Det finns två saker som större sensorformat kan ge som är av intresse, nämligen högre upplösning och lägre brus. I det första fallet finns redan en mängd olika MF-lösningar som verkar hur bra som helst, men när det kommer till brus så ligger mellanformatarna väldigt långt efter småbildskamerorna, om jag inte missat något.
Mest beroende på att alla MF-kameror till dags dato kör ccd-sensorer där man ärligt talat inte lagt speciellt mycket möda på att jobba med brus på höga iso -- höga iso har aldrig varit någon speciellt högt prioriterad egenskap hos mellanformatare. De används ändå oftast för en typ av omsorgsfull fotografering där man ändå helst styr ljuset istället för att lita på naturligt ljus.
En mellanformatare med samma sensor- och bildbehandlingsteknologi som en Nikon D3 skulle i mina ögon vara väldigt intressant,
Jupp, och grisigt dyr. Det finns goda skäl att ingen av de två tillverkare i världen som gör MF-sensorer (Dalsa och Kodak) har dragit igång de gigantiska investeringar som skulle krävas för att ta fram en sådan sensor -- ett skäl är nog så enkelt att de inte tjänar så mycket på de stora ccd-sensorer de gör idag och sannolikt inte kan finansera ett så hårresande dyrt utvecklingsprojekt som att ta fram en stor cmos-sensor. Dessutom ger ccd-sensorer som de gör idag fantastiskt bra bilder på iso 50-200 vilket räcker för de flesta mellanformatsfotografer.
oavsett vad man väljer att använda den till. Så länge kameran är av hanterbart format så ser jag ingen nackdel i att göra sensorn så stor det bara går.
Håller helt med.
Reella exempel vore naturbilder (inte djur på långt håll) och gatufoto eller arkitektur där man vill kunna fotografera handhållet vid ganska lågt ljus, för att fånga en viss stämning utan att behöva rigga stativet. Eller varför inte om man är ute efter löjligt korta slutartider utan blixt, oavsett i vilket sammanhang.
Men här verkar du utgå ifrån att man skulle bygga en större sensor som har bättre lågljusegenskaper än de vi redan idag har med småbildsformat. Jag håller med om att det är tekniskt möjligt, men igen, det skulle bli horribelt dyrt att ta fram en sådan sensor. Kostnaden för att utveckla och tillverka sensorer ökar inte linjärt med storleken, utan exponentiellt. En dubbelt så stor sensor är sannolikt minst fyra eller rent av åtta gånger dyrare att göra.
Javisst, men det förutsätter ju att kameran blir otympligare än dessa, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant. Jag ser D700 (som jag själv äger) som jävligt tung och onödigt stor i förhållande till sensorformatet. Jag är övertygad om att det skulle gå att få ner storleken på kameran om man lade undan den töntiga prestigen som bygger på att proffskameror ska vara stora. Det gäller även mellanformat.
Att D700 är stor beror inte på töntig prestige utan i huvudsak på att den är byggd för att tåla mycket stryk och slitage. Vän av ordning kanske frågar sig hur man kunde mygga såpass mycket mindre filmkameror som trots det var stryktåliga? (min gamla Canon F1 är ett vackert exempel). Jo, de kamerorna hade pyttesmå batterier, hade inget fack för CF-kort och inte ens en bråkdel av elektroniken i en modern kamera. Se bara hur stor Nikons F100 är jmfört med äldre helmanuella modeller -- visst är elektronik liten, men den tar ändå plats.
Tänk på att det är väldigt välgörande ur ett marknadsföringsperspektiv att vara den som presenterar extrema och nya lösningar, oavsett om de kommer att sälja stort eller inte. Nikon skulle antagligen inte sälja lika många D300
r om de inte släppt D3. De tjänar förmodligen också mångdubbelt på D300 och D90 jämfört med D3 och D700.
Helt riktigt, Canon har nog sålt många 300D, 350D, 400D, 450D, 10D, 20D, 30D och 40D tack vare att de haft flaggskeppet 1Ds. Prestigemodeller talar om vem man vill vara som kameratillverkare, vad man är kapabel till, det ger varumärket prestige.
Sedan tror jag du har rätt i att marginalerna är högre med kameror som D90 och D300 -- D3 byggs för hand, min misstanke är att de inte tjänar så speciellt mycket på varje såld D3 -- men att D3
r ger dem en massa bra marknadsföring som gör dem väl värda besväret.
Att jag vurmar för större sensorformat för att det skulle passa mig gör det knappast till ett vettigt alternativ för alla andra, men jag försöker också se det som ett naturligt steg i den innovativa utvecklingen av kameran som verktyg. Så länge kameran och objektiven kan vara förhållandevis små, så ser jag ingen nackdel med en större sensor än småbildsformatet.
Men de blir större. Större sensor ger större spegelbox vilket ger ett längre registreringsavstånd vilket bara de gör alla nuvarande objektiv rätt ointressanta eftersom man tappar fokusering på oändligt (det blir ju som att använda dem med mellanring). Dessutom skall objektven teckna en störe bildcirkel och dessutom göra det mycket bra över hela bildytan (en av poängerna med MF är ju bättre bildkvalitet) och då blir de större. Det finns liksom ingen väg runt det.
Jag är bara lycklig över att vi slipper se samma idioti som inom kompaktkameramarknaden, där man pressar in fler och fler pixlar på sensorer som är så små att de redan är diffraktionsbegränsade vid största bländaröppning.
Håller helt med.
Digitalt mellanformat i småbildskamerastorlek ser jag som Formel-1 ungefär. Det är ballt att det finns, men jag kommer aldrig att behöva det själv.
Men digitalt mellanformat i småbildsstorlek är en utopi, av redan nämnda skäl.