Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Naturfotografins självmord…

Produkter
(logga in för att koppla)
Helt kort; Vem bestämmer vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt inom konst (egentligen) !? finns det någon mall man skall använda för att bedöma vad som är bra eller dåligt, vackert eller fult ? Eller handlar det i slutänden om tycke och smak, vilket är högst individuellt !?

För att ta ett exempel, jag har sett några bilder av dig Terje, men de föll mig inte alls i smaken. Ändå är du professionell fotograf och lever på ditt fotograferande. Så kontentan blir, är du en dålig fotograf/bildskapare och är dina bilder dåliga, bara för att jag inte tilltalas av (det mesta) av det du producerar !? Notera det mesta- inte allt 😉.
Hehe, det intressanta med konst är ju att det inte är resultatinriktat som sport. Och fotografi är ju bildkonst! Så de enda som kan avgöra vad som är bra är fotograferna själva. Problemet är att många är osäkra och ofta vill ha feedback i olika former som en indikation på var man står. Vilket gör att man anpassar sig till publiken, mer än att lyssna till sig själv. Ett resultat av allt detta är att många fotografer påminner om andra fotografer i alldeles för stor grad - mer än att utveckla ett eget uttryck.

Tycke och smak är ju också relativt, i jämförelse med musiken borde då Madonna och Billie Eilish vara bland de bästa då de säljer flest skivor. Är de bästa fotograferna de som säljer mest eller vinner flest tävlingar?

Jag vet vad jag tycker; som är övertygad om att man inte kan tävla i vare sig musik eller fotografi. Dessutom är det ju sällan jag imponeras över kvaliteten i Mello eller Eurovision.

Jag fotograferar för min egen skull, något som genom åren alltmer stärkt min egen profil som fotograf. Vissa av mina bilder är jag nog ensam om att tycka om, andra bilder gillas av många. Det är olika och så måste det vara. Att du inte tycker om några av mina bilder är därför naturligt, inget konstigt.

Har inget mål att vara mainstream, då hade jag tröttnat för många år sedan.
 
Problemet är att många är osäkra och ofta vill ha feedback i olika former som en indikation på var man står. Vilket gör att man anpassar sig till publiken, mer än att lyssna till sig själv. Ett resultat av allt detta är att många fotografer påminner om andra fotografer i alldeles för stor grad - mer än att utveckla ett eget uttryck.
Delar i stort vad du skriver. Då kan man lägga ner allt vad utbildning och workshops inom det fotografiska heter, för jag tror att gå workshops eller någon fotoutbildning på akademisk nivå bara bidrar till förvirringen och det blir i förlängningen en tvångströja. Jag själv kan inte fotografera i sällskap, utan om jag har det uttalade målet att gå ut och fotografera, då måste jag vara själv, annars går det inte alls. Låt mig också kort nämna att vad jag strävar efter att uppnå med mitt fotograferande är att fånga och återspegla den upplevelsen jag hade vid den tidpunkt och det ögonblick som jag hade, när jag valde att ta en bild, och det är denna upplevelse och känsla jag vill förmedla till andra, när jag (i sällsynta fall) publicerar något av mina enkla alster på något publikt forum.

Faktum är att jag tror man (om man vill utvecklas som fotograf) skall hoppa över att gå på workshops och div. fotoutbildningar i största allmänhet, för att istället försöka hitta ett bildspråk som reflekterar det man såg inom sig själv istället. Och det är något jag tror är synnerligen svårt att lära ut eller förmedla till någon annan. Så fort man börjar med att försöka "förmedla" någon kunskap till någon som är helt novis inom det fotografiska, inte minst om man är en erkänd sådan, så tror jag att man oavsiktligt färgar av sig på sin (a) studenter och då åker tvångströjan på med en gång, för att den erkänt duktige fotografen sa att man skall göra så.

Nej, jag tror att det bästa är att lära ut det grundläggande (exponeringstriangeln), och sedan låta var och en finna sitt eget bildspråk, genom att lyssna på sin egen, inre röst och ge sig ut och fotografera. Det är vad jag tror.

I all ödmjukhet, Terje.
 
Senast ändrad:
Har samtliga nummer från första 15 åren, men tröttnade då bildspråket har fastnat i ett för litet antal mallar. Mycket upprepningar av en viss typ av bilder och fotografer.
Kan i viss mån förstå ditt resonemang, men det är en produkt som skall finansiera sin existens, och då får man väl finna sig i att utbudet blir på sådant sätt att det blir kommersiellt gångbart. Själv tycker jag att det finns exempel på oerhört vackra bilder i den publikationen, men var och en är fri att tycka vad dom vill om den saken.

Får jag föreslå att du skickar in några egna bilder för publikation till förnöjsamhet till den större publiken, om du tycker att det material som återfinns inte riktigt håller måttet enligt din standard !?
 
Senast ändrad:
Har samtliga nummer från första 15 åren, men tröttnade då bildspråket har fastnat i ett för litet antal mallar. Mycket upprepningar av en viss typ av bilder och fotografer.
Exakt detta är varför jag sa upp min prenumeration i år, tidningen har stagnerat. Det ger en större tillfredsställelse att spola en toalett än att läsa ett nytt nummer som upprepar samma typer av tråkiga bilder.
 
