Vi är nog till en stor del överens. Läste just en recension om Nikon D70, som enligt recencenten i Ljud och Bild var en mindre och lättare fullformatare än D3. Eftergiften var 4 bilder/sek mot 8 på storebror, vilket kunde uppnås med extra batteri.
Jo, förmodligen är vi inne på samma spår men pratar kanske förbi varandra lite, händer ofta i sådana här samtal i forum
Jag antar att du syftar på D700 som så att säga är en D3 intryckt i kamerahuset från en D300. Sedan är ju D700 ingen lätt dunfjäder heller, den väger ett kilo. Men vikten beror mest på att den precis som D300 byggts för att vara stryk- och vädertålig. På sikt kanske vi får se en D90-liknande kamera (runt 650 gram) med 24x36-sensor.
Varför fullförmat istället för APX säger du. Jag fotograferade som mest på 60 och 70 talet och har därför en annan utgångsspunkt. Hade en kort tid en Nikon D1 som jag tyckte var förskräcklig, så det blev en Pentax D110 och mycket bättre bilder, i synnerhet med gamla fasta objektiv. Nu är det så att det mesta fotograferandet för min del är produktfoto, där jag har behov av att kontrollera skärpedjup och var jag placerar skärpan, då är APX lite för "pluttrigt" och normal småbild fungerar bättre. Jo jag har testat lupp,men trivs inte så bra med det så idag har jag en Canon 5D, men använder fortfarande fasta brännvidder, eftersom jag inte har bråttom.
Jag har inte svårt att förstå lockelsen med 24x36-sensor jämfört med APS, men min tanke med kameran jag föreslog var ju just att skapa en liten och lätt kamera med små objektiv, lite som de Leicor som Cartiér Bresson och andra använde på sin tid (du nämnde dem
Men bygger man en sådan blir faktiskt en 24x36-sensor problematisk, titta på Leica M8 som valde att ha en 18x27 mm stor sensor. En fördel hos mätsökarkameror (som Leica M8) eller de med elektronisk sökare (som Panasonic Lumix G1) är ju att objektiven kan breda ut sig bakåt, mycket nära sensorn. Detta gör det möjligt att bygga små och nätta men ändå bra vidvinklar. Men, det leder också till att ljuset inte träffar sensorn rakt på, något som visserligen inte är bra för film heller, men är ett mycket större problem med dagens digitalsensorer. Kort sagt, det blir enklare och billigare att bygga framför allt vidvinklar för en sådan här liten spegellös kamera med en lite mindre sensor.
Men om vi talar vanliga systemkameror av spegelreflextyp så håller jag helt med dig, snälla, snälla, ge oss fler med 24x36!
Sen måste jag erkänna att jag inte fotograferat praktiskt med Canon 1D och en riktigt bra zoom, bara hållit i den vid några tillfällen och tänkt att det här vill jag inte ha med mig ut på gatorna. Det är obekvämt. 5D och normal är nästan hanterlig.
Håller med så länge vi talar gatufoto med ett litet objektiv. Prova förresten gärna även en Nikon D700 med normal på, en mycket trevlig kombination
Jag längtar som sagt efter den dag när Nikon gör en 24x36-kamera på sisådär 600-700 gram, skulle bli en mycket trevlig ha-med-sig-överallt-kamera. Givetvis inte lika robust som en D700, men det är inte alltid man behöver det heller.
Men, prova sedan att gå runt ett par timmar och fota till exempel sport med en 300/2,8 på en 5D eller D700 -- plötsligt framstår Eos 1D och D3 som ergonomiska underverk och man glömmer att kamerahuset är några hekto tyngre.
Att med det utgångsläget tänka sig en kamera med dubbla sensorformatet, som enligt uppgift inte skulle vara större (utan objektiv) och gå ut i naturen för att försöka åstadkomma något kreativt, det är avlägset i min värld.
Jag har ofta funderat på Borg-Mesch och hans samtida som var ute i fjällvärlden släpandes på stora trämonster till kameror med glasplattor istället för film. Vi vet inte hur lyckligt lottade vi är idag ...
Men jag håller delvis med dig. Kanske kan de bygga en kamera som funktionsmässigt liknar Canon 5D/Nikon D700 men som är stor som en Canon 1D/Nikon D3 och har större sensor ... Inte så smidig för gatufoto precis, eller för skogspromenaden. Men där kan vi ju använda just Canon 5D/Nikon D700 istället.
Det nnebär givetvis inte att det inte skulle finnas marknad för Nikon MX eller Leica S, det gör det alltid. Det jag diskuterar är mer vägningen mellan otympligheten och den förväntade förbättringen av bildkvaliteten. Jag ser framför mig bilderna från Magnumfotograferna Henri Cartier Bresson med sina små Leica kameror som tog fantastiska ögonblicksbilder som kräver förutom en blick för vad som är på väg att hända och fånga händelsen i just rätt ögomblick. Då kan man inte ha kameran i ryggsäcken.
Det var just för sådan fotografering jag tänkte mig den
kompaktliknande kameran med APS-sensor och f-bajonett. Tänk den med en 28/2,8 på, suverän ögonblickskamera.
Visst finns det mycket annan "fältfotografering" som djur i natur landskap o.s.v där kraven på användarvänlighet är mindre och där finns också ett antal altenativ utan att nämna några namn. Men vad jag förstod var syftet med Leica S och Nikon MX att skapa en ny nisch, för högre upplösning i fältfotografering, där man menar att kunna dubbla sesorstorleken utan att kameran för den skull blir större. Det kan äga sin riktighet om man bara ser till och jämför med de största kamerahusen idag, men knappast om man skall ha ett objektiv med hygglig ljusstyrka på kamerahuset.
Håller med dig, skall man ha ett hyggligt ljusstarkt objektiv som tecknar ut en rejält större bildcirkel så blir de ohjälpligt stora.
Jag tror snarare sådana kameror skulle tilltala ungefär de användare om idag kör Canons 1Ds (Mark II eller Mark III) i studio, för arkitekturfoto, inredredningsfoto, locationfoto för mode, reportage med tuffa bildkrav och andra situationer där man vill ha så mycket sensor som möjligt men ändå får en rimligt hanterbar och snabb kamera.
Kort sagt något som förenar så mycket som möjligt i den trots allt goda hanterbarheten i en Eos 1Ds eller Nikon D3 med den extra bildkvaliteten hos de stora mellanformatarna. Det finns ett storleksmässigt och hanteringsmässigt glapp mellan småformatskamerorna och mellanformatarna idag och det glappet är väl vad Leica S2 och en möjlig större Nikon skulle sikta på.
Återkommer till "prestige". Läste i någon tidning häromdagen hur Audi chefen fnyste föraktfullt över Volvo, "Vi på Audi kan bygga in prestige i våra bilar, till skillnad från er".
Hälsar Bo Hansson
För mig som är född på 60-talet och sett många bilmodeller passera revy har jag svårt att se så speciellt mycket prestige hos någondera av de två märkena
