Annons

Parasiterar Aftonbladet ???

Produkter
(logga in för att koppla)
Däremot funkar den gamla affärsmodellen rätt bra fortfarande, även om den är konjunkturkänslig. Det vill säga att annonser i tidningarna gör dem lönsamma och ger möjlighet att satsa redaktionellt, om viljan till det finns.
Jag är inte expert på tidningsekonomi, men så mycket känner jag i alla fall till att prenumerationsintäkterna är en relativt liten källa.
Tyvärr har du helt fel. Den gamla affärsmodellen fungerar inte alls. Dagstidningarnas inkomster, både från prenumerationer och annonser, sjunker katastrofalt snabbt, och det är inte konjunkturberoende. (Givetvis faller de snabbare när konjunkturen är dålig, men de faller snabbt även när konjunkturen är god.)

För tio-tjugo år sedan stod annonserna för två tredjedelar eller mer av intäkterna. Nu står de i bästa fall för hälften. Och medan prenumerationsintäkterna (hela detta resonemang handlar om papperstidning) sjunker kanske 15 procent om året så sjunker annonsintäkterna ännu mer.

Många dagstidningar har halverat sin personalstyrka (eller mer) under det senaste decenniet, men har ändå svårt att nå lönsamhet eftersom intäkterna sjunker snabbare än utgifterna.

Aftonbladet är dock ett lysande undantag och hade i fjol en vinst på nästan 300 miljoner kronor, bara marginellt mindre än året innan. En stor del av intäkterna kom från de digitala upplagorna – bland annat prenumerationsavgifter från läsare som är beredda att betala för att läsa Aftonbladet på nätet.

För att anknyta till trådens rubrik så står det givetvis alla fritt att bidra till Aftonbladets vinster genom att ge tidningen gratisbilder. Jag skulle inte göra det själv, men eftersom jag råkar äga några aktier i Schibsted (som äger Aftonbladet) tycker jag förstås det, på ett sätt, är bra att ni andra gör det.
 
Samma som Fotosidans tidning. Skicka in bilder och få dem publicerade men ingen ersättning. Varför folk bidrar till sådant är för mig en gåta.
Det håller jag inte riktigt med om. De bilderna har ett annat syfte. Jag gissar att reportagebilder frånpresenterade fotografer troligtvis ses som reklam ifrån fotografernas sida.
Tittar vi på intervjun med Erik Almås så har ju han redan fått betalt för att göra dessa bilder.
Att visa upp dem en gg till är bara reklam, dels för Erik men oxå för de företag som har använt bilderna i sin reklam.

Sen är det oxå så att varken FOTO eller Fotosidan brukar vara först i ledet med att visa upp en fotograf. Utländska tidningar är oftast före. Men det beror väl på att tidningarna läser varandra.

När det gäller månadstävlingen så har den 3 syften.
Att visa snygga bilder.
Att tävla med bilder o få visa det bästa.
Att egoboosta för att man vill se sitt namn tryckt.
Tittar vi sedan i poängtoppen så är det ofta namn som känns igen, år från år. O det är väl ingen tillfällighet. Speciellt inte som det oftast varit inbjudna fotorelaterade personer som är med o väljer ut bilderna.
 
Wikimedia Commons betalar inte ett öre för någon bild. Dessutom kräver de att bilderna ska vara publicerade under en fri licens, dvs vem som helst får använda bilderna där och behöver inte heller betala något. Trots det har folk laddat upp i skrivande stund 22 310 982 bilder på Commons. Jag själv är skyldig till dryga tusen fotografier och några hundra illustrationer.

Ibland händer det att någon hör av sig och frågar om det går för sig att använda en bild som jag har tagit. De får alla samma svar: "Bilden är publicerad under en fri licens. Det är bara att använda. Ni behöver inte ens fråga först. Det enda ni behöver göra är att ange att det är jag som har tagit bilden."
 
En bra affärsmodell sliter de flesta tidningskoncerner med att ta fram i dag, där tidningarna framför allt kan ta betalt för det digitalt publicerade materialet.
Däremot funkar den gamla affärsmodellen rätt bra fortfarande, även om den är konjunkturkänslig. Det vill säga att annonser i tidningarna gör dem lönsamma och ger möjlighet att satsa redaktionellt, om viljan till det finns.
Jag är inte expert på tidningsekonomi, men så mycket känner jag i alla fall till att prenumerationsintäkterna är en relativt liten källa. Aftonbladet förresten är ju inte heller någon prenumererad tidning.

När det gäller den ursprungliga frågan så tror jag inte att huvudsyftet är att försämra bildkvaliteten i våra olika medier. Jag tror bara det blivit en bieffekt av att tidningarna (och då menas inte den journalistiska ledningen) vill knyta sina läsare närmare produkten, samtidigt som också den tekniska utvecklingen underlättar bilder från läsekretsen.
Visst vore det roligt med en utveckling åt andra hållet, som berörts i tidigare inlägg, alltså att läsarna bättre såg till värdet av sina bilder.
Men det är väl en utopi.

Men något har skett de senaste åren. Det jag främst irriterar mig på är att vi nu ett antal dagar i veckorna får hela tidningar inbladade i DN. Oftast rör det sig om MediaMarkt eller någon annan elektronikkedja samt stora sportproduktkedjor. Tidningsdistributionen skickar numera med detta extrareklammaterial som man får kasta i drivor. I en del fall falsas delar av tidningens vanliga innehåll in ihop med reklaminnehållet så man riskerar att kasta det med då man tror att det bara är denna eländiga reklam. Det här är ju inte det jag betalar för och det ger mig en massa extra logistik och är ett taskigt miljöval för jag gör ju faktiskt ett val som fortsatt med detta.

(Ni som eventuellt vill polemisera mot detta med att rekommendera just läsplatta och digitala tidningar kan nog avstå från det för det man gjort med exv. Aftonbladet på nätet gör mig ju ännu mer irriterad för där tvingar de mig att långa stunder kolla på meningslös reklam innan det jag vill läsa blir tillgängligt.)

Förmodligen är det väl så att någon smartskalle lyckats sälja in att det är svårare för folk att värja sig för denna infalsade reklam i tidningarna än annan reklam som folk kan stoppa via NIX e.d. Den bör då vara lönsammare för annonsörerna än traditionell reklam via brevlådorna.

Det enda positiva jag kan se med dessa reklamsidor är att man kan elda upp dem i vedspisar och öppna spisar eller ställa målarburkar på dem när man målar men till det behöver man ju inte så många tidningar på ett år att man har behov av dessa speciella reklambilagor.
 
Wikimedia Commons betalar inte ett öre för någon bild. Dessutom kräver de att bilderna ska vara publicerade under en fri licens, dvs vem som helst får använda bilderna där och behöver inte heller betala något. Trots det har folk laddat upp i skrivande stund 22 310 982 bilder på Commons. Jag själv är skyldig till dryga tusen fotografier och några hundra illustrationer.

Ibland händer det att någon hör av sig och frågar om det går för sig att använda en bild som jag har tagit. De får alla samma svar: "Bilden är publicerad under en fri licens. Det är bara att använda. Ni behöver inte ens fråga först. Det enda ni behöver göra är att ange att det är jag som har tagit bilden."

Öppna "Creative Commons"- licenser används av folk som VILL att exv. kulturarvsbilder och annat man bedömer vara av allmänt intresse ska bli allmänt tillgängliga. Det är en aktiv handling och en medvetet altruistisk handling. Det tycker jag är skiljer sig ordentligt från tidningarnas snyltande på allmänhetens bildintressen.

Jag tycker det är OK om det finns en hyfsad balans och det är en "Win - Win"-situation men det är det väl inte riktigt i Aftonbladets och övriga medias snyltanden.

Det är svårt detta med altruismen. Det kan funka fint men ibland blir altruismen delvis kapad - ompackad och kommersialiserad. Ta bara altruismen kring LINUX och öppen källkod. Jättebra och det funkar förvånansvärt väl och över tid. Men inte ens detta projekt har gått fri från snyltare och här tänker jag på de stora världs företag som flockats kring de godbitarna.

Innan LINUX så fick många av de stora mjukvaruföretagen framförallt se sig rätt överkörda av Microsofts dominans. Novells Netware gick från en total marknadsdominans på serversidan till att blöda ordentligt när Windows tog över även på serversidan. Detsamma drabbade IBM med OS/2. WordPerfekt, Lotus, Ashton Tate dominerade fullständigt applikationssidan i slutet av 80-talet men på 90-talet blev de helt marginaliserade när Microsoft släppte MS Office.

Flera av dessa företag förde en tynande tillvaro tills LINUX och den öppna källkoden ändrade spelplanen i grunden. Nu kunde företag som IBM, HP, Novell m.fl. dra nytta av att hela världens IT-altruister jobbade gratis åt dem. Novell behövde inte överhuvudtaget bry sig om att fortsätta utveckla NetWare. Allt som behövdes vara att de plockade ihop LINUX och ett antal OS applets och packade det under egen logga för att torgföra krymplastpackat t.o.m. även om man officiellt gjorde ett större nummer av att man sålde support kring detta sitt urval.

Altruismen funkar så länge de som är altruistiska har ett utbyte av det och inte känner sig alltför utnyttjade. Ett närmare exempel idag är bostadsrättsföreningarna i landet som drivs av en blandning av lätt naiva entusiaster till folk som av plikt gör sin värnplikt i styrelserna för att inte allt ska rasa medan den större delen av föreningarnas medlemmar precis som IT-företagen outsourcar kostnaderna och helt kocentrerar sig på att kamma hem vinsterna som i bostadsrättsföreningarna ofta innebär en gratis förvaltning i de hus man bor i.

Jag tycker inte det är någon större skillnad i dessa mekanismer vare sig de gäller allmänhetens bilders värden, vinsterna med öppen källkod eller att slippa kostnaderna för förvaltningen av sitt boende. Det finns mycket positivt med denna altruism, men den har gränser och den kan bara fungera så länge ingen grupp känner sig alltför utnyttjad.
 
Alla är numera fotografer! Alla som kan tar oavsett kamera antagligen bilder på branden och skickar in till tidningarna, säkert inte primärt för att få betalt utan för att ”få sin bild i tidningen”. Eftersom AB får in så många bilder ändå, varken behöver eller vill man betala, och går då ut med att man inte gör det. Bilderna flyter säkert in ändå.

Vad som är tråkigt i sammanhanget är dels att bildkvaliteten sjunker, men att man inte heller respekterar yrkesutövaren. Varför hyra in en snickare eller målare när jag kan göra det själv eller få hjälp av grannen – vi har ju lärt oss hur man gör via Timell på TV. Bildens värde sjunker och den konstnärliga, eller professionella aspekten på bilden förflackas.

Det är lite som att alla sekreterare försvann när datorerna infördes, och alla förväntades kunna skriva själva. Och som vanligt och igen kastar man ut barnet med badvattnet.

Det är en svår avvägning. För det kan ju inte heller bli så att bara ”legitimerade fotografer” får publiceras. Eller? Eller att man alltid ska ha betalt?

Och sen är det en fråga om betalning; måste man alltså ha betalt jämt? För många räcker det att få sin bild publicerad och eventuellt ett namn under. Är inte det OK?

Lite parentetiskt: Jag skickade för några år sedan in en bild till kvällskonkurrenten på en omtalad händelse. Bilden publicerades, och jag fick betalt enligt taxa. Lite besviken blev jag dock när man inte angav mitt namn, utan kallade det ”läsarbild #XXXXX. Men de köpte ju och publicerade bilden…
 
Det har med jämna mellanrum dykt upp diverse trådar på fotosidan där ämnet berörs. Jag får känslan av att det är s.k. "riktiga" fotografer (vad det nu är) som känner sig trampade på tårna för att amatörer kan utföra samma jobb och inte har vett på att ta betalt. Det innebär ju att vi andra förstör för dem som har fotografering som yrke.

Marknaden förändras hela tiden, nu snabbare än tidigare. Antingen får man se till att ta bättre bilder än de som inte tar betalt eller komma på något annat. "Alla andra" kan ju inte sluta ge bort sina bilder för att rädda fotografer som försöker leva på sitt yrke.

Visst kan jag känna empati för yrkesfotografer men tiderna förändras inom alla yrkesgrupper, man får försöka anpassa sig efter det så gott det går.
 
Det har med jämna mellanrum dykt upp diverse trådar på fotosidan där ämnet berörs. Jag får känslan av att det är s.k. "riktiga" fotografer (vad det nu är) som känner sig trampade på tårna för att amatörer kan utföra samma jobb och inte har vett på att ta betalt. Det innebär ju att vi andra förstör för dem som har fotografering som yrke.

Marknaden förändras hela tiden, nu snabbare än tidigare. Antingen får man se till att ta bättre bilder än de som inte tar betalt eller komma på något annat. "Alla andra" kan ju inte sluta ge bort sina bilder för att rädda fotografer som försöker leva på sitt yrke.

Visst kan jag känna empati för yrkesfotografer men tiderna förändras inom alla yrkesgrupper, man får försöka anpassa sig efter det så gott det går.

De som eventuellt känner sig trampade på tårna får man nog bortse ifrån. Däremot kan man fundera på de mer långsiktiga konsekvenserna av att vi inte får professionella fotografer. Det kommer tveklöst att påverka bildkvaliteten. Idag är det ju inte så att yrkesfotografernas bilder ersätts med läsarbilder därför att läsarbilderna håller samma kvalitet. Däremot kostar de inget för dem som publicerar. Dessutom blir läsarna mer engagerade i mediet.

Däremot har du helt rätt i att man inte kan begära att människor ska avstå från att ge bort bilder utan ersättning. Ett behov av yrkesfotografer kommer det alltid att finnas men frågan är om tillgången kommer att motsvara efterfrågan om några år. Jag har ingen aning.
 
Idag är det ju inte så att yrkesfotografernas bilder ersätts med läsarbilder därför att läsarbilderna håller samma kvalitet.
Yrkesfotografernas bilder ersätts med läsarbilder därför att läsarna är där det händer, hela tiden. Överallt finns numera människor med en kamera som kan ta bilder på händelser. Det spelar ingen roll om bilden inte är "bra" i något tekniskt/estetiskt avseende, för det är en bild som sannolik inte hade tagits alls om man fått vänta in en yrkesfotograf.
 
Yrkesfotografernas bilder ersätts med läsarbilder därför att läsarna är där det händer, hela tiden. Överallt finns numera människor med en kamera som kan ta bilder på händelser. Det spelar ingen roll om bilden inte är "bra" i något tekniskt/estetiskt avseende, för det är en bild som sannolik inte hade tagits alls om man fått vänta in en yrkesfotograf.

Nu menar jag inte bilder som tagits av personer som varit först på plats utan där man väljer gratisbilder framför bilder som kostar.

Se gärna mitt exempel där man hellre väljer halvtaskiga mobilkamerabilder framför bilder som anses uppfylla vissa standardkrav på en bra bild (rak horisont, skärpa, komposition osv).

Att behovet av yrkesfotografer minskat kraftigt i takt med att digitalkameran blivit var mans egendom är ett faktum. Marknaden har också tvingats anpassa sig till den här utvecklingen.
 
Detta kan ses som en generell utveckling och möjliggörs av digitalisering och mobila trender.

Crowdsouring, som det kallas, är en medveten strategi att göra ett företags arbetsstyrka större och billigare. Det finns många exempel på detta. Jag gissar att samtliga skribenter i tråden använder någon typ av internetbank och således gör det arbete gratis som en bankanställd tidigare gjorde i kassan. En annan och lite i andra ändan av skalan hörde jag på radion häromdagen där frivilliga krafter går på stränder och kobbar och samlar in skräp varefter man går in på en digital tjänst och prickar in på kartan med en flagga var man har lagt påsarna. Kartan läses sedan av den som kör sopbåten vilken hämtar skräpet och byter färg på flaggan på den digitala kartan så att alla kan se vad som hänt.

Fenomenet är således betingat av nya produktionsmöjligheter som i sin tur är möjliggjorda av digitaliseringen. Andra exempel på hur man expanderar sin arbetskraft med billiga resurser finns på Mechanical Turk och Elance.

Det är nog bara att huka sig för förändringens vindar eller bygga vindkraftverk. Differentiering och unika tjänster som inte kan digitaliseras är verksamma mediciner.
 
Öppna "Creative Commons"- licenser används av folk som VILL att exv. kulturarvsbilder och annat man bedömer vara av allmänt intresse ska bli allmänt tillgängliga. Det är en aktiv handling och en medvetet altruistisk handling. Det tycker jag är skiljer sig ordentligt från tidningarnas snyltande på allmänhetens bildintressen.

Det är en aktiv handling, ja, men det är det att ladda upp bilder till Aftonbladet också.
Att det är en medvetet altruistisk handling tror jag är en utopi. Många som laddar upp bilder, såväl på Commons som på Aftonbladet, bryr sig inte (eller förstår inte) om innebörden i licensen. De gör precis som när de installerar datorprogram; klickar på "acceptera villkoren" utan att först läsa dem.
 
