Läge på kameran, alltid manuellt????

[iSolen.se]

Jo, om man sysslar med såna och flyttal osv. Men i den binära världen som det här berör är det binära värden det handlar om, och även om ett irrationellt tal är "digitalt", så kan våra binära representationer inte inta några sådana värden. Så även om vi kan använda såna tal som 1/3 eller roten ur sex, så representeras de av binära tal på ett eller annat sätt i datorer och andra digitala system, och de intar heltalsvärden mellan exempelvis 0 och 1024 eller annan lämplig potens av 2. Det finns en himla massa tal som vi kan skriva med hjälp av siffror som inte går att beskriva annat än som ett närmevärde binärt.

1.1 är fortfarande binärt och representerar 1.5 decimalt exakt.

Exempel är halva bländarsteg.

Blanda inte ihop talsystem med analogt/digitalt.

Irrationella tal kan inte skrivas i något talsystem och har inget med analogt/digitalt elelr binärt att göra.

 

[afe]

Jag har en ratt på ratten för volymen

Men bländarring på objektivet, det blir mycket kontroller med handen som ska bidra med stabilitet...zoomen sitter där, fokus för efterjustering också äh, vad babblar jag om, de objektiv jag använder nuförtiden har ingen bländarring.

Med min Nikkor 45/2,8 P blir det inte mycket stöd under objektivet - vänsterhanden får i stället hållas under kamerahuset för stabilisering

 

[afe]

Skillnaden är dock stor mellan en vippa och ett hjul. Hade du haft ett hjul på ratten hade det förmodligen varit lika bra som en vanlig volymkontroller. I min bil är det ett hjul helt utan skala (precis som på en modern DSLR) och jag har aldrig saknat skalan (jag vill ju bara ha högre eller lägre) förutom dom obligatoriska knapparna på ratten som är kassa om man vill ändra mycket på en gång.

/Karl

Ja, det var ju det jag skrev - jag struntar i om det finns några stopplägen (utom på en bra förstärkare som sagt).

Nu har kameror sällan vippor eller knappar för att ändra exponeringsvärden, men jag har för mig att de första AF-kamerorna från Minolta var försedda med sådana.

 

[afe]

Och knapparna eller hjulen som vi använder stegar sig igenom de valda värdena i den skala som används av funktionen man följer. Exempelvis kan ISO, slutartid och bländare stegas i steg som följer geometriska serier. Till stor del liknar de båda sätten att hantera detta varandra, men de kontroller som sitter i digitalkameror av idag har inte den direkta kopplingen till funktionerna som styrs, och de saknar ändlägen, och i väldigt många kameror används samma hjul eller knapp till flera olika saker och växlar uppgift på ett svåröverskådligt sätt.

Åter igen - det finns kameror där kontrollerna har den direkta kopplingen du efterlyser. Den är dock sällan mekanisk vad gäller slutartid och bländare, men hanteras på samma sätt som förr i tiden.

En del av oss håller inte med om att det är dåligt att kameror med steglösa rattar fungerar som de gör, och vi har inte mer rätt eller fel än du har eftersom det är personliga preferenser det handlar om.

Servostyrd manuell fokusering kan fungera både bra och dåligt. På Fujis X-kameror är det ganska ruttet, medans det fungerar hyfsat på min NEX. Avståndsskalan är jag fullständigt ointresserad av. Till tjockkameror är servostyrning väldigt ovanligt, och där har såvitt jag vet alla objektiv en avståndsskala (det finns ett par ljusstarka Canongluggar som kör med servo, liksom Sigmas 200-500/2,8).

 

[PMD]

Nu har kameror sällan vippor eller knappar för att ändra exponeringsvärden, men jag har för mig att de första AF-kamerorna från Minolta var försedda med sådana.

Ja, Minolta 7000 och Minolta 9000 hade knappar för att öka resp. minska bländarvärde och slutartidsvärde. De första kamerorna i Canons T-serie hade liknande knappar och var, tror jag, de första kamerorna med denna knäppa design.

1980-talet var den stora experimenttiden för kameratillverkarna, när de flippade ur och gjorde framtidens kameror med "moderna" reglage istället för de gamla beprövade.

 

[Mesch]

Det handlar inte om några snäpp, utan det är precis som med klockan. Om du vill ställa visaren mot fem, så struntar du fullstänigt i siffrorna 12, 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10 och 11. Du ställer visaren till ett läge, som den pekar emot, i det fallet en vinkel, men så är det med analoga kontroller, de har lägen som man ställer emot. Hos de digiotiska reglagen finns inga bestämda lägen, och man kan inte "vrida" dem till ett visst värde. Det är en himmelsvid skillnad, och jag tycker att alla de fåntrattar som försöker övertyga mig om att det skulle vara bättre att inte veta vad man gör, kunde fundera lite grann över om jag inte i alla fall har orsak att beklaga att det som faktiskt var bättre förr har tagits bort.

Så du vet alltså inte vilken slutartid du har i ställd utan vrider till ändläge B(ulb)och drar sedan ett känt antal grader på vredet för att komma till 1/60.

Jättesmidigt!!

Om du gör som jag faktiskt tror du gör, dvs har tiden t.ex 1/500 och vill till 1/60 så vrider du ratten tre snäpp 1/250, 1/125 och 1/60. Exakt samma sätt gör nämligen ungefär 100% av alla fotografer även digitala mushjul.

Jag gör så på alla kameror jag har från F2:an till D800.

 

[iSolen.se]

Så du vet alltså inte vilken slutartid du har i ställd utan vrider till ändläge B(ulb)och drar sedan ett känt antal grader på vredet för att komma till 1/60.

Jättesmidigt!!

Om du gör som jag faktiskt tror du gör, dvs har tiden t.ex 1/500 och vill till 1/60 så vrider du ratten tre snäpp 1/250, 1/125 och 1/60. Exakt samma sätt gör nämligen ungefär 100% av alla fotografer även digitala mushjul.

Jag gör så på alla kameror jag har från F2:an till D800.

Eller så gör du som han säger att han gör, vrider till 1/60 utan att behöva veta om det är 1/250 eller 1/500 som råkar vara inställt.

Med digitalt hjul måste kan först kolla om man står på 1/250 eller 1/500 för att köra två eller tre steg, alternativt kolla siffrorna som bläddrar fram tills det står "60". Med ett vred måste man inte ens väcka kameran.

 

[Karl2]

Kan någon förklara idén med bländarförval. Man väljer bländare och samtidigt också ett skärpedjup. Man får en tid liksom vilken som helst och är man inte riktigt nöjd med den får man reglera med ISO.

Ett andra alternativ är tidsförval. Man väljer en lämplig tid för att hantera skakningsoskärpa och objektens rörelseoskärpa. Exponeringsautomatiken ger en bländare och är man inte helt nöjd med bländaren reglerar man med ISO.

Vilket är nu förnuftigare, ett förval av bländare eller ett förval av tid? Anser det viktigare att få rätt tid, då olika bländare inte påverkar resultatet lika dramatiskt som en olämplig tid.

 

[erro.se]

Kan någon förklara idén med bländarförval. Man väljer bländare och samtidigt också ett skärpedjup. Man får en tid liksom vilken som helst och är man inte riktigt nöjd med den får man reglera med ISO.

Ett andra alternativ är tidsförval. Man väljer en lämplig tid för att hantera skakningsoskärpa och objektens rörelseoskärpa. Exponeringsautomatiken ger en bländare och är man inte helt nöjd med bländaren reglerar man med ISO.

Vilket är nu förnuftigare, ett förval av bländare eller ett förval av tid? Anser det viktigare att få rätt tid, då olika bländare inte påverkar resultatet lika dramatiskt som en olämplig tid.

På en vettig kamera kan man naturligtvis använda bländarförval i kombination med auto-ISO, och dessutom ange vid vilken slutartid kameran ska börja höja ISO. En lysande kombination som jag (och många andra) använder 99% av tiden.

 

[Karl2]

Motsvarande sker ju också med förvald tid. Blir bländaröppningen väl stor, ändras ISO automatiskt. Ett högsta ISO-värde för automatiken kan också ställas in. Behövs högre värden, måste man tänka till och vrida på rattarna eller plocka fram stativ.

 

[Falumas]

Motsvarande sker ju också med förvald tid. Blir bländaröppningen väl stor, ändras ISO automatiskt. Ett högsta ISO-värde för automatiken kan också ställas in. Behövs högre värden, måste man tänka till och vrida på rattarna eller plocka fram stativ.

Men fel tid är i 90% av mina fall en för lång tid. En för lång tid är oftast längre än 1/brännvidden. Auto-ISO ser till att slutartiden håller sig i rätt område.

Jag håller inte med dig om att slutartiden är viktigare än bländaren. Oftast vill jag ha en exakt bländare pga skärpedjup eller maximal skärpa för objektivet jag fotograferar med.
Skulle bländaren automatiskt bli satt till f22 pga ljust motiv skulle mina bilder inte bli så skarpa, samma sak med f1.4. Slutartiden får inte bli långsammare än ett visst värde, men det gör oftast inget om den är snabbare, dvs mer utrymme för automatik.

/Karl

 

[erro.se]

Jag använder bländarförval eftersom jag i allmänhet vill ha kontroll över bländaren. Antingen för att ha kontroll på skärpedjupet, eller för att se till att jag har en "lagom" bländare, eller för att använda objektivet på optimal bländare för bästa möjliga skärpa, eller så vill jag kanske använda en stor bländaröppning för att få så snabba tider som möjligt. Bländarförval låter en ju faktiskt indirekt styra slutartiden.

Så länge ljuset är bra så funkar detta jättebra eftersom jag vet att ISO då kommer hålla sig på 200 och slutartiden blir tillräckligt kort för att inte ge skakningsoskärpa.

Om ljuset bara är hyfsat så får jag ändå bra bilder eftersom auto-ISO och slutartidsgränsen ser till att jag får slutartider som går att handhålla, samtidigt som ISO får bli vad det blir beroende på ljuset.

Är ljuset dåligt så pressas ISO högt, vilket min D700 klarar rätt bra, och till slut måste även slutartiden förlängas till längre tider än jag angett som gräns. Funkar till en viss gräns förstås, men då börjar det bli väldigt mörkt. Jag får förstås se till att använda ganska stor bländaröppning i mörker för att få så vettiga tider som möjligt.

Allt detta naturligtvis i kombination med exponeringskompensation.

Så här tar jag 99% av mina bilder. Full kontroll, i ett och samma läge. Jag styr bländaren, och kameran ställer in slutartid och ISO på de värden som jag ändå skulle ställt dem själv på om jag använt nåt annat läge.

Resterande 1% av mina bilder tar jag i M-läge när så krävs. Och ibland använder jag t.o.m. auto eller P, kan ni tänka er.

 

[Karl2]

Fotar någon fjäril eller fågel och behöver ca.1/500 s. Fotar gräs och blommor och behöver 1/160 s. Också landskapsbilder kräver 1/125 s - 1/160 s. Kör man med Auto och kamerans föreslagna inställningar och ofta får tider som 1/40 s, 1/60 s och 1/80 s så då man förstorar ett avsnitt och ser efter är inte skärpan längre det man önskar och det objektiven presterar. Det blir till att ta om bilderna. Anser därför att ett tidsförval är lämpligare. De olika bländarna f2,8 - f11 tecknar alla så bra nuförtiden att ingen av dem är att föredra för den skull. Med tidsföval är det ingen konst heller att använda största bländare då man vill framhäva motivet. Men visst det tar sin tid att bli förtrogen med tidsförval. Mina misslyckade bilder har främst haft en olämplig tid, så därför tidsförval.

Att köra med bländarförval har ju också sina fördelar och många är tydligen vana med det, men ville bara visa att tidsförval inte är att förakta som alternativ. Huvudsaken är att man kollar och godkänner värdena för varje bild innan man trycker av och då är det tydligen det snabbaste sättet, som är att föredra.

 

[Falumas]

Fotar någon fjäril eller fågel och behöver ca.1/500 s. Fotar gräs och blommor och behöver 1/160 s. Också landskapsbilder kräver 1/125 s - 1/160 s. Kör man med Auto och kamerans föreslagna inställningar och ofta får tider som 1/40 s, 1/60 s och 1/80 s så då man förstorar ett avsnitt och ser efter är inte skärpan längre det man önskar och det objektiven presterar. Det blir till att ta om bilderna. Anser därför att ett tidsförval är lämpligare. De olika bländarna f2,8 - f11 tecknar alla så bra nuförtiden att ingen av dem är att föredra för den skull. Med tidsföval är det ingen konst heller att använda största bländare då man vill framhäva motivet. Men visst det tar sin tid att bli förtrogen med tidsförval. Mina misslyckade bilder har främst haft en olämplig tid, så därför tidsförval.

Att köra med bländarförval har ju också sina fördelar och många är tydligen vana med det, men ville bara visa att tidsförval inte är att förakta som alternativ. Huvudsaken är att man kollar och godkänner värdena för varje bild innan man trycker av och då är det tydligen det snabbaste sättet, som är att föredra.

Jag fotar också mycket sådant. Då ställar jag in auto-ISO att inte gå under t.ex. 1/160s samtidigt som jag kan fotografera med objektivets skarpaste bländare på t.ex. f7.1.

Är ljuset ISO100, f7.1 och 1/160s så kör kameran det, blir det mörkare höjer den ISOt och blir det ljusare kortare den slutartiden vilket är en stor bonus då det tar bort mina och fågelns rörelser ännu mer..

Så länge ISOt inte slår i min satta gräns på 6400 så kommer kameran inte gå under 1/160s (eller vad jag nu satt längsta slutartiden till). Jag ser ju dock i sökaren slutartid, ISO och bländare så om jag ser att ISOt börjar gå upp mot 6400 så bländar jag ner. Om ljuset inte räcker för 1/160, f7.1 vid ISO6400 så förlänger den slutartiden men då börjar auto-ISO-texten i sökaren blinka för att varna mig om det.

/Karl

 

[cocuyo]

Det jag på senare tid har tagit skulle ha hjälpts upp mycket om kameran hade haft möjligheten att rendera det dynamiska omfånget bra vid högt ISO. Brus har aldrig bekymrat mig, men dynamiskt omfång är en viktigare faktor, och därför går jag egentligen aldrig högre än ISO 800 på mina bilder av ormarna. Tiderna blir ändå ner emot väldigt långa, som värst i närheten av 1/10 sekund, men ofta omkring 1/60, och att höja ISO är inte vägen att få bilderna bra. Det gäller mer att kunna trycka av i ett mer stilla ögonblick, och hittills har jag inte lyckats få någon riktigt bra bild av ögonblicket då en orm fångar en fisk. Den rör sig helt enkelt för fort, och det skulle behövas en slutartid på åtminstone 1/250, men helst ännu kortare. Det skulle betyda minst ISO 3200, och det ger inte acceptabel bildkvalité med min kamera.

Så jag antar att man alltid måste leva med begränsningarna i utrustningen, oavsett om man faktiskt har bättre grejer eller som jag måste nöja mig med något jag har råd med och som är en vettig kompromiss av alla faktorer som måste vägas samman för att bestämma sig för vad man ska ha.

Det skulle knappast göra någon skillnad att använda slutartidsval. Gränsen för utrustningens prestation är ju ändå samma. Så jag tror inte att "populariteten" hos läget A, bländarförval, beror på att det skulle vara "bäst", utan snarare på att det är det som fungerar enklast med många kameror. Om kamerans ISO utan större förlust skulle kunna dras upp till 6400, skulle det säkert fungera lika bra att använda en fast tid, eller kanske ställa gränsen för tid om man använder P om det finns en sån finess på någon kamera.

Jag använder läget A, med kompensation, för att det ger mig välexponerade bilder. ISO väljer jag själv efter förhållandena. Om det är ganska mörkt ställer jag in 800 fär att få kort slutartid, men jag godtar att tiderna ofta blir längre än vad jag skulle föredra, helt enkelt av praktiska skäl. Några av de bättre bilderna jag har fått är tagna med väldigt lång slutartid. Jag lyckades faktiskt fånga en orm med 1/80 i ögonblicket då den fångade en fisk som den just hade tappat, men det hänger så klart också på tur. Tur och tålamod. Det blir en del oskarpa bilder också när man tvingas till slutartider som är så långa med 200 mm brännvidd på µ4/3. (Ormbilden är också rätt mycket beskuren, så det svarar mot ungefär en meters brännvidd på småbild; stabilisering är bra.)

Hursomhelst har kameran pajat nu, och nästa blir antagligen lite bättre på en del sätt.

 

[atotowi]

Att många använder bländarförval bottnar nog i att det var den första typen av automatik som kom. Så det kan vara av historiska orsaker (och gammal vana så att säga). Sen har den (o)kunskapen spridit sig till yngre generationer.

 

[Falumas]

Det jag på senare tid har tagit skulle ha hjälpts upp mycket om kameran hade haft möjligheten att rendera det dynamiska omfånget bra vid högt ISO. Brus har aldrig bekymrat mig, men dynamiskt omfång är en viktigare faktor, och därför går jag egentligen aldrig högre än ISO 800 på mina bilder av ormarna. Tiderna blir ändå ner emot väldigt långa, som värst i närheten av 1/10 sekund, men ofta omkring 1/60, och att höja ISO är inte vägen att få bilderna bra. Det gäller mer att kunna trycka av i ett mer stilla ögonblick, och hittills har jag inte lyckats få någon riktigt bra bild av ögonblicket då en orm fångar en fisk. Den rör sig helt enkelt för fort, och det skulle behövas en slutartid på åtminstone 1/250, men helst ännu kortare. Det skulle betyda minst ISO 3200, och det ger inte acceptabel bildkvalité med min kamera.

Så jag antar att man alltid måste leva med begränsningarna i utrustningen, oavsett om man faktiskt har bättre grejer eller som jag måste nöja mig med något jag har råd med och som är en vettig kompromiss av alla faktorer som måste vägas samman för att bestämma sig för vad man ska ha.

Det skulle knappast göra någon skillnad att använda slutartidsval. Gränsen för utrustningens prestation är ju ändå samma. Så jag tror inte att "populariteten" hos läget A, bländarförval, beror på att det skulle vara "bäst", utan snarare på att det är det som fungerar enklast med många kameror. Om kamerans ISO utan större förlust skulle kunna dras upp till 6400, skulle det säkert fungera lika bra att använda en fast tid, eller kanske ställa gränsen för tid om man använder P om det finns en sån finess på någon kamera.

Jag använder läget A, med kompensation, för att det ger mig välexponerade bilder. ISO väljer jag själv efter förhållandena. Om det är ganska mörkt ställer jag in 800 fär att få kort slutartid, men jag godtar att tiderna ofta blir längre än vad jag skulle föredra, helt enkelt av praktiska skäl. Några av de bättre bilderna jag har fått är tagna med väldigt lång slutartid. Jag lyckades faktiskt fånga en orm med 1/80 i ögonblicket då den fångade en fisk som den just hade tappat, men det hänger så klart också på tur. Tur och tålamod. Det blir en del oskarpa bilder också när man tvingas till slutartider som är så långa med 200 mm brännvidd på µ4/3. (Ormbilden är också rätt mycket beskuren, så det svarar mot ungefär en meters brännvidd på småbild; stabilisering är bra.)

Hursomhelst har kameran pajat nu, och nästa blir antagligen lite bättre på en del sätt.

Metoden med auto-ISO fungerar givetvis aldrig bra om kameran inte har tillräckligt bra ISO-prestanda. Sedan jag köpte en Nikon D700 har jag börjat fotografera med auto-ISO innan tyckte jag heller inte att det fungerade tillräckligt bra.

/Karl

 

[MattiasL]

Att många använder bländarförval bottnar nog i att det var den första typen av automatik som kom. Så det kan vara av historiska orsaker (och gammal vana så att säga). Sen har den (o)kunskapen spridit sig till yngre generationer.

Så kan det ju vara. Men funkar det så funkar det.

 

[iSolen.se]

Att många använder bländarförval bottnar nog i att det var den första typen av automatik som kom. Så det kan vara av historiska orsaker (och gammal vana så att säga). Sen har den (o)kunskapen spridit sig till yngre generationer.

Det är ju en teori.

En annan teori är att bländarvalet påverkar bildens utseende mer än andra inställningar så att man kanske inte vill överlåta det valet till kameran.

 

[Falumas]

När jag började fotograferade fanns det ingen automatik alls i kameran, dock fanns det en ljusmätare som visade när man exponerat som den tyckte var bra. Höll fast i den kameran tills jag bytte till digitalt och då fanns allsköns olika automatiker och jag valde bländarprio för att det passade mig bäst.

/Karl