Läge på kameran, alltid manuellt????

[knobloch]

Nu har jag testat Av-läget en hel dag. Det jag har upptäckt är att jag av någon märklig anledning får färre skarpa bilder än när jag kör med M. Väldigt mysko. Exponeringen sitter, kan inte riktigt säga att den skulle skilja sig från M-läget. Det är lätt att kompensera samt att låsa exponeringen när jag vill komponera om.

Vad gäller AF så är den enda skillnaden nu att jag använder *-knappen istället för avtryckaren. Verkar konstigt att det ska göra någon skillnad. Kanske kan testa att växla så att jag kör tvärtom, dvs AF på avtryckaren och exponering på *-knappen (eller motsvarande). To be continued...

 

[Helmetrock]

Varför ändrade du fokusering och exponering samtidigt? Det är ju inget som har med varandra att göra, att du får färre skarpa bilder har såklart med fokuseringen att göra, så länge det inte är rörelseoskärpa för att kameran ger dig för långa tider utan att du märker det.

Det är alltid smart att ändra en sak i taget när man testar något nytt, så kan man hålla isär förändringarna. I det här fallet låter det ju helt klart som att du ska lägga exponeringslåset på * och behålla fokus på avtryckaren ett tag till. Över huvud taget är det ju väldigt sällan iallafall jag använder exponeringslåset, så att sätta det på avtryckaren verkar inte riktigt idealiskt tycker jag.

 

[Fredrik183]

Varför ändrade du fokusering och exponering samtidigt? Det är ju inget som har med varandra att göra, att du får färre skarpa bilder har såklart med fokuseringen att göra, så länge det inte är rörelseoskärpa för att kameran ger dig för långa tider utan att du märker det.

Det är alltid smart att ändra en sak i taget när man testar något nytt, så kan man hålla isär förändringarna. I det här fallet låter det ju helt klart som att du ska lägga exponeringslåset på * och behålla fokus på avtryckaren ett tag till. Över huvud taget är det ju väldigt sällan iallafall jag använder exponeringslåset, så att sätta det på avtryckaren verkar inte riktigt idealiskt tycker jag.

Varför ändrade du fokusering och exponering samtidigt? Det är ju inget som har med varandra att göra, att du får färre skarpa bilder har såklart med fokuseringen att göra, så länge det inte är rörelseoskärpa för att kameran ger dig för långa tider utan att du märker det.

Det är alltid smart att ändra en sak i taget när man testar något nytt, så kan man hålla isär förändringarna. I det här fallet låter det ju helt klart som att du ska lägga exponeringslåset på * och behålla fokus på avtryckaren ett tag till. Över huvud taget är det ju väldigt sällan iallafall jag använder exponeringslåset, så att sätta det på avtryckaren verkar inte riktigt idealiskt tycker jag.

Många olika bud här. Jag har fokuslås och exponeringslås på avtryckaren som default. Då tycker jag att jag vet jag vad kameran och jag håller på med (det kan vara en vanesak) och det blir inte en massa olika knappar att trycka på för att tex fokusera. Om man kör fokus, recompose (ursäkta engelskan) och sedan komponerar om bilden efter fokus satts tycker jag det är svårt att i Av också hänga med och sätta exponeringskompensationen med hänsyn till den "recomposade" bilden, där man ju som regel vill ha det objekt man fokuserat på välexponerat. Tycker det är enklare att visualisera exponeringskompensationen efter centrumvägt (som jag kör på, vanesak) medan man fortfarande har huvudmotivet i rätt sikte för ljusmätaren i sökaren, dvs innan man komponerat om, sedan låta kameran låsa exponering och fokus på detta med ett lätt tryck på avtryckaren. Nu tvivlar jag dock inte en sekund på att andra har en annan syn på detta Att ha tex fokus på tummen är ju populärt.

 

[iSolen.se]

Många olika bud här. Jag har fokuslås och exponeringslås på avtryckaren som default. Då tycker jag att jag vet jag vad kameran och jag håller på med (det kan vara en vanesak) och det blir inte en massa olika knappar att trycka på för att tex fokusera. Om man kör fokus, recompose (ursäkta engelskan) och sedan komponerar om bilden efter fokus satts tycker jag det är svårt att i Av också hänga med och sätta exponeringskompensationen med hänsyn till den "recomposade" bilden, där man ju som regel vill ha det objekt man fokuserat på välexponerat. Tycker det är enklare att visualisera exponeringskompensationen efter centrumvägt (som jag kör på, vanesak) medan man fortfarande har huvudmotivet i rätt sikte för ljusmätaren i sökaren, dvs innan man komponerat om, sedan låta kameran låsa exponering och fokus på detta med ett lätt tryck på avtryckaren. Nu tvivlar jag dock inte en sekund på att andra kommer att ha en annan syn på detta Att ha tex fokus på tummen är ju populärt.

Fördelen med fokus på tummen är att då riskerar man inte att kameran fokuserar om bara för att du kom på att du måste justera tex bländaren vilket tar en bråkdels sekund men kräver att man släpper avtryckaren.

Ljusmätare på avtrycket vill jag absolut inte ha av liknande anledning, motivet är sällan 18% grått utan lite ljusare eller mörkare. Är motivet ljust så plockar jag ljuset från något mörkare och tvärtom, är snabbare än E+/- som jag dock använder ofta eftersom det ger bättre precision. AE-Lock utan krav på att hålla in knappen tillsammans med fokus på separat knapp frigör alla fringrar, både fokus och exponering är satt och jag kan justera bländare, etc helt fritt utan att behöva hålla i någon knapp. DET är ergonomiskt. Att i det läget justera fokus en aning manuellt är också fördelaktigt, kameran kommer inte bråka.

 

[Fredrik183]

Fördelen med fokus på tummen är att då riskerar man inte att kameran fokuserar om bara för att du kom på att du måste justera tex bländaren vilket tar en bråkdels sekund men kräver att man släpper avtryckaren.

Ljusmätare på avtrycket vill jag absolut inte ha av liknande anledning, motivet är sällan 18% grått utan lite ljusare eller mörkare. Är motivet ljust så plockar jag ljuset från något mörkare och tvärtom, är snabbare än E+/- som jag dock använder ofta eftersom det ger bättre precision. AE-Lock utan krav på att hålla in knappen tillsammans med fokus på separat knapp frigör alla fringrar, både fokus och exponering är satt och jag kan justera bländare, etc helt fritt utan att behöva hålla i någon knapp. DET är ergonomiskt. Att i det läget justera fokus en aning manuellt är också fördelaktigt, kameran kommer inte bråka.

Ja det är bra fördelar. Men ställer jag tex om bländaren i efterhand är det ju ändå ett ögonblicks verk att åter peka kameran på motivet och låsa fokus och exponering (om man fotar handhållet vill säga). Men ibland halkar ju fokuslåset ur och man får göra omtag. Jag ser dina poänger, det kan vara en vanesak för mig, men jag tycker fokuslås och exponering på avtryckaren fungerar bra. Har nog aldrig hänt att jag velat justera om det fokus AF-satt åt mig manuellt, eller upplevt mig som ergonomiskt låst till fingrarna med avtryckaren halvtryckt då jag inte upplever något behov att göra andra justeringar i det läget. Men jag ser som sagt dina poänger.

 

[knobloch]

Varför ändrade du fokusering och exponering samtidigt? Det är ju inget som har med varandra att göra, att du får färre skarpa bilder har såklart med fokuseringen att göra, så länge det inte är rörelseoskärpa för att kameran ger dig för långa tider utan att du märker det.

Det är alltid smart att ändra en sak i taget när man testar något nytt, så kan man hålla isär förändringarna. I det här fallet låter det ju helt klart som att du ska lägga exponeringslåset på * och behålla fokus på avtryckaren ett tag till. Över huvud taget är det ju väldigt sällan iallafall jag använder exponeringslåset, så att sätta det på avtryckaren verkar inte riktigt idealiskt tycker jag.

Jo, så klart det har med fokuseringen att göra. I och med att jag alltid har kört manuellt så har jag ju inte haft något behov att ett exponeringslås. Däremot har jag någon gång testat att ändra fokus från avtryckaren till *-knappen, blev därför naturligt att jag började att testa så.

Som jag skrivit tidigare så gillar jag att köra spotmätning, och då är ju exponeringslåset ett måste om man vill kunna komponera om bilden.

Ska testa att göra som du skriver, dvs exponeringslås på * och behålla fokus på avtryckaren. Förhoppningsvis sitter fokus bättre. Det borde ju i och för sig, i teorin, inte spela någon roll, men det har ju så klart med handhavandet att göra och att jag är ny på att använda denna teknik.

 

[cocuyo]

Just det digiotiska i reglagen är vad som gör dem sämre än de äldre.

Inte på allting. Att se direkt på bländarringen (och/eller slutartidsratten) må vara praktiskt om man har kameran på stativ och gör inställningar i lugn och ro, men det tillför absolut ingenting när man försöker fotografera ett snabbt förlopp. I det senare fallet är det mycket bättre att ha all information i sökaren, och det har man på en modern digitalkamera med EVF[1]. Betydligt mer och tydligare information än man någonsin hade i gamla analoga kamerors sökare.

Jag vet inte riktigt hur du tänker där. Jag har egentligen ingen nytta av att få infformation i sökaren om sådant som jag redan vet. En kamera av äldre typ, helt utan automatik, ger mig den "fulla" kontroil som jag egentligen vill ha, i högre grad än en kamera som har all information i sökaren. När jag ska ta ett snabbt förlopp, har jag precis samma förutsättningar som den som tar i sporthallen eller på motocrossbanan, men själva kontrollorganen på kameran fungerar inte lika smidigt som förr.

Om jag ska ställa in manuellt, får jag stega mig igenom ett par olika funktioner, dels slutare, dels bländare, var för sig, och med kontrollorgan som inte har bestämda lägen, och som inte snabbt kan vridas från ett läge till ett annat, om det inte handlar om just precis ett steg. På en gammal kamera kunde jag direkt ändra från bländare 1,4 till 8 utan att stega igenom värdena emellan, och jag kunde ställa slutartiden på motsvarande sätt, direkt från vad den råkar stå på, till värdet jag vill ha, utan att passera värdena emellan. Ratten vrids visserligen förbi dem, men alla mellanvärdena, som är helt oväsentliga, behöver jag inte stega mig igenom. Jag vrider direkt till värdet som jag ska ha. Det går inte med de digiotiska reglagen, inte vare sig på Canon EOS 10D eller på Lumix G1, och jag misstänker att det inte går på i stort sett alla digitalkameror, med ett fåtal undantag.

Jag undviker numera manuella inställningar helt enkelt för att de är så krångliga på en digital systemkamera. Det är lättare att använda läget A med kompensering i nästan alla situationer, helt enkelt därför att det inte går särskilt fort att ratta in de manuella inställningarna. Det kan jag göra mycket fortare med en gammal kamera. Och det har alltså ett egenvärde, ett extra värde, att ha de kontrollerna separata och med distinkta lägen, att själva kontrollorganets läge avgör vilken inställning som är vald.

Och det gäller inte bara när kameran sitter på stativ, utan det gäller lika väl när jag sitter invid bäckhålan och väntar på att snoken ska fånga en fisk. Väntan kan ta en timme, men när det händer, går det oerhört snabbt, så snabbt att det inte finns tid att väcka kameran om den har gått ner i strömsparläge, och det handlar om förlopp där det gäller att trycka av i det korta stilla ögonblicket när det går att få skärpa med så lång exponeringstid som behövs för att det ska bli en användbar bild. Jag skulle kunna ställa in manuellt under väntetiden, men det är krångligt, så jag föredrar A med kompensation, och jag måste hålla kameran "vaken", för att den ska klara att ta bilden utan längre fördröjning än nödvändigt. Jag skulle ha föredragit manuella inställningar om de hade varit lika smidiga som förr.
länk till större bild

 

[PMD]

Jag vet inte riktigt hur du tänker där. Jag har egentligen ingen nytta av att få infformation i sökaren om sådant som jag redan vet.

Jag tycker att det är bekvämare att se i sökaren vilka inställningar som är aktuella än att försöka komma ihåg hur många klick jag har vridit bländarringen eller slutartidsringen. På min kamera har jag en ratt för bländare (sköts med pekfinger eller långfinger) och en ratt för slutartid (sköts med tummen)[1]. Ja, de har inga ändlägen, men de har klickstopp och det syns hela tiden i sökaren vilken bländare och slutartid som jag har valt.

[1] Det går att konfigurera så att det blir tvärtom också, om man föredrar det.

 

[cocuyo]

Jag tycker att det är bekvämare att se i sökaren vilka inställningar som är aktuella än att försöka komma ihåg hur många klick jag har vridit bländarringen eller slutartidsringen.

jag har inte opponerat mig mot det. Du får så klart tycka vad du vill i den frågan. Det jag saknar är någonting som jag hade förr, och som inte längre finns. Jag tycker att det är bekvämare med reglage som har bestämda funktioner och lägen. Och jag hade faktiskt information om tid och bländare i sökaren på min gamla kamera från sjuttiotalet, och den hade också tidsautomatik och kompensation, och även kompensationen syntes i sökaren. Det är alltså inga nya funktioner som har tillkommit med den digitala tekniken.

Det som har tillkommit, och som jag tycker är ergonomiskt dåligt, är att jag inte har de enkla reglagen som fanns tidigare, att jag måste stega mig igenom alla mellanvärden innan jag hittar det som jag ska ha, och att jag måste koncentrera mig på att hitta rätt. Det som jag förut kunde göra kvickt utan att fundera närmare över alla siffror som jag inte ville se, måste jag nu göra koncentrerad och titta på visningen i sökaren, vilket jag tidigare slapp. Jag hade bättre kontroll förut, och inställningen gick mycket fortare när jag ville ha manuella inställningar. Nu är det krångligt att ställa manuellt, vilket är ett av skälen till att jag hellre använder A med kompensation, eftersom det minskar antalet saker att fästa uppmärksamhet på. Förr var det lätt att hålla tre bollar i luften, men nu har det blivit krångligt, genom att reglagen har klicklägen som måste passeras innan man kommer fram.

I korthet är det så att om jag ska ställa in bländare 8 på ett äldre objektiv, behöver jag aldrig ens se värdena 2.8 4 5.6 11 eller 16. Jag siktar helt enkelt in 8 mot index och skiter i de andra. Nu måste jag stega mig igenom varenda värde emellan och rikta koncentrationen mot den där visningen under betydligt längre tid, eftersom reglaget jag använder inte går att vrida direkt till värdet jag ska ha. Också med min gamla kamera från sjuttiotalet går det att göra samma sak också när man tittar i sökaren, eftersom hela bländarskalan ligger där och visaren snabbt går att dra till värdet som jag vill ställa in. Skalan i sökaren där är alltså analog, medan den digiotiska visningen i digitalkameran inte erbjuder någon snabb väg att komma till det valda värdet.

Och motocross är väldigt förutsägbart jämfört med ormarnas fiskjakt.

 

[erro.se]

På de flesta kameror går det väl att ställa in om du vill använda 1/3, 1/2 eller hela steg.

 

[Matte_J]

Precis som någon redan har skrivit: Man väljer väl läge efter situation och motiv? När jag plåtar bilder som ska sammanfogas till panorama är precis alla reglage på Manuell, inklusive vitbalansen. Andra gånger kan allt stå på Auto. Vid macrofoto är fokus på manuellt, exponeringsautomatik på A. Och så vidare...

Det enda jag nästan aldrig har på Auto är ISO, som jag föredrar att ha på kamerans grundläge. Och med min nuvarande kamera (Sony A550) kör jag nästan alltid ett steg minus när jag har någon slags exponeringsautomatik.

 

[PMD]

jag har inte opponerat mig mot det. Du får så klart tycka vad du vill i den frågan. Det jag saknar är någonting som jag hade förr, och som inte längre finns.

Sånt kan förstås kännas lite tråkigt, men ge en nya tidens kameragränssnitt en chans. Alla kameror är inte likadana. Det skiljer sig rejält mycket mer mellan olika märken och modeller nu än det gjorde för 40 år sen.

I korthet är det så att om jag ska ställa in bländare 8 på ett äldre objektiv, behöver jag aldrig ens se värdena 2.8 4 5.6 11 eller 16. Jag siktar helt enkelt in 8 mot index och skiter i de andra. Nu måste jag stega mig igenom varenda värde emellan och rikta koncentrationen mot den där visningen under betydligt längre tid, eftersom reglaget jag använder inte går att vrida direkt till värdet jag ska ha.

Jag tycker att det går minst lika fort att välja en bestämd bländare med min Olympus E-M5 som det gjorde med min gamla Olympus OM-2. Jag tittade i stort sett aldrig på bländarringen eller slutartidsringen när jag använde den äldre kameran, men jag kan tänka mig att om man jobbar mycket på stativ så gör man hellre inställningarna utan att titta i sökaren.

 

[afe]

På min D3 kan jag välja om jag vill använda objektivets bländarring eller ratta från kameran (förutsatt att objektiv har bländarring förstås).

Fuji X-Pro1 och X100 har den gamla typen av kontroller både för bländare och slutartid, så visst finns det digitalkameror som har det

För min del spelar det ingen som helst roll om kameran har den gamla eller nya typen av kontroller. Jag upplever mig inte haft några problem med vare sig det ena eller andra.

 

[Skyllberg2]

själv kör jag alltid med manuellt och med manuell fokus eftersom jag inte lärt mej vad det andra krånglet gör

 

[cocuyo]

På de flesta kameror går det väl att ställa in om du vill använda 1/3, 1/2 eller hela steg.

Jag vet inte något om frekvensen av olika varianter för inställning, men för bländare och slutartid, liksom för kompensering, är stegen tredjedelar för alla kameror jag har, medan ISO kan väljas till endera hela eller tredjedels steg. Men om det var tänkt som ett svar på min litania, så löser det ändå inte problemet. Man måste stega sig igenom hela vägen, i stället för att som förr direkt vrida in värdet man ska ha.

En extra och mycket irriterande egenskap hos kameran jag vanligen använder är också att hjulet används till både kompensering och bländare, och att varje gång jag har tryckt av ställs det in till att ändra bländaren. Det jag oftast vill ändra när jag skruvar på den ratten är kompenseringen, så i stort sett varje gång måste jag dels titta på skalan, trycka ett extra klick för att få den i rätt läge, och sedan rulla hjulet till det jag vill ställa in. Det skulle faktiskt vara mycket enklare med helt separata vred för var och en av de tre eller fyra funktionerna som man har orsak att ändra på.

Det var praktiskt att ha bländaren framme på objektivet, och det var praktiskt att ha slutartiden till vänster och kompensationen på ISO-ratten, så som det är på Contax RTS. Att behöva stega sig igenom en digital kontroll är faktiskt mycket sämre ergonomi, även om det är kul för de som gör grejerna att kombinera samma ratt till femtielva olika saker. Jag hade koll på alla parametrarna i sökaren, och de inkräktade inte på sökarbilden. Var och en av dem kunde ställas in helt utan att man petade på någon annan, och de stannade där man hade satt dem. Många kontroller på digitalkameror ändras när man exempelvis trycker av eller stänger av kameran. Det kanske är bra för en eller annan, men inte för mig. Exponeringslåset på de kameror jag har låser inte exponeringen tills jag bestämmer att den ska få ändras igen. Det finns där enbart tills jag har tryckt på avtryckaren. Enda chansen att få kameran att säkert stå som den är inställd är att ställa helt manuellt, men det är krångligt, genom de digitala reglagen, så krångligt att det är mer lättjobbat att använda automatiken med kompensation.

Det är inte jobbigt att ha kontrollerna på olika platser, utan det minskar risken för misstag. Kontrollorgan i andra maskiner, till exempel bilar, sitter på olika platser som har valts av någon orsak. I bilens barndom fanns andra idéer, men numera har alla bilar gaspedalen till höger och bromsen till vänster om den. Om de har manuell växellåda sitter kopplingen ännu längre åt vänster.

Man höll alltid runt objektivet förr, eftersom man behövde ha det greppet för att ställa in skärpan. Det behövs inte längre, men det är fortfarande en vettig plats att ha bländarinställningen. Det är inte heller något användarkrav som har drivit fram att man måste stega sig fram i reglagen, utan det är ett påhitt som kom med den digitala tekniken. Det kanske är praktiskt på en hjulmus och i en del andra sammanhang, men inte för att ställa in en kamera.

 

[erro.se]

Jag vet inte något om frekvensen av olika varianter för inställning, men för bländare och slutartid, liksom för kompensering, är stegen tredjedelar för alla kameror jag har, medan ISO kan väljas till endera hela eller tredjedels steg. Men om det var tänkt som ett svar på min litania, så löser det ändå inte problemet. Man måste stega sig igenom hela vägen, i stället för att som förr direkt vrida in värdet man ska ha.
.....

Det där brukar som sagt vara inställningsbart på många kameror. Man väljer om man vill justera sina "exponeringsparametrar" (slutartid, bländare och ISO) i steg om 1/3, 1/2 eller hela steg.

Jag förstår vad du menar med "stega igenom" men rent praktiskt är det ju försumbar skillnad om du har ett vred som är märkt 1/500 1/250 1/125 1/60 och vrider tre snäpp för att ändra från 1/500 till 1/60, eller om du ser 1/500 i sökaren och vrider ett vred tre snäpp och ser 1/60 i sökaren.

 

[cocuyo]

rent praktiskt är det ju försumbar skillnad om du har ett vred som är märkt 1/500 1/250 1/125 1/60 och vrider tre snäpp för att ändra från 1/500 till 1/60, eller om du ser 1/500 i sökaren och vrider ett vred tre snäpp och ser 1/60 i sökaren.

Jo rent praktiskt är det en jättestor skillnad, för jag vrider inte tre snäpp på kameran med analoga vred. Jag siktar på värdet jag ska ha och struntar fullständigt i alla de andra. Jag vrider direkt till 1/500 f/8 om det är värdena jag ska ha. Jag har ingen orsak att stega mig förbi en massa andra värden. Det kanske klickar lite i ringen eller ratten medan jag ställer in, men jag behöver inte stega mig förbi alla de andra värdena. Jag vrider direkt till 1/500 och jag vrider direkt till f/8, och om jag vill använda automatiken med kompensation så ställer jag slutaren på Auto och drar kompensationen så långt som jag vill ha den, utan att stega mig igenom några andra värden än det jag väljer.

Skillnaden är himmelsvid, och om man inte ser det måste man ha blivit miljöskadad av det digitala. Jag antar att du använder digitalur?

 

[Fogel70]

Man måste ju hålla på hur många steg man vrider bländarring och slutartidsvred också, annars måste man ju lyfta ögat från sökaren när man ändrat exponering. Vilket inte blir så praktiskt när det är bråttom.

Vad man än använder så är det i mitt tycke små skillnader i praktiken. Det är trots allt bara några parametrar för exponeringen på en kamera det handlar om.

Den stora fördelen med hur de flesta avancerade DSLR är konstruetade är att reglagen som är lättast att komma åt ändrar funktion beroende på vilket läge som används så man slipper byta grepp om kameran när exponering ska justeras.

Sitter slutartid, bländare, ISO och exp. komp. på fyra separata reglage så blir de inte lika lättåtkomliga, och det kommer vara större behov att lyfta ögat från sökaren och byta grepp om kameran när exponeringen ska justeras.

 

[cocuyo]

Man måste ju hålla på hur många steg man vrider bländarring och slutartidsvred också, annars måste man ju lyfta ögat från sökaren

Och precis det behöver man alltså inte göra. Läs ett par gånger till, så kanske du förstår - eller kanske inte. Det hänger på viljan också. Jag har samma skalor i sökaren som på reglagen, så jag kan lika gärna göra det i sökaren som utanför. Det gör absolut ingen skillnad, och jag behöver inte lyfta ögat från sökaren om det nu är den jag för tillfället tittar i när jag ska göra inställningen.

Det verkar som om det är mycket svårt att fatta för en del, medan vi som har lite mer rörliga händer har mycket lätt för att fatta olika grepp.

 

[erro.se]

Och i sökaren på en digitalkamera visas värden för slutartid och bländare, och det är bara att vrida reglagen till det visas rätt värden i sökaren. Jag bryr mig inte om de olika mellanvärden som bläddrar förbi, utan jag slutar bara vrida när rätt värde visas. Vad är skillnaden?

Jag har ingen klocka alls. Hur så?