Det har med jämna mellanrum dykt upp diverse trådar på fotosidan där ämnet berörs. Jag får känslan av att det är s.k. "riktiga" fotografer (vad det nu är) som känner sig trampade på tårna för att amatörer kan utföra samma jobb och inte har vett på att ta betalt. Det innebär ju att vi andra förstör för dem som har fotografering som yrke.

Marknaden förändras hela tiden, nu snabbare än tidigare. Antingen får man se till att ta bättre bilder än de som inte tar betalt eller komma på något annat. "Alla andra" kan ju inte sluta ge bort sina bilder för att rädda fotografer som försöker leva på sitt yrke.

Visst kan jag känna empati för yrkesfotografer men tiderna förändras inom alla yrkesgrupper, man får försöka anpassa sig efter det så gott det går.

Alla har fått anpassa sig till utvecklingen och näringslivets rationalisering och ändrade näringslivsförutsättningar drivs ju ytterst av globaliseringen. Fotograferna har ju enda tills nu kunnat sitta i orubbat bo och det har de varit tämligen ensamma om som yrkesgrupp. Att de kunnat det har väl mycket berott på att de ofta verkar på en lokal marknad som varit lite av en skyddad verkstad.

De yrkesfotografer som en gång slog ut yrkesgruppen som tidigare illustrerade pressen - Xylograferna - som ristade i buxbomträ med kopparsticksverktyg såg väl inget konstigt i att de tog Xylografernas plats när det begav sig. Men från Xylografernas horosont så var det säkert väldigt kännbart. Att yrkesfotograferna har så svårt att hävda sig idag visar väl bara på att det de tillför många gånger inte värderas av köparna. Sanningen är ju att många hobbyfotografer med dagens eminenta kameror ofta tar väl så bra bilder som yrkesfotograferna och en yrkesfotograf har ofta en deadline medan en fotoentusiast har all tid i världen att fila på sina alster.Det är klart att det är en väldigt otacksam uppgift att konkurrera då.

Idag räcker det nog inte alltid att vara fotograf utan man måste kanske skaffa sig andra kunskaper också för att kunna karva ut en nisch åt sig som inte alla sitter i. Det är ju som i stålindustrin en gång att Sverige inte kunde konkurrera med vanligt handelsstål längre utan man var tvungna att specialisera sig på stål av högre kvalitet - specialstål av olika slag. Jag tror många allmänfotografer också står inför ett påtvingat vägval - att försöka hitta sin nisch eller göra något annat för sin försörjning.
 
Det är en aktiv handling, ja, men det är det att ladda upp bilder till Aftonbladet också.
Att det är en medvetet altruistisk handling tror jag är en utopi. Många som laddar upp bilder, såväl på Commons som på Aftonbladet, bryr sig inte (eller förstår inte) om innebörden i licensen. De gör precis som när de installerar datorprogram; klickar på "acceptera villkoren" utan att först läsa dem.

De är nog väldigt medvetna om att de inte kommer att få något betalt för just de bilder de laddat upp. Men alla bilder med licensen BY ska man ju uppge fotografens namn om man använder och det kan ju ses som en investering om man är ute efter att bygga sig ett namn över tiden så det är riktigt att det kan finnas andra avsikter än ren altruism och då har ju fotografen en del i win-win han med eller hur?. En del nöjer sig med det.
 
Varför?

Varför skall Aftonbladet eller andra media betala för något de kan få gratis? Det vore ju faktiskt tjänstefel av redaktören ifråga.
 
Varför inte?

Skillnaden är inte så stor mot att vi publicerar våra bilder gratis på Fotosidans web heller. Varför gör vi detta?

Vi vanliga dödliga icke-yrkesfotografer har inga kostnader för en extra bild eller två. Det kostar inget att ladda upp bilden och får den visad så varför skall man ha betalt? Det kan ju betraktas som gratis reklamplats och borde kosta en slant för fotografen?
 
Vi vanliga dödliga icke-yrkesfotografer har inga kostnader för en extra bild eller två. Det kostar inget att ladda upp bilden och får den visad så varför skall man ha betalt? Det kan ju betraktas som gratis reklamplats och borde kosta en slant för fotografen?

Fast första bilden kostar som kamera(-or), 5-10 objektiv och massa tillbehör :)

Undras om man kan få journalisterna att jobba på samma sätt. Det får ju sitt namn under artikeln, gratis reklamplats. De borde egentligen betala för att få synas.
 
ANNONS