Jag känner att det är dags för mitt i princip veckoregelbundna inlägg om tillämpning av
lagen (1978:800) om namn och bild i reklam.
1 § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person.
Lagregeln innebär alltså för det första att näringsidkaren, i det här fallet Trygg Hansa, inte får använda bilden på Maria utan hennes samtycke.
3 § Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
När det gäller ersättningsfrågan, för den som har brutit mot förbudet i 1 §, blir det knivigare. Endast om utnyttjandet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan det vara aktuellt med ersättning utöver "skäligt vederlag". Skäligt vederlag verkar, iaf. enligt kommentaren i "Karnov", i princip avse "normalt modellarvode".
Vad gäller frågan om huruvida Trygg Hansa har agerat oaktsamt (knappast uppsåtligen), kan jag inte säga exakt var man drar gränsen. Min kvalificerade gissning baserat på hur oaktsamhetsbedömningen normalt görs i skadeståndsfrågor, är att Trygg Hansa inte har agerat oaktsamt om de har kontrollerat med tidigare säljarled (bildbyrån) att det finns modellavtal för bilden. Det avviker knappast från hur en "normalt förnuftig människa" skulle ha agerat i en liknande situation.
Frågan är alltså vad som är ett skäligt modellarvode - om jag får gissa - med beaktande av dels Marias marknadsvärde i reklamsammanhang (jfr. med någon kändis) och dels omfattningen av "utnyttjandet".
Diskussioner om extrema skadestånd för kränkning må vara både underhållande och känslomässigt engagerande men som jag ser det finns det knappt stöd för något sådant i svensk rätt överhuvudtaget och om min förutsättning stämmer (ej oaktsamhet) definitivt inte i det här fallet.
Det vore intressant att veta omfattningen av den tidigare användning som Maria tog 500 kr för.
Den möjlighet som finns till att få ut ett högre belopp är, som har påpekats i tidigare inlägg, att utöva påtryckningar genom att begära ett högre arvode för användning i ytterligare marknadsföring. Men det beror ju på hur pass förtjusta TH är i bilden på Maria.
Med allt detta sagt kan man ju dock inte utesluta att TH kan tänkas ge med sig och betala ett antal tusenlappar (kanske fem?), vad som än kan "låta rättskaffens", bara för att få problemet ur världen.