg jag när jag tagit mig upp att mitt huvudhus hade hängt om halsen och således varit helt under vatten i mer en än minut.

Min bror höll på att skratta läppen av sig och jag har fått utstå massiv mobbing för det hela. Dessutom, när jag stod och vred vattnet i kläderna kom det ett par andra människor förbi och undrade om det inte var lite tidigt att ta första badet.

igår lyckades jag dock sparka igång såväl kamerahus som objektiv utan synbara problem - således är jag nu stolt ägare till undervattensvarianten av såväl eos 3 med booster, som 100mm macro usm.

/Tomas, som ofta undrar varför han har kallats klumpeduns
 
Jag följde med den fotograf jag assisterade och övnings fotade lite på ett bröllop. Självfallet glömde jag bort hur många bilder jag hade tagit och vi "tager du" hörs ett *WIIIIIIIIIII* då min Canon EOS 1 HS drar tillbaka filmen.

Nu för tiden väntar jag in en psalm och håller ett noga öga på tagna bilder...
 
flutte skrev:
Linsskyddet är svårt att glömma med dagens konsumentkameror,

Nja, säg inte det...

Min D7i har legat på hyllan ett tag till förmån för det analoga & till saken hör att jag i princip aldrig använt linsskydd till den (motlusskyddet skyddar bra) men nu under förvaringen haft linsskydd på.

Tog häromdan fram kameran för att fotografera en familjemedlem & ser till min fasa att den elektroniska sökaren är helt svart! Inte förrän min son säger åt mig att det kanske går bättre utan linsskydd så inser jag misstaget!

Pinsamt, 5 minuters rattande!!!
 
Jag har gjort många tabbar.
Hällt framkallare i blekfixtanken på ett labb, glömt ställa in skärpan på ett reklamjobb, gått vilse i ett mörkrum och andra saker.

Men dummast kände jag mig efter att ha hämtat ut film på ett labb (som assistent) och när jag kliver in i bilen har jag glömt vem jag assisterade just denna dag!

Det var svettiga ögonblick innan hjärnan insåg att bara en av de jag brukar assistera fotograferar inredning.

Haken med att jobba sexton timmar per dag sju dagar i veckan...
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.