Senast ändrad:
Delar i stort vad du skriver. Då kan man lägga ner allt vad utbildning och workshops inom det fotografiska heter, för jag tror att gå workshops eller någon fotoutbildning på akademisk nivå bara bidrar till förvirringen och det blir i förläggningen en tvångströja. Jag själv kan inte fotografera i sällskap, utan om jag har det uttalade målet att gå ut och fotografera, då måste jag vara själv, annars går det inte alls. Låt mig också kort nämna att vad jag strävar efter att uppnå med mitt fotograferande är att fånga och återspegla den upplevelsen jag hade vid den tidpunkt och det ögonblick som jag hade, när jag valde att ta en bild, och det är denna upplevelse och känsla jag vill förmedla till andra, när jag (i sällsynta fall) publicerar något av mina enkla alster på något publikt forum.

Faktum är att jag tror man (om man vill utvecklas som fotograf) skall hoppa över att gå på workshops och div. fotoutbildningar i största allmänhet, för att istället försöka hitta ett bildspråk som reflekterar det man såg inom sig själv istället. Och det är något jag tror är synnerligen svårt att lära ut eller förmedla till någon annan. Så fort man börjar med att försöka "förmedla" någon kunskap till någon som är helt novis inom det fotografiska, inte minst om man är en erkänd sådan, så tror jag att man oavsiktligt färgar av sig på sin (a) studenter och då åker tvångströjan på med en gång, för att den erkänt duktige fotografen sa att man skall göra så.

Nej, jag tror att det bästa är att lära ut det grundläggande (exponeringstriangeln), och sedan låta var och en finna sitt eget bildspråk, genom att lyssna på sin egen, inre röst och ge sig ut och fotografera. Det är vad jag tror.

I all ödmjukhet, Terje.
Utbildningar/workshops fungerar bra om det finns pedagogiska ambitioner och där man också motiverar det egna skapandet. Då är det bra. Det motsatta är om man lär sig ett fåtal grepp om vad som är bra och inte bra, då är det till nackdel.

Fotografi är komplext, inget svartvitt - det finns många nyanser. Stora delar av fotografkåren har sällan gått en kurs, än mindre en fotografisk utbildning. Med tanke på läget i fotomiljön har det oftast varit till nackdel.

Svår problemställning du kommer med, men mycket intressant! 😊
 
Kan i viss mån förstå ditt resonemang, men det är en produkt som skall finansiera sin existens, och då får man väl finna sig i att utbudet blir på sådant sätt att det blir kommersiellt gångbart. Själv tycker jag att det finns exempel på oerhört vackra bilder i den publikationen, men var och en är fri att tycka vad dom vill om den saken.

Får jag föreslå att du skickar in några egna bilder för publikation till förnöjsamhet till den större publiken, om du tycker att det material som återfinns inte riktigt håller måttet enligt din standard !?
Har haft en del publicerat i Camera Natura genom åren, men efterlyser signaler från flera fotografer också.
 
Har haft en del publicerat i Camera Natura genom åren, men efterlyser signaler från flera fotografer också.
Och jag har en (nästan) komplett uppsättning av Camera Natura, (fick till ett fördelaktigt pris 😉). Dessvärre kan jag inte påminna mig om att jag ännu sett något av dina alster, men då skall det ses i kontexten av att jag har bara bläddrat i ett fåtal exemplar. Skyndar långsamt, serru.
 
Helt kort; Vem bestämmer vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt inom konst (egentligen) !? finns det någon mall man skall använda för att bedöma vad som är bra eller dåligt, vackert eller fult ? Eller handlar det i slutänden om tycke och smak, vilket är högst individuellt !?
Konstvetenskap och estetik är akademiska ämnen så enbart individuell tycke och smak handlar det knappast om.
 
men nuförtiden är konstvetenskapen rätt sociologisk, med en hel del om hur bilder används (...).
Det kan ju vara intressant, man talar ju om bildspråk som det icke uttryckta, icke- verbala kommunikationssättet och som sådant, globalt. Det behöver (?) inga tolkar eller översättare, e t c. och det gör ju det ju intressant. Det visuella språket.
varför kanon ser ut som den gör och hur det hänger ihop med samhället i stort.
Förstår inte riktigt hur kanon hänger samman med resonemanget. En kanons utseende är väl av mer praktisk betydelse än av estetik !? Jag menar, en kanon kan ju se ut i princip hur som helt, så länge den går att använda till det tänkta användningsområdet.
 
Det kan ju vara intressant, man talar ju om bildspråk som det icke uttryckta, icke- verbala kommunikationssättet och som sådant, globalt. Det behöver (?) inga tolkar eller översättare, e t c. och det gör ju det ju intressant. Det visuella språket.

Förstår inte riktigt hur kanon hänger samman med resonemanget. En kanons utseende är väl av mer praktisk betydelse än av estetik !? Jag menar, en kanon kan ju se ut i princip hur som helt, så länge den går att använda till det tänkta användningsområdet.

Kanon, med betoning på första stavelsen. Vilka verk som anses vara standardverk, de aom räknas till de främsta, och som man bör känna till.
 
Exakt detta är varför jag sa upp min prenumeration i år, tidningen har stagnerat. Det ger en större tillfredsställelse att spola en toalett än att läsa ett nytt nummer som upprepar samma typer av tråkiga bilder.

Vilka fototidningar stagnerar inte över tid? Många kör ju teman och hur många sådana finns det att spela med egentligen?

Även om en säkert skulle svara att de är oändliga så är nog ofta fantasin mer begränsad än så.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar