Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Läge på kameran, alltid manuellt????

Produkter
(logga in för att koppla)
Och precis det behöver man alltså inte göra. Läs ett par gånger till, så kanske du förstår - eller kanske inte. Det hänger på viljan också. Jag har samma skalor i sökaren som på reglagen, så jag kan lika gärna göra det i sökaren som utanför. Det gör absolut ingen skillnad, och jag behöver inte lyfta ögat från sökaren om det nu är den jag för tillfället tittar i när jag ska göra inställningen.

Det verkar som om det är mycket svårt att fatta för en del, medan vi som har lite mer rörliga händer har mycket lätt för att fatta olika grepp.

Då förstår jag absolut inte vad som skiljer mellan de olika typer av reglagen, man lär sig snabbt hur mycket man behöver vrida mellan två olika lägen, oavsett typ av reglage, och man bekräftar i sökaren att man valt det man vill ha.
Den övre displayen används för att bekräfta vald inställning när man inte tittar i sökaren.

Visst, ska man tex ändra slutartid från 1/8000s till 30s så kan det krävas några omtag, men det gäller båda typerna av reglage. Dock brukar inte kameror med fast slutartidsvred ha alla slutartider valbara manuellt på ratten, så det kan behövas justering via fler reglage om man tex vill ställa in slutartiden i mindre än hela steg.

Jag tror inte mina händer skiljer sig från de flesta andra, men att tex ändra bländare samtidigt som man zoomar blir svårare med bländarring än om man använder högerhanden till justering av bländare.
 
Jo rent praktiskt är det en jättestor skillnad, för jag vrider inte tre snäpp på kameran med analoga vred.

Om du inte har ett sån där riktigt gammal kamera med steglös bländare så vrider du nog ett antal snäpp. Du kanske inte medvetet räknar f4, f5.6, f8 för att ta dig från f2.8 till f8, men nånstans i ditt undermedvetna vet du att det är tre snäpp du ska känna i fingrarna, eller att du ska röra fingrarna en viss väldigt precis distans. Samma lika är det med rattarna. Muskelminne kallar en del det.

Mvh,
Richard
 
Och i sökaren på en digitalkamera visas värden för slutartid och bländare, och det är bara att vrida reglagen till det visas rätt värden i sökaren. Jag bryr mig inte om de olika mellanvärden som bläddrar förbi, utan jag slutar bara vrida när rätt värde visas. Vad är skillnaden?

Skillnaden är att jag ser värdet jag ska ställa in och drar visaren dit, utan att bläddra förbi värdena emellan. Jag ställer alltså direkt värdet, utan att ens se de andra, medan med den andra modellen måste man faktiskt bläddra förbi dem en och en.
 
Det där är inget problem. Ratten har ju hela bländarskalan eller hela tidsskalan. Antingen ser man i sökaren på nedersta raden eller så ser man på displayen. Förr såg man på märket och rattens gradering och ställde in rätt värde. Man "hoppade över" det man inte behövde. Att de flimrar till i sökaren eller på displayen är i princip samma sak.
 
Skillnaden är att jag ser värdet jag ska ställa in och drar visaren dit, utan att bläddra förbi värdena emellan. Jag ställer alltså direkt värdet, utan att ens se de andra, medan med den andra modellen måste man faktiskt bläddra förbi dem en och en.

Visst ser du de andra värdena. Du kanske ignorerar dem, men inte tusan blundar du medan du vrider. Precis som jag ser de andra värdena, men ignorerar dem. Du vrider tills du ser 1/500 framför din markering vid vredet. Jag vrider tills jag ser 1/500.
 
Man började med att ställa in en lämplig tid för fotograferandet av det aktuella motivet. I moderna kameror är det då Tv eller tidsförval, som är det naturliga motsvarande. Har man objektiv, som kräver viss bländare för att teckna skarpt är det naturligtvis bländarförval, som kommer på fråga.
 
Jag kör nästan alltid på A, väljer ISO och under/överexponerar om jag anser att det behövs. Om det bara ska gå så fort som möjligt så är det P-läget.
 
Urban har säkert haft en sämre dag och ingen har ens försökt att förstå problemet. Mera tid kommer bara och liksom skyler över ens fel och misstag, som lyckligtvis bara faller i en oändlig glömska.
 
Urban har säkert haft en sämre dag och ingen har ens försökt att förstå problemet. Mera tid kommer bara och liksom skyler över ens fel och misstag, som lyckligtvis bara faller i en oändlig glömska.

Stackarn måste ha många sämre dagar, nog om detta!

Måste ge en eloge för det poetiska inlägget!
 
Jo rent praktiskt är det en jättestor skillnad, för jag vrider inte tre snäpp på kameran med analoga vred. Jag siktar på värdet jag ska ha och struntar fullständigt i alla de andra. Jag vrider direkt till 1/500 f/8 om det är värdena jag ska ha. Jag har ingen orsak att stega mig förbi en massa andra värden. Det kanske klickar lite i ringen eller ratten medan jag ställer in, men jag behöver inte stega mig förbi alla de andra värdena. Jag vrider direkt till 1/500 och jag vrider direkt till f/8, och om jag vill använda automatiken med kompensation så ställer jag slutaren på Auto och drar kompensationen så långt som jag vill ha den, utan att stega mig igenom några andra värden än det jag väljer.

Skillnaden är himmelsvid, och om man inte ser det måste man ha blivit miljöskadad av det digitala. Jag antar att du använder digitalur?

Nu är då inte jag med. Alla analoga hus jag har kräver att ratten vrids igenom alla tider. Att gå från 1/60 till1/500 utan att vrida ratten förbi tiderna mellan dessa är inte möjligt på någon kamera jag sett. Samma sak med bländaren.
 
Nu är då inte jag med. Alla analoga hus jag har kräver att ratten vrids igenom alla tider. Att gå från 1/60 till1/500 utan att vrida ratten förbi tiderna mellan dessa är inte möjligt på någon kamera jag sett. Samma sak med bländaren.

Jag begriper inte varför alla försöker vända på det jag säger. Självklart finns mellanvärdena, men på samma sätt som man med en knapp måste stega sig igenom en massa siffror innan man kommer till den man ska ha när man ställer in ett digitalur, på samma sätt måste man gå igenom hela raden siffror när man ställer in ett värde på en kamera, även om det är ett hjul liknande mushjulet som man använder, medan på en kamera med analoga kontroller finns det ett bestämt läge, på samma sätt som det på en analog klocka finns ett bestämt läge att ställa visaren mot för en viss tid.

Analoga kontroller är helt enkelt överlägsna digitala kontroller, när man ska sätlla in analoga värden.

Alla de värden som finns emellan spelar helt enkelt ingen roll. När du vrider visaren från exempelvis fem över till fem i, behöver du inte stega dig förbi några andra värden, utan du siktar på värdet som du ska ställa visaren emot. På precis samma sätt är det när man vrider bländarringen. Man stegar inte förbi alla värden, utan man vrider direkt till värdet man har valt.
 
Jag begriper inte varför alla försöker vända på det jag säger. Självklart finns mellanvärdena, men på samma sätt som man med en knapp måste stega sig igenom en massa siffror innan man kommer till den man ska ha när man ställer in ett digitalur, på samma sätt måste man gå igenom hela raden siffror när man ställer in ett värde på en kamera, även om det är ett hjul liknande mushjulet som man använder, medan på en kamera med analoga kontroller finns det ett bestämt läge, på samma sätt som det på en analog klocka finns ett bestämt läge att ställa visaren mot för en viss tid.

Analoga kontroller är helt enkelt överlägsna digitala kontroller, när man ska sätlla in analoga värden.

Alla de värden som finns emellan spelar helt enkelt ingen roll. När du vrider visaren från exempelvis fem över till fem i, behöver du inte stega dig förbi några andra värden, utan du siktar på värdet som du ska ställa visaren emot. På precis samma sätt är det när man vrider bländarringen. Man stegar inte förbi alla värden, utan man vrider direkt till värdet man har valt.

Nu är det nästan 20år sedan jag hade en kamera som hade vreden du vill ha, men jag tror mig minnas ganska väl hur dom fungerade.

På digitalkameran vet jag hur mycket jag måste vrida för att få önskad ändring, jag vet att jag kommer exakt 3 steg på ett tag åt något håll och jag har relativt bra koll på lägena imellan. För bländaren behöver jag i stort sett aldrig ta omtag, för slutartiden måste jag dock ratta några gånger ibland.

På inget sätt skulle jag dock vilja byta tillbaka till två funktionsoflexibla rattar med fasta lägen istället för två vred med funktionsflexibilitet.

Rattarna på en modern DSLR sitter dessutom på "rätt" ställe. Jag kan ratta runt på värdena men ändå hela tiden följa motivet utan att byta grepp och vara beredd att trycka av.

/Karl
 
På digitalkameran vet jag hur mycket jag måste vrida för att få önskad ändring, jag vet att jag kommer exakt 3 steg på ett tag åt något håll

Du bekräftar alltså det jag säger, men lägger till termen "vrida" när det inte är vad du gör. Du måste alltså stega dig igenom ett antal steg, och du vrider ingenting, du rullar på ett hjul, som inte har några analoga lägen. Du tycker kanske att det är bättre, men det tycker inte jag. Det betyder att vi faktiskt är ganska överens om den rent tekniska funktionen hos reglagen, medan jag finner ett mervärde i att ha analoga reglage, som genom sina bestämda lägen är lättare att använda.

Jag tycker helt enkelt att digitala kontroller för analoga funktioner är bakvänt och krångligare än att ha kontroller som är analoga och enklare att hantera. Jag behöver inte räkna steg annat än när jag använder en digitalkamera, och det beror på att konstruktörerna har tagit bort en värdefull egenskap som har funnits tidigare.
 
Jag tror inte det spelar någon roll i praktiken, nu är det nästan 20år sedan jag hade en kamera som hade vreden du vill ha.
På digitalkameran vet jag hur mycket jag måste vrida för att få önskad ändring, jag vet att jag kommer exakt 3 steg på ett tag åt något håll och jag har relativt bra koll på lägena imellan. För bländaren behöver jag i stort sett aldrig ta omtag, för slutartiden måste jag dock ratta några gånger ibland.

På inget sätt skulle jag dock vilja byta tillbaka till två funktionsoflexibla rattar med fasta lägen istället för två vred med funktionsflexibilitet.

Rattarna på en modern DSLR sitter dessutom på "rätt" ställe. Jag kan ratta runt på värdena men ändå hela tiden följa motivet utan att byta grepp och vara beredd att trycka av.

/Karl

Det jag tror är viktigast är inte klickstopp, hela eller delsteg utan att den analoga visningen ger information som den digitala saknar.
En analog visning ger information om du ska "upp/ner" och hur långt. Digital visning av en siffra kräver att man beräknar den information eller justerar, läser på nytt etc i closed loop alternativ beräknar klick och stegar/räknar klick.
Här kan mna jämföra med MF och AF utvecklingen.
På den gamla "goda" tiden hade man mattskivor med hjälp medel att fokusera och fotografen vred tills det blev skarpt. När AF kom började man göra mattskivor som skulle vara extra ljusa och därmed försvann säkerheten i fokusering. Dessutom hade AF systemen en sk open loop vilket gjorde att AF enheten räknade fram hur fokus skulle justeras och "stegade" dit men hade AF räknat fel så hamnade fokus litte "off". Nu kör man med Closed loop och AF mäter och justerar för att sätta AF mer exakt (vilket är möjligt tack vara större beräkningskapacitet).
Att sätta MF däremot har bivit svårare pga mattskivan.

nu kan man på olika sätt i en digitalkamera skapa känslan av analog visning p åolika sätt och det skulle ju ge en fördel i handhavandet.
 
Du bekräftar alltså det jag säger, men lägger till termen "vrida" när det inte är vad du gör. Du måste alltså stega dig igenom ett antal steg, och du vrider ingenting, du rullar på ett hjul, som inte har några analoga lägen. Du tycker kanske att det är bättre, men det tycker inte jag. Det betyder att vi faktiskt är ganska överens om den rent tekniska funktionen hos reglagen, medan jag finner ett mervärde i att ha analoga reglage, som genom sina bestämda lägen är lättare att använda.

Jag tycker helt enkelt att digitala kontroller för analoga funktioner är bakvänt och krångligare än att ha kontroller som är analoga och enklare att hantera. Jag behöver inte räkna steg annat än när jag använder en digitalkamera, och det beror på att konstruktörerna har tagit bort en värdefull egenskap som har funnits tidigare.

Jag räknar inte heller steg, jag vet hur långt jag måste snurra på hjulet. Som jag sade tidigare så klarar mitt finger av exakt 3 ljussteg (t.ex från f2.8 till f8) vilket är 9 stegningar på hjulet. Resterande lägen därimellan sitter också instinktivt, jag vet hur mycket jag behöver snurra på hjulet, jag räknar inte antal stegningar i hjulet.

/Karl
 
Det jag tror är viktigast är inte klickstopp, hela eller delsteg utan att den analoga visningen ger information som den digitala saknar.
En analog visning ger information om du ska "upp/ner" och hur långt. Digital visning av en siffra kräver att man beräknar den information eller justerar, läser på nytt etc i closed loop alternativ beräknar klick och stegar/räknar klick.
Här kan mna jämföra med MF och AF utvecklingen.
På den gamla "goda" tiden hade man mattskivor med hjälp medel att fokusera och fotografen vred tills det blev skarpt. När AF kom började man göra mattskivor som skulle vara extra ljusa och därmed försvann säkerheten i fokusering. Dessutom hade AF systemen en sk open loop vilket gjorde att AF enheten räknade fram hur fokus skulle justeras och "stegade" dit men hade AF räknat fel så hamnade fokus litte "off". Nu kör man med Closed loop och AF mäter och justerar för att sätta AF mer exakt (vilket är möjligt tack vara större beräkningskapacitet).
Att sätta MF däremot har bivit svårare pga mattskivan.

nu kan man på olika sätt i en digitalkamera skapa känslan av analog visning p åolika sätt och det skulle ju ge en fördel i handhavandet.

Ljusmätaren visar då mig bättre på min digitala DSLR hur mycket jag skall upp eller ner än vad min analog gjorde. På min analoga var det ett vågrätt streck i mitten längst till höger när visaren var på strecket var exponeringen rätt, efter ett tag hade man relativt bra koll på hur mycket man skulle ändra beroende på var pilen pekade men någon direkt information av hur mycket man skulle ratta fanns inte.

Min min DSLR så har jag ett lodrätt streck i mitt längst ner till höger eller vänster om den växer en stapel om kameran tycker att jag felexponerar. Där jag kan se exakt (upp till 6 annars visar den bara att det är mer fel) hur många 1/3-steg fel jag är.

Jag ger fördel DSLRen här också, men det är en smaksak.

/Karl
 
Min min DSLR så har jag ett lodrätt streck i mitt längst ner till höger eller vänster om den växer en stapel om kameran tycker att jag felexponerar. Där jag kan se exakt (upp till 6 annars visar den bara att det är mer fel) hur många 1/3-steg fel jag är.

Jag ger fördel DSLRen här också, men det är en smaksak.

/Karl

Skönt att se att det åtminstone finns npn tillverkare/några modeller med vettig ergonomi.
 
Skönt att se att det åtminstone finns npn tillverkare/några modeller med vettig ergonomi.

Alla Nikons och Canons har och har haft så på alla sina DSLRer som jag sett. Nu fotar jag till 98% med 2/3-dels automatik, men för mig är det lättare att sköta allt manuellt på "nya" viset än det "gamla".

/Karl
 
Men så ser väl sökaren ut i alla kameror? Eller menar ni att det finns kameror som saknar exponeringsskala?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar