Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Läge på kameran, alltid manuellt????

Produkter
(logga in för att koppla)
Det finns bara siffervärden för aktuella bländaren, slutartiden och ISOt på nya DSLRer. Det är väl samma på dom gamla vreden, dom har ju också bara siffervärden.

/Karl

Jo, men en del kameror visade inte bara ett siffervärde i sökaren utan hade en analog visare som pekade på aktuellt värde. Då såg man om man skulle upp/ner och när man kommit fram. Vilka värden som passerades var inte av betydelse.
Med siffer visning "måste" Manse varje värde och evaluera om man är på väg åt rätt håll och om man kommit fram.
Alternativt kolla var man är rägna hur mång anäpp man ska och sen räkna snäppen.

Evolutionen har gjort människan bra att fixa det där med visaren men siffer excersisen är vi fortfarande rätt dåliga på.
Det är ju inte säkert att det är fel på exponeringen utam man vill ändra skärpedjup dvs bländaren till ett visst värde.
 
Jo, men en del kameror visade inte bara ett siffervärde i sökaren utan hade en analog visare som pekade på aktuellt värde. Då såg man om man skulle upp/ner och när man kommit fram. Vilka värden som passerades var inte av betydelse.
Med siffer visning "måste" Manse varje värde och evaluera om man är på väg åt rätt håll och om man kommit fram.
Alternativt kolla var man är rägna hur mång anäpp man ska och sen räkna snäppen.

Evolutionen har gjort människan bra att fixa det där med visaren men siffer excersisen är vi fortfarande rätt dåliga på.
Det är ju inte säkert att det är fel på exponeringen utam man vill ändra skärpedjup dvs bländaren till ett visst värde.

Jag har nog gått en annan evolutionsväg än dig. Jag vet var jag är med hjälp av siffran och jag vet hur långt jag skall låta hjulet rulla på mitt finger för att komma dit jag vill. Eftersom jag kör med 2/3-automatik så byter jag oftast bara bländaren för att få skärpedjupet jag vill eller för att sänka ISOt. Ofta tittar jag dessutom på resultatet och justerar efter det istället för att titta på vred och skalor.

/Karl
 
Jag har nog gått en annan evolutionsväg än dig. Jag vet var jag är med hjälp av siffran och jag vet hur långt jag skall låta hjulet rulla på mitt finger för att komma dit jag vill. Eftersom jag kör med 2/3-automatik så byter jag oftast bara bländaren för att få skärpedjupet jag vill eller för att sänka ISOt. Ofta tittar jag dessutom på resultatet och justerar efter det istället för att titta på vred och skalor.

/Karl

Knappast - åtminstone inte om du är "mänsklig" ;-)
Men med lite träning kan man lära Homosapiens rätt många trick.
 
Ljusmätaren visar då mig bättre på min digitala DSLR hur mycket jag skall upp eller ner än vad min analog gjorde. På min analoga var det ett vågrätt streck i mitten längst till höger när visaren var på strecket var exponeringen rätt, efter ett tag hade man relativt bra koll på hur mycket man skulle ändra beroende på var pilen pekade men någon direkt information av hur mycket man skulle ratta fanns inte.

Min min DSLR så har jag ett lodrätt streck i mitt längst ner till höger eller vänster om den växer en stapel om kameran tycker att jag felexponerar. Där jag kan se exakt (upp till 6 annars visar den bara att det är mer fel) hur många 1/3-steg fel jag är.

Jag ger fördel DSLRen här också, men det är en smaksak.

Det där är ju inte en skillnad mellan digitala systemkameror och analoga. Redan för 25 år sen började kameratillverkarna gå över till digital visning av exponeringsdata i sökaren.
(Ungefär samtidigt som de gamla bländar- och slutartidsvreden började försvinna till förmån för de moderna reglagen.)
 
Jag får gå tillbaka till min första Canon, en EF från 1975, för att hitta en sökare med skalor som innehåller alla slutartider och bländarvärden som går att ställa in samtidigt. Men det var inte vanligt ens på den tiden. FTb-N fick slutartiden i sökaren, men man kunde bara se en tid i taget. Vilken bländare man hade ställt in kunde man inte se alls.
Första generationens F-1 var det likadant med. Endast den valda tiden visades, och bländaren fick man gissa sig till.

Alternativet var förstås att ta kameran från ögat och glo på respektive ratt, men det tar ju ännu mycket längre tid än vad det gör idag. Min första kamera med samma filosofi som dagens DSLR var Canon T90. Jag har inte längtat tillbaks sen dess. Felet med den var att den saknade skala för exponeringskompensation/ljusmätare i manuellt läge, men det kom ju sen på EOS-modellerna.
 
Jag begriper inte varför alla försöker vända på det jag säger.
"Alla" håller visst inte med dig...

Analoga kontroller är helt enkelt överlägsna digitala kontroller, när man ska sätlla in analoga värden.

Alla de värden som finns emellan spelar helt enkelt ingen roll. När du vrider visaren från exempelvis fem över till fem i, behöver du inte stega dig förbi några andra värden, utan du siktar på värdet som du ska ställa visaren emot. På precis samma sätt är det när man vrider bländarringen. Man stegar inte förbi alla värden, utan man vrider direkt till värdet man har valt.
Det du beskriver kräver väl att du tittar på bländarringen och på slutartidsvredet?

Nå, det är rätt uppenbart att du helt enkelt gillar det analoga (och det helt mekaniska, gissar jag). Jag antar att det inte begränsar sig till fotografin?

Mvh,
Richard
 
Jag får gå tillbaka till min första Canon, en EF från 1975, för att hitta en sökare med skalor som innehåller alla slutartider och bländarvärden som går att ställa in samtidigt. Men det var inte vanligt ens på den tiden. FTb-N fick slutartiden i sökaren, men man kunde bara se en tid i taget. Vilken bländare man hade ställt in kunde man inte se alls.
Första generationens F-1 var det likadant med. Endast den valda tiden visades, och bländaren fick man gissa sig till.

Alternativet var förstås att ta kameran från ögat och glo på respektive ratt, men det tar ju ännu mycket längre tid än vad det gör idag. Min första kamera med samma filosofi som dagens DSLR var Canon T90. Jag har inte längtat tillbaks sen dess. Felet med den var att den saknade skala för exponeringskompensation/ljusmätare i manuellt läge, men det kom ju sen på EOS-modellerna.

Oavsett när de togs bort och hur många kameramodeller som haft funktionen så har det inte blivit bättre med bara en siffervisning... Måste faktisk säga att en sak jag saknar från min Contax RTS III är just tidsskalan i sökaren.
 
Oavsett när de togs bort och hur många kameramodeller som haft funktionen så har det inte blivit bättre med bara en siffervisning... Måste faktisk säga att en sak jag saknar från min Contax RTS III är just tidsskalan i sökaren.

Som jag ofta brukar säga, så många konstiga önskemål som det finns (jag har säkert några själv också), så borde kameratillverkarna släppa möjligheten till kamera-appar och en LCD-skärm i underkanten på skärmen. Så att man kan få saker presenterat som man vill.

/Karl
 
...så har det inte blivit bättre med bara en siffervisning...
Jo, det har det, för en konsekvens av detta är att man kan få med annan bra information i sökaren också. Sökaren är det ställe där man vill titta om man ska ta några bilder, så att man kan få mer av den information man till äventyrs behöver där, det är sannerligen en förbättring.

Slutartidsskalan på Canon EF, som var en av de första kamerorna som hade tider ända till 30 s, fyllde hela nederkanten på sökarbilen, då man var tvungen att se vartenda steg som fanns, trots att det bara var en viss tid man var ute efter att använda.
 
Jag begriper inte varför alla försöker vända på det jag säger. Självklart finns mellanvärdena, men på samma sätt som man med en knapp måste stega sig igenom en massa siffror innan man kommer till den man ska ha när man ställer in ett digitalur, på samma sätt måste man gå igenom hela raden siffror när man ställer in ett värde på en kamera, även om det är ett hjul liknande mushjulet som man använder, medan på en kamera med analoga kontroller finns det ett bestämt läge, på samma sätt som det på en analog klocka finns ett bestämt läge att ställa visaren mot för en viss tid.

Analoga kontroller är helt enkelt överlägsna digitala kontroller, när man ska sätlla in analoga värden.

Alla de värden som finns emellan spelar helt enkelt ingen roll. När du vrider visaren från exempelvis fem över till fem i, behöver du inte stega dig förbi några andra värden, utan du siktar på värdet som du ska ställa visaren emot. På precis samma sätt är det när man vrider bländarringen. Man stegar inte förbi alla värden, utan man vrider direkt till värdet man har valt.

Det gör jag väl inte, men jag ser inte skillnaden mellan tre snäpp på en ratt ovanpå huset och ett hjul vid pekfingret. Tre snäpp är tre snäpp och man kan inte se eller känna vilken tid man börjar vid det behöver man se i sökaren eller hålla i huvudet. Skillnaden är att på en analog kontroll är ett snäpp fixt och på en digital kan användaren bestämma hur stort steget ska vara. En analog kontroll kan ha ett ändläge som hjulet inte har rent fysiskt men tre snabba vrid på hjulet och man är garanterat vid ett ändläge och har samma fixa utgångsläge.

Bländarringen kan jag hålla med om att den är enklare att hålla koll på, men den kan man ju fortfarande använda, ja på många Nikon i alla fall.

Du får ju tycka som du vill så klart men jag kan bara delvis hålla med dig.
 
jag ser inte skillnaden mellan tre snäpp på en ratt ovanpå huset och ett hjul vid pekfingret. Tre snäpp är tre snäpp

Det handlar inte om några snäpp, utan det är precis som med klockan. Om du vill ställa visaren mot fem, så struntar du fullstänigt i siffrorna 12, 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10 och 11. Du ställer visaren till ett läge, som den pekar emot, i det fallet en vinkel, men så är det med analoga kontroller, de har lägen som man ställer emot. Hos de digiotiska reglagen finns inga bestämda lägen, och man kan inte "vrida" dem till ett visst värde. Det är en himmelsvid skillnad, och jag tycker att alla de fåntrattar som försöker övertyga mig om att det skulle vara bättre att inte veta vad man gör, kunde fundera lite grann över om jag inte i alla fall har orsak att beklaga att det som faktiskt var bättre förr har tagits bort.
 
Du kanske ska fundera lite över vilka du tror det är som försöker övertyga dig om att "det skulle vara bättre att inte veta vad man gör". I din din iver att få rätt har du tappat den vänliga ton som borde genomsyra en diskussion om kameraergonomi.
 
Det handlar inte om några snäpp, utan det är precis som med klockan. Om du vill ställa visaren mot fem, så struntar du fullstänigt i siffrorna 12, 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10 och 11. Du ställer visaren till ett läge, som den pekar emot, i det fallet en vinkel, men så är det med analoga kontroller, de har lägen som man ställer emot. Hos de digiotiska reglagen finns inga bestämda lägen, och man kan inte "vrida" dem till ett visst värde. Det är en himmelsvid skillnad, och jag tycker att alla de fåntrattar som försöker övertyga mig om att det skulle vara bättre att inte veta vad man gör, kunde fundera lite grann över om jag inte i alla fall har orsak att beklaga att det som faktiskt var bättre förr har tagits bort.

Du är alltså emot att hjulen numera inte är mekanskt anslutna till bländare och slutare och att dom har "snäpp". Min mus har valet mellan att stegen skall vara där eller inte, det hade kanske varit lösningen för dig. Jag kör musen nästan alltid utan snäpp då man kan ge hjulet fart med fingret och så snurrar det och scrollar sidan tills man stoppar hjulet.

Enda gången jag står på din sida är när det gäller volymkontrollen på en förstärkare som inte är av D-klass. Där skall det vara en fet vridresistor som skall styras med servo när man använder fjärrkontrollen.

/Karl
 
Personligen tycker jag inställningen av en analog klocka påminner mer om inställningen av en dslr.
Dvs man vrider en ratt utan fasta lägen tills önskat värde inträder. Om man tittar på visarnas rörelse på urtavlan så kommer man i samma utsträckning se vilka värden som passeras som på en dslr.

Den stora skillnaden är hur värdena presenteras.
 
Urban, jag tycker du ska köpa en kamera som har den typ av vred som du önskar. Det finns sådana även idag.
 
Dessutom är det så att en ratt på en gammal kamera, som inte har elektroniskt inmatningshjul, kan du fortfarande inte vrida till ett läge som motsvarar exempelvis 1/125 s. Det är ju inte strecket du vrider runt mot en fast graverad skala med slutartider. Slutartiderna sitter på den vridbara ratten, medan strecket är fast. Alltså måste man ändå kolla var på ratten som det står 125 innan man vet var man ska snurra hän den.
 
Det handlar inte om några snäpp, utan det är precis som med klockan. Om du vill ställa visaren mot fem, så struntar du fullstänigt i siffrorna 12, 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10 och 11. Du ställer visaren till ett läge, som den pekar emot, i det fallet en vinkel, men så är det med analoga kontroller, de har lägen som man ställer emot. Hos de digiotiska reglagen finns inga bestämda lägen, och man kan inte "vrida" dem till ett visst värde. Det är en himmelsvid skillnad, och jag tycker att alla de fåntrattar som försöker övertyga mig om att det skulle vara bättre att inte veta vad man gör, kunde fundera lite grann över om jag inte i alla fall har orsak att beklaga att det som faktiskt var bättre förr har tagits bort.

Tror inte det är så många som försöker övertyga dig, men somliga av oss tycker inte att de gamla analoga reglagen med nödvändighet är bättre. Det verkar snarare vara du som inte går med på att vi tycker olika. Att du kallar oss fåntrattar gör inte dina argument starkare tycker jag ...

Min förra kamera var en Fuji X100. Den har en slutartidsratt och en bländarring som beter sig precis som du efterlyser, men jag tittade aldrig på dem utan i sökaren när jag ändrade värdena på dem. För mig går det inte snabbare att lyfta ner kameran från ögat, titta på slutartidsratten, och sedan lyfta tillbaks den än att titta i sökaren hela tiden.

Det var precis samma sak senast jag använde en analog kamera (en kamera som använder film, för er som inte accepterar begreppet analog kamera om sådana) med den typen av kontroller - en Nikon F4. Också på den använde jag framför allt sökaren för att se vilken slutartid och bländare som är inställd, och gör man det spelar det ingen roll (för mig) vilken typ av ratt det är.

Om man av någon anledning inte kan använda sökaren eller skärmen (t.ex. på kameror som saknar både vinklingsbar skärm och toppdisplay) så håller jag dock med om att det är en nackdel att inte kunna se de inställda värdena på ett fysiskt reglage.

Jag tycker du kan hyfsa till ditt tonläge och låta bli att kalla folk som inte tycker som du för fåntrattar eller andra nedlåtande uttryck.
 
Jag har bländarring på flera av mina objektiv, mekanisk, och ja, det är bättre än att kontrollera den med hjulet. Ochså tilt kan jag kontrollera med ett vred runt adaptern. Det fungerar mycket bra.

Och jag har ingen orsak att skaffa en ny kamera nu, och det finns ändå inte någon som passar annat än OMD eller NEX 7, och det lär dröja så länge innan jag kan gradera upp att det troligen hinner komma bättre till dess. Men att få väl fungerande analoga kontrollorgan till dess är nog bara något att drömma om. Tillräckligt många är ju nöjda med klickreglagen för att det ska gå att sälja kameror utan analoga kontroller.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar