Annons

Läge på kameran, alltid manuellt????

Produkter
(logga in för att koppla)
Att många använder bländarförval bottnar nog i att det var den första typen av automatik som kom. Så det kan vara av historiska orsaker (och gammal vana så att säga). Sen har den (o)kunskapen spridit sig till yngre generationer.

Jag tror mig komma ihåg att det snarare var exponeringsautomatik med tidsförval som var först i systemkameror. T.ex. Konica Auto-Reflex och Canon EF. Slutartidsautomatik (dvs bländarförval) kom i lite senare kameror som Pentax Electro Spotmatic.
 
Jag tycker tidsautomatik (bländarförval) var till större nytta när jag fotograferade med film. Också då var man tvungen att hålla sig på vissa slutartider för att inte få skak- eller rörelseoskärpa, och det kunde inte kompenseras med ISO som man kan göra nu.

Nu tycker jag det är mycket bättre att välja bländaren och låta kameran justera tid och ISO. Tyvärr kan jag inte ställa in kortaste slutartid i min kamera när jag kör auto-ISO, så jag kör ofta med manuell ISO och bländare och låter kameran välja passande slutartid (i kombination med kompensation).
 
Använder Tv dvs. tidsförval med billigkamera EOS 600D och auto ISO fungerar perfekt likaså exponeringskompenseringen. När mängden ljus börjar tryta och bländaren närmar sig max f 3,5 - f 4 för kitobjektivet, tar regleringen av ISO vid och går inte högre än till inställt maxvärde 1600. Är resultatet inte helt tillfredställande, finns tid och kompensation att manuellt reglera på ratten. I sökaren ser man alla värden och motivet, så man behöver inte flytta blicken. Mera användarvänligt kan det knappast bli. Körde en tid med bländarförval, men kom för ofta på kant med tiden.
 
Nu tycker jag det är mycket bättre att välja bländaren och låta kameran justera tid och ISO. Tyvärr kan jag inte ställa in kortaste slutartid i min kamera när jag kör auto-ISO, så jag kör ofta med manuell ISO och bländare och låter kameran välja passande slutartid (i kombination med kompensation).

Jag gör också så men det blir en del begränsningar.
 
En fördel med Nikon D3s D4 D800 är att kunna använda autoiso på ett smidigt sätt när ljuset skiftar och man fotograferar både i solljus och i skugga. Manuellt läge , vald tid och bländare för optimal bildåtergivning och autoiso sköter sedan exponeringen när man vandrar mellan sol och skugga , omtyckt av bland annat sportfotografer

Så länge man jobbar med tele-zoomar fungerar det riktigt bra.

/Karl
 
En fördel med Nikon D3s D4 D800 är att kunna använda autoiso på ett smidigt sätt när ljuset skiftar och man fotograferar både i solljus och i skugga. Manuellt läge , vald tid och bländare för optimal bildåtergivning och autoiso sköter sedan exponeringen när man vandrar mellan sol och skugga , omtyckt av bland annat sportfotografer

Har funkat på alla Nikon jag haft/har också: D60, D90 och D700. Funkar allts inte bara på de nyaste och dyraste modellerna, utan uppenbarligen alla modeller från insteg till proffs.
 
För EOS 600D fungerar Auto-ISO perfekt vid M-läge.

Förresten M-läget på denna kamera är ett superbt alternativ , då man vill ha full koll på tid, bländare och ISO. Med ratten ställer man in tid. Med ± + ratten ställer man in bländare. Kameran väljer ISO upp till den gräns man satt. Kompenseringen har blivit som en exponeringsmätare och visar graden av över- och underexponering när inställningarna inte motsvarar ljusförhållandena. ISO kan naturligtvis också väljas manuellt. Man har dessutom den fulla kontrollen utan att röra blicken från sökaren. Blir det fel, som att något värde kan bättras, så är det ens eget fel och inte kamerans.
 
Nej, det som inte fungerar perfekt är att om du väljer tid och bländare som ger ett ISO inom det intervall som du sagt att Auto ISO får arbeta i, då kan du inte påverka exponeringen. Ändrar du tiden kommer ISO att följa efter. Det som efterlyses är en offset på Auto ISO, alltså en exponeringskompensation även i manuellt läge. Canon har traditionellt inte haft det, eftersom det är meningslöst i vanliga fall, men här finns faktiskt en anledning att ha en sådan kompensation.
 
Exponeringskompensering i helt manuellt läge kan vara meningsfullt såtillvida att man kan förskjuta exponeringsmätarens nollpunkt. Om jag exempelvis fotar helt manuellt ute i snön så vet jag att jag kanske bör överexponera bilden 1,3 steg jämfört med vad kameran tror. På min Nikon kan jag då ratta in +1,3 i exponeringskompensering, och sen ratta slutartid, bländare och ISO så att mätaren visar noll. Då är bilden 1,3 steg överexponerad. Bara ett annat sätt att tänka. Men om jag fattat rätt så har inte ens Canon den möjligheten?
 
Nä, för när man ställer in manuellt på normalt sätt så finns det ingen anledning. Då ställer man ju bara in så att mätaren visar +1 1/3 steg, eller vad det nu ska vara, om man nu ska köra i läge M. Det är först när man blandar in automatisk ISO som det faktist finns en anledning att kunna lägga till ett offset till mätningen.
 
Som jag skrev: bara ett annat sätt att tänka. Själv använder jag det inte. Men i kombination med auto-ISO så är det väldigt användbart förstås.
 
Verkar vara många som rattar in över- eller underexponering vid fototillfället? Själv kör jag nästan alltid i raw-format och exponeringskompenserar i efterhand, om så krävs.
Annars vanligen bländarkontroll och självvalt ISO-tal - föredrar (oftast) att ha full koll på det. Men isjälvklart är inget helt givet på förhand, beror på förhållanden, motiv m.m.
 
Att exponeringskompensera vid fototillfället är nåt helt annat än att göra det i efterbehandlingen.

Vid fototillfället påverkar du mängden ljus som fångas av sensorn. Vid efterbehandlingen är det "bara" bildbehandling av befintlig data.

Många gånger kan man få tillräckligt bra, eller t.o.m. riktigt bra resultat genom att använda exponeringsreglage i efterbehandlingen. Men ofta är det betydligt bättre att exponera rätt från början.
 
Att exponeringskompensera vid fototillfället är nåt helt annat än att göra det i efterbehandlingen.

Vid fototillfället påverkar du mängden ljus som fångas av sensorn. Vid efterbehandlingen är det "bara" bildbehandling av befintlig data.

Många gånger kan man få tillräckligt bra, eller t.o.m. riktigt bra resultat genom att använda exponeringsreglage i efterbehandlingen. Men ofta är det betydligt bättre att exponera rätt från början.

Jo, visserligen kompenserar jag vid speciella förhållanden men oftast så klarar jag mig utmärkt utan exp.kompensation vid fototillfället. Fick intrycket att en del mer eller mindre alltid exp.kompenserar?
 
På 5D Mark 3 finns faktiskt möjligheten att kompensera exponeringen i M-läget, en helt superb funktion.

Kräver att man tilldelar "Set" knappen funktionen att ändra ISO i fotograferingsläget (den används ändå inte till något vettigt då), därefter kan man ändra ISO genom att hålla Set-knappen intryckt och samtidigt rulla på inmatningshjulet. Termometerskalan visar i detta läge vald exponeringskompensation.

Nackdelen är att kameran övergår till det valda ISO-värdet i fortsättningen, varför man behöver komma ihåg att återaktivera Auto-ISO när man ändrar fotograferingssituation.

Tack vare detta har M-läget med Auto-ISO aktiverat blivit mitt standardläge, för en Canonanvändare är det inget mindre än en revolution (Auto-ISO har varit oanvändbart på mina tidigare Canon-hus).
 
Auto-ISO i M-läge gör ju att M-läget inte är helt manuellt. Exponeringen ställer ju in sig automatiskt med tid och bländare som förval. Vill man nu i detta halvautomatiska läge kompensera, så kan man manuellt välja följande lägre eller högre ISO-tal.
 
Verkar vara många som rattar in över- eller underexponering vid fototillfället? Själv kör jag nästan alltid i raw-format och exponeringskompenserar i efterhand, om så krävs.

Det fungerar om du ser till att ingen färgkanal blir mättad. En mättad färgkanal (brukar även kallas att man har "blåst" kanalen) kan man inte kompensera för i efterhand.
 
Om man fotar något med en himmel som bakgrund, så blir molnen eller den blåa himlen rätt exponerad medan motivet blir en mörk silhuett. Efterarbete utgående från varken jpg eller raw ger bilden rättvisa. Det hör till att man ser problemet innan bilden tas och då blir det till att överkompensera eller mäta ljuset från något, som motsvarar motivet. En bildserie med olika exponeringar ger de bästa möjligheterna för bildbehandlingen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar